7
Ok, här kommer svaren. Nu har jag tid!
Lite bakgrund först. Antonias höftlux konstaterades på BB, hon fick von Rosen-skena två veckor senare, men den fick tas av när det visade sig att hon hade en allvarligare variant än den de flesta har. Vi fick sen vänta tills hon var tre månader innan det kunde bli operation för hon var så liten och läkarna ville helst att hon skulle väga 3,5. Gipset fick hon sedan ha i tre månader och hon gipsades alltså om två gånger. Båda omgipsningarna skedde utan narkos, men det är mycket ovanligt och var för att Antonia var för sjuk för att kunna sövas. Hon har ju varit och är, som du har läst dig till, mycket allvarligt sjuk och det är inget som har med höftluxen att göra. Vi har legat inne på Astrid Lindgrens barnsjukhus i tre månader och har erfarenhet av flera olika avdelningar inte bara ortopeden.
Nu till dina frågor:
Förkylning kan bli ett hinder för nedsövning, men det beror helt på hur allvarligt det är och det är narkosläkaren som gör den bedömningen. Lite vanlig snuva ska inte vara något problem.
Ni läggs antagligen in på Q62 ALB kvällen innan. Se till att det blir narkosbedömning redan då! Om det skulle vara problem är det bättre att få veta det då och inte när man redan har förberett för op (fastat, satt infart etc.) Är det en morgontid ni har fått så se till att nål sätts redan kvällen innan för droppet. På Antonia gjorde de inte det första gången och hon fick sen vara utan vätska i sju timmar (tre månader gammal, vägde bara 3,5 kg) för att operationen blev uppskjuten och ingen hann sätta nål.
Om du tycker att det är otäckt att se nålar sättas så be att narkosen gör det. Ibland försöker avdelningssköterskorna, men vår erfarenhet är att narkospersonalen gör det mycket snabbare och lättare. De är ju superproffs. Antonia har ju blivit stucken jättemycket och gäller det många blodprov ber vi barnlab och gäller det infarter för dropp, narkos eller blodtransfusion ber vi narkosen.
Du eller din man får vara med ända tills att er dotter ligger nedsövd på operationsbordet. Först då lämnar du henne och ser henne sen igen efter operationen på uppvaket.
På uppvaket ligger din dotter tills hon är stabil i andning och de har kollat allt. Det brukar gå ganska snabbt. Dottern får smärtstillande och vi kunde inte märka att Antonia hade speciellt ont.
Om gipset då. Det finns olika sorters gips och jag vet inte vad ni får, men principen är den samma. Jobbigast tyckte jag det var att hålla rent under gipset. Här är våra tips:
Ni kommer att bli tipsade om att använda dambinda innanför gipset, täta med fetvadd och sen en stor blöja utanpå. Vi tyckte att det funkade mycket bättre att klippa till prematurblöjor (köp på Apoteket) så att man klipper bort snibbarna och sen petar in under gipset. Vi tog sen samma vita vadd som ortopeden rullar in barnet i under gipset (finns i röda rullar) och rullade in fetvadd och tätade med detta. Stor blöja utanpå. Anledningen till detta var att prematurblöjorna ju har resår och håller löst bajs bättre en än dambinda. Fetvadden blir blöt, luddig och obehaglig på kroppen tyckte vi och den andra vadden på rulle är skönare mot huden, men fetvadden behövs under för att suga upp vätska. Ni kan väl prova er fram och se vad ni tycker.
Svårast att hålla rent är jumskarna, men köp långa tops och peta försiktigt. Vi fick mycket beröm för att Antonia var så ren och fin och hon hade dessutom både rotavirus (en slags magsjuka) och annat elände under sin gipsperiod.
Barnvagnen: Vår Antonia är ju så fruktansvärt liten att vi aldrig hade några problem med det, men ni kan få låna en syskonvagn från sjukhuset om ni behöver det. Babyskyddet fungerade också för oss, men med en kudde under rumpan och en bak i ryggen ovanför gipskanten.
Värmen i sommar kan jag inte säga något om för det var vinter när Antonia var gipsad, men här kommer lite klädtips. Vi hade många overaller och pyjamaser på Antonia och det fungerar bra. Om man vill ha body så kan man gå upp en storlek och sedan sätta på en bodyförlängare så det går att knäppa i grenen. Det är inte roligt att behöva klä sitt barn i alldeles för stora kläder så body med bodyförlängare och stretchiga byxor är bäst näst efter overaller tycker jag.
Antonias ortoped var Lars Rehnberg och vi hade fullt förtroende för honom. Vi tycker överhuvudtaget att ALB är ett mycket bra sjukhus och de enstaka fall, under våra sammanlagt åtta månaders kontakt med sex olika avdelningar, som inte har varit bra har nog varit ren otur. De är mycket proffsiga och trevliga!
Det ÄR jobbigt att ha sitt barn gipsat och ingen som inte har haft det kan förstå. Det är inte alls samma sak som skena. Jag tyckte dock att det gick snabbt att komma in i det och vi blev experter på allt som kunde underlätta. Tills slut tyckte jag faktiskt inte att det var något att tala om, men då hade vi å andra sidan en hjärtoperation och flera andra saker som kändes mycket mer allvarliga. När sen gipset förvann så märkte jag ju vad enkelt det blev att byta blöjor, vad härligt det var att få bada, gosa nära och välja kläder som passade. Med detta vill jag säga att det är en jobbig tid ni har framför er, men när det har gått ett tag så kommer ni inte att uppleva det som så svårt ändå. Jobbigast är nu innan och i början och sen efteråt kan ni sträcka på er stolt och säga \" vi fixade det!\".
Skriv gärna om du har fler frågor!
Lycka till!
Kram, Anna
