Andreas har blivit så jobbig här ett tag.han är så störig i skolan,som han inte har varit tidigare.Andreas påverkas väldigt av kompisarna,när det är nåt negativt,som de andra gör.Tyvärr verkar han hänga på de som busar,än de som är lugnare.Idag hade han inte alls lyssnat på Fröken när de var iväg på teater,och åkte buss.Sprungit runt och varit kaxig mot henne.När jag pratade med Andreas om det blev han arg,Tror att han förhoppningsvis,tog åt sig lite och kanske tänkte efter lite.
1
stökig Andreas har blivit så jobbig här ett tag.han är så störig i skolan,som han inte har varit tidigare.Andreas påverkas väldigt av kompisarna,när det är nåt negativt,som de andra gör.Tyvärr verkar han hänga på de som busar,än de som är lugnare.Idag hade han inte alls lyssnat på Fröken när de var iväg på teater,och åkte buss.Sprungit runt och varit kaxig mot henne.När jag pratade med Andreas om det blev han arg,Tror att han förhoppningsvis,tog åt sig lite och kanske tänkte efter lite.
Vet du att 6-årsåldern kallas för \"lilla tonåren\"? Jag tycker det är en slående beskrivning. Många av barnen (inte alla)går igenom små kriser. Det är så att kroppen växer alldeles otroligt, vilket kan märkas som myror i benen eller allmän drullighet... Hjärnan är ju en del av kroppen, och även den växer i en rasande takt. Det för med sig att barnen kan ta in en hel del mer än vad de kan klara av att hantera. Man kan märka det på många barn, som funderar mycket kring livet och döden, rätt och fel, hit och dit...
Det för ju också med sig en identitetskris hos flertalet. Vem är jag? Vem vill jag likna? Det kanske är något sådant som rör sig i din kille? Det är ju jätteviktigt att barnen i den här åldern känner var gränserna går, samtidigt som de måste få ett eget ansvar. Nu kan det ju vara så med din son att det bara var en engångshändelse idag?! Det är väl toppen att ni pratar om det hemma så som ni har gjort.
Att barn \"flippar ut\" ibland är ju helt normalt.
Lycka till!
2
Hej! (Hoppsan så långt det blev) Vet du att 6-årsåldern kallas för \"lilla tonåren\"? Jag tycker det är en slående beskrivning. Många av barnen (inte alla)går igenom små kriser. Det är så att kroppen växer alldeles otroligt, vilket kan märkas som myror i benen eller allmän drullighet... Hjärnan är ju en del av kroppen, och även den växer i en rasande takt. Det för med sig att barnen kan ta in en hel del mer än vad de kan klara av att hantera. Man kan märka det på många barn, som funderar mycket kring livet och döden, rätt och fel, hit och dit...
Det för ju också med sig en identitetskris hos flertalet. Vem är jag? Vem vill jag likna? Det kanske är något sådant som rör sig i din kille? Det är ju jätteviktigt att barnen i den här åldern känner var gränserna går, samtidigt som de måste få ett eget ansvar. Nu kan det ju vara så med din son att det bara var en engångshändelse idag?! Det är väl toppen att ni pratar om det hemma så som ni har gjort.
Att barn \"flippar ut\" ibland är ju helt normalt.
Lycka till!
så \"överlägset\" det lät... Jag skrev svaret som en liten förklaring på hur det _kan_ vara. Jag har verkligen inte alla svar, som det kanske kunde låta. (När jag läste mitt eget \"svar\" kändes det som jag framstod som någon form av \"supernanny\". Det var inte alls meningen)
3
Ojdå... så \"överlägset\" det lät... Jag skrev svaret som en liten förklaring på hur det _kan_ vara. Jag har verkligen inte alla svar, som det kanske kunde låta. (När jag läste mitt eget \"svar\" kändes det som jag framstod som någon form av \"supernanny\". Det var inte alls meningen)
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
