När jag läste ditt inlägg nedan tänkte jag PRECIS tvärtemot vad någon skrev att det nog var bra att du nån gång satte de mindre barnens behov framför ss behov. Jag får ju bara den bild av era relationer som du ger här (på styvsnacket mest), och jag har kritiserat dig bla för dina tankar om ss mamma- men nog sjutton verkar det vara ss som spelar huvudrollen hos er?
I alla familjer (som jag känner till- känner ju inte till ALLA)inklusive min egen är det så att de äldre syskonen får ta mycket hänsyn till de yngre. Och varför skulle det vara annorlunda i en styvfamilj? För mig är det självklart att storasyskonen fått stå tillbaka många gånger med sina önskemål för det/de yngre syskonens behov. De kan visserligen muttra över det, men förstår att det ibland måste vara så.
Själv lämnade jag ett barn hemma (rädd), tog med ett halvgråtande (rädd) barn och en som var nöjd över festligheterna. Ingen särskilt mysig valborg för nån av oss- hade föredragit soffan.
Jag tycker du ska känna dig jättebra över ditt engegemang i ss och hans problematik. Men OM det nu var ett problem för er (förstod det iofs som att ss var nöjd ändå)var fanns pappan? Eller missade jag nåt ang honom? Kunde inte han isf tagit sin son på en sväng?
Hur som helst så tycker jag det låter som du gör mer än du orkar och behöver för din ss och jag tror det är nödvändigt att låta även småsyskonen ta utrymme. Och det har inget med bio- eller styv att göra.
1
Reddis! När jag läste ditt inlägg nedan tänkte jag PRECIS tvärtemot vad någon skrev att det nog var bra att du nån gång satte de mindre barnens behov framför ss behov. Jag får ju bara den bild av era relationer som du ger här (på styvsnacket mest), och jag har kritiserat dig bla för dina tankar om ss mamma- men nog sjutton verkar det vara ss som spelar huvudrollen hos er?
I alla familjer (som jag känner till- känner ju inte till ALLA)inklusive min egen är det så att de äldre syskonen får ta mycket hänsyn till de yngre. Och varför skulle det vara annorlunda i en styvfamilj? För mig är det självklart att storasyskonen fått stå tillbaka många gånger med sina önskemål för det/de yngre syskonens behov. De kan visserligen muttra över det, men förstår att det ibland måste vara så.
Själv lämnade jag ett barn hemma (rädd), tog med ett halvgråtande (rädd) barn och en som var nöjd över festligheterna. Ingen särskilt mysig valborg för nån av oss- hade föredragit soffan.
Jag tycker du ska känna dig jättebra över ditt engegemang i ss och hans problematik. Men OM det nu var ett problem för er (förstod det iofs som att ss var nöjd ändå)var fanns pappan? Eller missade jag nåt ang honom? Kunde inte han isf tagit sin son på en sväng?
Hur som helst så tycker jag det låter som du gör mer än du orkar och behöver för din ss och jag tror det är nödvändigt att låta även småsyskonen ta utrymme. Och det har inget med bio- eller styv att göra.
Ska bara svara på din fråga ang min man.
Han jobbade, han jobbar varje helg och valborg är inget undantag då det infaller en söndag och inte är en röd dag.
Hade han varit hemma hade någon av oss gått ut för ss skull, sjävklart.
Men nu satt jag hemma själv med alla tre. Dessutom skulle de tända brasan (som aldrig blev tänd) klockan sju och då sover min yngsta (ett år). Visst kunde jag lagt honom i vagnen och låtit honom somna där, men inte tar jag ut honom i ösregn!
Vill bara tillägga: Du verkar ha förstått all tid och energi jag lägger på min ss. Han mår skit och behöver oss mest nu.
Jag har redan dåligt samvete för att jag inte har den tiden jag vill ha med mina egna barn OCH för att jag känner så då det just nu är min ss som behöver mig (och min man) mest. Jag behöver inte höra att jag skiter i min ss och bara bryr mig om mina egna. Det är så långt ifrån sanningen det bara kan komma.
Det värmde det du skrev och jag tackar för omtanken!
Kram ;-)
2
Tack för ditt inlägg ;-) Ska bara svara på din fråga ang min man.
Han jobbade, han jobbar varje helg och valborg är inget undantag då det infaller en söndag och inte är en röd dag.
Hade han varit hemma hade någon av oss gått ut för ss skull, sjävklart.
Men nu satt jag hemma själv med alla tre. Dessutom skulle de tända brasan (som aldrig blev tänd) klockan sju och då sover min yngsta (ett år). Visst kunde jag lagt honom i vagnen och låtit honom somna där, men inte tar jag ut honom i ösregn!
Vill bara tillägga: Du verkar ha förstått all tid och energi jag lägger på min ss. Han mår skit och behöver oss mest nu.
Jag har redan dåligt samvete för att jag inte har den tiden jag vill ha med mina egna barn OCH för att jag känner så då det just nu är min ss som behöver mig (och min man) mest. Jag behöver inte höra att jag skiter i min ss och bara bryr mig om mina egna. Det är så långt ifrån sanningen det bara kan komma.
Det värmde det du skrev och jag tackar för omtanken!
Kram ;-)
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
