Skrivet: 2006-04-20, 19:03
#1
Påsk=vanlig helg=OK?
Måste ställa en fråga för att få lite utomståendes syn på detta: är det jag eller ex:et som är knäppt?
Mina barn var hos sin pappa denna påsk. Förra påsken var de hos mig, och här är det traditionellt firande med gömda påskägg på påskafton (tradition sedan de var små), måla ägg, fixa med påskris, påskmiddag med mormor mfl osv osv osv.
Dottern åkte till pappa redan på måndag i förra veckan, sonen var dock kvar hos mig till på skärtorsdagen (hans eget val). När ex:et kom och hämtade sonen på skärtorsdagens kväll så hade jag gjort i ordning varsitt stort påskägg till sonen o dottern som jag skickade med sonen med hälsning om glad påsk från mamma och att det gick bra att börja tjuvstarta redan på en gång :-). Allt gott o väl så långt.
I tisdags kom barnen till mig igen. Jag frågade hur påsken hade varit och allt hade varit bra. Farfar hade varit sjuk så de hade inte haft nån påskmiddag, men annars hade allt varit bra. OK, det lät ju bra.
Idag kommer dottern hem efter skolan och är på ett jättedåligt humör. Senare åker hon o min sambo iväg och handlar och i affären får dottern syn på påskäggen som reas ut och ber min sambo att han ska köpa det så att hon ska få åtminstone två påskägg den här påsken. Sambon säger att påsken är över, det där får vi ta nästa år etc, och så handlar de vidare.
När de kommer hem brister det för ledsna dottern och hon börjar storgråta. När jag frågar vad det är så säger hon att hon är ledsen för att hon inte fått mer än ett påskägg - det hon fick från mig på skärtorsdagen. Anledningen till att hon varit ledsen efter skolan var att hon var hemma hos en kompis och kompisen påskägg stått uppradade i rummet - och min dotter blev då ledsen för att hon inte fått leta påskägg den här påsken och att hon inte fick några fler påskägg än mitt enda. Då kommer det fram att det egentligen inte bara var påskmiddagen med farfar som ställdes in i påsk - de har öht inte haft något påskfirande _alls_ med pappa. Det var en vanlig långhelg, bara.
Med tanke på hur jag själv såg fram emot påsken när jag var liten med påskägg, påskpresent, prydnader osv så förstår jag MYCKET VÄL att hon känner sig ledsen. Ungefär som om julen ställdes in, förstås!
Jag ringde mitt ex och frågade om de stämde att de inte hade haft något påskfirande alls och i så fall varför?? Han sa att han hade ställt fram en skål med godis på påsk och tyckte inte att barnen skulle ha mer godis. Dessutom hade barnen fått varsin hundralapp, räckte det inte med det, va??
Alltså, en skål med godis - det har vi en _vanlig_ lördagkväll. Men på påsk är det väl självklart att barnen ska få påskägg! Det är ju inte bara godiset som är grejen, det är ju en speciell känsla att få påskägg. Och en hundralapp att handla nåt för - men gud så oengagerat och opersonligt! Jag kunde inte låta bli att fråga om han tänkte avskaffa julklapparna o granen också, men det var larvigt sagt av mig bjäbb bjäbb bjäbb.
Och så fick jag som vanligt stoppat i halsen att på HANS TID så har jag inte ett dugg med att göra vad han väljer att göra. Att mina barns barndom blir helt urlakad och grå är i vanlig ordning inget jag har att göra med.
OK, jag VET att jag inte kan göra något. Jag vet att jag får acceptera att han struntar i att göra något speciellt av påsken som mina barn kan bära med sig i minne från sin barndom. Det känns trist men jag tänker inte låta detta som jag inte kan påverka förpesta mitt liv, så jag släpper detta här och nu.
Men jag vill bara veta vad ni andra tycker: är det OK av en förälder att totalt strunta i att göra något speciellt av högtider och helger? Att få med sig vackra minnen och traditioner från barndomen och få samma firande som sina kamrater - är det något \"icke-nödvändigt\" för ett barn och därför något som är helt OK som förälder att strunta i? Om barnen är vana vid vissa traditioner - är det OK att helt plötsligt upphöra med dem även om barnen blir ledsna?
