Angående dagisenkät nedan

[Exista]

Jag måste bara fråga för jag undrar så...

VILL verkligen alla vara hemma om ni bara hade råd???

Det här är så sorgligt att erkänna, men jag hatar att vara hemma!
Säkert beror det till viss del på att vi är nyinflyttade till en liten ort och jag träffar ingen :(

Jag är så fruktansvärt uttråkad!

Jag älskar verkligen barn! Inte bara mina egna utan alla barn och att vara med dem.
Men på heltid knäcker det mig.
Jag känner att jag behöver mer stimulans.

Först trodde jag att jag hade en depression och det kanske jag hade, men sedan kom jag på att det berodde på att jag aldrig kom ut.

Det här att städa, plocka, läsa barnböcker, leka med lego, reda ut konflikter, tvätta , diska....ja...
det ÄR inte kul tycker jag. Inte jämt!

Jag förstår inte hur ni hemmamammor orkar, eller att det finns de av er som gillar detta livet.
Man pratar ju om trista ensamjobb.
Men detta är ju ett ensamjobb om något!
Även om man träffar andra mammor med barn så är man ju själv med huvudansvaret hela dagarna.

Tack för att jag fick beklaga mig!
Men vet inte hur jag ska palla ett år till, och samtidigt tycker jag Joel är för liten för dagis.
Några tips någon???

[johi]

detsamma igår. Kände att visst är det toppen att kunna ge sitt barn lång tid hemma med mamma. Men är det alltid bäst? Klart att Linnea behöver mig men hon skiner liksom upp när det är mer folk runt henne. Jag träffar andra mammor med barn i samma ålder minst två gånger i veckan och det är så mkt värt. Linnea får spana, leka och krypa omkring och jag har det så trevligt med mina vänner. När vi är hemma är jag inte direkt mamman som kryper runt på golvet och hittar på bus. Jo, en liten stund kanske men sen blir det ju att man fixar och plockar. När vi aktiverar oss är hon mer med mig än när vi är hemma.

Jag tycker det ska bli kul att börja jobba till hösten. Jag ska ändå vara hemma med Nea 3 dagar och jobba två. Hon ska gå en dag på dagis och en dag med pappa. Jag tror att hon kommer att älska dagis fast hon bara kommer vara ett år.

Men du, varför ska du vara hemme ett år till om du inte känner för det. Kan inte Joel vara deltid på dagis om du tycker han är liten och du kan jobba lite. Jag tror iaf att du inte är ensam om dina känslor. Man pendlar mellan att vilja utveckla \"sitt\" liv och samtidigt vara den bästa mamman det bara går. Joel får nog en bättre mamma om du inte känner dig låst hemma. De dör inte av att gå på dagis, de utvecklas fort, får vänner, lär sig att samarbeta mm mm.

[-Nike-]

Jag kan slås av tanken på hur olika vi människor är, hur olika behov vi har, hur olika vi fungerar, tycker och tänker... och det är tur det!
Med mitt första barn var jag hemma i 20 månader- jag höll på att knäckas! Alla jag kände hade redan börjat jobba, kvar var jag och min lilla tjej- lika uttråkade båda två, dömda till ensamma promenader och öppna förskolan. Jag var ingen bra mamma till henne de sista månaderna, verkligen inte! Det var en lättnad när maken tog över, jag började plugga och träffa vuxna människor igen. Att få intellektuell stimulans, äta lunch när JAG ville, prata utan att bli avbruten... vilket lyx! Och när jag kom hem var jag glad- vi hade hunnit sakna varandra och jag kunde helhjärtat ägna mig åt min lilla tjej.

Vet du vad jag tror? Jag tror att det är många fler mammor (och det är nästan alltid mammor debatten gäller) som känner som du och jag men som inte riktigt vill prata om det. Det är lite småfult och inte helt politiskt korrekt att sätta sina egna behov i första rummet framför barnets... Det är så lätt att bli utbränd och utsliten som småbarnsförälder idag- konsten att bara få vara vuxen ibland utan att ifrågasättas kan vara svår.

Till hösten börjar jag läsa igen och jag längtar så! Pappan, han längtar lika mycket efter att lämna sitt tråkiga kontor och verkligen få vara pappa på heltid.

Har inte riktigt några goda råd till dig, det enda som skulle funka klockrent är ju att dela föräldraledigheten med pappan?

[Annika med V & L]

Helst skulle jag vilja börja jobba när L är 1.5 år gammal. Eller egentligen tidigare, men jag tror att det bäst för henne att få vara hemma.

Tyvärr är det omöjligt att få plats i januari och jag tycker hon är alldeles för liten för att börja i höst. Så därför ska jag vara hemma till aug -07

Så hade det bara varit för MIN skull hade jag börjat jobba i augusti, men för hennes skull är vi hemma ett år till

[space]

att vara hemma för länge i sträck. Jag blir rastlös och ouppmärksam mot barnen och drömmer mig bort. Jag har varit hemma 9 månader med båda mina och det är tom snäppet för länge för mig. Som tur är för barnen har de en pappa som älskar att vara hemma och som lugnt skulle kunna bli hemmaman för evigt om vi bara hade råd. När det är dags för dagis för båda är det han som kommer att gå ner och jobba deltid t.ex.

Efter första barnet började jag jobba heltid efter 9 mån och blev dessutom gravid ganska omgående så det var ganska tungt. Nu gör vi så att jag börjar jobba heltid över sommaren men till hösten så är jag hemma två dagar i veckan och mannen resten. Det tror jag är den perfekta blandningen. JAg får både jobba _och_ vara hemma lite extra med mina gulliga barn.

[madeleine med 4]

jag älskar mina barn och vill tillbringa tid med dom men faktiskt inte alltid. Jag njuter enormt av min bäbis men längtar faktiskt till jobbet. Får man säga så?

[Petra_m_JoJ]

Jag älskar mina barn över allt annat men jag klarar inte av att gå hemma. Är en skitdålig mamma om jag ska behöva gå hemma och dra i många månader till. Däremot så kan jag mycket väl tänka mej att jobba 50% och ha barnen hemma mycket, för då får jag min tid ändå.
Alla är vi olika och tur är väl det! :)
Min mamma tänkte ta friår (fast i 6 månader) och passa barnen medan jag får jobba. Det är ju smidigt om man kan lösa det såhär för då slipper vi lämna Jesper på dagis så här tidigt. Lite lyxigt!
Kramis!

[Exista]

Kanske är det lite som Nike säger, att det inte är \"korrekt\" att tycka och känna i dessa banor, för jag trodde på fullt allvar att jag var ganska så ensam om att känna så här.

Jag tror det var så mycket lättare förr, när \"alla\" var hemma och man hade naturliga arbetsuppgifter som tex på en bondgård.
Kanske romantiserar jag det, men jag ser framför mig hur man pratar och skrattar medans man lagar mat och fejar, och så ser jag gammelfarmor i en gungstol som berättar roliga sagor för barnen *ler*

Kanske lite överdrivet...men nog är det roligare när man är fler.
Så det är inte hemmet i sig jag har något emot, utan att jag känner mig jagad, och inte vet vad fanken jag ska hitta på.

Promenaderna är uttjatade, likaså närmaste (tomma) lekparken.

Att sitta vid datorn är en höjdpunkt för mig, men inte lika uppskattad av grabbarna.
Visst de leker jättebra själva, men inte jämt :)

Just när jag sitter här kommer ALLTID 3 åringen och drar i min arm.

Så, just nu är en videofilm på, men jag vill inte att han ska kolla tv hela dagarna heller såklart.

Håhåjaja, jag är så glad och tacksam att dagis finns i dessa tider :D

Tack ALLA för era svar!
De värmde!

[j med 4]

Jag skulle GÄÄÄRNA arbeta om jag hade ett annat arbete.

Men mitt jobb känns lika tungt som att vara hemma och nu när jag lider av sömnbrist skulle jag inte vara bra på jobbet.

Men hade jag ett stillasittande arbete vid en data eller annat likvärdigt stimulerande arbete så självklart skulle jag jobba istället för att torka snoriga näsor och byta nedspydda sängar.

[Frida m N, L, T & M]

och jag trivs! Jag är en sådan person som faktiskt kryper omkring på golvet o leker, busar på lekplatsen, leker med pysselgrejer, älskar att gå promenader med barn och upptäcka världen, jag gillar att dra hela lasset, finnas till hands, vara med!

Vi finns och vi som gör detta lär ju trivas med det annars skulle vi väl låta bli?! Och vad gäller stimulans för barnen - det är inget problem! Och folk träffar de! Lovar att vi inte bara sitter här och är isolerade från omvärlden!!

/Frida

[Frida m N, L, T & M]

Det anser inte jag att jag gör iaf. Jag har varit hemma i snart tre år och det är full fart! Jag är trött när kvällen kommer o inte sitter jag på baken många minuter på en dag
/Frida

[Frida m N, L, T & M]

att vi är olika även om vissa olikheter inte anses så vidare ok - som t.ex olikheten att vilja vara hemma med barn. Vad gäller intellektuell stimulans - det får man försöka ordna ändå. Jag försöker iaf så gott jag kan :) Men visst är det svårt att hinna med så mkt när barnen är små. Jag kommer förmodligen läsa en del småkurser, engagera mig i lite grejer utanför hemmet när jag har ork = lite äldre barn. Känner sig ju lätt som ett pucko när man läser att brist på intellektuell stimulans skulle vara ett hinder för att vara hemma.. Inget ont menat!
/Frida

[Moa m. BellanBus]

självklart får du känna så! jag tror att många känner som du och inte betyder det att man inte tycker om sina barn, absolut inte! men JAG vill gärna vara hemma för jag trivs så bra med det! vissa trivs, andra inte! självklart är det inte bra för ditt barn om du är hemma med det mot din vilja för att \"alla andra gör så\"!
gör precis som du känner för, alla känner vi olika och inte är man en bättre förälder för man gör på ett sätt istället för ett annat!
alla är vi olika!
kram!

[Exista]

dina barn har varit mycket sjuka har jag läst.
Det är SÅ jobbigt, både för att de blir griningare, men sedan så blir man ju kanske orolig också.
Drygt är det.

[Exista]

det är ju fruktansvärt jobbigt.
Det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv utan att tveka var att bli mamma.

Min man brukar på skoj säga att han ska till jobbet och vila upp sig när det blir måndag ;)

[-Nike-]

Att vara hemma med barn inte anses som ok? Hmm, jag som tycker tvärtom- det är inte pk att ha sina barn på dagis innan de är 1, 5- 2 år, då är man ingen bra förälder (läs mamma) som inte stannar hemma. Dessa normer och uppfattningar har verkligen börjat gå mig på nerverna, jag anser att det som gör en till sämre förälder varken är dagis eller icke dagis, utan detta dåliga samvetet som vi lassar på varandra för att vi väljer att göra olika val... DU har valt att vara hemma för att det passar DIG och din familj= RESPEKT. JAG har valt att ha mitt barn på dagis för att det passar OSS= RESPEKT. Ingenstans har jag uttalat mig om DITT val, så varför känna dig träffad? Samma gäller för den intellektuella stimulansen! Det är JAG som inte fixar att ta den där mariga läkemedelsberäkningstentan medan jag är mamma på heltid- mina tankar, min vilja, känslor, nästan hela jag är uppslukad av mina barn och ansvar för de just nu och jag fixar inte plugget. Kalla mig för enkelspårig (du vet som männen- kan bara göra en sak i taget:-) eller mindre klyftig, men det är jag, det. DU kanske fixar det, så vad är problemet?

Summan av kardemumman: så länge vi respekterar varandras val, skiter i att lassa på dåligt samvete (vilket man nog redan har som förälder), samt medvetet väljer att prata om MITT BARN och inte BARN I ALLMÄNHET- då blir nog allt mycket enklare...

Inget ont menat till dig heller!!!

[Mhmm]

avseenden iaf........................... .

[mariamed4]

Jag tycker det underlättar om man strukturerar upp dagarna. De dagar som flyter på bäst är de dagar jag har dagbarn och går ut 2 gånger om dagen och serverar mat på hyfsat fasta tider. De dagar jag är ledig så tenderar jag att slappa till och då blir det jobbigare för alla.
För att orka med ett år till hemma så har jag ett par tips. Gå ut i lekparken på förmiddag och eftermiddag även om det är tomt. En lekpark med ett barn i brukar tendera att dra till sig flera barn. Strukturera upp dagarna så att det finns fasta tider för mat och utevistelse (säger jag som hatar rutiner *L*).

Kolla om det är nån lekpark som ev dagmammor brukar vara i. Då får du lite sällskap och barnen får lekkamrater.

En kompis till mig gjorde så med sina 2 när PAtrik var liten och jag undrade hur hon orkade släpa ut sig och barnen till lekparken 2 gånger om dagen. Nu undrar jag hur man kan orka att inte gå ut. *L*
Hon hann dessutom med att dammsuga och torka golven efter lunch när båda sov middag och hade jämt välstädat hemma. Att vara ute mycket gör att det inte blir lika stökigt hemma heller. *L*

[Frida m N, L, T & M]

kritik man möter som hemmaförälder! Jag har haft det jättejobbigt periodvis med alla kommentarer, lyfta ögonbryn och inställningen som råder att vi hemmaföräldrar är lata, pralinätande hemmafruar som berövar våra barn dagis.. Hu det är inte roligt att få det slängt på sig! Speciellt inte som jag anser mig göra ett viktigt jobb! Och är mör på kvällskvisten ;)
Jag håller med dig - dåligt samvete är inte nåt bra och jag vill absolut inte bidra till det! Jag har aldrig påstått att alla borde vara hemma med sina barn. Det måste vara upp till var och en!
Nej jag tog inget du skrev som kritik mot mig, jag ville bara säga nåt om den intellektuella stimulansen :) Vi hemmaföräldrar är ju rätt korkade oxå, får man höra, som inte förstår vårt eget bästa :) Men det var inget illa ment mot dig och det du skrev!
/Frida

[Frida m N, L, T & M]

var det riktat till mig? För att jag trivs med det jag gör? Nu förstår jag inte! Varför anonym?