oroligt om nätterna... långt

[Cama m 2]

Natalie har somnat lätt i sin säng om nätterna och sovit gott oftast hela nätterna. Men så för nästan 1v sedan så började hon vrida och vända på sig i sängen hela tiden när hon skulle sova, kom aldrig till ro. nattningen började ta ca 1h och hon la sig på magen och skulel ställa sig upp. Nu har hon hållit på så i ca 1v. Nu har hon börjat sova så oroligt, så fort jag går ut ur rummet (sover i eget rum) så vaknar hon och gallskriker... Igår kväll så vaknade hon och jag gick upp. Hon somnade om men så fort jag smög mot dörren vaknade hon. Efter ca 40min gav jag upp och hon fick sova i vår säng med mig men hon kom ändå inte till ro. Hon vrider och vänder på sig och börjar gråta fast jag är där. Efter x antal timmar somnade hon i min famn och sov hela natten i sin säng.
Nu på morgonen är hon jätet gnällig och vill bara bäras och det gick inte att lägga henne i sängen utan jag fick bära och bära.
hon har varit mycket förkyld och då jätte gnällig och bara mamma som gäller och då bära. Känner att jag orkar snart inte mer gnälliga barn som ska bäras...
Känner att jag tappar humöret när jag märker att hon börjar gnälla och gråta så fort jag sätter ner henne. Känner inte igen glada Natalie längre.
Har det någon osäkerhetsperiod vid 9mån?

[x-tjejen]

Nu börjar en del av barnen bli mer medvetna om att mamma/pappa går ibland men kommer tillbaks. Många barn reagerar med att vakna oftare på nätterna för att kolla om föräldrarna är där.
sedan om det är mycket barnet lärt sig nyligen krypa eller stå så kan detta bli så intensivt att barnet även gör det omedvetet när det ska sova alltså kanske kommer upp i krypställning istället för att slappna av.
barnet är helt enkelt så inne i sin utvecklingsperiod.

ge det ett par veckor och finns där för barnet.
det kommer och går i perioder med sömn osv genom hela småbarnsåren. även lite äldre barn kan ha sina perioder.
Hur känsliga barn är för sådana här utvecklingssteg är individuellt.
och även med åldern kanske rutinerna ibland får ändras Nattningen för ettåringen kanske inte blir densamma som för 2 åringen senare.
så att vara lite flexibel är inte helt fel.

hoppas det löser sig snart och att barnet kan komma till ro igen

[Anna8002]

han fyllde 1 i torsdag och sedan 3 veckor snart sover han helt plötsligt urkass, jag kan inte ga en meter ifran honom och nattningarna tar timmar och han vaknar och sover hos oss och knölar och bökar hela nätterna, blir tokigt snart. I natt var han uppe 21.50-1.15 och vaknade och bökade runt 5.30 tiden ocksa, lovar att jag kan sta och sova idag. Han som precis hade börjat sova som en gud hela nätterna och nattnignarna tog inte sa lang tid och sa börjar eländet om. *suck* matte denna fas ga över snart.

[Sara]

Hej! Jag känner igen mig precis i det duskriver. Vår lilla Wilma har sovit som en liten ängel ända tills hon blev ca 8 månader. Hon vägrade i stort sett sova i sin säng. Efter två månader började det dock bli bättre, hon somnade i säng (även om det tog sin tid!!) och sov nästan hela natten. Har funderat på varför det var så styrigt ett tag. Dels fick hon 3 tänder under den perioden, så det kanske är det din lilla flicka har styrigt med? Sen så säger ju experterna att bebisar har separationsångest från mammam vid 8-9 månaders ålder. Jaja... Hoppas det ordnar sigoch njut av sommarvärmen!