Hej å hopp! Jag har redan kommenterat de andra svaren och delvis besvarat dina frågeställningar, men jag kör ändå - så jag slipper bli missförstådd. Det verkar hända så fort jag sticker in nosen...
1. Så små barn har ingen tidsuppfattning, så två veckor är en obegriplig tidsrymd. En evighet som inte går att greppa.
-> Kring sexårsåldern har barnen börjat få grepp om omvälrden, åtminstone enligt bla Piaget (även om det tvistas extremt mycket kribg hans teorier, så fäljer många hans rekommendationer - barn börjar tex inte skolan förrän då, just pga Piagets teorier kring barns begrepp om välrden utanför).
Som jag skrivit till någon annan, så har Markus redan ett visst begrepp om tiden, eftersom han kan räkna ner till olika händelser, som resor och mor/farföräldrars ankomst.
Dessutom är det faktiskt BÄTTRE att tidsbegränsa ett straff - annars är risken att barnet tror att saken är borta i, just, en evighet.
2. Inget straff (det låter så hårt, hoppas ni vet hur jag menar) utan att först ha förvarnat om det så att barnet vet att ett visst handlande kan få en konsekvens.
-> Vi har alltid varit tydliga med vad man får och inte får göra. Skadegörelse leder till utvisning på rummet och eventuellt inget bolibompa.
Vi pratar alltid om vad han gjort och inte gjort, så han vet vad som gjorts fel. Han har pillat på tapeten förrut, på skoj. Då har vi sagt ifrån och sagt att han INTE får leka med tapeten. Förmodligen gjorde han det för att han var sur - han visste i alla fall att han inte fick ha sönder tapeten.
3. Om det inte går att förutse enligt punkt 2 så ska straffet´ändå ha samband med hysset. D v s att pennorna kanske tas bort ett tag om man har ritat på tapeten. Allt för att barnet ska koppla handling och konsekvens. Annars blir det som i reklamen - köp en tv och få en cykel!!??!! Hur hänger det ihop, liksom?
-> se ovan
Puhh, hoppas detta räcker. Som jag sagt åt någon annan - kul med reaktioner, men inte bara mothugg (jag menar inte att detta kommer från Viktoria). Vad hade ni andra gjort?
21
Vi får tapetsera om + svar Hej å hopp! Jag har redan kommenterat de andra svaren och delvis besvarat dina frågeställningar, men jag kör ändå - så jag slipper bli missförstådd. Det verkar hända så fort jag sticker in nosen...
1. Så små barn har ingen tidsuppfattning, så två veckor är en obegriplig tidsrymd. En evighet som inte går att greppa.
-> Kring sexårsåldern har barnen börjat få grepp om omvälrden, åtminstone enligt bla Piaget (även om det tvistas extremt mycket kribg hans teorier, så fäljer många hans rekommendationer - barn börjar tex inte skolan förrän då, just pga Piagets teorier kring barns begrepp om välrden utanför).
Som jag skrivit till någon annan, så har Markus redan ett visst begrepp om tiden, eftersom han kan räkna ner till olika händelser, som resor och mor/farföräldrars ankomst.
Dessutom är det faktiskt BÄTTRE att tidsbegränsa ett straff - annars är risken att barnet tror att saken är borta i, just, en evighet.
2. Inget straff (det låter så hårt, hoppas ni vet hur jag menar) utan att först ha förvarnat om det så att barnet vet att ett visst handlande kan få en konsekvens.
-> Vi har alltid varit tydliga med vad man får och inte får göra. Skadegörelse leder till utvisning på rummet och eventuellt inget bolibompa.
Vi pratar alltid om vad han gjort och inte gjort, så han vet vad som gjorts fel. Han har pillat på tapeten förrut, på skoj. Då har vi sagt ifrån och sagt att han INTE får leka med tapeten. Förmodligen gjorde han det för att han var sur - han visste i alla fall att han inte fick ha sönder tapeten.
3. Om det inte går att förutse enligt punkt 2 så ska straffet´ändå ha samband med hysset. D v s att pennorna kanske tas bort ett tag om man har ritat på tapeten. Allt för att barnet ska koppla handling och konsekvens. Annars blir det som i reklamen - köp en tv och få en cykel!!??!! Hur hänger det ihop, liksom?
-> se ovan
Puhh, hoppas detta räcker. Som jag sagt åt någon annan - kul med reaktioner, men inte bara mothugg (jag menar inte att detta kommer från Viktoria). Vad hade ni andra gjort?
Jag kan även poängtera att jag jobbar på en högstadieskola med många barn från trasiga familjer, som inte fått skarpa gränser när de var unga. Alla lärare i mitt arbetslag är rörande överens om att alltför många föräldrar inte säger ifrån på skarpen när barnen är små. För att citera en kollega: \"snart är det bara en sak vi inte gör i skolan - och det är GÖR barnen åt dem!\"
Sedan kan man diskutera vilken pedagogik man ska välja. Alltför stränga föräldrar är absolut inte bra, men det tycker jga verkligen inte att vi är. Men som sagt, var och en har sitt sätt. Det viktigaste är nog att vara konsekvent i sin uppfostringsmetod.
22
Tack för ditt inlägg mamma med 2 skönt med lite respons.
Jag kan även poängtera att jag jobbar på en högstadieskola med många barn från trasiga familjer, som inte fått skarpa gränser när de var unga. Alla lärare i mitt arbetslag är rörande överens om att alltför många föräldrar inte säger ifrån på skarpen när barnen är små. För att citera en kollega: \"snart är det bara en sak vi inte gör i skolan - och det är GÖR barnen åt dem!\"
Sedan kan man diskutera vilken pedagogik man ska välja. Alltför stränga föräldrar är absolut inte bra, men det tycker jga verkligen inte att vi är. Men som sagt, var och en har sitt sätt. Det viktigaste är nog att vara konsekvent i sin uppfostringsmetod.
själv. Kan säga att W hade inte brytt sig om vi tog hans leksaker tex, han hade bara hittat nåt annat o leka med.Efter dessa 3 intensiva år med en vildbatting o rejäla utvecklingsfaser då vi provat det mesta och slitit våra hår så har vi dragit slutsatsen att det som verkligen funkar ( iallafall funkar bäst ) är att prata o åter prata.Sen är det ju olika från barn till barn vad som fungerar, men inte är man mesig för att man väljer det ena framför det andra.
23
Kunde inte skrivit det bättre själv. Kan säga att W hade inte brytt sig om vi tog hans leksaker tex, han hade bara hittat nåt annat o leka med.Efter dessa 3 intensiva år med en vildbatting o rejäla utvecklingsfaser då vi provat det mesta och slitit våra hår så har vi dragit slutsatsen att det som verkligen funkar ( iallafall funkar bäst ) är att prata o åter prata.Sen är det ju olika från barn till barn vad som fungerar, men inte är man mesig för att man väljer det ena framför det andra.
...lärare på en mellanstadieskola och ser också många barn som inte fått ta konsekvenserna av sina handlingar i unga år. För mig är det bara ett ordval; att få ett straff för något man gjort alt. få ta konsekvenserna av något man gjort. För mig är det ingen skillnad - tror ej heller det är det för barnen! Vissa barn kan man prata med och tillrättavisa, med andra fungerar det förmodligen inte lika lätt. Därför anser jag att föräldrar bör vidta de åtgärder DE anser nödvändiga. Någon särskild metod menar jag inte med \"tough love\" - har inte ens sett supernanny som några refererade till ovan - men menar med detta ordval att kärlek och samvaro förpliktigar. Om man ska ha det bra tillsammans i en familj, måste respekt visas både för och från stora som små. En del av denna respekten är att lära barnen vad som förväntas av dem i livet, hur man ska vara mot varandra - och varandras egendom. Jag finner det oerhört respektlöst att inte göra detta, och att det kan skapa en osäkerhet hos barnen då de inte vet vad som gäller i olika situationer. Återigen på det sätt varje familj anser rätt och riktigt! OBS! EJ aga, varken fysisk eller psykist. Ibland kan man dock behöva vara sträng/bestämd för att visa allvaret i olika situationer/händelser - att vara detta på ett rakt sätt anser jag mera lätt att förstå för barnet som då kan anpassa sina handlingar efter detta, än att köra på att mamma o pappa blir ledsna/skapa dåligt samvete hos barnet = ångest inför att inte veta när mamma o pappa blir ledsna på mig/jag inte duger nästa gång,,, Regler är enl. mig lättare att arbeta med än smvetskval.
Som sagt, barn är olika liksom föräldrar varöfr olika \"metoder\" ju är att föredra. Men att fostra - det anser jag ligger i föräldraskyldigheten!
Hos oss har vi kört med datorförbud (i o f s bara i några dagar, men då har händelserna inte varit sååå grova) för vår treåring och det har funkat. Inga mera hyss av samma sort!
24
Och jag arbetar som... ...lärare på en mellanstadieskola och ser också många barn som inte fått ta konsekvenserna av sina handlingar i unga år. För mig är det bara ett ordval; att få ett straff för något man gjort alt. få ta konsekvenserna av något man gjort. För mig är det ingen skillnad - tror ej heller det är det för barnen! Vissa barn kan man prata med och tillrättavisa, med andra fungerar det förmodligen inte lika lätt. Därför anser jag att föräldrar bör vidta de åtgärder DE anser nödvändiga. Någon särskild metod menar jag inte med \"tough love\" - har inte ens sett supernanny som några refererade till ovan - men menar med detta ordval att kärlek och samvaro förpliktigar. Om man ska ha det bra tillsammans i en familj, måste respekt visas både för och från stora som små. En del av denna respekten är att lära barnen vad som förväntas av dem i livet, hur man ska vara mot varandra - och varandras egendom. Jag finner det oerhört respektlöst att inte göra detta, och att det kan skapa en osäkerhet hos barnen då de inte vet vad som gäller i olika situationer. Återigen på det sätt varje familj anser rätt och riktigt! OBS! EJ aga, varken fysisk eller psykist. Ibland kan man dock behöva vara sträng/bestämd för att visa allvaret i olika situationer/händelser - att vara detta på ett rakt sätt anser jag mera lätt att förstå för barnet som då kan anpassa sina handlingar efter detta, än att köra på att mamma o pappa blir ledsna/skapa dåligt samvete hos barnet = ångest inför att inte veta när mamma o pappa blir ledsna på mig/jag inte duger nästa gång,,, Regler är enl. mig lättare att arbeta med än smvetskval.
Som sagt, barn är olika liksom föräldrar varöfr olika \"metoder\" ju är att föredra. Men att fostra - det anser jag ligger i föräldraskyldigheten!
Hos oss har vi kört med datorförbud (i o f s bara i några dagar, men då har händelserna inte varit sååå grova) för vår treåring och det har funkat. Inga mera hyss av samma sort!
....när \"alla\" klagade över begreppet straff! Menar att ett konsekvent handlande med tillrättavisningar, konsekvenser och tydlig uppfostran tilhör vuxenrollen. Märker många vuxna i mitt yrke som inte \"vågar\" sätta gränser och stå för dem d.v.s utmäta straff/visa konsekvenser (för mig samma sak) när överträdelser sker. Många barn känner sig otrygga, har vuxit upp \"vind för våg\"/alldeles för fritt och känner sig inte trygga varken med sig själv eller att vuxna är vuxna - finns där som både trygghet och stöttepelare, någon som visar stabilitet i livet.
Finns dessa moment med och barnuppfostran fungerar utan straff så är det ju bara bra! Vi vill ju båda ha harmoniska familjer med både glada och lyckliga barn och vuxna - konsekvaner eller straff....välja själv!
25
Jag kanske blev lite ivrig... ....när \"alla\" klagade över begreppet straff! Menar att ett konsekvent handlande med tillrättavisningar, konsekvenser och tydlig uppfostran tilhör vuxenrollen. Märker många vuxna i mitt yrke som inte \"vågar\" sätta gränser och stå för dem d.v.s utmäta straff/visa konsekvenser (för mig samma sak) när överträdelser sker. Många barn känner sig otrygga, har vuxit upp \"vind för våg\"/alldeles för fritt och känner sig inte trygga varken med sig själv eller att vuxna är vuxna - finns där som både trygghet och stöttepelare, någon som visar stabilitet i livet.
Finns dessa moment med och barnuppfostran fungerar utan straff så är det ju bara bra! Vi vill ju båda ha harmoniska familjer med både glada och lyckliga barn och vuxna - konsekvaner eller straff....välja själv!
Addré räknar oxå ner... =) men samtidigt så betyder inte det att han ändå förstår att han ska vara straffad. JAg håller fast vid att man straffas vid tillfället. Ni tog ju memoryt och bilarna? Det var det som var straffet, hur många straff ska man få?
ANg att det är som att ni inte fått barn.. ;) jag kan säga att jag nu har en av varje, André var verkligen (och är) ett lätt barn, omman får uttrycka sig så. Angelo har fått mig att förstå hur andra mammor har det. JAg får verkligen lära mig att straffa och säga till på olika sätt.
JAg är för straff och att ge barnen ramar och stuktur.
26
ok litet tillägg Addré räknar oxå ner... =) men samtidigt så betyder inte det att han ändå förstår att han ska vara straffad. JAg håller fast vid att man straffas vid tillfället. Ni tog ju memoryt och bilarna? Det var det som var straffet, hur många straff ska man få?
ANg att det är som att ni inte fått barn.. ;) jag kan säga att jag nu har en av varje, André var verkligen (och är) ett lätt barn, omman får uttrycka sig så. Angelo har fått mig att förstå hur andra mammor har det. JAg får verkligen lära mig att straffa och säga till på olika sätt.
JAg är för straff och att ge barnen ramar och stuktur.
Som svar på frågan vad jag hade gjort :-) Jag hade hoppat av ilska, slitit mitt hår, skrikit på barnet och antagligen gråtit också. Sen hade jag förtvivlat försökt komma på nåt straff som hade med saken att göra och antagligen inte hittat nåt utan sagt nåt i strid med vad jag tror på, typ \"inget lördagsgodis idag\", eller \"gå och lägg dig omedelbart\" eller nåt annat beroende på tidpunkt. (Samt förklarat varför jag blev arg (om hon nu kunde ta miste på det) och förklara att det blir både dyrt och jobbigt att åtgärda.)
Jag hade alltså förmodligen inte varit den goda pedagogen jag vill vara... För så ser i alla fall mitt föräldraskap ut. Ibland är jag stolt över mig själv och ibland vill jag sätta mig själv i utvisningsbåset.
Jag kan säga att när Filippa ritade på tapeten var jag närmast chockad, jag var inte beredd på att det skulle ingå i föräldraskapet. Min man, som blev förälder 8 år innan jag blev det, var lite mer luttrad dock.
Risken om Markus får vara med om att tapetsera om är kanske att han tycker det är så roligt så att han gärna ser till att han får göra om det... *fniss* Nejmen, det här är nåt ni kan berätta om när han tar studenten eller gifter sig :-)
27
Nåt helt irrationellt antagligen Som svar på frågan vad jag hade gjort :-) Jag hade hoppat av ilska, slitit mitt hår, skrikit på barnet och antagligen gråtit också. Sen hade jag förtvivlat försökt komma på nåt straff som hade med saken att göra och antagligen inte hittat nåt utan sagt nåt i strid med vad jag tror på, typ \"inget lördagsgodis idag\", eller \"gå och lägg dig omedelbart\" eller nåt annat beroende på tidpunkt. (Samt förklarat varför jag blev arg (om hon nu kunde ta miste på det) och förklara att det blir både dyrt och jobbigt att åtgärda.)
Jag hade alltså förmodligen inte varit den goda pedagogen jag vill vara... För så ser i alla fall mitt föräldraskap ut. Ibland är jag stolt över mig själv och ibland vill jag sätta mig själv i utvisningsbåset.
Jag kan säga att när Filippa ritade på tapeten var jag närmast chockad, jag var inte beredd på att det skulle ingå i föräldraskapet. Min man, som blev förälder 8 år innan jag blev det, var lite mer luttrad dock.
Risken om Markus får vara med om att tapetsera om är kanske att han tycker det är så roligt så att han gärna ser till att han får göra om det... *fniss* Nejmen, det här är nåt ni kan berätta om när han tar studenten eller gifter sig :-)
Känner mig helt klart missuppfattad när jag läser Oj,vilka häftiga reaktioner. Vill därför försöka förklara mig.
Jag skrev till detta andra inlägg här ovan för att jag kännde att det först kanske kunde låta kort eller väl avståndstagande. Vilket inte var menat. Det var ett förtydligande att jag tycker att om man gör fel ska det markeras och att det är er sak att bedömma på vilket sätt.
Här ovan tycker jag att jag är tydlig med att jag tror att det alltid handlar om situationen men oxå att alla föräldrar är olika och att vi måste få vara det och att alla föräldrar tar beslut och ansvar för sin uppfostran. Var därför som sagt inte alls beredd på ett \"oj, vilka häftiga reaktioner svar\". Tolkar nämligen ditt svar som följer att vi tänker precis lika förutom att vi har olika \"straffskala\".
Vill bara inflika att supernanny kommentaren i första inlägget var skriven med ironi. Jag ser normalt inte på programmet men hamnade framför det nu sist. Jag tror dock att visa argument som används kan anpassas även för andra miljöer och tillfällen. Som att time-out skall vara tidsbegränsad och en \"lagom\" tid är lika många minuter som barnet är gammal. Nu är det iofs något som vi använt alltid (som för detta Kanadensare) långt innan supernanny.
28
Hej igen Helena Känner mig helt klart missuppfattad när jag läser Oj,vilka häftiga reaktioner. Vill därför försöka förklara mig.
Jag skrev till detta andra inlägg här ovan för att jag kännde att det först kanske kunde låta kort eller väl avståndstagande. Vilket inte var menat. Det var ett förtydligande att jag tycker att om man gör fel ska det markeras och att det är er sak att bedömma på vilket sätt.
Här ovan tycker jag att jag är tydlig med att jag tror att det alltid handlar om situationen men oxå att alla föräldrar är olika och att vi måste få vara det och att alla föräldrar tar beslut och ansvar för sin uppfostran. Var därför som sagt inte alls beredd på ett \"oj, vilka häftiga reaktioner svar\". Tolkar nämligen ditt svar som följer att vi tänker precis lika förutom att vi har olika \"straffskala\".
Vill bara inflika att supernanny kommentaren i första inlägget var skriven med ironi. Jag ser normalt inte på programmet men hamnade framför det nu sist. Jag tror dock att visa argument som används kan anpassas även för andra miljöer och tillfällen. Som att time-out skall vara tidsbegränsad och en \"lagom\" tid är lika många minuter som barnet är gammal. Nu är det iofs något som vi använt alltid (som för detta Kanadensare) långt innan supernanny.
när Arvid målade på möblerna (med flit) å det har aldrig återupprepats och just det där slitande i håret, skrikandet och tom tårarn är för mig att sätta gränser. Han överskred en gräns och jag visade tydligt hur upprörd, sårad och besviken jag var. Ser inte varför föräldrar i alla lägen ska behöva lägga band på sina kännslor. Bättre att visa dem.
29
Precis så gjorde jag när Arvid målade på möblerna (med flit) å det har aldrig återupprepats och just det där slitande i håret, skrikandet och tom tårarn är för mig att sätta gränser. Han överskred en gräns och jag visade tydligt hur upprörd, sårad och besviken jag var. Ser inte varför föräldrar i alla lägen ska behöva lägga band på sina kännslor. Bättre att visa dem.
och jätte arg och sedan börjat gråta säkert, om jag nyligen lagt ner mycket jobb på rummet. Men jag straffar inget mer. Eller hitills har jag inte gjort det. Jag är inte så mycket för att bestraffa eller belöna heller för den delen. Däremotr så ger jag ofta två alternativt( antingen så slutar du riva ner tapeten eller så får du hjälpa mikg sätta upp den sen) och det kanske är samma sak egetligen? Känner själv att det inte är riktigt hållbart. Vill ju att mina barn ska låta bli helt enkelt för att de vet och bryr sig om att jag inte vill det.
Det är inte lätt atta vara som man vill, jag vill ofta vara någon annan perfekt mamma!
30
blivit galen! och jätte arg och sedan börjat gråta säkert, om jag nyligen lagt ner mycket jobb på rummet. Men jag straffar inget mer. Eller hitills har jag inte gjort det. Jag är inte så mycket för att bestraffa eller belöna heller för den delen. Däremotr så ger jag ofta två alternativt( antingen så slutar du riva ner tapeten eller så får du hjälpa mikg sätta upp den sen) och det kanske är samma sak egetligen? Känner själv att det inte är riktigt hållbart. Vill ju att mina barn ska låta bli helt enkelt för att de vet och bryr sig om att jag inte vill det.
Det är inte lätt atta vara som man vill, jag vill ofta vara någon annan perfekt mamma!
samma sak. vår unge är också den envis varianten. t o m på förskolan har de kommenterat att hon på många vis är ett speciellt barn, både vad gäller charm men också envisheten och hennes enorma integritet. vi väljer våra strider noga : )
tack för att du svarade!
31
ok, då tycker vi väl egentligen samma sak. vår unge är också den envis varianten. t o m på förskolan har de kommenterat att hon på många vis är ett speciellt barn, både vad gäller charm men också envisheten och hennes enorma integritet. vi väljer våra strider noga : )
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
