Jag hoppas verkligen att ni funderar både en och hundra gånger. Är själv adopterad och det gick inte så bra för mig. Vill bara att ni alla ska tänka efter. Det händer inte mig och det blir inte så är alldeles för vanliga tankesätt. Ni ska ta emot en individ en egen person. Han/hon är kanske inte inte vad ni förväntade er. Ni gör inget fel ej heller barnet, men det skiter sig ändå för att personkemier inte stämmer. Tänk på det och var vaksamma så ni kan skaffa hjälp i tid.
1
Adoption Hej alla ni som funderar på att adoptera!
Jag hoppas verkligen att ni funderar både en och hundra gånger. Är själv adopterad och det gick inte så bra för mig. Vill bara att ni alla ska tänka efter. Det händer inte mig och det blir inte så är alldeles för vanliga tankesätt. Ni ska ta emot en individ en egen person. Han/hon är kanske inte inte vad ni förväntade er. Ni gör inget fel ej heller barnet, men det skiter sig ändå för att personkemier inte stämmer. Tänk på det och var vaksamma så ni kan skaffa hjälp i tid.
Menar du att det hade varit bättre för dig att få vara kvar på t ex ett barnhem (i bästa fall) eller vill du med ditt inlägg bara poängtera att man ska söka hjälp i god tid om \"personkemin inte stämmer\"?
2
Fråga Menar du att det hade varit bättre för dig att få vara kvar på t ex ett barnhem (i bästa fall) eller vill du med ditt inlägg bara poängtera att man ska söka hjälp i god tid om \"personkemin inte stämmer\"?
skall gå och vara tacksamma för att vi blivit adopterade istället för att behöva bo kvar på barnhemmet???
Jag hade oxå en väldigt tuff uppväxt som adopterad i en svensk fam. som fick egna bio barn.
Jag tycker oxå att man skall verkligen tänka efter när man adopterar, man adopterar ett barn som är en egen individ som man inte kan styra, möjligen vägleda, men inte styra.
3
menar du då att vi adopterade... skall gå och vara tacksamma för att vi blivit adopterade istället för att behöva bo kvar på barnhemmet???
Jag hade oxå en väldigt tuff uppväxt som adopterad i en svensk fam. som fick egna bio barn.
Jag tycker oxå att man skall verkligen tänka efter när man adopterar, man adopterar ett barn som är en egen individ som man inte kan styra, möjligen vägleda, men inte styra.
Jag tolkade inlägget från \"Ev ado-förälder\" som en uppriktigt fråga om det kändes som att det hade varit bättre att ha varit kvar på barnhemmet. Om \"v\" hade föredragit det, så här med facit i hand hur det var att växa upp i v:s familj. Förstår du hur jag menar? Helt utan någon \"du kanske ska vara tacksam ändå\"-undermening, utan en uppriktig fråga.
Jag tycker att man verkligen ska tänka efter innan man \"skaffar\" alla barn, oavsett på vilket sätt man gör det. Alla barn är alldeles egna individer som man inte kan styra, möjligen vägleda. Möjligen ;).
4
Eller så kanske han/hon menade...? Jag tolkade inlägget från \"Ev ado-förälder\" som en uppriktigt fråga om det kändes som att det hade varit bättre att ha varit kvar på barnhemmet. Om \"v\" hade föredragit det, så här med facit i hand hur det var att växa upp i v:s familj. Förstår du hur jag menar? Helt utan någon \"du kanske ska vara tacksam ändå\"-undermening, utan en uppriktig fråga.
Jag tycker att man verkligen ska tänka efter innan man \"skaffar\" alla barn, oavsett på vilket sätt man gör det. Alla barn är alldeles egna individer som man inte kan styra, möjligen vägleda. Möjligen ;).
Det finns alltid risker att det blir fel i alla former av familjebildningar. Det är inta alls ovanligt att biologiska barn känner sig utanför och orättvist behandlade. Vid adoptioner så blir dock en sådan känsla betydligt mer kännbar. Det är lättare för dessa barn att själva ta på sig ansvaret till att det blir fel. Jag håller alltså lite med v att adoptivföräldrar måste vara betydligt mer förberädda än bilogiska föräldrar. Däremot tror jag att det har hänt väldigt mycket. Blivande adoptivföräldrar har blivit mer medvetna om eventuella problem och vilken hjälp man kan få om det uppstår och jag tycker att det är mycket nyttigt för alla att ta lärdomar från framförallt äldre adopterade barn som har något att berätta.
5
Personkemi Det finns alltid risker att det blir fel i alla former av familjebildningar. Det är inta alls ovanligt att biologiska barn känner sig utanför och orättvist behandlade. Vid adoptioner så blir dock en sådan känsla betydligt mer kännbar. Det är lättare för dessa barn att själva ta på sig ansvaret till att det blir fel. Jag håller alltså lite med v att adoptivföräldrar måste vara betydligt mer förberädda än bilogiska föräldrar. Däremot tror jag att det har hänt väldigt mycket. Blivande adoptivföräldrar har blivit mer medvetna om eventuella problem och vilken hjälp man kan få om det uppstår och jag tycker att det är mycket nyttigt för alla att ta lärdomar från framförallt äldre adopterade barn som har något att berätta.
efterlyste verkligen ingen tacksamhet, anade att mitt inlägg tyvärr kunde misstolkas så.
Synd att det inte blev bra för dig heller. Det är verkligen tråkigt att läsa.
Har du tänkt på vad man som ado-förälder hade kunnat göra bättre? Att man inte ska styra, utan vägleda, gäller ju både bio- och ado-barn. Har du något mer konkret råd att ge?
6
nej! efterlyste verkligen ingen tacksamhet, anade att mitt inlägg tyvärr kunde misstolkas så.
Synd att det inte blev bra för dig heller. Det är verkligen tråkigt att läsa.
Har du tänkt på vad man som ado-förälder hade kunnat göra bättre? Att man inte ska styra, utan vägleda, gäller ju både bio- och ado-barn. Har du något mer konkret råd att ge?
Jag tror i dag att ni ado- föräldrar är mycket mer väl informerade och insatta i frågan och saken när det gäller adoption.
Jag är adopterad på 70- talet och jag tror att många ado-föräldrar inte fick mycket info och gick heller inte kurser på samma sätt som man gör i dag.
I dag är det så pass vanligt med adoptivbarn från andra länder att det idag är en del abv mångas liv.
Jag tror att om man får biobarn så tror jag att det är viktigt att låta dom känna sig som en del av fam. och inte något som katten släpat in.
Utan vara öppna och prata om att barnet i fråga är adopterad om barnet har frågor när barnet blir äldre.
Förlåt att jag lät så hård i orden i mitt inlägg ovan \" en som oxå är adopterad\"
8
det är svprt att säga.. Jag tror i dag att ni ado- föräldrar är mycket mer väl informerade och insatta i frågan och saken när det gäller adoption.
Jag är adopterad på 70- talet och jag tror att många ado-föräldrar inte fick mycket info och gick heller inte kurser på samma sätt som man gör i dag.
I dag är det så pass vanligt med adoptivbarn från andra länder att det idag är en del abv mångas liv.
Jag tror att om man får biobarn så tror jag att det är viktigt att låta dom känna sig som en del av fam. och inte något som katten släpat in.
Utan vara öppna och prata om att barnet i fråga är adopterad om barnet har frågor när barnet blir äldre.
Förlåt att jag lät så hård i orden i mitt inlägg ovan \" en som oxå är adopterad\"
Menade inte att det skulle vara bättre att ha varit kvar. Förmodligen inte. Däremot att en vakenhet för de problem som kan uppstå och söka hjälp i tid. Jag vet oxå att föräldrar idag är mer upplysta och får bättre utbildning än vad många av våra föräldrar fick vi som är adopterade på 70- talet och tidigare. Jag har aldrig påstått att man ska styra någon... det går inte. jag bara hoppas att ni som funderar på eller är adoptivföräldrar ska vara x-tra uppmärksamma. Jag önskar er allt gott. Men tänk efter före. personligen kommer jag aldrig att rekommendera någon att adoptera. Och det är baserat på mina egna upplevser och erfarenheter. Jag känner många adopterade som har haft en mycket bra uppväxt och som mår bra. Som tur är så stämmer det sistnämnda in på de flesta.
9
Hej Igen Menade inte att det skulle vara bättre att ha varit kvar. Förmodligen inte. Däremot att en vakenhet för de problem som kan uppstå och söka hjälp i tid. Jag vet oxå att föräldrar idag är mer upplysta och får bättre utbildning än vad många av våra föräldrar fick vi som är adopterade på 70- talet och tidigare. Jag har aldrig påstått att man ska styra någon... det går inte. jag bara hoppas att ni som funderar på eller är adoptivföräldrar ska vara x-tra uppmärksamma. Jag önskar er allt gott. Men tänk efter före. personligen kommer jag aldrig att rekommendera någon att adoptera. Och det är baserat på mina egna upplevser och erfarenheter. Jag känner många adopterade som har haft en mycket bra uppväxt och som mår bra. Som tur är så stämmer det sistnämnda in på de flesta.
det tas upp att det kan vara riktigt svårt att ta emot ett adoptivbarn. Verkligheten blir inte alltid som man förväntar sig. Barn som är adopterade, förväntas ofta vara sååå mycket mer väntade och efterlängtade än biologiska barn, och föräldrar _och_ kanske framför allt omgivningen har ställt in sig på att allt kommer att fungera perfekt. Att möta ett barns behov är inte lätt i allmänhet, adoptivbarn i synnerhet, eftersom det kan dyka upp frågor under hela barnets livstid som kan vara omöjligt för färäldrana att svara sakligt på.
Idag har dock adoptivföräldrar mycket större kunskap om vad de kan ha att vänta sig. De är beredda på att barnen kan ha funderingar o frågor som de eg. inte kan svara på.
På 70-talet kunde man läsa i den lilla litteratur som adoptivbarns-experter hade skrivit:
\"Adopterade _ska_ ha problem, och har dom inte det, så är _det_ ett problem.
Den inställningen har tack och lov ändrats.
Man får också ta i akt att på adoptionerna tog fart i början på 70-talet. Vi var dåtidens \"försökskaniner\" kan man väl grovt säga. Ingen visste hur det skulle bli när de adopterade växte upp. Ingen räknade med att barnen skulle känna annat än glädje och tacksamhet (så sas det ju förr, o jag AVSKYR uttrycket!) Ingen riktigt räknade med att barn som kom till Sverige när de var under 2 år ändå skulle känna längtan efter sitt ursprung...
Man måste tänka både en o två gånger innan man skaffar barn oavsett om det är bio eller adopt.
Fast när det gäller adoption så _tvingas_ man att tänka efter.
Svårigheten är nog inte viljan utan att man förväntar sig något som det kanske inte blir.
---------
Jag såg på tv häromdagen: \"saknas: 100 miljoner kvinnor\" och jag vet att om inte ödet gripit in så hade jag varit ytterligare en flicka i statistiken...
Nån tacksamhet kan jag inte känna gentemot mina föräldrar för att de adopterade mig, däremot är jag tacksam för alla gånger de försökte svara på mina frågor, o när de inte kunde svara så förklarade de varför. De mötte mina o min systers behov så bra de förmådde. I övrigt så uppfostrade dom oss precis så som de gjort om vi var biologiska.
10
Tycker det är bra att det tas upp att det kan vara riktigt svårt att ta emot ett adoptivbarn. Verkligheten blir inte alltid som man förväntar sig. Barn som är adopterade, förväntas ofta vara sååå mycket mer väntade och efterlängtade än biologiska barn, och föräldrar _och_ kanske framför allt omgivningen har ställt in sig på att allt kommer att fungera perfekt. Att möta ett barns behov är inte lätt i allmänhet, adoptivbarn i synnerhet, eftersom det kan dyka upp frågor under hela barnets livstid som kan vara omöjligt för färäldrana att svara sakligt på.
Idag har dock adoptivföräldrar mycket större kunskap om vad de kan ha att vänta sig. De är beredda på att barnen kan ha funderingar o frågor som de eg. inte kan svara på.
På 70-talet kunde man läsa i den lilla litteratur som adoptivbarns-experter hade skrivit:
\"Adopterade _ska_ ha problem, och har dom inte det, så är _det_ ett problem.
Den inställningen har tack och lov ändrats.
Man får också ta i akt att på adoptionerna tog fart i början på 70-talet. Vi var dåtidens \"försökskaniner\" kan man väl grovt säga. Ingen visste hur det skulle bli när de adopterade växte upp. Ingen räknade med att barnen skulle känna annat än glädje och tacksamhet (så sas det ju förr, o jag AVSKYR uttrycket!) Ingen riktigt räknade med att barn som kom till Sverige när de var under 2 år ändå skulle känna längtan efter sitt ursprung...
Man måste tänka både en o två gånger innan man skaffar barn oavsett om det är bio eller adopt.
Fast när det gäller adoption så _tvingas_ man att tänka efter.
Svårigheten är nog inte viljan utan att man förväntar sig något som det kanske inte blir.
---------
Jag såg på tv häromdagen: \"saknas: 100 miljoner kvinnor\" och jag vet att om inte ödet gripit in så hade jag varit ytterligare en flicka i statistiken...
Nån tacksamhet kan jag inte känna gentemot mina föräldrar för att de adopterade mig, däremot är jag tacksam för alla gånger de försökte svara på mina frågor, o när de inte kunde svara så förklarade de varför. De mötte mina o min systers behov så bra de förmådde. I övrigt så uppfostrade dom oss precis så som de gjort om vi var biologiska.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
