Utbränd...

[Liten, ensam o rädd...]

har jag fått reda på att jag är. Varit hemma i tre veckor nu, sjukskrivningen går ut på onsdag.
Gråter för allt o inget. Tar åt mig väldigt för småsaker o förstorar upp till gigantiska berg. När jag mår som sämst så kan jag inte äta. Sover gör jag knappt, bara när min pojkvän är här eller jag hos honom. Enda gången jag känner mig trygg.

På onsdag går sjukskrivningen ut... men e jag redo för att jobba? Skulle träffa min \"kurator\" i dag, men han ringde återbud igår kväll, fick ny tid på torsdag. Ringde min läkare i dag, men han hade inga tider alls, men skulle ringa upp mig på onsdag.
Min pojkvän anser att jag inte kan jobba än, jag mår ju inte ett dugg bättre än när jag blev sjukskriven :(

(kallade mig tidigare \"rädd...\" här.

[Drömmen]

När läkaren ringer berätta precis hur det känns, gråt om det känns så visa hur du mår. För det låter inte på dig som om du skulle kunna börja jobba just nu.

Hoppas att det löser sig för dig.

Kramar

[Kristina - stressjuk]

är det helt orimligt att du skulle börja jobba efter tre veckor. Du behöver en massa mer vila. Själv var jag helt sjukskriven i sju och en halv månad. Kan du inte ha din pojkvän hos dig på heltid tills du börjar må bättre? Eller flytta hem till honom?

[Liten, ensam o rädd...]

känns det iaf nu. Funderar på att fråga om jag kan jobba en dag i veckan, saknar den sociala biten. Oftast är det bara dagmamman o kassörskan i affären som är mitt sociala umgänge utanför hemmet :( Var o hälsade på ute på mitt jobb i dag o det kändes bra att träffa \"alla\". Dom brukar fråga min pojkvän (som jobbar på samma ställe) hur det är med mig, skicka hälsningar, osv. Och nån hör av sig själv... ringer eller skickar sms.
Önskar min pojkvän kunde varit här fler nätter, men tyvärr så samåker han med andra till jobbet, samt bor inte på samma ort som mig. Och jag o barnen får inte plats i hans lilla 2:a. Annars hade vi gjort det.
Men han dök upp här i kväll, hade varit o köpt lite överraskningar till oss. Inget märkvärdigt, men det kändes så skönt att han tänkte på oss o bara det fick mig att må lite bättre, även om jag haft en bra dag i dag.

[Liten, ensam o rädd...]

skriva ner precis hur jag känner mig, så jag inte glömmer tala om nåt. Hoppas nästan att jag har en dålig dag, för då är det lättare att berätta.

[en annan M]

att du är rädd..det är man..helt naturligt1Jag var också rädd för att inte klara av att börja jobba och samtidigt ville jag precis som du träffa folk!Här gjord min doktor så att efter tre veckors vila och det inte hade blivit bättre så började jag medicinera.Blev sämre av den i början(vanligt)och sen började jag efter ytterligare ett par veckor jobba halvtid..Var inte rädd..du fixar det här och skynda långsamt!!var inte rädd för medicin och känn efter..vill du jobba och kan det så gör det om än bara lite..eller bara var hemma och vila..bestäm själv..och var rädd om dej..kram en annan M.Ps det finns mycket bra att prata om på själsligt också

[Liten, ensam o rädd...]

Läkaren förlängde i går min sjukskrivning till hela juni o sa att jag skulle vara beredd på att det kunde bli över hela sommaren. Han pratade om medicinering oxå, men ville avvakta lite. Jag har fått Citralopram (stavas det så?) för två år sedan, men kände ingen verkan ens efter en månad, inte ens negativ, så jag slutade med dom. Fick även nån tablett som skulle få mig att slappna av, o det kan du tro att jag gjorde. Tog en halv o sen låg jag i soffan hela dagen o kunde inte ens ta hand om mina barn. Så dom åkte i soporna direkt. Fast det hade kanske varit skönt att ta en halv sån när jag e hos min pojkvän, då jag vet att han kan ta allt ansvar *ler*

Kram tillbax.