Nu är mötet med barnakuten avklarat. Utan att jag riktigt tänkte på det, så blev jag så där formell,saklig och frågvis som jag är i jobbet... Vi hade ett långt möte på 1 ½ möte med en bra stämning. Vi fick tid att fråga om allt vi funderade på, kvinnan vi träffade svarade så gott hon kunde på frågorna och hon berättade om vilka åtgärder de hade gjort. Visserligen hävdade hon i början av samtalet att Thea KAN ha haft maginfluensa i början av den aktuella veckan. Efter ett tag ändrade hon lite på sin syn på saken och sade att misstanken om maginfluensa antagligen gjorde att man hamnade på fel spår från början och fortsatte dra mer och mer snett under veckans gång... För mig är det uttalandet viktigt, för då erkänner hon ändå att de har handlat fel. Vi pratade mycket om hemgången på torsdagen, då Thea var uppvätskad men inte fick behålla någon vätska. Även om hon inte sade rakt ut att hon själv skulle ha fattat ett annat beslut, så förstod vi att så var fallet. Hon sade saker om att det var en diskussion mellan undersökande läkare och mer erfaren läkare där de diskuterade riskerna med att skicka hem oss. Vi blev bl.a. hemskickade för att vi ändå hade nära till sjukhuset, men att det sågs som ett sista försök att få Thea att må bättre (en del sjuka barn mår bättre när de kommer hem och vistas i hemmiljö). Hon förklarade också skillnaden mellan observationsplats (som vi hade mellan ons-tors) och att bli inlagd (som Thea blev tors kväll). Skillnaden är att vid obs-plats kollar man så att tillståndet inte försämras och när man blir inlagd måste en förbättring äga rum innan man kan skriva ut någon. Hon anser inte att man kan lägga ett medicinskt ansvar på föräldrar om att \"klämma på magen\" för att se om Thea hade mer ont. Sjuksköterskan den aktuella dagen hade ju en annan syn på beslut om hemgång. Hon var mer bekymrad än läkarna och påpekade att Thea inte hade slutat kräkas. Trots detta påpekande blev Thea utskriven *grrrrr*. Vi diskuterade också hur trött jag blev under veckan och hur svårt det är att ta till sig den info man får efter flera dagars vakande över sitt barn. Detta var något som de skulle prata mer om på barnakuten. De hade gått igenom journaler, pratat om Thea (avidentifierat) inför hela gruppen för att beskriva ett svårbedömt ärende. Barnakuten har mycket kvar att lära, men det här hoppas vi kan vara en hjälp för dem.
Det finns massor mer att berätta, men det var en ganska kort rapport från oss.
1
Tack för tumhållningen Nu är mötet med barnakuten avklarat. Utan att jag riktigt tänkte på det, så blev jag så där formell,saklig och frågvis som jag är i jobbet... Vi hade ett långt möte på 1 ½ möte med en bra stämning. Vi fick tid att fråga om allt vi funderade på, kvinnan vi träffade svarade så gott hon kunde på frågorna och hon berättade om vilka åtgärder de hade gjort. Visserligen hävdade hon i början av samtalet att Thea KAN ha haft maginfluensa i början av den aktuella veckan. Efter ett tag ändrade hon lite på sin syn på saken och sade att misstanken om maginfluensa antagligen gjorde att man hamnade på fel spår från början och fortsatte dra mer och mer snett under veckans gång... För mig är det uttalandet viktigt, för då erkänner hon ändå att de har handlat fel. Vi pratade mycket om hemgången på torsdagen, då Thea var uppvätskad men inte fick behålla någon vätska. Även om hon inte sade rakt ut att hon själv skulle ha fattat ett annat beslut, så förstod vi att så var fallet. Hon sade saker om att det var en diskussion mellan undersökande läkare och mer erfaren läkare där de diskuterade riskerna med att skicka hem oss. Vi blev bl.a. hemskickade för att vi ändå hade nära till sjukhuset, men att det sågs som ett sista försök att få Thea att må bättre (en del sjuka barn mår bättre när de kommer hem och vistas i hemmiljö). Hon förklarade också skillnaden mellan observationsplats (som vi hade mellan ons-tors) och att bli inlagd (som Thea blev tors kväll). Skillnaden är att vid obs-plats kollar man så att tillståndet inte försämras och när man blir inlagd måste en förbättring äga rum innan man kan skriva ut någon. Hon anser inte att man kan lägga ett medicinskt ansvar på föräldrar om att \"klämma på magen\" för att se om Thea hade mer ont. Sjuksköterskan den aktuella dagen hade ju en annan syn på beslut om hemgång. Hon var mer bekymrad än läkarna och påpekade att Thea inte hade slutat kräkas. Trots detta påpekande blev Thea utskriven *grrrrr*. Vi diskuterade också hur trött jag blev under veckan och hur svårt det är att ta till sig den info man får efter flera dagars vakande över sitt barn. Detta var något som de skulle prata mer om på barnakuten. De hade gått igenom journaler, pratat om Thea (avidentifierat) inför hela gruppen för att beskriva ett svårbedömt ärende. Barnakuten har mycket kvar att lära, men det här hoppas vi kan vara en hjälp för dem.
Det finns massor mer att berätta, men det var en ganska kort rapport från oss.
Men skönt ändå att det flöt på bra och inte blev några direkta ställningstaganden och \"dumma dig\" typ. Ser fram emot att höra _allt_ senare.
3
Jag kan se dig! Men skönt ändå att det flöt på bra och inte blev några direkta ställningstaganden och \"dumma dig\" typ. Ser fram emot att höra _allt_ senare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
