När Anna med Theodor funderade
Änglabarn
  1. Medlem sedan
    Apr 2002
    #1

    När Anna med Theodor funderade

    över om hennes son lidit i magen... Då kom tanken själv hit... Min son hade ju tusen miljoner fel på sig... undrar om han led??. =(( sucka.... Kände han min kärlek? kanske han inte led så mkt pga han kände kärleken från oss båda? Han var ju så älskad vår förstfödde efter 4 års kämpande... gahhhhh Hur kan dom växa fast dom har miljoner fel på sig? Tänk om han led. Har inte funderat så mkt kring detta.. fast jag kände ju han sparka lite iaf... inte mkt dock, livmoderkakan låg ju framför bebisen.
    kram till er.
  2. 1
    När Anna med Theodor funderade över om hennes son lidit i magen... Då kom tanken själv hit... Min son hade ju tusen miljoner fel på sig... undrar om han led??. =(( sucka.... Kände han min kärlek? kanske han inte led så mkt pga han kände kärleken från oss båda? Han var ju så älskad vår förstfödde efter 4 års kämpande... gahhhhh Hur kan dom växa fast dom har miljoner fel på sig? Tänk om han led. Har inte funderat så mkt kring detta.. fast jag kände ju han sparka lite iaf... inte mkt dock, livmoderkakan låg ju framför bebisen.
    kram till er.
  3. Medlem sedan
    Feb 2005
    #2

    *kram*

    Och jag hoppas jag inte satt igång massa jobbiga frågor i ditt huvud nu...

    Men visst, jag funderar mycket just nu på om Theodor hade ont/led i magen. Bara tanken får mig att gråta!

    Vi får hoppas att våra älsklingspojkar hade det bra i magen. Och att de kände vår kärlek, det tror jag!

    Kram
  4. 2
    *kram* Och jag hoppas jag inte satt igång massa jobbiga frågor i ditt huvud nu...

    Men visst, jag funderar mycket just nu på om Theodor hade ont/led i magen. Bara tanken får mig att gråta!

    Vi får hoppas att våra älsklingspojkar hade det bra i magen. Och att de kände vår kärlek, det tror jag!

    Kram
  5. Medlem sedan
    Apr 2002
    #3

    hej vännen

    det är lugnt... Blev så fundersam bara... Över vad alla säger och inte säger... gahhh man blir en aning knäpp ibland, det är väl tillåtet kanske :). Vad alla runt om kring en säger ovs... Varför ska man drabbas om man längtat så i fyra år efter en bebis... Den man gör hemma blir sjukare än sjukast... =( Och ICSI funkar inte alls. suck. Orättvist är det vad det är. =( kram från osynliga mamman...
  6. 3
    hej vännen det är lugnt... Blev så fundersam bara... Över vad alla säger och inte säger... gahhh man blir en aning knäpp ibland, det är väl tillåtet kanske :). Vad alla runt om kring en säger ovs... Varför ska man drabbas om man längtat så i fyra år efter en bebis... Den man gör hemma blir sjukare än sjukast... =( Och ICSI funkar inte alls. suck. Orättvist är det vad det är. =( kram från osynliga mamman...
  7. Medlem sedan
    Feb 2005
    #4

    Verkligen orättvist!

    Ibland känns det som att det är de mest älskade, mest efterlängtade barnen som inte får stanna...

    Livet är orättvist till tusen många gånger!

    Stor kram till dig!!
  8. 4
    Verkligen orättvist! Ibland känns det som att det är de mest älskade, mest efterlängtade barnen som inte får stanna...

    Livet är orättvist till tusen många gånger!

    Stor kram till dig!!
  9. Anna-Karin m ÄnglaLilly
    #5

    Undrar också

    om Lilly hade ont eller mådde dåligt i min mage. Det fanns ju inga fel på min lillgumma, utan hjärtat slutade helt enkelt att slå, men åh, vad jag har undrat om det gjorde ont när hon dog eller om hon var rädd.
    Min läkare tror att det var som att hon bara svimmade av och jag hoppas verkligen att det var så.

    Förstår att det blir lite annat när barnet var sjukt, men jag tror de flesta av oss undrar hur de hade det.
    Att de kunde känna vår kärlek hyser jag inga tvivel om.

    Kram
  10. 5
    Undrar också om Lilly hade ont eller mådde dåligt i min mage. Det fanns ju inga fel på min lillgumma, utan hjärtat slutade helt enkelt att slå, men åh, vad jag har undrat om det gjorde ont när hon dog eller om hon var rädd.
    Min läkare tror att det var som att hon bara svimmade av och jag hoppas verkligen att det var så.

    Förstår att det blir lite annat när barnet var sjukt, men jag tror de flesta av oss undrar hur de hade det.
    Att de kunde känna vår kärlek hyser jag inga tvivel om.

    Kram
  11. Medlem sedan
    Feb 2005
    #6

    Just det där...

    ...med att känna rädsla är en sak jag också funderat på. Tänk om Theodor var rädd när han kom ur min mage? Allt var ju helt kaotiskt, och okända människor sliter honom ur min trasiga livmoder. Ut i ett kallt, ljust rum där folk är pumpade av adrenalin.

    Min lille skrutt, jag hoppas du inte var rädd eller hade ont!

    Kram
  12. 6
    Just det där... ...med att känna rädsla är en sak jag också funderat på. Tänk om Theodor var rädd när han kom ur min mage? Allt var ju helt kaotiskt, och okända människor sliter honom ur min trasiga livmoder. Ut i ett kallt, ljust rum där folk är pumpade av adrenalin.

    Min lille skrutt, jag hoppas du inte var rädd eller hade ont!

    Kram
  13. Anna-Karin m ÄnglaLilly
    #7

    Vad jobbigt

    det är med alla frågor som man inte kan få svar på. Ibland har det känts som om jag ska bli tokig av alla tankar. Strax efter Lilly hade dött var jag helt övertygad om att det var jag som hade dödat henne. Fick bla för mig att jag hade stoppat i mig en massa nikotintuggummin och att hon hade dött av nikotinförgiftning. Fast jag inte tuggade såna tuggummin när jag väntade henne så kunde jag ändå se mig själv stå och mula i mig dem.

    Till slut frågade jag min läkare om alla konstiga funderingar jag inte fick ur skallen och först då lugnade jag ner mig lite. Jag fick höra av honom att det inte var mitt fel.
    Kram
  14. 7
    Vad jobbigt det är med alla frågor som man inte kan få svar på. Ibland har det känts som om jag ska bli tokig av alla tankar. Strax efter Lilly hade dött var jag helt övertygad om att det var jag som hade dödat henne. Fick bla för mig att jag hade stoppat i mig en massa nikotintuggummin och att hon hade dött av nikotinförgiftning. Fast jag inte tuggade såna tuggummin när jag väntade henne så kunde jag ändå se mig själv stå och mula i mig dem.

    Till slut frågade jag min läkare om alla konstiga funderingar jag inte fick ur skallen och först då lugnade jag ner mig lite. Jag fick höra av honom att det inte var mitt fel.
    Kram
  15. Medlem sedan
    Apr 2002
    #8

    Sen säger dom

    att det kanske inte var meningen just nu att skaffa barn o så. Som om man kunde bestämma det. =( blä. Nä jag vill itne att det ska ta 4 år till nästa bebis. blä. Det har redan gått 1½ år nu. suck. Sen tänker jag ofta på att det kanske är lika bbra att inte ha barn. Vad vet jag. =( känns bara så hopplöst ibland.
    kram från osynliga mamman.
  16. 8
    Sen säger dom att det kanske inte var meningen just nu att skaffa barn o så. Som om man kunde bestämma det. =( blä. Nä jag vill itne att det ska ta 4 år till nästa bebis. blä. Det har redan gått 1½ år nu. suck. Sen tänker jag ofta på att det kanske är lika bbra att inte ha barn. Vad vet jag. =( känns bara så hopplöst ibland.
    kram från osynliga mamman.
  17. Paddel
    #9

    det var det första jag frågade

    min läkare när vi visste att han skulle dö.
    Lider han? kommer han att lida? Kommer han kämpa för sitt liv?
    Man kan ju inte föreställa sig något värre än att ens barn lider!
    Min läkare tillsammans med hjärtläkare och barnläkare sa alla att han inte led vare sig i magen eller när han dog.
    Något som de sa var att han får allt han behöver av mig så då mår han bra.
    Jag tror det är så med alla bäbisar! att så länge de är i magen så skyddas de av oss...
    svårt att förklara utan att låta flummig.
    Jag tror att moderkakan är så finuerlig att den tillgodoser och kompenserar det som saknas.
    Att om något är fel så tillför den typ endorfin...eller nått
    Jösses vad jag låter flummig!
    Nåväl, jag tror inte att några bäbisar som blir sjuka i magen lider.
    Fråga eran läkare ifall det är något ni känner att ni inte kan ge därhän.

    Hoppas jag kan ge ett lugnande ord om ett helt ovetenskapligt och flummigt...

    Kram
  18. 9
    det var det första jag frågade min läkare när vi visste att han skulle dö.
    Lider han? kommer han att lida? Kommer han kämpa för sitt liv?
    Man kan ju inte föreställa sig något värre än att ens barn lider!
    Min läkare tillsammans med hjärtläkare och barnläkare sa alla att han inte led vare sig i magen eller när han dog.
    Något som de sa var att han får allt han behöver av mig så då mår han bra.
    Jag tror det är så med alla bäbisar! att så länge de är i magen så skyddas de av oss...
    svårt att förklara utan att låta flummig.
    Jag tror att moderkakan är så finuerlig att den tillgodoser och kompenserar det som saknas.
    Att om något är fel så tillför den typ endorfin...eller nått
    Jösses vad jag låter flummig!
    Nåväl, jag tror inte att några bäbisar som blir sjuka i magen lider.
    Fråga eran läkare ifall det är något ni känner att ni inte kan ge därhän.

    Hoppas jag kan ge ett lugnande ord om ett helt ovetenskapligt och flummigt...

    Kram
  19. Medlem sedan
    Jul 2005
    #10

    Man får ju tankar...

    jag har många gånger funderat på hur det var för Josephine.Ibland så slår tanken mig att när jag fick mina sammandragningar så kändes det som att hon putade ut med rumpan mittemellan mina revben- Tänk om det var adå hon kämpade för att få syre,det fanns ju många små infarkter på moderkakan och det betyder ju att det pågått under en tid..tänk stackars liten kämpade för sitt liv...ja,fy jag hoppas verkligen det är inbillning och att våra små somnade gott.
    kram
  20. 10
    Man får ju tankar... jag har många gånger funderat på hur det var för Josephine.Ibland så slår tanken mig att när jag fick mina sammandragningar så kändes det som att hon putade ut med rumpan mittemellan mina revben- Tänk om det var adå hon kämpade för att få syre,det fanns ju många små infarkter på moderkakan och det betyder ju att det pågått under en tid..tänk stackars liten kämpade för sitt liv...ja,fy jag hoppas verkligen det är inbillning och att våra små somnade gott.
    kram
  21. Medlem sedan
    Mar 2005
    #11

    jag undrade om H varit hungrig

    i magen, hon var 50% tillväxthämmad. Det var jättejobbigt, men när hon badade (hon levde i 10 veckor), så njöt hon så. Då tänkte jag att om vattnet, som påminde henne om livet i livmodern, gav henne sådan njutning, så måste hon ha goda minnen därifrån. Jag tror, som någon skrev här, att moderkakan ser till att det är skönt att leva i livmodern, med hormoner eller annat.
  22. 11
    jag undrade om H varit hungrig i magen, hon var 50% tillväxthämmad. Det var jättejobbigt, men när hon badade (hon levde i 10 veckor), så njöt hon så. Då tänkte jag att om vattnet, som påminde henne om livet i livmodern, gav henne sådan njutning, så måste hon ha goda minnen därifrån. Jag tror, som någon skrev här, att moderkakan ser till att det är skönt att leva i livmodern, med hormoner eller annat.
  23. Medlem sedan
    Feb 2005
    #12

    Usch ja...

    Jobbiga tankar du har att brottas med!

    Förstår att du känner dig som \"osynliga mamman\", för du ÄR ju mamma, men har inget barn som \"bevisar\" det :(

    Stor kram!!!
  24. 12
    Usch ja... Jobbiga tankar du har att brottas med!

    Förstår att du känner dig som \"osynliga mamman\", för du ÄR ju mamma, men har inget barn som \"bevisar\" det :(

    Stor kram!!!
  25. Medlem sedan
    Feb 2005
    #13

    Att anklaga sig själv...

    ...är nog väldigt vanligt!

    Själv anklagar jag mig för att jag ätit Orudis vid min mens månaderna innan jag blev gravid. Det står på burken att det ska man inte göra ifall man planerar att bli gravid (Theodor var inte planerad - men efterlängtad!!) och dessa tankar är jobbiga.

    Och innan jag visste att man var gravid så var vi i Bulgarien där jag fick en svår magsjuka. Barnläkaren vi pratade med trodde att det _kanske_ kan vara orsaken till Theodors missbildning i njurarna. Kul kul att höra... VARFÖR åt jag på just den restaurangen, de hade ju just haft strömavbrott när vi kom! Men jag visste ju inte att mitt lilla Blåbär hade bosatt sig i min mage då...

    Usch ja... jobbigt!

    KRAM!!
  26. 13
    Att anklaga sig själv... ...är nog väldigt vanligt!

    Själv anklagar jag mig för att jag ätit Orudis vid min mens månaderna innan jag blev gravid. Det står på burken att det ska man inte göra ifall man planerar att bli gravid (Theodor var inte planerad - men efterlängtad!!) och dessa tankar är jobbiga.

    Och innan jag visste att man var gravid så var vi i Bulgarien där jag fick en svår magsjuka. Barnläkaren vi pratade med trodde att det _kanske_ kan vara orsaken till Theodors missbildning i njurarna. Kul kul att höra... VARFÖR åt jag på just den restaurangen, de hade ju just haft strömavbrott när vi kom! Men jag visste ju inte att mitt lilla Blåbär hade bosatt sig i min mage då...

    Usch ja... jobbigt!

    KRAM!!
  27. Medlem sedan
    Feb 2005
    #14

    Hoppas du har rätt!

    Det vill jag gärna tro :)

    Man tycker ju att det borde väl ha märkts ifall han led? Att pulsen skulle varit hög eller något annat...

    Kram o tack för dina ord!
  28. 14
    Hoppas du har rätt! Det vill jag gärna tro :)

    Man tycker ju att det borde väl ha märkts ifall han led? Att pulsen skulle varit hög eller något annat...

    Kram o tack för dina ord!
  29. Medlem sedan
    Feb 2005
    #15

    Vad härligt!

    Lilla stumpan, vi får hoppas att hon genom sitt sätt att njuta av det ljumma vattnet visade att våra änglar har det bra när de bor i våra magar. Oavsett vad de \"lidit\" (hittar inte rätt ord) av innan de dog.

    Kram
  30. 15
    Vad härligt! Lilla stumpan, vi får hoppas att hon genom sitt sätt att njuta av det ljumma vattnet visade att våra änglar har det bra när de bor i våra magar. Oavsett vad de \"lidit\" (hittar inte rätt ord) av innan de dog.

    Kram
  31. Medlem sedan
    Feb 2005
    #16

    Vi har pratat mycket om det!

    Jag och Joakim har diskuterat mycket om Theo led i magen eller inte. Och oftast kommer vi fram till att han led nog inte. Man vill ju tro att det inte är så!

    Det är riktiga kämpar, alla våra små änglar!

    KRam
  32. 16
    Vi har pratat mycket om det! Jag och Joakim har diskuterat mycket om Theo led i magen eller inte. Och oftast kommer vi fram till att han led nog inte. Man vill ju tro att det inte är så!

    Det är riktiga kämpar, alla våra små änglar!

    KRam
  33. Medlem sedan
    Dec 2000
    #17

    Jag tänker...

    också så. Fortfarande. Varför? Kunde jag ha förhindrat det? Led hon när hon föddes? Framförallt LEVDE hon när hon föddes? Jag frågade innan förlossningen om barnet kommer att leva, och fick svaret att oftast dör de under värkarna. De klarar inte av dem när de är så små.
    Det låter så hemskt.

    Min dotter hade Triploidi, ett väldigt ovanligt kromosomfel, som inte är ärftligt.
    Efteråt fick jag höra av några vänners bekanta, att just sådana fel kan uppstå om man har en virusinfektion när man blir gravid. Jag hade det.
    Fortfarande efter alla år finns tankarna och funderingarna kvar.

    Ja, det är jobbiga tankar!

    Tänker dig Anna, och ert lilla fina Blåbär!

    Kramar!
  34. 17
    Jag tänker... också så. Fortfarande. Varför? Kunde jag ha förhindrat det? Led hon när hon föddes? Framförallt LEVDE hon när hon föddes? Jag frågade innan förlossningen om barnet kommer att leva, och fick svaret att oftast dör de under värkarna. De klarar inte av dem när de är så små.
    Det låter så hemskt.

    Min dotter hade Triploidi, ett väldigt ovanligt kromosomfel, som inte är ärftligt.
    Efteråt fick jag höra av några vänners bekanta, att just sådana fel kan uppstå om man har en virusinfektion när man blir gravid. Jag hade det.
    Fortfarande efter alla år finns tankarna och funderingarna kvar.

    Ja, det är jobbiga tankar!

    Tänker dig Anna, och ert lilla fina Blåbär!

    Kramar!
  35. Medlem sedan
    Dec 2000
    #18

    Så...

    tror jag också!

    Kram!
  36. 18
    Så... tror jag också!

    Kram!
  37. Medlem sedan
    Dec 2000
    #19

    Ja...

    de måste ha känt vår kärlek!

    Jag tror din läkare hade rätt, att er älskade lilla dotter inte kände någon smärta alls eller var rädd!

    Tänker på er!
  38. 19
    Ja... de måste ha känt vår kärlek!

    Jag tror din läkare hade rätt, att er älskade lilla dotter inte kände någon smärta alls eller var rädd!

    Tänker på er!
  39. Medlem sedan
    Dec 2000
    #20

    Myzoxe...

    jag håller tummarna hårt för att ni får er efterlängtade bebis snart!

    Ge inte upp hoppet!

    Kramar!
  40. 20
    Myzoxe... jag håller tummarna hårt för att ni får er efterlängtade bebis snart!

    Ge inte upp hoppet!

    Kramar!
Sidan 1 av 2 12 SistaSista

Liknande trådar

  1. Anna med Theodor......
    By rut123 in forum Värme & medkänsla
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2007-05-22, 18:53
  2. Anna m.Theodor
    By Nilla* in forum Värme & medkänsla
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-08-03, 16:08
  3. Anna med Theodor
    By majmamma in forum Värme & medkänsla
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-07-03, 19:12
  4. Anna med Theodor....
    By rutansmamma fr majgruppen in forum Värme & medkänsla
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2006-04-19, 20:06
  5. Anna med Theodor...
    By Ulrika, mamma till 6 in forum Värme & medkänsla
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2006-04-19, 18:49
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar