Trött på min 1,5 åring

[Trötta mamman]

Alltså snart tappar jag kontrollen över min ilska och tålamodet är nere i botten just nu.
Vissa dagar är helt OK, men dagar som denna känner jag bara att jag vill lägga ut sonen på blocket, typ.

Han är verkligen en helmysig grabb, kramig och kelig, rolig och söt.
Men för*** vissa dagar (eller rättare sagt varje dag)

han klättrar på ALLT, inte bara att han klättrar upp utan gör det för att dra ner saker, svinga taklampan, kasta ner ljusstakar, kasta runt papper, dra ner pärlor och pussel, kaffekoppar, vattenglas, tompant, pappersinsamlingen, tvålen i badrummet, dra ur alla tvättservetterna, tömma sophinken i köket (o gegga in sej i kaffe sumpen)kladda runt i den smutsiga disken, få tag i en penna och rita hela soffbordet och kuddarna, klättra upp i en låda så den brakar sönder, dra i lampsladdar tills lampan åker ner, dra i gardinen så gardinstången blir böjd. Dra en gång till så hela stången+ gardiner + glaslyktor åker i golvet,klättra upp på bänken och hälla ut kaffet i kaffebryggaren, välta tvätthögarna mamma vikt ihop, kasta upp leksaker över spisskyddet, kasta upp leksaker mm. i diskbaljan när det är vatten där, dra ner alla skor från skohyllan 10 gånger om dagen. Stänga av tv:n 100 gånger när nån tittar på tv, stänga av datorn när någon sitter och jobbar där, klättra upp på databordet och ändra inställningarna på skärmen................
Barnspärrarna i köket har han ryckt sönder. Så det hjälper inte.

Detta går ut över storesyskonen, som aldrig får göra roliga saker med mamma eftersom hon måste passa lillebror hela tiden. Eller är så arg för att lillebror stökat till det igen.
Jag o min make jobbar om varandra väldigt mycket så vi har mycket ensamtid med barnen. Detta gör väl sitt till, att man är less på lillkillen.
Man hinner inte göra något annat än att PASSA honom eller städa upp efter honom.
När går denna period över?????
Går den över?
Kan han ha någon \"störning\" eller problem som gör honom såhär vild?
De andra barnen var inte ens i närheten av att utforska saker så här mycket.
Tilläggas ska väl att han är frisk för övrigt, inga problem med motoriken, sömn el liknande.
Han kan sitta en stund och leka , koncentrera sig eller hur man ska säga.
Språket ligger väl i normaltakt, ca 8 ord skulle jag tro.
Han förstår mycket mer.
Han verkar också förstå ordet \"Nej\" men bara flinar och utför buset ändå.

Jag orkar inte mer snart!
Snälla snälla snälla,
ge mig tips på hur jag ska tampas med killen, eller berätta om ni känner igen er!
Eller snälla berätta vad ni tycker vi ska göra?

tacksam för era åsikter/ trötta mamman :-(

[Esso]

går det inte att ni aktiverar barnet/barnen lite mera.
Hitta på något skoj så han inte går sysslolös och hittar på bus.
ut och busa utomhus där han får klättra av sig och springa.
Kan förstå om du har ett mindre syskon med att det kanske förhindrar lite men är de andra syskonen äldre så gå till skogen ett par timmar det ger upptäckarlust och ev kanske upptäckterna minskar lite där hemma.
Ju mer utrymme barnet får av \"sysslolöshet\" desto mer egna påhitt uppfinner de.

[Trötta mamman]

Jo visst, vi bor ju i hus så det är lätt att gå ut och låta honom springa av sig. Men jag vet inte om det hjälper direkt...
Sen som sagt så hinner man aldrig vara ute några jättelånga stunder eftersom man ska in och laga lunch mm. :-(
Kanske blir det bättre nu i sommar annars vet jag inte vart jag tar vägen!!!

[Helen]

men vilken energi din son har, det kommer han att ha glädje av senare (också)!

Av din beskrivning verkar det inte som om ni \"barnsäkrat\" så väldigt mycket, så här kommer några tips: skaffa barnlås till alla skåp och dörrar där ni vill hindra sonen från att kunna öppna när han vill. Lägg ner stolar under bordet om han inte får klättra upp på det. Ställ alla vattenglas och kaffemuggar utom räckhåll, och inga klättervänliga möbler nära diskbänk, bord och andra avställningsytor. Ställ TVn, stereon och liknande ovanpå en hög byrå så att han inte når upp till knapparna, ställ datorn i ett annat rum/högt uppe/dra ur kontakterna när den inte används. Begränsa datoranvändning när sonen är med, i den åldern fattar de snart att de kan störa genom att gå på just de saker som tar bort mammas uppmärksamhet....

Ha ett rum eller en hörna i ett rum som är barnfritt, dvs gör det omöjligt att komma fram där. Jag har en sån hörna (fn barrikaderad med stor tung fåtölj) och där har jag tex vidokamera på laddning, kameran, datorn, pilliga småprylar som barnet absolut inte får nå.

Man kan också se till att ha en väldigt tydlig rutin med barnet, så att barnet så småningom får en inre bild av vad som händer under dagen, tex att ni går ut ett par timmar efter att ni klätt på er och ätit frukost. Låt då barnet springa och härja så mycket det bara går, så att han blri trött och kan uppskatta en mysstund med en bok i soffan efteråt. Uppmuntra till lugnare aktiviteter inomhus, tex lek med klossar, nallar och burkar i lekhörnan, låt honom prova på kritor och målarfärg men BARA vid bordet, med tidning under - kritor etc plockas såklart bort direkt efteråt. Läsa böcker, kanske kolla om han klarar att varva ner till en film (teletubbies eller nåt, prova dig fram). Med det menar jag såklarrt inte att TVn ska vara barnvakt men om det är så jobbigt som du verkar ha det mår han ju inte bättre av att du kör slut på dig av att springa eftert honom hela dagarna.

Om du itne redan tänkt på det så skär ner på socker i kosten, helst ta bort det helt. Ge honom långsamma kolhydrater.

Visa honom hela tiden på alternativ, påminn honom om att ni kan klättra sedan, i klätterställningen men här inne kan ni istället läsa, leka, rita eller vad som nu passar.

Hoppas det snart vänder, 1-årsåldern ÄR jobbig (har en i samma ålder själv och känner igen en del av det du beskriver).

[Hella]

Ja så mycket det nu går... barngrind för trappen, barnlås på köksskåpen (vilket han haft sönder två st genom att rycka jättehårt) vi har även vänt på endel handtag, tex till ytterdörren och till toan, men det händer ju \"rätt\" ofta att maken eller barnen glömmer stänga efter sig.
Sen är han så finurlig att han kommit på att tömma bil lådan på bilar, och ställa den upp o ner där han vill nå :-(
Vi försöker vara ute så mycket som möjligt,men eftersom vi skiftarbetar i vår familj är det svårt att ha en ständig rutin på att gå ut vid samma tid varje dag.
Tack för tipsen, ändå

[Helen]

familjen att också tänka på att stänga dörrar och inte ställa upp stolar är A och O, tycker jag. Det ska de klara, om inte annat får man hålla på och ropa på dem också hela tiden (det gör jag).....bilarna får vara i en påse eller i en mjuk behållare/korg ett tag, ställ undan klättervänliga lådor! Sätt nya/bättre lås på skåpen.

Som jag ser det finns det mycket ni kan göra - jag förstår dock att det är svårt med tider och rutiner om ni skiftarbetar....

Finns det några aktiviteter inomhus som han gillar, som inte blir till en massa jobb? Tex gillar min unge att bada, så det kan h*n göra i en timme i sträck. Om det är bara lite vatten i karet men mycket leksaker kan jag sitta på badrumsgolvet (behöver alltså inte hålla i barnet hela tiden) och lsäa en tidning under tiden. Ganska avkopplande!

Och tänk på att perioden snart går över....

[milla]

Ja 1,5 åringar är nog bland det jobbigaste som finns.
De är nyfikna och kan ta sig fram och nå mer än vad man tror sammtidigt som de saknar omdömme och inte har lärt sig vara försiktiga. Jag vågade inte ha barnen ensamma då de var 1 år utan de fick oftast vara i samma rum som jag. Jag håller med Helen om att utevistelse och att minska på sockret gör stor skillnad. Ett tips är att ta med sig mat och äta utomhus så kan man vara ute längre tid. Då är en matthermos bra att ha. Jag tycker matlagningen är svårast att klara av med små barn så jag brukar laga mycket mat när jag lagar så att jag har mat i frysen att bara värma när tiden eller orken är knapp. (Baka bulla och bröd med barnen har däremot alltid varit en hit)
Jag tycker att du ska tänka lite på dig själv också. Att få: i sig bra mat, god sömn, lite mortion och tid för sig själv och sin man ibland gör att man orkar mer. Jag har märkt att ju tröttare eller mer stressad jag är desto jobbigare och trotsigare blir barnen. När det gäller stora tjejen så kan du göra saker som är mer på hennes villkor/nivå och låta lillebror bara \"hänga med\". Ni kan besöka lekparker, djurparker, roliga museer, simskola mm. Låt henne ha ett eget rum/hörna där hon kan få ha sina småsaker i fred. Vi delar upp oss ibland och har ett barn var min man och jag under t.ex. en förmiddag och det mår alla bra av. Ett tag fick stora tjejen egentid på kvällen när lillasyster somnat och lillasyster fick egentid på morgonen eftersom hon vaknade först. När går det över? Tja jag tyckte att det blev bättre först när yngsta tjejen närmade sig 4 år. Hon är också en väldigt aktivt barn.

[Vilda bebin]

Satt här och funderade på att skriva ett inlägg och fråga vad vi ska göra åt vår son på dryga 1 år som är helt vild, en riktig klätterapa med mycket humör. Men du har redan ställt frågan så jag kan bara haka på och läsa svaren du fått!

Med andra ord, du är inte ensam! Om det nu är till nån tröst... :-)

[karenina]

Min dotter är 14 månader men tidig i utvecklingen och det är en kamp från morgon till kväll. Har en till på 3 månader vilket inte gör situationerna lättare. Plockar jag bort henne från stereon springer hon upp på köksbordet och river ner, lyfter ner därifrån innan hon faller i backen, sedan är det på datorn och försöker riva ner den, kastar saker hej vilt, försöker slå sin lillasyster och det är inga snälla slag. Ja listan kan göras jättelång, MEN hennes beetende har ändrats drastiskt sedan jag fört in vissa ändringar i hennes liv. Dels har jag tydliga rutiner i hennes liv, sedan förklara jag för henne innan vi ska göra något att vi ska göra det, förklara för henne vad jag förväntar mig av henne när vi ska göra det. Gör hon något hon inte får sätter jag mig ner och förklara kort att jag inte accepterar hennes beetende tar henne i handen och avleder henne med något annat. Funkar inte det så använder jag supernannys metoder och sätter henne på mattan, det funkar. Men det är min sista utväg. Sedan berömmer jag henne massor när hon gör något bra. Jag måste vara stentuff mot henne för annars tar hon herraväldet i denna familj, det känns inte kul alls att vara tvungen att göra så men jag kan ju inte tillåta att hon löper amok i hemmet. Gör hon det kommer hon en vacker dag att slå sig rejält inte bara att bulor hon nu förtiden har i huvudet och blåmärken på hela kroppen. Men visst önskar jag att det fanns snällare metoder.
Lycka till!