slår era barn andra barn?

[tolovi]

Min pojk är en riktig vilding..vet inte hur jag ska få pli på han.
Vi var hos en bekant här i byn på fika häromdagen, jag Viggo och Saga.
Pojken i den familjen fyllde 2 år nu i helgen...
Så han är ju ett år yngre än Viggo.

De lekte bra till en början och verkade ha jättekul, men plötsligt blev Viggo arg på honom och drämde nåt i huvudet på han. Jag sa till han på skarpen...
Och det hände om och om igen...och en gång puttade han pojken så han flög in i teven och slog i huvudet. Då blev jag rejält arg...men han vägrade lyssna..det sprätte i hela kroppen på han, han var sååå uppe i varv.
Tillslut fick jag åka hem med han för jag skämdes över hans bettende..vågar knappt mig dit igen..är dit bjuden på fredag igen men vågar jag?
Mamman sa hela tiden \"det är ingen fara\"...men menade hon verkligen det?

Jag nämde det för en annan vän och hon sa att \"men de är ju såna, min med gör så\", \"inte ska du skämmas barn är såna\"...osv osv.

Viggo har ju alltid varit rätt rastlös och vild av sig..väldigt gnällig och skrikig sen han föddes.
Och nu när trotset sätter in så är det är skitjobbigt med honom här ibland...

Vi var tex ute igår i trädgården...han var ute i 2 timmar. Sen skulle de in och äta..han vägrade, vi fick bära in honom medans han skrek..
ja han skrev en hel timme och vägrade äta...tårarna sprutade. Han skulle bara ut..han gav sig inte.

Men jag har lärt mig att ignorera honom helt...låta han skrika tills han tröttnar..för då har jag märkt att han lugnar sig fortare..men just igår var jag ute och gick medans sambon tog hand om dem och skulle ge dem mat.

Är era med såna när de måste gå in för att tex äta...?
Man får gå på tå runt honom ibland för att inte göra han upprörd...får han inte som han vill så blir det hus i helvete.
Han måste tex ligga på en viss sida i soffan när han dricker vällingen, han slår och skriker på Tova om hon sitter på den sidan och vägrar flytta på sig.

Får han för sig att sitta i teverummet och äta...så skriker och vrålar han för det...hur länge som helst liksom..han är envis som en åsna den pojken

[tolovi]

på dagis och ena fröken sa där att han har svårt att uttrycka sig om han vill nåt..han pratar inte så långa meningar och det är svårt att höra vad han säger. De menar då att han knuffas eller slåss för att han inte kan kommunicera helt enkelt...för att göra sig hörd på nåt sätt.
Och är han trött mot slutet av veckan så blir det värre med knuffarna.

En dag när jag hämtade han så var han glad som en sol, kramade mig och sprang till vagnen...men i förbifarten knuffade han omkull en flicka som stod vid ett staket helt oskyldig...puttade till henne med händerna rakt i magen helt plötsligt bara utan anledning

[- Lillan -]

vår lille kille är väl snarare den där som hamnar i vägen för sådana smällar... Jag brukar säga precis som din väninna att \"det är ju sådant som händer\", men jag märker ju också att Carl blir väldigt försiktig när han är med barn han inte känner så bra och det är ju inte alltid så kul...

Överlag är ju Carl en rätt så försiktig general - han klättrar aldrig ens upp på bordet...

Däremot när det gäller känsloutbrott har de börjat nu. Han kan bygga upp riktiga katastrofer av ingenting och då är det bara mamma som gäller - ingen annan kan trösta... Jättejobbigt, tycker jag! Utbrotten får dock komma - vi orkar inte göra som ni och trippa på tå, utan han blir ledsen/arg och vi kramar om tills han lugnat sig. Nu har vi ju bara ETT barn, så situationen blir ju väldigt annorlunda om man jämför med er som har tre barn.

[Carro m fyra barn]

var lite likadan i den åldern. Han var sen med talet och det ledde till en hel del frustration. Det som är viktigt är att vara steget före, inte så lätt dock!!

Men om man kan hinna före innan barnet hamnar i den sitsen att den kommunicerar med kroppen istälelt för orden så hindrar man det från att \"misslyckas\", för inget barn _vill_ ju skada sina vänner. Försöka göra sig till \"språkrör\" för sitt barn= \"Nu ser jag att du hemskt gärna vill ha spaden som Pelle har\" osv. Visa att man förstår det de inte säger med ord. Då stärks självkänslan. Det är viktigt att de också jobbar med detta på förskolan. Lite mer styrda lekar istället för fri lek, att en vuxen är med i leken och \"tolkar\" åt barnet när det vill något.

Lycka till!!

[Helena m Emma (& Cissi)]

så slåss och knuffas de varje dag på dagis. Men efter att ha frågat fröknarna så är det ingen fara. De tycker att Emma är snäll. Men här hemma slår och sparkar hon, allra helst storasyster. *suckar*