Hur fixar ni det?

[Ledsen idag (igen)]

Jag kan inte låta bli att undra hur ni fixar det. Hur orkar ni? Jag blir frustrerad, arg och ledsen 1000 gånger om dagen! Sonen har plötsligt fått mängder av fixeringar och låsningar som är mer eller mindre omöjliga att bryta. Småsaker som han tidigare inte har reagerat på kan nu få hela världen att rasa. Som att ett foto inte är där det varit innan i en fotobok, eller att jag hade vita trosor på mig imorse och inte blå som igår.
Sonen är bara 3½ år så jag funderar på om det har hänt något utvecklingsmässigt.
Vad gör man när det är omöjligt att bryta en låsning? Förra helgen var vi på besök hos hans farmor och farfar som bor på gård. Lillkillen som har traktorer bla som specialintresse kunde inte släppa tankarna på traktorer under de 3 dagar vi var där. Traktor, traktor, traktor malde han mest hela tiden. Det spelade ingen roll att han nyss åkt traktor i 20 minuter utan så fort fötterna landade på backen började han igen....traktor, traktor, traktor. Det räcker inte heller med att titta på en eller sitta i en utan den måste startas. Det här startandet är en del i det hela. Först när vi åkte hem därifrån bröts fixeringen. Under dagarna där hade han timmar då traktorer var det enda han kunde tänka på. Han gråter, skriker och blir hysterisk och kan hålla på som sagt i timmar.
Vi försöker avleda honom med att locka med saker vi vet att han tycker är jätteroliga, men det hjälper inte.
Snälla har ni några tips? På hab rycker de mest på axlarna och säger att de inte vet hur vi ska göra.

[katah]

som flög genom hjärnan... ( jag har inte så mycket erfarenheter av låsningar)

Skulle det duga för honom om ni spelar startljudet in på en band/cd och kopierar den. så att han kan lyssna på ljudet och titta på en bild om traktor samtidigt.
Jag menar hos farmor och farfar... så att han kan njuta av traktorn under de tider som han inte kan \"köra\" och ni vuxna kanske kan få en lite lungnare stund.

Jag förstår att det är jobbigt... för mig räcker att sonen (11 år) påpekade över ett år att \" jag har svårt att placera kastrullen på den nya hyllan!\" När jag ändrade kastrullhyllan ett snäpp uppåt i en och samma skåp!

[icecapx]

3-4 års åldern sker en omfattande ändring av barnets sätt att se världen på, som jag har förstådd det byts världsbilden ut från färger/former till \"språkligt\".

Hela ditt barns värld håller alltså på att ändras och det trivs autister ju verkligen med *fet ironi*

Att du så till råga på allt har fel färg trosor på kan ju stjälpa precis allt....

Jag har ingen råd att ge men bara lite insikt i varför, en lös idé kan vara att skapa en \"trygg vrå\" för barnet som kommer att vara stabil och \"säker\" men inte allt för isolerat. En tillflyktspunkt om du vill när restan blir för besvärligt, de största ändringar sker inuti huvudet och det kan du knappast hjälpa med.

[Samiralva]

Jag är själv väldigt förtjust i traktor, men då främst, som din son, själva startandet.

En traktor är stor och rejäl. När man sitter i den luktar det underbart. Jord, smörjolja och drivmedel.
När nyckeln vrids om börjar traktorn vibrera, det låter kraftigt, men ändå behagligt milt. Surrar och murrar i moll. Sedan skakar det till rejält, och traktorn är i gång. Hjulen rullar framåt. Man är på väg.

Traktorer är underbara! En helhetsupplevelse! Som en åktur på Liseberg, eller kanske Gröna Lund.

Tänk att ha ett alldeles eget underbart tivoli, och bli nekad att få åka! Hellre då kanske inget tivoli alls... innan man kan klara av att bara åka berg- och dalbana en gång om dagen. Eller två...?

Jag förstår att ni vill göra annat än att åka traktor, hos farmor och farfar. Och kanske behöver de använda traktorn \"i jobbet\". Kan ni schemalägga denna underbara upplevelse? Gärna med bildstöd.Efter frukosten kommer XX att få åka traktor till klockan plingar. Efter middagen kommer XX att få åka traktor till klockan plingar.
Kanske skriva en liten social berättelse?

Och vara superkonsekventa. Det är kanske det svåraste av allt.

[majbarn]

så väl igen detta och vet hur jobbigt det kan vara. Du har fåt många bra tips tycker jag, vet inte om jag har fler. Det är ju i stort sett omöjligt att avleda, är det traktoråkning som gäller så är det ju så. Vår son, nu fyra, har utvecklats massor gällande detta. Det är inte längre låsningar så ofta numera, vi brukar rita och berätta och låta honom titta på detta. Har hjälpt mig också för jag blir mindre tjatig. Vi kan ta fram det vi ritat och så får han titta och konstatera att: Jaha, så här är det. Funkar bättre att se än att höra för honom i allafall.

[nilspappa]

Min första tanke är wow, vilket intresse att bygga vidare på. Det finns så otroligt mycket roliga lekar och aktiviteter som har samband med traktorer som går att leka fram bättre kommunikation och samspel med.

Man kan läsa böcker om traktorer.
Man kan leka att man är traktorer.
Man kan bygga legotraktorer.
Man kan bygga byggsatstraktorer.
Man kan köra trampcykeltraktorer.
Man kan rita traktorer
Man kan leta upp traktorbilder på internet och göra ett traktormemory eller traktordomino.
Man kan leta upp bilder på olika fabrikat och lära sig vad de heter och hur man skriver dem.
Man kan låtsas köra traktor när man skall till toaletten.
Bilresor blir mycket roligare om mamma låtsas att hon kör traktor istället och kanske har en traktorstart på cd i bilens CD-spelare.

Om mor och far är intresserade av och entusiastiska över traktorer så blir de jättekul att samspela med.

Vad som annars ofta händer är just att vi runt omkring känner att \"ajdå nu hänger han upp sig på det här också, kan det inte sluta NU\". Vi reagerar starkt på låsningar och det i sig ger låsningen bränsle.

Om vi kan slappna av och till och med ha kul ihop med våra barn kring deras specialintressen så blir låsningarna sällan speciellt starka utan det blir ett mycket flexiblare beteende.

[Vildes mamma]

verkligen att fånga Vildes intresse. Men, just kring hans specialintressen så är han omöjlig att bryta, vilket behövs förr eller senare. Vilde har ju även en utvecklingsstörning så även om han snart är 3½ så är han inte så långt i verkligheten. Han har dessutom en lillasyster på 1½ år som kräver sitt. Just låsningen kring traktorn varade i timmar åt gången för att dämpas i en till två timmar innan det tog ny fart och så höll de på hela tiden vi var hos farmor och farfar. Det spelade ingen roll hur mycket traktor han fick åka och hur mycket vi drog honom i en tramptraktor (han kan inte trampa den själv) för så fort vi behövde göra något annat så upprepade han traktor, traktor, traktor, traktor, traktor. Det enda vi kunde bryta med var att han fick sitta och gasa på en motorcross eller hjälpa till att köra motorgräsklipparen. Men, förr eller senare så måste man göra annat.
Motorer är verkligen hans grej! Allt som låter då det är igång och vilken lycka då något startar. Att komma förbi dagisparkeringen (om vi inte har vagn eller bil med oss) kan ta låååång tid. Han vill att alla bilarna ska starta och förstår inte att vissa av bilarna kanske inte kommer att startas än på 4 timmar (personalens bilar). Hans ass går ofta ut med honom till hennes bil och låter honom sitta i den. Även hemma får han sitta i våra bilar. Han har stenkoll på vems bil som är vems. Han kan inte prata, men kan en hel del tecken.

Jag förstår vad du menar med att låsningarna tar ny kraft i vår negativa reaktion. Det märks väldigt tydligt. Oftast är vardagliga låsningar inte så stora problem om det hade hänt några få gånger per dag. Just nu har han dock mängder av fixeringar om dagen och det känns som om vi bara hinner ur en innan han fastnar i en ny. Vardagen måste ju rulla på med vissa saker som faktiskt bara måste göras. Han verkar fixera vid allt möjligt och omöjligt. Innan har han inte varit så här över småsaker som att ett foto blev kvar på dagis, eller mössan på bildschemat är röd men i verkligheten är den blå, att jag kör pappas bil eller pappa kör min bil, att mormor och morfar har en tom fruktskål framme osv.

Tack för alla dina kloka tips. Där var många jag ska ta till mig! Vi har mägder av böcker med traktorer och mängder av leksakstraktorer. Nackdelen med leksakstraktorerna är att han inte kan öppna några dörrar på dem. Det är nämligen det enda han gör med bilar. Öppnar och stänger dörrar och försöker stoppa gubbar i dem. Han ratar alla bilar där man inte kan öppna dörrarna på. Vi har en stor leksaksbondgård och har försökt få igång lek kring den med djur och traktorer, men han leker inte på det viset än.
Jag ska definitivt se till att fixa en cd med traktorljud och andra motorljud. Jättebra idé det där med att låtsas att man kör traktor i stället för bilen. Ska även leta fram olika modeller på internet och laminera bilderna.
Du har verkligen fått mig att fundera hur jag kan använda traktor i andra sammanhang. Tex blöjbyten som är en evig kamp. Där borde man också kunna göra något med traktorer.
Tack igen från Vildes mamma som inte är lika ledsen längre.

[Vildes mamma]

kunde ni börja med sociala berättelser? Vår Vilde har ju även en utvecklingsstörning så han är inte 3½ i utvecklingen. Dagar då man har mycket måsten kan jag känna att jag gör inget annat än tjatar trots att jag vet att det inte hjälper.
Tack för ditt svar!

[Vildes mamma]

vilken underbar beskrivelse! Jag har aldrig tänkt i de banorna!!! Tack för att du fick mig att se på det med nya ögon!
Sociala berättelser klarar han tyvärr inte än. Men, jag kommer att se till att ha med ett bildschema och äggklockan nästa gång vi ska dit. Tack för dina tips och för att du lät MIG uppleva den underbara upplevelsen! :)

[Vildes mamma]

kanske är det så att han är inne i en utvecklingsfas och att det är därför han har ovanligt mycket låsningar just nu.
Tack för dina tips! Tyvärr kommer inte en egen vrå att funka då han vill ha någon tätt intill honom utan att han ändå är nära på något konstigt vis. Fast jag kanske ska ordna en egen vrå till mig själv i stället :)
Tack igen för ditt svar!

[Vildes mamma]

så jättemycket för tipset angående att spela in startljud! Kommer verkligen att testa och se om det är något Vilde kommer att uppskatta.
Skönt att det finns så kloka föräldrar här som kan tipsa en förvirrad mamma!
Tack igen för ditt tips!

[samiralva]

Roligt att du hade glädje av min beskrivning av min traktorglädje. Kanske upplever din son något helt annat, med sina sinnen... visst är det spännande, bara det?

Sociala berättelser kan kanske vara som en Max-bok, med bild på sonen, traktor, farfar och något som symboliserar när på dagen han skall få åka traktor.

Det kanske blir en favoritbok, tom, om han kan ta den till sig. Mina egna barn, med bla språkstörning, ville inte bli lästa för som små. Sällan ens bilderbok. Hade jag haft tid och energi, så kanske det hade fungerat bättre med hemmagjord bok, med egna bilder/foton.

En sak med traktorer, och bondgårdar, det är faran för olyckor! Har barnet dessutom ett brinnande intresse, och ständigt dras mot traktorer, så kräver det mycket av de vuxna.

Det kan vara viktigt att lyfta fram och göra tydligt för alla vuxna som är inblandade. Någon gång kanske det är lika bra att hoppa över, för att det skulle \"kosta för mycket\" att genomföra.

Lycka till!

[Fjärilens mamma]

Här kommer ett tips på semesteraktivitet för vuxna traktor- och maskinnördar: www.kalle-i-sellnas.se
(från en som själv schaktat och aldrig trott att det skulle vara så roligt som det faktiskt var)

[majbarn]

vet jag ibnte riktigt om det är men kanske nåt åt det hållet. Här är ett exempel. Sonen fick en kamera av oss (en riktig som var lite sönder inuti). Han gillade ljudet när man tryckte på knappen. Tyvär kom han på att ljudet när man kastade den i golvet var kul det också. Resultatet blev att den gick sönder och han blev väldigt olycklig. Den gick ju inte att laga och hur jag än förklarade så var han låst. Då ritade jag en streckgubbe och skrev hans namn och berättade. Ritade en väldigt enkel kamera och sen att streckgubben (sonen) kastade den i golvet. Sen skrev jag PANG och sa det. Till slut ritade jag kameran igen med ett kryss över och talade om att den var sönder och inte gick att laga. Denna serie läste vi tillsammans. Han var fortfarande ledsen men jag pekade på bilderna igen och igen. Efter en stund gick han själv bort och tittade och kunde säga: Kameran är sönder, den går inte att laga. Vi upplever att när han är upprörd så har han svårt att ta in information muntligt men ritar man samtidigt så går det bättre. Vi började med detta för knappt ett halvår sedan, han är fyra idag.