närmar sej. Alltid tiden innan vår son föddes går jag med en klump i halsen,, som en bubbla som håller på att spricka,,,, vår lille son levde i 14 dagar bara,,
Det är en olustkänsla i hela min kropp,, som jag är full av myror.. och alla varför,,,
1
Årsdagen den.. närmar sej. Alltid tiden innan vår son föddes går jag med en klump i halsen,, som en bubbla som håller på att spricka,,,, vår lille son levde i 14 dagar bara,,
Det är en olustkänsla i hela min kropp,, som jag är full av myror.. och alla varför,,,
känslan, hur det bara kryper i en, oron som inte har någon riktig stans att ta vägen, och inget fins det att göra åt den, hur den växer sig större och ångesten som kommer krypande..... Nej, icsh, det är svårt och det gör bara så ont, har ingen tröst alls att ge dig, men du är inte ensam om känslan, vi är tyvärr många som vet hur det käns, en jätte kram till dig, hoppas det känns lite lättare snart.
Hur länge sedan är det som Johan dog?
Kram
2
Känner igen känslan, hur det bara kryper i en, oron som inte har någon riktig stans att ta vägen, och inget fins det att göra åt den, hur den växer sig större och ångesten som kommer krypande..... Nej, icsh, det är svårt och det gör bara så ont, har ingen tröst alls att ge dig, men du är inte ensam om känslan, vi är tyvärr många som vet hur det käns, en jätte kram till dig, hoppas det känns lite lättare snart.
Hur länge sedan är det som Johan dog?
Kram
är hela 19 år sen Johan föddes,, en lång tid,,,men ändå som om det vore igår,,,I bland känns det inte som man hör hemma på nån sådan här sida när det är så länge sedan det hände,,men det gör fortfarande ont, men inte på samma sätt som i början. Nu går det att tänka på honom utan att bli hysterisk ledsen,men för mej tog tid att klara av det. vi kämpade i 5 år innan vi fick vår son och sen kämpade vi i 5 år innan det blev ett syskon till Johan.. så det var dubbla känslor under många år, dels med att försöka att klara av alla jobbiga känslor av att ha mist ett barn och att det inte gick att bli gravid igen.Men vi fick en liten dotter, sen dog en liten i magen och sen fick vi ännu en dotter. Johan var så nära att dö ¨på min 23 års dag,, men han klarade den dagen men dog 3 dagar senare..
3
det är hela 19 år sen Johan föddes,, en lång tid,,,men ändå som om det vore igår,,,I bland känns det inte som man hör hemma på nån sådan här sida när det är så länge sedan det hände,,men det gör fortfarande ont, men inte på samma sätt som i början. Nu går det att tänka på honom utan att bli hysterisk ledsen,men för mej tog tid att klara av det. vi kämpade i 5 år innan vi fick vår son och sen kämpade vi i 5 år innan det blev ett syskon till Johan.. så det var dubbla känslor under många år, dels med att försöka att klara av alla jobbiga känslor av att ha mist ett barn och att det inte gick att bli gravid igen.Men vi fick en liten dotter, sen dog en liten i magen och sen fick vi ännu en dotter. Johan var så nära att dö ¨på min 23 års dag,, men han klarade den dagen men dog 3 dagar senare..
väl 19 år någon tid när det gäller sorgen efter ett barn? Jag tror många av oss delar just den där känslan, att det var så länge, länge sedan och samtidigt som om det var igår. Kanske för att livet på någotvis började om då våra barn dog, när ett barn föds blir ju livet helt annorlunda, så fort det är här är livet som man levde innan nästan ovärkligt, väldigt avlägset, livet har börjat om igen. Och samma sak tror jag det är när ett barn dör, det ända som räknas, det liv man sedan tvingas leva är livet utan ett älskat barn. Klart att tidsperspektivet blir lite konstigt då, men hur många år som det än går så försvinner ju inte våra barn, inte vår kärlek till dem och inte den närhet man nog bara kan ha till just sina barn, den fins nog för alltid kvar, oavsätt om barnet dör eller får leva och kanske själv får barn, bandet försvinner aldirg. Och just då, när man är i den känslan, käns det som om det knapt gått en dag sedan man skildes åt.
Och självklart hör du hemma här hos oss, vet en till mamma som miste en pojke också för 19 år sedan, vet inte om hon läser så mycket här, men på andra forum ser jag henne rätt ofta. Föräldraskap är på livstid, vår livstid, inte våra barns.
Kram
5
Men inte är väl 19 år någon tid när det gäller sorgen efter ett barn? Jag tror många av oss delar just den där känslan, att det var så länge, länge sedan och samtidigt som om det var igår. Kanske för att livet på någotvis började om då våra barn dog, när ett barn föds blir ju livet helt annorlunda, så fort det är här är livet som man levde innan nästan ovärkligt, väldigt avlägset, livet har börjat om igen. Och samma sak tror jag det är när ett barn dör, det ända som räknas, det liv man sedan tvingas leva är livet utan ett älskat barn. Klart att tidsperspektivet blir lite konstigt då, men hur många år som det än går så försvinner ju inte våra barn, inte vår kärlek till dem och inte den närhet man nog bara kan ha till just sina barn, den fins nog för alltid kvar, oavsätt om barnet dör eller får leva och kanske själv får barn, bandet försvinner aldirg. Och just då, när man är i den känslan, käns det som om det knapt gått en dag sedan man skildes åt.
Och självklart hör du hemma här hos oss, vet en till mamma som miste en pojke också för 19 år sedan, vet inte om hon läser så mycket här, men på andra forum ser jag henne rätt ofta. Föräldraskap är på livstid, vår livstid, inte våra barns.
Kram
Har inte upplevt någon årsdag ännu,men jag kan tänka mig att det känns jobbigt,jag bävar för den dagen,det är tillräckligt tungt nu inför mors dag...
kram på dig och hoppas det blir en fin födelsedag.
7
*kram* Har inte upplevt någon årsdag ännu,men jag kan tänka mig att det känns jobbigt,jag bävar för den dagen,det är tillräckligt tungt nu inför mors dag...
kram på dig och hoppas det blir en fin födelsedag.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
