Gjorde skrapningen i fredags så nu är det över.
Det gör så ONT,jag är kanske säker på att jag valde rätt men det hindrar inte att det gör så fruktansvärt ont och jag gråter hela tiden.
Hade så gärna velat ha detta barn om förutsättningarna varit annorlunda.
Känner mig som världens hemskaste människa som var tvungen att göra detta mot det stackars lilla pyret i magen.
Vet inte vad som händer med vårat förhållande heller,det känns som att allt vänts upp och ner den här sista månaden.
Inte tillit finns kvar längre,allt är bara skit !
2
Det är över. Gjorde skrapningen i fredags så nu är det över.
Det gör så ONT,jag är kanske säker på att jag valde rätt men det hindrar inte att det gör så fruktansvärt ont och jag gråter hela tiden.
Hade så gärna velat ha detta barn om förutsättningarna varit annorlunda.
Känner mig som världens hemskaste människa som var tvungen att göra detta mot det stackars lilla pyret i magen.
Vet inte vad som händer med vårat förhållande heller,det känns som att allt vänts upp och ner den här sista månaden.
Inte tillit finns kvar längre,allt är bara skit !
Jag trodde det här var en sida där man kunde få råd och tröst,och inte bli påhoppad om det valet jag tillslut gjorde.
jag hade ingen aning om vad jag ville/skulle göra när jag skrev mina inlägg.
Var bara så ledsen och förvirrad och behövde så förtvivlat råd och tankar från utomstående,som kanske kunde se \"klarare\" på det än jag,men i slutänden så var det ju ändå jag och inte ni som var tvungen att fatta ett beslut eller!?
Jag är fortf jätte ledsen,och har gråtit massor under helgen,
och kämpar för fullt med att övertyga mig själv om att det jag gjorde var \"rätt\".
Det är det svåraste beslutet jag har tagit i hela mitt liv och jag önskar inte ens min värsta ovän att behöva gå igenom det.
3
? Jag trodde det här var en sida där man kunde få råd och tröst,och inte bli påhoppad om det valet jag tillslut gjorde.
jag hade ingen aning om vad jag ville/skulle göra när jag skrev mina inlägg.
Var bara så ledsen och förvirrad och behövde så förtvivlat råd och tankar från utomstående,som kanske kunde se \"klarare\" på det än jag,men i slutänden så var det ju ändå jag och inte ni som var tvungen att fatta ett beslut eller!?
Jag är fortf jätte ledsen,och har gråtit massor under helgen,
och kämpar för fullt med att övertyga mig själv om att det jag gjorde var \"rätt\".
Det är det svåraste beslutet jag har tagit i hela mitt liv och jag önskar inte ens min värsta ovän att behöva gå igenom det.
som kan fatta ditt eget beslut! Man behöver få bolla, bearbeta och fundera, men det är bara ditt beslut! Ta inte åt dig av någon som försöker säga nåt annat. Jag hoppas att du senare kommer komma till ro med ditt beslut, och att ditt liv snart känns lättare igen!
5
Det är bara DU som kan fatta ditt eget beslut! Man behöver få bolla, bearbeta och fundera, men det är bara ditt beslut! Ta inte åt dig av någon som försöker säga nåt annat. Jag hoppas att du senare kommer komma till ro med ditt beslut, och att ditt liv snart känns lättare igen!
Jag lider med dig och vet hur jobbigt det är. har alldeles nyss gjort abort och ångrar mig så fruktansvärt nu även om jag vet att det inte var rätt tidpunkt med ytterligare ett barn.
Vårt förhållande har varit upp och ner och jag har två små barn sedan tidigare och då \"vi\" blev gravida var vi först jätteglada och speciellt min sambo som inte har några egna barn. Sedan hände det en grej i vårt förhållande och allt bara rasade, jag visste inte vem han var längre och allt bara föll. Jag kände att det var inget för mig att vara ensamstående med tre barn och verkligen inte med olika fäder dessutom. det kändes fel...!
jag bokade tid för abort och fick göra en skrapning direkt eftersom jag var i v.12 det fanns liksom inte tid till att fundera. Efteråt ångrade jag mig så kopiöst, jag känner mig så tom! vad har jag gjort? Dödat min lilla grodd i magen, mina barns lillesyskon*cry*. Det värsta var då min sambo sa: Vad bra, jag ville ändå inte ha något :( förmodligen var/är han lika ledsen som mig men att det, förhoppningsvis, är något typ av försvar?!
Jag kommer nog aldrig förlåta mig själv även om jag inser att det jag gjorde förmodligen var det ända rätta. Vad är det som ger mig rätten att bestämma över en annans liv? jag är så ledsen, tänker på det varenda dag och gråter då ingen annan ser eller vet.
Jag känner inget förtroende alls längre för min sambo, ingen tillit finns kvar och allt är bara skit här med. Det hade inte funnits någon ekonomi för mig att vara ensamstående med tre barn och det vore inte rätt mot mina älskade barn om man nu får tänka i ekonomiskt syfte då det gäller ett litet liv?
Min skrapning gick inge bra, mycket rester blev kvar och jag fick en inflammation och fick göra om det 10 dagar senare. Det kändes som att det var ett straff för det jag gjort och kanske var det det? Jag vet inte?!
Jag tänker på dig och det du gått/går igenom...Sänder styrkekramar. Sköt om dig!
Kram
6
Älskade lilla vän... Jag lider med dig och vet hur jobbigt det är. har alldeles nyss gjort abort och ångrar mig så fruktansvärt nu även om jag vet att det inte var rätt tidpunkt med ytterligare ett barn.
Vårt förhållande har varit upp och ner och jag har två små barn sedan tidigare och då \"vi\" blev gravida var vi först jätteglada och speciellt min sambo som inte har några egna barn. Sedan hände det en grej i vårt förhållande och allt bara rasade, jag visste inte vem han var längre och allt bara föll. Jag kände att det var inget för mig att vara ensamstående med tre barn och verkligen inte med olika fäder dessutom. det kändes fel...!
jag bokade tid för abort och fick göra en skrapning direkt eftersom jag var i v.12 det fanns liksom inte tid till att fundera. Efteråt ångrade jag mig så kopiöst, jag känner mig så tom! vad har jag gjort? Dödat min lilla grodd i magen, mina barns lillesyskon*cry*. Det värsta var då min sambo sa: Vad bra, jag ville ändå inte ha något :( förmodligen var/är han lika ledsen som mig men att det, förhoppningsvis, är något typ av försvar?!
Jag kommer nog aldrig förlåta mig själv även om jag inser att det jag gjorde förmodligen var det ända rätta. Vad är det som ger mig rätten att bestämma över en annans liv? jag är så ledsen, tänker på det varenda dag och gråter då ingen annan ser eller vet.
Jag känner inget förtroende alls längre för min sambo, ingen tillit finns kvar och allt är bara skit här med. Det hade inte funnits någon ekonomi för mig att vara ensamstående med tre barn och det vore inte rätt mot mina älskade barn om man nu får tänka i ekonomiskt syfte då det gäller ett litet liv?
Min skrapning gick inge bra, mycket rester blev kvar och jag fick en inflammation och fick göra om det 10 dagar senare. Det kändes som att det var ett straff för det jag gjort och kanske var det det? Jag vet inte?!
Jag tänker på dig och det du gått/går igenom...Sänder styrkekramar. Sköt om dig!
Kram
... men jag måste bara fråga dig som skrev den här otroligt dumma frågan: \" varför frågar du om du gör tvärtemot\".... va e de för fel på dig... hur kan du skriva så... tror du att om du sagt åt henne att \" du ska behålla barnet\".. MÅSTE hon göra som du säger då?????? här ska man väl kunna skriva, praktiskt taget, vad som helst, vad man känner och tycker... om man mår bra eller dåligt... kunna bolla tankar fram och tillbax...
du ska nog kanske inte vara här och skriva för du verkar inte veta vad det handlar om...
Ursäkta min \"ilska\" men jag tycker att det var otroligt fult skrivet...
1000 styrkekramar till dej Mee!!!!!
7
ursäkta mig... ... men jag måste bara fråga dig som skrev den här otroligt dumma frågan: \" varför frågar du om du gör tvärtemot\".... va e de för fel på dig... hur kan du skriva så... tror du att om du sagt åt henne att \" du ska behålla barnet\".. MÅSTE hon göra som du säger då?????? här ska man väl kunna skriva, praktiskt taget, vad som helst, vad man känner och tycker... om man mår bra eller dåligt... kunna bolla tankar fram och tillbax...
du ska nog kanske inte vara här och skriva för du verkar inte veta vad det handlar om...
Ursäkta min \"ilska\" men jag tycker att det var otroligt fult skrivet...
1000 styrkekramar till dej Mee!!!!!
Jag vet inte vad jag ska säga...så sorgligt alltihop. Du är absolut inte världens hemskaste människa, du gjorde det du kände du var tvungen att göra och då är det ok. Jag hoppas att saker och ting blir bättre för er!
KRAM
10
Vännen... Jag vet inte vad jag ska säga...så sorgligt alltihop. Du är absolut inte världens hemskaste människa, du gjorde det du kände du var tvungen att göra och då är det ok. Jag hoppas att saker och ting blir bättre för er!
KRAM
Åh jag blir så ledsen när jag läser ditt inlägg,
även om våra historier är olika så känns det ändå som att vi går igenom ungefär samma sak och jag känner så väl igen mina egna tankar i det du skriver.
Det är så fruktansvärt sorgligt och jag blir så ledsen att höra att du var tvungen att göra om skrapningen igen.Se det inte som ett straff bara (även om jag förstår att det är svårt att låta bli gumman) det var förmodligen ren otur :((
Skickar så många kramar jag kan och alla mina tankar till dig.Livet är inte alltid rättvist.
12
*kramar om* Åh jag blir så ledsen när jag läser ditt inlägg,
även om våra historier är olika så känns det ändå som att vi går igenom ungefär samma sak och jag känner så väl igen mina egna tankar i det du skriver.
Det är så fruktansvärt sorgligt och jag blir så ledsen att höra att du var tvungen att göra om skrapningen igen.Se det inte som ett straff bara (även om jag förstår att det är svårt att låta bli gumman) det var förmodligen ren otur :((
Skickar så många kramar jag kan och alla mina tankar till dig.Livet är inte alltid rättvist.
för dina snälla ord.
Jag hoppas också att det känns lite lättare snart,
just nu går jag bara med gråten i halsen hela tiden.
Önskar att det inte gjorde så ont i själen.
Kram tillbaks och än en gång tack för omtanken.
13
Tack för dina snälla ord.
Jag hoppas också att det känns lite lättare snart,
just nu går jag bara med gråten i halsen hela tiden.
Önskar att det inte gjorde så ont i själen.
Det är så jobbigt att behöva ta ett beslut om abort, så lova dig själv att du inte tar några andra viktiga beslut i en hast (speciellt om det finns barn inblandade). Tillåt dig att sörja. Ta hand om dig själv! Tids nog kommer det att visa sig hur detta påverkar ditt förhållande.
Fick du stöd och hjälp av en kurator. Om inte, se till att få det nu.
Många kramar!
17
Hej! Det är så jobbigt att behöva ta ett beslut om abort, så lova dig själv att du inte tar några andra viktiga beslut i en hast (speciellt om det finns barn inblandade). Tillåt dig att sörja. Ta hand om dig själv! Tids nog kommer det att visa sig hur detta påverkar ditt förhållande.
Fick du stöd och hjälp av en kurator. Om inte, se till att få det nu.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
