Skrivet: 2006-05-18, 23:05
#1
Smilla har tyvärr somnat in...
Värdena blev succesivt sämre under tiden hon låg i ECMON och i måndags morse när jag kom dit till henne var det första jag sa: \"Men hon ser ju helt död ut!!! \" lite senare på em ville dom ha möte med oss och de sa att de ville stänga av ECMON vilket inte var någon större förvåning i sig. Vi fick beskedet kl 16 och kl 19 var hon borta. Det hela gick mkt lugnt till, hon var så pass svag att hon knappt hade hjärtslag efter att de plockat bort ECMON och efter att de tog bort respiratorn drog hon knappt ngt eget andetag. Saknaden är enorm, men samtidigt vet vi ju att det är snällast och skonsammast för henne. Värst är det ju för oss. Tur i oturen är att vi har en 7 månaders lillebror som strålar av lycka hela dagarna och inte fattar någonting. Vem har sagt att livet är rättvist???
Jag kommer nog inte hänga här inne så mkt mera, men vet att jag vet vad ni går igenom och forumet har verkligen varit bra för mig, ett kontrollfreak som bara känner för att avslöja det som passar...
Vår oro för våra hjärtebarn är densamma oavsett om det är ett \"enkelt\" VSD eller den mest komplicerade sjukdomen och även om vår förstfödda älskling är borta så är det på sitt sätt skönt att slippa sjukhusen, slippa se sin älskade genomgå op på op, nålstick på nålstick och ha en mkt oviss framtid.
Stort tack till alla, vill ni höra av er är ni mkt välkomna till: [email protected]
Lycka till i framtiden, stå på er, och tro på era hjärtebarn.. men samtidigt.. var inte rädda för att inse att de kanske trots allt har det bättre utan en daglig kamp mot klockan och tiden. Det beror ju såklart på deras hjärtfel och styrka.
Många kramar till alla som hittat hit
Vänliga hälsningar: Smillas mamma Hanna