Gör vi något fel? *lååångt*
_02 Sommarbarn
  1. Medlem sedan
    Jan 2002
    #1

    Gör vi något fel? *lååångt*

    Rebecka hade det lite jobbigt förra året på dagis, för att hon inte fick vara med och leka ibland och att de andra barnen sprang ifrån henne(hon är inte så grovmotoriskt utvecklad).
    Efter en del prat med dagispersonalen kallades en specialpedagog in för att observera Rebecka under ett par dagar, eftersom mycket av problemet ligger i att hon har svårt att läsa av signalerna från andra barn.
    Specialpedagogen sa inte så mkt öht utan sa bara att hon växer ifrån det. Och i höstas var det helt okej.

    Men nu i vår sa har det börjat igen.
    Rebecka kommer ofta hem från dagis och är ledsen för att hon inte får vara med att leka, att de andra barnen sa att hon var dum etc.
    Och det gör så himla himla ont!
    Jag _vet_ att dagispersonalen har ögonen på det här och att de inte tolererar att barnen kallar varandra för dumma & fula osv
    Och när jag pratade med dem i onsdags så sa de att problemet är att Rebecka inte kan läsa av signalerna från de andra barnen, så när det blir för många barn hamnar hon i konflikt hela tiden.
    De försöker leda in Rebecka åt att leka med något annat osv, för samtidigt vill de inte tvinga någon av de andra och de har ju lika stor rätt att leka färdigt sin lek och säga ifrån osv, och det accepterar jag verkligen!

    Men min lilla flicka...hon är bara 3,5 år, ska hon bli utstött redan?
    Det gör så förbannat ont i hjärtat och jag undrar om det är vårt fel, om vi gör något som stjälper henne?
    Vi är t ex noga med att barnen inte får säga fula ord till varandra hemma, så kanske är det därför hon blir så ledsen för såna ord på dagis?

    Funderar på om vi skulle skita i dagis, men samtidigt så älskar hon ju att vara där när det är bra. Igår pratade hon om dagis hela dagen.
    Så kanske är det inte så stort problem för henne?
    Och enda sättet att lära sig förstå andra barns signaler är ju att umgås med andra barn.

    Hur hade ni gjort?
  2. 1
    Gör vi något fel? *lååångt* Rebecka hade det lite jobbigt förra året på dagis, för att hon inte fick vara med och leka ibland och att de andra barnen sprang ifrån henne(hon är inte så grovmotoriskt utvecklad).
    Efter en del prat med dagispersonalen kallades en specialpedagog in för att observera Rebecka under ett par dagar, eftersom mycket av problemet ligger i att hon har svårt att läsa av signalerna från andra barn.
    Specialpedagogen sa inte så mkt öht utan sa bara att hon växer ifrån det. Och i höstas var det helt okej.

    Men nu i vår sa har det börjat igen.
    Rebecka kommer ofta hem från dagis och är ledsen för att hon inte får vara med att leka, att de andra barnen sa att hon var dum etc.
    Och det gör så himla himla ont!
    Jag _vet_ att dagispersonalen har ögonen på det här och att de inte tolererar att barnen kallar varandra för dumma & fula osv
    Och när jag pratade med dem i onsdags så sa de att problemet är att Rebecka inte kan läsa av signalerna från de andra barnen, så när det blir för många barn hamnar hon i konflikt hela tiden.
    De försöker leda in Rebecka åt att leka med något annat osv, för samtidigt vill de inte tvinga någon av de andra och de har ju lika stor rätt att leka färdigt sin lek och säga ifrån osv, och det accepterar jag verkligen!

    Men min lilla flicka...hon är bara 3,5 år, ska hon bli utstött redan?
    Det gör så förbannat ont i hjärtat och jag undrar om det är vårt fel, om vi gör något som stjälper henne?
    Vi är t ex noga med att barnen inte får säga fula ord till varandra hemma, så kanske är det därför hon blir så ledsen för såna ord på dagis?

    Funderar på om vi skulle skita i dagis, men samtidigt så älskar hon ju att vara där när det är bra. Igår pratade hon om dagis hela dagen.
    Så kanske är det inte så stort problem för henne?
    Och enda sättet att lära sig förstå andra barns signaler är ju att umgås med andra barn.

    Hur hade ni gjort?
  3. Medlem sedan
    Jan 2004
    #2

    Liknande sits

    Nu har itne Robin kommit hem och sagt något men jag har sett signalerna och tagit upp det med fröknarna. Iom att vi går på ett privat dagis så finns inte möjligheten till spec.ped men efter at tha pratat lite med de andra föräldrarna kom förslaget att bjuda hem varandras barn så att de får leka även utanför dagis och det har gett positiva resultat.
    Den killen som tidigare bet och slog Robin är nu den han leker bäst med och en av de andra killarna so också hamnat lite i skymundan är med i \"gänget\"

    Finns det något barn på dagis som Rebecka tycker mer om än de andra? Någon ni kan bjuda hem efter dagis? Någon som bor på samma gård som hon kan leka lite extra med?
  4. 2
    Liknande sits Nu har itne Robin kommit hem och sagt något men jag har sett signalerna och tagit upp det med fröknarna. Iom att vi går på ett privat dagis så finns inte möjligheten till spec.ped men efter at tha pratat lite med de andra föräldrarna kom förslaget att bjuda hem varandras barn så att de får leka även utanför dagis och det har gett positiva resultat.
    Den killen som tidigare bet och slog Robin är nu den han leker bäst med och en av de andra killarna so också hamnat lite i skymundan är med i \"gänget\"

    Finns det något barn på dagis som Rebecka tycker mer om än de andra? Någon ni kan bjuda hem efter dagis? Någon som bor på samma gård som hon kan leka lite extra med?
  5. Medlem sedan
    Jan 2002
    #3

    Ja

    Hon tyr sig gärna till granntjejen och en tjej som förut bodde här.
    Problemet är att det är just de tjejerna som är \"värst\" om du förstår vad jag menar.
    Den ena umgås vi med hemma ibland men jag undviker det nu eftersom det _alltid_ blir bråk, antingen mellan granntjejen & Rebecka eller mellan granntjejen & Lukas.
    Jag orkar helt enkelt inte med det.
  6. 3
    Ja Hon tyr sig gärna till granntjejen och en tjej som förut bodde här.
    Problemet är att det är just de tjejerna som är \"värst\" om du förstår vad jag menar.
    Den ena umgås vi med hemma ibland men jag undviker det nu eftersom det _alltid_ blir bråk, antingen mellan granntjejen & Rebecka eller mellan granntjejen & Lukas.
    Jag orkar helt enkelt inte med det.
  7. Medlem sedan
    Jul 2000
    #4

    Liknande

    Vi hade liknande \"problem\" med vår 00:a. När han var i 3,5-årsåldern hade han inte riktigt lärt sig att ta sig in i andras lekar, att fråga om han kunde få vara med t.ex. Det gjorde att han utan vidare kunde gå och knuffa omkull saker andra lekte med.
    Detta jobbade personalen oerhört med genom att helt enkelt stötta honom och lära honom \"lekkoden\" så att han fick lära sig hur han skulle göra. Samtidigt lärde de andra barnen sig att släppa in andra barn i leken och visa hur de lekte - allt under stöd från personalen.
    Nu är han en mycket \"lekmogen\" kille som sällan hamnar i konflikter, fast det händer då och då men då är han på andra sidan sas - han blir arg när yngre barn försöker ta sig in i leken och bara förstör.

    Nu vet jag ju inte riktigt om det här är er dotter problem, men det påminner ju iaf om det med tanke på att det handlar om att tolka andras signaler och förstå lekkoden. Jag tycker att ni ska prata med personalen. De kanske kan hjälpa henne att lära sig hur hon ska göra. Tycker det är lite märkligt att de vill avleda henne - hur ska hon då lära sig hur man gör?
  8. 4
    Liknande Vi hade liknande \"problem\" med vår 00:a. När han var i 3,5-årsåldern hade han inte riktigt lärt sig att ta sig in i andras lekar, att fråga om han kunde få vara med t.ex. Det gjorde att han utan vidare kunde gå och knuffa omkull saker andra lekte med.
    Detta jobbade personalen oerhört med genom att helt enkelt stötta honom och lära honom \"lekkoden\" så att han fick lära sig hur han skulle göra. Samtidigt lärde de andra barnen sig att släppa in andra barn i leken och visa hur de lekte - allt under stöd från personalen.
    Nu är han en mycket \"lekmogen\" kille som sällan hamnar i konflikter, fast det händer då och då men då är han på andra sidan sas - han blir arg när yngre barn försöker ta sig in i leken och bara förstör.

    Nu vet jag ju inte riktigt om det här är er dotter problem, men det påminner ju iaf om det med tanke på att det handlar om att tolka andras signaler och förstå lekkoden. Jag tycker att ni ska prata med personalen. De kanske kan hjälpa henne att lära sig hur hon ska göra. Tycker det är lite märkligt att de vill avleda henne - hur ska hon då lära sig hur man gör?
  9. Medlem sedan
    Jan 2002
    #5

    Positivt

    att han lärt sig nu!
    Det ger hopp om framtiden!

    Det är när det blir problem som de avleder, t ex när ett par barn leker väldigt bra tillsammans och inte vill ha in någon mer. Äsch jag kan inte förklara, men när de förklarade för mig lät det bra ;)
    Vi pratar om det kontinuerligt och snart är det \"kvartsamtal\" och då kommer vi kunna gå igenom det ordentligt.
  10. 5
    Positivt att han lärt sig nu!
    Det ger hopp om framtiden!

    Det är när det blir problem som de avleder, t ex när ett par barn leker väldigt bra tillsammans och inte vill ha in någon mer. Äsch jag kan inte förklara, men när de förklarade för mig lät det bra ;)
    Vi pratar om det kontinuerligt och snart är det \"kvartsamtal\" och då kommer vi kunna gå igenom det ordentligt.
  11. Medlem sedan
    Feb 2004
    #6

    Ni gör inget fel!

    Tycker inte jag att det låter som. Det är så svåårt tycker jag, jag berättade ju här tidigare om att några sa \" ååhh nää inte Vanja\", när vi kom på morgonen...INTE KUL! Man blir ju helt förtvivlad när någon är dum mot ens barn. Jag vet ite hur jag gjort, men prata med fröknarna. Sen verkar det kanske inte, som du sa, att hon upplever det som ett problem, om hon gillar dagis ovh verkligen vill dit?

    Kramar till er och jag hoppas innerligt att det odrnar sig för er!
  12. 6
    Ni gör inget fel! Tycker inte jag att det låter som. Det är så svåårt tycker jag, jag berättade ju här tidigare om att några sa \" ååhh nää inte Vanja\", när vi kom på morgonen...INTE KUL! Man blir ju helt förtvivlad när någon är dum mot ens barn. Jag vet ite hur jag gjort, men prata med fröknarna. Sen verkar det kanske inte, som du sa, att hon upplever det som ett problem, om hon gillar dagis ovh verkligen vill dit?

    Kramar till er och jag hoppas innerligt att det odrnar sig för er!
  13. Medlem sedan
    Jan 2002
    #7

    Vi har en

    kontinuerligt kontakt ang. detta med fröknarna, och jag tycker att det känns som att de hanterar det bra.
    Man blir ju bara så rädd av sånt här...

    Kram tillbaks & tack!
  14. 7
    Vi har en kontinuerligt kontakt ang. detta med fröknarna, och jag tycker att det känns som att de hanterar det bra.
    Man blir ju bara så rädd av sånt här...

    Kram tillbaks & tack!
  15. Medlem sedan
    Jan 2004
    #8

    Någon annan?

    Finns det ingen annan som kan fylla upp tomrummet efter de tjejerna så att hon har en som är _hennes_ kopis

    Just nu märker jag ett enormt ökat behov hos Robin av kompisar, det sociala samspelet utvecklas och då måste även en del konflikter få vara men självklart ska de inte alltid ske.
    Vad säger de andra tjejernas föräldrar om de ständiga konflikterna?
  16. 8
    Någon annan? Finns det ingen annan som kan fylla upp tomrummet efter de tjejerna så att hon har en som är _hennes_ kopis

    Just nu märker jag ett enormt ökat behov hos Robin av kompisar, det sociala samspelet utvecklas och då måste även en del konflikter få vara men självklart ska de inte alltid ske.
    Vad säger de andra tjejernas föräldrar om de ständiga konflikterna?
  17. Medlem sedan
    Jan 2002
    #9

    Inte direkt

    Vi bor i ett underbart område, men just barn i åldern 3-4 år är det ganska ont om just här.
    Vi umgås ju med en hel del andra familjer med barn, men inga som bor här i vårt område.

    De andra föräldrarna ja...
    Vi har ganska olika syn på barn öht. Deras barn styr familjerna och får aldrig ett nej.
    Så det enda som går att få ut av dem är att deras lilla hjärtegull aaaldrig skulle göra något fel. Vilket jag heller inte påstår, men det är den försvarspositionen de intar.
    Döva öron liksom.
  18. 9
    Inte direkt Vi bor i ett underbart område, men just barn i åldern 3-4 år är det ganska ont om just här.
    Vi umgås ju med en hel del andra familjer med barn, men inga som bor här i vårt område.

    De andra föräldrarna ja...
    Vi har ganska olika syn på barn öht. Deras barn styr familjerna och får aldrig ett nej.
    Så det enda som går att få ut av dem är att deras lilla hjärtegull aaaldrig skulle göra något fel. Vilket jag heller inte påstår, men det är den försvarspositionen de intar.
    Döva öron liksom.
  19. karinxxx
    #10

    Funderar lite

    Själv tycker jag det hjälper mycket att jag jobbar halvtid och har möjlighet att komma i god tid till hämt-dags, så jag kan vara med en stund i rummet där de är, och själv läsa av stämningen. Det kan jag faktiskt rekommendera, om ekonomin tillåter. Och så är hon inte där längre stund än vad hon själv orkar med.

    När vår lilla tjej kom hem och var ledsen för att hon inte fått vara med en dag, så (ja först ringde jag och pratade med personalen förståss), jo så sa min man att man kan ju se det som positivt också, att det betyder att hon faktiskt VILL vara med, och förmodligen brukar få vara med också. Och det är ett stort framsteg för henne, från för ett halvår sedan, då man alltid hittade henne ensam.

    Och för att knyta ihop med erat problem, så tror jag hon kan klara det, och att man ska tolka det som positiva signaler från er dotter att hon gör sitt bästa för att passa in. Och så kan ni hjälpa henne med att inte ha för långa dagar, anpassa tiderna så det passar för hennes dagsrytm och dagisaktiviteterna, och att ni är där mycket själva, så hon känner ert stöd.

    Hoppas det går bra. Det gör så ont i mammahjärtat när ens barn måste kämpa för att få vara med, och ibland misslyckas. Jättejobbigt.
  20. 10
    Funderar lite Själv tycker jag det hjälper mycket att jag jobbar halvtid och har möjlighet att komma i god tid till hämt-dags, så jag kan vara med en stund i rummet där de är, och själv läsa av stämningen. Det kan jag faktiskt rekommendera, om ekonomin tillåter. Och så är hon inte där längre stund än vad hon själv orkar med.

    När vår lilla tjej kom hem och var ledsen för att hon inte fått vara med en dag, så (ja först ringde jag och pratade med personalen förståss), jo så sa min man att man kan ju se det som positivt också, att det betyder att hon faktiskt VILL vara med, och förmodligen brukar få vara med också. Och det är ett stort framsteg för henne, från för ett halvår sedan, då man alltid hittade henne ensam.

    Och för att knyta ihop med erat problem, så tror jag hon kan klara det, och att man ska tolka det som positiva signaler från er dotter att hon gör sitt bästa för att passa in. Och så kan ni hjälpa henne med att inte ha för långa dagar, anpassa tiderna så det passar för hennes dagsrytm och dagisaktiviteterna, och att ni är där mycket själva, så hon känner ert stöd.

    Hoppas det går bra. Det gör så ont i mammahjärtat när ens barn måste kämpa för att få vara med, och ibland misslyckas. Jättejobbigt.
  21. Medlem sedan
    Jan 2002
    #11

    Tack för ett bra svar!

    Helt rätt ju, på ett sätt är det verkligen positivt.
    Så har jag inte alls tänkt för jag snöar in så på hur synd det är om henne och hur det känns att vara utstött.
    Jättetack!
    Vi har redan minsta möjliga dagistid.
    Barnen går 15h/veckan efter ett schema som vi tycker är super!
    jag har bara jobbat lite på inringning och är nu sjukskriven fram till bebisen kommer, så det blir 15 timmarsveckor läääänge till :)
    Tack igen!
  22. 11
    Tack för ett bra svar! Helt rätt ju, på ett sätt är det verkligen positivt.
    Så har jag inte alls tänkt för jag snöar in så på hur synd det är om henne och hur det känns att vara utstött.
    Jättetack!
    Vi har redan minsta möjliga dagistid.
    Barnen går 15h/veckan efter ett schema som vi tycker är super!
    jag har bara jobbat lite på inringning och är nu sjukskriven fram till bebisen kommer, så det blir 15 timmarsveckor läääänge till :)
    Tack igen!
  23. Gunilla med 99, 02, 04
    #12

    Hejsan..

    Brukar sällan skriva här numer man har en tjej född i juni-02. Vi har haft mycket strul med att hon inte trivts på dagis och jag vill kommentera ditt inlägg lite med de erfarenheterna.
    För det första tror jag att om det är möjligt så ge henne lite mer tid på dagis. Låter konstigt när man funderar på att ta henne därifrån men 15 timmar kan vara i minsta laget för att komma in i gruppen.
    Sen tror jag att all lek med andra barn är bra träning så låt henne leka med era bekantas barn, gärna lite äldre barn så mycket som möjligt.
    Spela rollspel hemma, hur gör man om man vill vara med i någon annas lek. Vad gör man om man inte får vara med osv.
    Sen en sista grej, just i denna åldern är lekmognaden väldigt olika. Min stora tjej som nu är sju kom inte riktigt igång att leka med andra barn förrän sommaren efter hon fyllt fyra men sen kom hon snabbt ifatt de andra. Det är inte alls omöjligt att problemen har löst sig av sig själv i höst.
  24. 12
    Hejsan.. Brukar sällan skriva här numer man har en tjej född i juni-02. Vi har haft mycket strul med att hon inte trivts på dagis och jag vill kommentera ditt inlägg lite med de erfarenheterna.
    För det första tror jag att om det är möjligt så ge henne lite mer tid på dagis. Låter konstigt när man funderar på att ta henne därifrån men 15 timmar kan vara i minsta laget för att komma in i gruppen.
    Sen tror jag att all lek med andra barn är bra träning så låt henne leka med era bekantas barn, gärna lite äldre barn så mycket som möjligt.
    Spela rollspel hemma, hur gör man om man vill vara med i någon annas lek. Vad gör man om man inte får vara med osv.
    Sen en sista grej, just i denna åldern är lekmognaden väldigt olika. Min stora tjej som nu är sju kom inte riktigt igång att leka med andra barn förrän sommaren efter hon fyllt fyra men sen kom hon snabbt ifatt de andra. Det är inte alls omöjligt att problemen har löst sig av sig själv i höst.
  25. Medlem sedan
    Jan 2002
    #13

    Hej!

    Tack för ditt inlägg!
    Jag kan inte ha Rebecka mer på dagis. 15h/vecka är det som är tillåtet då man är sjukskriven/arbetslös/föräldraledig i vår kommun, så det är som det är.
    Bekantas barn får hon leka med så mycket som möjligt, och där går också leken mycket bra!
    Rollspel ska jag försöka mig på, Rebecka leker själv väldigt mkt rollekar men jag har inte tänkt på att skapa en sådan med henne. Bra tips!
  26. 13
    Hej! Tack för ditt inlägg!
    Jag kan inte ha Rebecka mer på dagis. 15h/vecka är det som är tillåtet då man är sjukskriven/arbetslös/föräldraledig i vår kommun, så det är som det är.
    Bekantas barn får hon leka med så mycket som möjligt, och där går också leken mycket bra!
    Rollspel ska jag försöka mig på, Rebecka leker själv väldigt mkt rollekar men jag har inte tänkt på att skapa en sådan med henne. Bra tips!
  27. Medlem sedan
    Oct 2002
    #14

    Usch

    det är väl alla föräldrars mardrömm!

    Det enda jag kan komma och tänka på är att hon
    kanske skulle trivas mycket bättre hos en dagmamma
    då det är mindre grupper och tryggare miljö.

    Hoppas att allt snart blir bra!
  28. 14
    Usch det är väl alla föräldrars mardrömm!

    Det enda jag kan komma och tänka på är att hon
    kanske skulle trivas mycket bättre hos en dagmamma
    då det är mindre grupper och tryggare miljö.

    Hoppas att allt snart blir bra!
  29. Medlem sedan
    Jan 2002
    #15

    Verkligen

    Mardröm är det verkligen.

    Tyvärr finns inget annat alternativ. Det är att ha henne hemma eller på dagiset.
  30. 15
    Verkligen Mardröm är det verkligen.

    Tyvärr finns inget annat alternativ. Det är att ha henne hemma eller på dagiset.
  31. Medlem sedan
    Jan 2004
    #16

    Vad jobbigt, jag lider...

    verkligen med er! Det finns inget värr än när ens barn hamnar i kläm på det ena eller andra sättet.

    Jag har haft liknande situation med min äldsta. Ho var iofs tidigt motoriskt utvecklad men hon hade samma problem som Rebecka socialt. Hon hade svårt att läsa av signaler och gick på för hårt eller fel. Hon var dessutom explosiv i humöret, blev hon trängd så blev hon arg. :-(

    Vi fick jättebra hjälp från kommunen under dagistiden. Det var tom vår dagisfröken som uppmärksammade detta och gjorde mig uppmärksam på problemet. Efter att ha haft hjälp och efter att dottern studerats i grupp så ficck vi henne omplacerad till liten dagisgrupp. De var 6 barn och 3 personal (två sådana avdelningar på en större stuga). All personal var utbildade på barn med speciella behov. Det var guld värt. Miljön var lugn och vuxenkontakten stor. Efter det löpte dagistiden vidare utan problem.

    Skoltiden blev tyvärr värre, mitt tips är att inte låta detta passera utan att slåss för att Rebecka ska få det så bra som möjligt under sin dagis/förskoletid för om problemet inte tas itu med kan det bli än värre i skolan. Jag vill inte på något sätt skrämmas eller säga att det _kommer_ att bli så men det kan vara bra att tänka på att i skolan har de sämre resurser än på förskolenivån. Dessutom är det inte direkt vuxentätt i skolorna idag och vi fick gå igenom en hel del innan vi fick hjälp. Tyvärr så fick min tjej stå ut med en hel del innan det hände något i form av mobbing och kränkningar av andra elever och även från föräldrarnas sida (man kan inte mer än förundras över även vuxnas beteende i mobbingfrågor).

    Vi fick till slut efter att blivit tvingade av skolan att utreda dottern på PBU/BUP, vilket visade att hon inte hade något \"problem\", hjälp och skolan vidtog åtgärder. Efter det fugnerade skolgången men det blev aldrig bra för henne. Har man blivit utsatt för mobbing under en lång period så kan detta inte bara suddas ut. Först när vi flyttde och hon kom till ny skola så fick hon det helt bra. Flytten var det bästa som kunde hänt henne även om hon nu vid 14 kan tycka att det är lite öken att bo på landet så älskar hon skolan (går i skolan i stan) och sina kompisar.

    Idag inser jag ju att det fanns brister både i mitt eget och i skolans handlande, elelr att det fanns brister i skolans agerande visste jag redan då men idag vet _jag_ mer och inser att _jag_ kunde gjort mer om jag varit mer påläst och hade vetat mer. Därför råder jag er att hjälpa Rebecka att komma på rätt köl nu och om det fortfarande är svårt för henne vara förutseende och redan ifnormera skolan/personalen osv så att hon inte hamnar fel från början som min tjej gjorde. Klimatet i skolan idag är så mkt hårdare bland barnen än det var när vi var små och det är lätt att halka imellan spåren sas och hamna i kläm.

    Nu blev det både långt och kanske hoppigt och svårt att läsa. Jag blev lite ivrig. Kanske andemeningen kom fram iaf. Jag hoppas verkligen att det löser sig för Rebecka.
  32. 16
    Vad jobbigt, jag lider... verkligen med er! Det finns inget värr än när ens barn hamnar i kläm på det ena eller andra sättet.

    Jag har haft liknande situation med min äldsta. Ho var iofs tidigt motoriskt utvecklad men hon hade samma problem som Rebecka socialt. Hon hade svårt att läsa av signaler och gick på för hårt eller fel. Hon var dessutom explosiv i humöret, blev hon trängd så blev hon arg. :-(

    Vi fick jättebra hjälp från kommunen under dagistiden. Det var tom vår dagisfröken som uppmärksammade detta och gjorde mig uppmärksam på problemet. Efter att ha haft hjälp och efter att dottern studerats i grupp så ficck vi henne omplacerad till liten dagisgrupp. De var 6 barn och 3 personal (två sådana avdelningar på en större stuga). All personal var utbildade på barn med speciella behov. Det var guld värt. Miljön var lugn och vuxenkontakten stor. Efter det löpte dagistiden vidare utan problem.

    Skoltiden blev tyvärr värre, mitt tips är att inte låta detta passera utan att slåss för att Rebecka ska få det så bra som möjligt under sin dagis/förskoletid för om problemet inte tas itu med kan det bli än värre i skolan. Jag vill inte på något sätt skrämmas eller säga att det _kommer_ att bli så men det kan vara bra att tänka på att i skolan har de sämre resurser än på förskolenivån. Dessutom är det inte direkt vuxentätt i skolorna idag och vi fick gå igenom en hel del innan vi fick hjälp. Tyvärr så fick min tjej stå ut med en hel del innan det hände något i form av mobbing och kränkningar av andra elever och även från föräldrarnas sida (man kan inte mer än förundras över även vuxnas beteende i mobbingfrågor).

    Vi fick till slut efter att blivit tvingade av skolan att utreda dottern på PBU/BUP, vilket visade att hon inte hade något \"problem\", hjälp och skolan vidtog åtgärder. Efter det fugnerade skolgången men det blev aldrig bra för henne. Har man blivit utsatt för mobbing under en lång period så kan detta inte bara suddas ut. Först när vi flyttde och hon kom till ny skola så fick hon det helt bra. Flytten var det bästa som kunde hänt henne även om hon nu vid 14 kan tycka att det är lite öken att bo på landet så älskar hon skolan (går i skolan i stan) och sina kompisar.

    Idag inser jag ju att det fanns brister både i mitt eget och i skolans handlande, elelr att det fanns brister i skolans agerande visste jag redan då men idag vet _jag_ mer och inser att _jag_ kunde gjort mer om jag varit mer påläst och hade vetat mer. Därför råder jag er att hjälpa Rebecka att komma på rätt köl nu och om det fortfarande är svårt för henne vara förutseende och redan ifnormera skolan/personalen osv så att hon inte hamnar fel från början som min tjej gjorde. Klimatet i skolan idag är så mkt hårdare bland barnen än det var när vi var små och det är lätt att halka imellan spåren sas och hamna i kläm.

    Nu blev det både långt och kanske hoppigt och svårt att läsa. Jag blev lite ivrig. Kanske andemeningen kom fram iaf. Jag hoppas verkligen att det löser sig för Rebecka.
  33. Medlem sedan
    Jan 2002
    #17

    Åh tack för ditt svar!

    Och jag hoppas verkligen att din dotter har det bra nu!

    Det jag funderar över är vad jag kan göra?
    Ett annat dagis alt. dagmamma finns inte. Då måste vi köpa en till bil och köra in till stan med henne, och det har vi inte råd med.
    Dagispersonalen har ungefär samma sits som de flesta andra dagis...tre personal(varav åtminstonde en 75%) på 20 barn. Alltid är det någon som är på fika eller byter blöjor eller söver barn osv.
    Det finns aldrig tillräckligt med personal!!
  34. 17
    Åh tack för ditt svar! Och jag hoppas verkligen att din dotter har det bra nu!

    Det jag funderar över är vad jag kan göra?
    Ett annat dagis alt. dagmamma finns inte. Då måste vi köpa en till bil och köra in till stan med henne, och det har vi inte råd med.
    Dagispersonalen har ungefär samma sits som de flesta andra dagis...tre personal(varav åtminstonde en 75%) på 20 barn. Alltid är det någon som är på fika eller byter blöjor eller söver barn osv.
    Det finns aldrig tillräckligt med personal!!

Liknande trådar

  1. Något som upplevt något liknande?
    By Anonym in forum Kärlek & relationer
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2011-11-03, 21:31
  2. ett lååångt år
    By willow in forum Shuntar och hydrocefalus
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2008-11-03, 22:02
  3. Min son - Lååångt
    By Oroliga A in forum Stora barn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2007-03-16, 15:59
  4. Ny här...lååångt
    By Anonym in forum Utvecklingshämning
    Svar: 12
    Senaste inlägg: 2006-07-23, 21:06
  5. här är jag ju! (lååångt)
    By Cina m Julia & Maja in forum _0505 Majbarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2006-05-28, 21:44
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar