På påsken brukar alla 4 barnen åka till sin pappa,så har det varit i flera år nu.
Men detta året så vill pappan att bara 2 ska komma.Största sonen på snart 16 år vill inte åka så jag sa att pappan kanske ska ta dom andra 3 barnen då.
Men icke han tänker inte låta mej vara ( som han uttrycker det hela)barnledig.Och han var minsann ingen BARNVAKT!!

Känner nu att ju mer jag fogar mej efter pappans önskemål om umgänge ju mera blir barnen lidande.
Pappan lovade för ett tag sedan att skriva ett eget umgängesavtal men det har jag inte sett än och ska det vara så här struligt med umgänget och barnen blir lidande så känns det nu som jag kommit till det beslutet att dra in umgänget så länge han ska vela fram och tebax.
Pratade med f-rätten igår och ännu en gång fick jag höra att man kan inte tvinga pappan att umgås med sina barn.

Nu känns det som att barnen får vara hos mej över påsk ( och jag har abslout inget emot det alls)Men känner att drar jag in umgänget helt så kommer jag få höra hur usel jag är som mamma som inte tillåter pappan umgänge.
Men vad ska man göra om man inte får ordning på ett regelbundet umgänge? För så här kan det ju inte fortsätta år efter år..