Har nu kontaktat SOC för jag behöver verkligen hjälp med pappan som bestämmer saker som gäller gemensamma saker om barnen bakom min rygg, inte pratar med mig, svarar inte på mejl osv osv osv.
Det enda dom på soc kan hjälpa mig med är sk Samarbetssamtal och då måste pappan vara med på det också så klart. JAg har skrivit ett mejl till pappan att jag vill att vi går på ett sånt men han svarar inte. VAD ska jag göra?? Detta som han gör är INTE gemensam vårdnad och det gynnar absolut inte barnen.
HJÄLP!
1
Jag fr. längre ner ang gems. vårdna Har nu kontaktat SOC för jag behöver verkligen hjälp med pappan som bestämmer saker som gäller gemensamma saker om barnen bakom min rygg, inte pratar med mig, svarar inte på mejl osv osv osv.
Det enda dom på soc kan hjälpa mig med är sk Samarbetssamtal och då måste pappan vara med på det också så klart. JAg har skrivit ett mejl till pappan att jag vill att vi går på ett sånt men han svarar inte. VAD ska jag göra?? Detta som han gör är INTE gemensam vårdnad och det gynnar absolut inte barnen.
HJÄLP!
I praktiken betyder inte GV att ni behöver ha någon större kontakt över huvud taget, _tyvärr_. Det finns många som har det typ: \"Jag tar hand om mina veckor och sköter mitt den andre får ta hand om sina veckor och sköta sitt\". Punkt.
Kan du berätta lite mer om exakt vad ni ska sammarbeta om och exakt vad han har gjort bakom din rygg så är det lättare att förstå.
2
Tja I praktiken betyder inte GV att ni behöver ha någon större kontakt över huvud taget, _tyvärr_. Det finns många som har det typ: \"Jag tar hand om mina veckor och sköter mitt den andre får ta hand om sina veckor och sköta sitt\". Punkt.
Kan du berätta lite mer om exakt vad ni ska sammarbeta om och exakt vad han har gjort bakom din rygg så är det lättare att förstå.
Jag har för 2 månader sen bett honom om att vi måste ta en diskussion om semesterar i sommar. Då fick jag ett svar att mitt förslag att ha barnen 1 vecka X 2 var en bra idé men att han var orolig över lillan då hon bara har varit ifrån mig 4 dygn, hur hon skulle ta det med att vara ifrån mig 7 dygn. Han skulle återkomma med hans planer.
Hör ingenting efter det. Jag påminner honom igen och säger att nu har jag bestämt en vecka iallefall och det är v 28 sen den andra veckan kan vara vilken som - inget speciellt önskemål. Frågar igen om hans önskemål. Inget svar. I veckan som var ville dagis ha in våra planer och jag säger att tyvärr kan vi inte ge någon för mannen vägrar kommunicera med mig (nu har det gått 2,5 månad sen första mejlet om semestern) Då meddelar dom att han har lämnat in semester planer och det är 2 veckor i hop och det har vi absoult inte diskuterat + vilka veckor vi ska ta.
Sen skulle sonen till ögonsjukhus för han har fått dålig syn på ett öga - jag ringer under dagen och ber honom RINGA mig och berätta vad som hänt, för jag är orolig. Han ringer inte. Jag ringer på kvällen för att säga godnatt till barnen säger: -Hej det är Eva, hur gick det på sjukhuset idag? Han säger inget utan lämnar luren direkt till Alice som är 2 år.
Sonen är jättelessen och berättat att han ska få glasögon, jag är alldeles chockad och säger kan jag få prata med pappa så får jag höra vad som hänt. Man äcklet vägrar prata med mig och säger att han ska skriva ett mejl (!) senare på kvällen. Nej säger jag jag vill veta NU vad som har hänt på sjukhuset. Han vägrar och börjar säga massa hemska saker till mig som barnen hör och lägger bara på luren.
Eftersom han vägrar prata med mig så är det sonen på 5 år som får vara hans talesperson, vilket är så sjukt och det ska han inte behöva ta tycker jag.
Kan dra massa såna saker som hänt. Men det var liksom droppen.
3
Jo, Jag har för 2 månader sen bett honom om att vi måste ta en diskussion om semesterar i sommar. Då fick jag ett svar att mitt förslag att ha barnen 1 vecka X 2 var en bra idé men att han var orolig över lillan då hon bara har varit ifrån mig 4 dygn, hur hon skulle ta det med att vara ifrån mig 7 dygn. Han skulle återkomma med hans planer.
Hör ingenting efter det. Jag påminner honom igen och säger att nu har jag bestämt en vecka iallefall och det är v 28 sen den andra veckan kan vara vilken som - inget speciellt önskemål. Frågar igen om hans önskemål. Inget svar. I veckan som var ville dagis ha in våra planer och jag säger att tyvärr kan vi inte ge någon för mannen vägrar kommunicera med mig (nu har det gått 2,5 månad sen första mejlet om semestern) Då meddelar dom att han har lämnat in semester planer och det är 2 veckor i hop och det har vi absoult inte diskuterat + vilka veckor vi ska ta.
Sen skulle sonen till ögonsjukhus för han har fått dålig syn på ett öga - jag ringer under dagen och ber honom RINGA mig och berätta vad som hänt, för jag är orolig. Han ringer inte. Jag ringer på kvällen för att säga godnatt till barnen säger: -Hej det är Eva, hur gick det på sjukhuset idag? Han säger inget utan lämnar luren direkt till Alice som är 2 år.
Sonen är jättelessen och berättat att han ska få glasögon, jag är alldeles chockad och säger kan jag få prata med pappa så får jag höra vad som hänt. Man äcklet vägrar prata med mig och säger att han ska skriva ett mejl (!) senare på kvällen. Nej säger jag jag vill veta NU vad som har hänt på sjukhuset. Han vägrar och börjar säga massa hemska saker till mig som barnen hör och lägger bara på luren.
Eftersom han vägrar prata med mig så är det sonen på 5 år som får vara hans talesperson, vilket är så sjukt och det ska han inte behöva ta tycker jag.
Kan dra massa såna saker som hänt. Men det var liksom droppen.
Jag har för mig att du är barnens boförälder, eller hur? Det ger dig faktiskt ett visst övertag.
Semester
Jag vet att detta tidigare har varit ett problem för många och att man kan anse att det är rimligt att man redovisar sina semesterönskningar senast i april (fast jag minns inte om det var 1 eller 30, hursomhelst har det passerats nu). Gör man inte det som uf så kan bf i princip besluta om hur det ska bli och helt enkelt bara meddela uf det och denne får vackert finna sig. Gör det. Skicka ett mejl till honom och redovisa endast fakta. Kommentera inte hans agerande med annat än att ”eftersom du trots upprepade uppmaningar inte…” Lämna in semestern enligt dig till förskolan. Och om förskolepersonalen tar upp det med honom så kan han förhoppningsvis få sig en tankeställare.
Sjukhusbesöket
Varför ens låta honom ta ansvar för sådana saker? Jag anser givetvis att han ska kunna det, men uppenbarligen klarar han det inte just nu. Ta dessa själv eller gå tillsammans med honom. I det här fallet skulle jag om jag var du ringa sjukhuset och fråga istället. Genom att fråga honom ger du honom chansen att inte svara.
Annat
Lika där. Se till att alla papper och allt annat angående barnen kommer till dig.
Nu menar jag inte att du ska utesluta honom på det sätt som han försöker göra med dig. Tvärtom. Se till att meddela honom hela tiden och bjud in honom till dialog i de frågor som du anser har med vårdnaden och barnens väl i övrigt att göra. Svarar han inte så strunta i det. Spara allt.
Upplys honom om att en förutsättning för gemensam vårdnad är att föräldrarna kan samarbeta och att du nu lagrar på dig bevis för att det är han som är problemet och att du framöver kan tänkas behöva agera för enskild vårdnad om han inte tar sig samman. Uppmana honom att söka information hos opartiska professionella källor kring hur barnen mår av olika hantering från föräldrar som skiljer sig, bland annat det faktum att barn inte nödvändigtvis mår dåligt av en separation även om det också är jobbigt för dem, men tydligt mår dåligt av föräldrar som inte kan komma överens.
Jag skrev en gång till mitt ex att sonen älskar honom lika mycket som förälder och att det är viktigt att han förstår och respekterar barnets rätt att älska båda sina föräldrar. De meningsskiljaktigheter vi har ska barnet inte blandas in i. Det tog en stund innan poletten trillade ner, men till slut gick det. Dock är det förstås inte någon garanti för att det ska funka på ditt ex, men försöka duger.
Ställ logiska frågor till honom. Om han använder sonen som meddelandeservice så frågar du exet om han tar med sig femåringen när han ska förhandla sin lön med chefen också etc. Ge honom inte svaret utan ställ bara frågor som förhoppningsvis kan starta hans inre dialog. Uppmuntra varje framsteg hos ditt ex som jag hoppas kommer, även om du fortfarande mest har lust att slå honom i huvudet med något hårt. Försök gärna hitta saker att berömma honom för som förälder så att han känner sig tryggare och mjuknar.
På inget sätt försvarar jag ditt ex, den saken är klar. Jag är den förste att ställa mig upp och kräva av vuxna människor att uppföra sig med ansvar och ta sig i kragen, men i verkligheten funkar det inte att skälla dem till det. Man får vara lite slugare än så och det viktigaste är att det blir bra för barnen så snart som möjligt.
Det blev långt det här, men slutligen: visa aldrig att hans dumheter stör dig. Det är nämligen en belöning för honom eftersom det är vad han vill.
Kram och lycka till!
4
Långt svar Jag har för mig att du är barnens boförälder, eller hur? Det ger dig faktiskt ett visst övertag.
Semester
Jag vet att detta tidigare har varit ett problem för många och att man kan anse att det är rimligt att man redovisar sina semesterönskningar senast i april (fast jag minns inte om det var 1 eller 30, hursomhelst har det passerats nu). Gör man inte det som uf så kan bf i princip besluta om hur det ska bli och helt enkelt bara meddela uf det och denne får vackert finna sig. Gör det. Skicka ett mejl till honom och redovisa endast fakta. Kommentera inte hans agerande med annat än att ”eftersom du trots upprepade uppmaningar inte…” Lämna in semestern enligt dig till förskolan. Och om förskolepersonalen tar upp det med honom så kan han förhoppningsvis få sig en tankeställare.
Sjukhusbesöket
Varför ens låta honom ta ansvar för sådana saker? Jag anser givetvis att han ska kunna det, men uppenbarligen klarar han det inte just nu. Ta dessa själv eller gå tillsammans med honom. I det här fallet skulle jag om jag var du ringa sjukhuset och fråga istället. Genom att fråga honom ger du honom chansen att inte svara.
Annat
Lika där. Se till att alla papper och allt annat angående barnen kommer till dig.
Nu menar jag inte att du ska utesluta honom på det sätt som han försöker göra med dig. Tvärtom. Se till att meddela honom hela tiden och bjud in honom till dialog i de frågor som du anser har med vårdnaden och barnens väl i övrigt att göra. Svarar han inte så strunta i det. Spara allt.
Upplys honom om att en förutsättning för gemensam vårdnad är att föräldrarna kan samarbeta och att du nu lagrar på dig bevis för att det är han som är problemet och att du framöver kan tänkas behöva agera för enskild vårdnad om han inte tar sig samman. Uppmana honom att söka information hos opartiska professionella källor kring hur barnen mår av olika hantering från föräldrar som skiljer sig, bland annat det faktum att barn inte nödvändigtvis mår dåligt av en separation även om det också är jobbigt för dem, men tydligt mår dåligt av föräldrar som inte kan komma överens.
Jag skrev en gång till mitt ex att sonen älskar honom lika mycket som förälder och att det är viktigt att han förstår och respekterar barnets rätt att älska båda sina föräldrar. De meningsskiljaktigheter vi har ska barnet inte blandas in i. Det tog en stund innan poletten trillade ner, men till slut gick det. Dock är det förstås inte någon garanti för att det ska funka på ditt ex, men försöka duger.
Ställ logiska frågor till honom. Om han använder sonen som meddelandeservice så frågar du exet om han tar med sig femåringen när han ska förhandla sin lön med chefen också etc. Ge honom inte svaret utan ställ bara frågor som förhoppningsvis kan starta hans inre dialog. Uppmuntra varje framsteg hos ditt ex som jag hoppas kommer, även om du fortfarande mest har lust att slå honom i huvudet med något hårt. Försök gärna hitta saker att berömma honom för som förälder så att han känner sig tryggare och mjuknar.
På inget sätt försvarar jag ditt ex, den saken är klar. Jag är den förste att ställa mig upp och kräva av vuxna människor att uppföra sig med ansvar och ta sig i kragen, men i verkligheten funkar det inte att skälla dem till det. Man får vara lite slugare än så och det viktigaste är att det blir bra för barnen så snart som möjligt.
Det blev långt det här, men slutligen: visa aldrig att hans dumheter stör dig. Det är nämligen en belöning för honom eftersom det är vad han vill.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
