Har fortfarande bara sporadisk kontakt med en dator, men det är på g iaf. Vi lyckades tack och lov rädda det som fanns på hårddisken, vilket (efter en hårddiskkrasch nyligen med backup-disken och slarv med att fixa ny backup) råkade vara bl.a alla kort från Lillans liv!!! *gulp* Gissa om vi aldrig mer tänker slarva med en backup!
Iaf så tänkte jag berätta om min kloka dotter för er idag. :)
Vi har varit på barnkalas idag och där fanns bl.a. en mamma med en 6-månadersbäbis. Så som vanligt är i vårt samhälle så ansåg vid ett tillfälle denna mamma att hennes son skulle sova och hon la honom i vagnen och började dra den fram och tillbaka. Sonen ville INTE - han skrek och skrek och detta pågick bra länge. Mamman blev mer och mer upprörd och till slut arg på sonen som så oförskämt vägrade sova och förtvivlat skrek i högan sky.
Ikväll tog så min yngsta (1 år och 9 månder) upp detta när hon satt i mitt knä i soffan och pratade igenom dagens spännande händelser. Hon pratade då om bäbisen som inte ville sova och var så leddsen. Hon såg och hördes mycket bekymrad och sa \"ackas bäbiten\". Sedan tittar hon allvarligt på mig och säger med eftertryck på varje ord \"Bäbbi ville åta pumma!\" (åka pumma är alltså att åka Ergo, vi hade en Patapum först på lån innan vi köpte Ergon nämligen, därav ordet \"pumma\").
Jag blev så ställd över denna så härliga koppling och insikt i bäbisens behov av närhet och kroppskontakt vid insomnandet (det VAR ju uppenbart att han inte ville somna i vagnen och han slutade strax gråta efter att mamman, om än arg, tog upp honom) och bara skrattade lyckligt, bekräftade och kramade dottern! (som såg mycket nöjd ut och upprepade det hela med ännu mer eftertryck *s*)
Hoppas ni haft en lika härligt underbar nationaldag med era små som jag haft! :) Kram på er!
1
Kloka barn! Hej igen!
Har fortfarande bara sporadisk kontakt med en dator, men det är på g iaf. Vi lyckades tack och lov rädda det som fanns på hårddisken, vilket (efter en hårddiskkrasch nyligen med backup-disken och slarv med att fixa ny backup) råkade vara bl.a alla kort från Lillans liv!!! *gulp* Gissa om vi aldrig mer tänker slarva med en backup!
Iaf så tänkte jag berätta om min kloka dotter för er idag. :)
Vi har varit på barnkalas idag och där fanns bl.a. en mamma med en 6-månadersbäbis. Så som vanligt är i vårt samhälle så ansåg vid ett tillfälle denna mamma att hennes son skulle sova och hon la honom i vagnen och började dra den fram och tillbaka. Sonen ville INTE - han skrek och skrek och detta pågick bra länge. Mamman blev mer och mer upprörd och till slut arg på sonen som så oförskämt vägrade sova och förtvivlat skrek i högan sky.
Ikväll tog så min yngsta (1 år och 9 månder) upp detta när hon satt i mitt knä i soffan och pratade igenom dagens spännande händelser. Hon pratade då om bäbisen som inte ville sova och var så leddsen. Hon såg och hördes mycket bekymrad och sa \"ackas bäbiten\". Sedan tittar hon allvarligt på mig och säger med eftertryck på varje ord \"Bäbbi ville åta pumma!\" (åka pumma är alltså att åka Ergo, vi hade en Patapum först på lån innan vi köpte Ergon nämligen, därav ordet \"pumma\").
Jag blev så ställd över denna så härliga koppling och insikt i bäbisens behov av närhet och kroppskontakt vid insomnandet (det VAR ju uppenbart att han inte ville somna i vagnen och han slutade strax gråta efter att mamman, om än arg, tog upp honom) och bara skrattade lyckligt, bekräftade och kramade dottern! (som såg mycket nöjd ut och upprepade det hela med ännu mer eftertryck *s*)
Hoppas ni haft en lika härligt underbar nationaldag med era små som jag haft! :) Kram på er!
Smart tjej du har!
Olivia brukar säga till mig varje gång Sigrid är lite ledsen \"Men hon vill vaaa med dig mamma!\" eller \"Hon vill ju ha tutte! Men geeee hon tutte då!!!\"
;-)
(syskonsvartsjuka existerar tydligen inte här!)
2
Härligt! Smart tjej du har!
Olivia brukar säga till mig varje gång Sigrid är lite ledsen \"Men hon vill vaaa med dig mamma!\" eller \"Hon vill ju ha tutte! Men geeee hon tutte då!!!\"
;-)
(syskonsvartsjuka existerar tydligen inte här!)
…visst är det roligt med kloka barn och jag förstår att det var det som var din poäng, men jag blir lika ledsen varje gång andra föräldrars sätt att bemöta sina barn recenseras härinne. Vissa barn har svårt att komma till ro om de är för nära och vissa barn skriker därför att de är trötta. Säkert drog mamman till slut slutsatsen att det inte var det just då och där och tog upp den lille istället. Och jag tycker att man måste utgå ifrån att hon – precis som du och jag kan våra barn bäst – är den som bäst avgör vad sonen vill ha.
Man får gärna känna sig stolt, både över sig själv och sina barn. Men jag tycker att det helt förlorar charmen när det sker på någon annans bekostnad.
3
Jo… …visst är det roligt med kloka barn och jag förstår att det var det som var din poäng, men jag blir lika ledsen varje gång andra föräldrars sätt att bemöta sina barn recenseras härinne. Vissa barn har svårt att komma till ro om de är för nära och vissa barn skriker därför att de är trötta. Säkert drog mamman till slut slutsatsen att det inte var det just då och där och tog upp den lille istället. Och jag tycker att man måste utgå ifrån att hon – precis som du och jag kan våra barn bäst – är den som bäst avgör vad sonen vill ha.
Man får gärna känna sig stolt, både över sig själv och sina barn. Men jag tycker att det helt förlorar charmen när det sker på någon annans bekostnad.
…att det verkar väldigt enkelspårigt att beskriva mamman som att hon var \"arg\" på sin sexmånaders. Du tror inte att hon var trött och stressad? Kände hon av pressen och synpunkterna från omgivningen verkar det ju ha varit befogat.
4
Sedan vill jag tillägga… …att det verkar väldigt enkelspårigt att beskriva mamman som att hon var \"arg\" på sin sexmånaders. Du tror inte att hon var trött och stressad? Kände hon av pressen och synpunkterna från omgivningen verkar det ju ha varit befogat.
anonym just nu. Det var något för många förhastade slutsatser på en och samma gång för mig det där. Hoppas att du inte tar illa upp Erindrel, men jag tycker din beskrivning av situationen var allt annat än respektfull. Här inne förfasas man ibland över omgivningens rekation på aming/långtidsamning etc. Man kan då tycka att ett öppet sinne i gengäld _lättare_ skulle bana väg för en öppen, respekterande atmosfär.
7
Jag instämmer också anonym just nu. Det var något för många förhastade slutsatser på en och samma gång för mig det där. Hoppas att du inte tar illa upp Erindrel, men jag tycker din beskrivning av situationen var allt annat än respektfull. Här inne förfasas man ibland över omgivningens rekation på aming/långtidsamning etc. Man kan då tycka att ett öppet sinne i gengäld _lättare_ skulle bana väg för en öppen, respekterande atmosfär.
för jag var på samma kalas och såg samma situation. Fast jag tyckte nog lika synd om mamman som lillkillen, för hon var verkligen arg och frustrerad och jag tror inte att hon var bekväm med de känslorna själv - vilket antagligen spädde på det negativa. Och sånt känner ju barnet oxå.
När min J var ett halvår var jag ruskigt osäker på mig själv och tyckte automatiskt att jag var en dålig mamma när J skrek (så tokigt det kan bli va ,-)Jag kände absolut igen mig i mamman i fråga, med skillnaden att jag blev totalsänkt och bara väntade på att socc skulle komma och ta barnet eftersom jag var såååå totalkass på att ta hand om det. För MITT barn skulle ju aldrig behöva vara ledset ( NÅN som känner igen sig?,-)
Det där med att berömma sitt barn - var skall man annars få lov att \"skräppa\" över sitt barn - skryta, vidsa sin stolthet över sitt underbara barn som man skapat i kärlek ocm inte här? Vi diskuterade bla det igår här hemma att man så lätt kopplar ihop barnet och dets personlighet och karaktärsdrag - positiva som negativa - till sig själv och ibland kan man väl få göra det - känna sig lyckad som har lyckats förmedla empati och \"klokhet\" till sitt barn. JAG bjuder iallafall på det.
Var och en har rätt till sitt eget tyckande - eller hur? Och ni som ovan inte håller med E får ha de åsikterna oxå - eller hur? Men samtidigt undrar jag varför man måste vara annonym i ett kritiskt inlägg med egna åsikter? *kramar om*
E - tack för igår, jag var så stolt över mitt barn och så glad att träffa er allihopa och få ett bollplank med samma/liknade ,-) värderingar, det behövde jag. Min dag var verkligen jättebra, även om den blev lite \"messy\" där i slutet *asg*
Nu skall jag ringa kommunen!
Kramar
R/E
8
och jag håller med E för jag var på samma kalas och såg samma situation. Fast jag tyckte nog lika synd om mamman som lillkillen, för hon var verkligen arg och frustrerad och jag tror inte att hon var bekväm med de känslorna själv - vilket antagligen spädde på det negativa. Och sånt känner ju barnet oxå.
När min J var ett halvår var jag ruskigt osäker på mig själv och tyckte automatiskt att jag var en dålig mamma när J skrek (så tokigt det kan bli va ,-)Jag kände absolut igen mig i mamman i fråga, med skillnaden att jag blev totalsänkt och bara väntade på att socc skulle komma och ta barnet eftersom jag var såååå totalkass på att ta hand om det. För MITT barn skulle ju aldrig behöva vara ledset ( NÅN som känner igen sig?,-)
Det där med att berömma sitt barn - var skall man annars få lov att \"skräppa\" över sitt barn - skryta, vidsa sin stolthet över sitt underbara barn som man skapat i kärlek ocm inte här? Vi diskuterade bla det igår här hemma att man så lätt kopplar ihop barnet och dets personlighet och karaktärsdrag - positiva som negativa - till sig själv och ibland kan man väl få göra det - känna sig lyckad som har lyckats förmedla empati och \"klokhet\" till sitt barn. JAG bjuder iallafall på det.
Var och en har rätt till sitt eget tyckande - eller hur? Och ni som ovan inte håller med E får ha de åsikterna oxå - eller hur? Men samtidigt undrar jag varför man måste vara annonym i ett kritiskt inlägg med egna åsikter? *kramar om*
E - tack för igår, jag var så stolt över mitt barn och så glad att träffa er allihopa och få ett bollplank med samma/liknade ,-) värderingar, det behövde jag. Min dag var verkligen jättebra, även om den blev lite \"messy\" där i slutet *asg*
…att svara på varför jag är anonym. Jag skriver mycket härinne och har genom åren lärt mig att det spelar väldigt stor (läs för stor roll) på detta forum VEM som säger vad. Tyvärr inte så sällan mer än VAD som sägs.
Vis av erfarenhet låter jag därför mina åsikter tala för sig själva istället.
Självklart får man vara stolt. Och självklart får man tycka vad man vill. Men vad har det med saken att göra? Det handlar om att inte förminska andra som underlag för att förstora sig själv (eller sitt barn). Att kanske just i de situationerna välja att hålla sina känslor för sig själv av respekt för andra. Man \"får\" känna alla känslor. Skadeglädje och missunsamhet också. Det är inte förbjudet. Men särskilt vackert är det inte.
9
Det är mycket enkelt… …att svara på varför jag är anonym. Jag skriver mycket härinne och har genom åren lärt mig att det spelar väldigt stor (läs för stor roll) på detta forum VEM som säger vad. Tyvärr inte så sällan mer än VAD som sägs.
Vis av erfarenhet låter jag därför mina åsikter tala för sig själva istället.
Självklart får man vara stolt. Och självklart får man tycka vad man vill. Men vad har det med saken att göra? Det handlar om att inte förminska andra som underlag för att förstora sig själv (eller sitt barn). Att kanske just i de situationerna välja att hålla sina känslor för sig själv av respekt för andra. Man \"får\" känna alla känslor. Skadeglädje och missunsamhet också. Det är inte förbjudet. Men särskilt vackert är det inte.
Bero på att mamman är osäker. Jag har tre barn, varav den minsta 6 mån. Jag känner mig inte osäker som mamma, snarare tvärtom. Men min minsta visade tydligt för två månader sedan, att hon vill INTE bli buren då hon ska somna. Innan dess somnade hon alltid i min famn. Nu skriker hon och bökar om jag ändå måste söva henne i famnen. Hon somnar i sin säng, när jag ligger bredvid. På dagen somnar ho i vagnen. MEN, är vi borta, och det händer mycket saker runt om, då har hon jätte svårt att komma till ro, då gråter hon mycket i vagnen, och det är jobbigt att få henne att somna. Jag ser inget fel i det,jag finns ju bredvid, och hon ser mig, ibland tar jag upp henne, så får hon vara vaken längre, men av erfarenhet av min dotter, vet jag ju att hon helst hade behövt sova. Man får ju ha åsikter om vad man vill, men snälla, döm inte andra i deras val av hur man har hand om sina barn, om det inte är någon fara för barnet förståss. Min tjej har nyligen börjat \"lära\" sig somna i sjal/ sele. Innan gick det inte heller.
11
Måste ju inte alltid.. Bero på att mamman är osäker. Jag har tre barn, varav den minsta 6 mån. Jag känner mig inte osäker som mamma, snarare tvärtom. Men min minsta visade tydligt för två månader sedan, att hon vill INTE bli buren då hon ska somna. Innan dess somnade hon alltid i min famn. Nu skriker hon och bökar om jag ändå måste söva henne i famnen. Hon somnar i sin säng, när jag ligger bredvid. På dagen somnar ho i vagnen. MEN, är vi borta, och det händer mycket saker runt om, då har hon jätte svårt att komma till ro, då gråter hon mycket i vagnen, och det är jobbigt att få henne att somna. Jag ser inget fel i det,jag finns ju bredvid, och hon ser mig, ibland tar jag upp henne, så får hon vara vaken längre, men av erfarenhet av min dotter, vet jag ju att hon helst hade behövt sova. Man får ju ha åsikter om vad man vill, men snälla, döm inte andra i deras val av hur man har hand om sina barn, om det inte är någon fara för barnet förståss. Min tjej har nyligen börjat \"lära\" sig somna i sjal/ sele. Innan gick det inte heller.
Jag är inte så säker på att alla föräldrar känner sina barn och barnens behov så värst bra.
Jag tycker att man ska vara försiktig att dömma andra, som man ser ute på stan, i alla fall ska man inte dömma dem som individer. Vi är alla så vansinnigt färjade av vå tämligen barnovänliga kultur. Men att berätta om ett sätt att handla, som talar om vår omgivnings inställning till barn, och ta avstånd från det sättet att handla - det ser jag inga fel i.
Dessutom ser man ju ofta bara brottstycken av andra familjers liv och ser man dem i en ovanligt dålig stund, så kan ju slutsattserna bli väldigt fel. Vem har inte dåliga, för att inte säga katastrofala, stunder ibland.
Varför skulle det vara så konstigt om föräldrar INTE läser sina barn rätt? Hela AP-tankaen går ju ut på att öva upp en lyhördhet mot barnet och grundantagandena är då att 1. Barn behöver den lyhördheten och 2. Vi i vår kultur har tappat denna lyhördhet och behöver tips om hur man hittar den igen.
Jag ser omkring mig hela tiden exepmpel på vad som i vår kultur ses som acceptabla sätt att ta hand om barn, kanske tom förväntade sätt att göra det, men som får mig att må riktigt illa.
Det betyder inte - i alla fall inte i alla fall - att föräldrarna är dåliga människor, men det säger att spädbarn förväntas tåla/må bra av saker de inte alls är gjorda för. De handlingar barn utsätts för är talande för kulturen vi lever i.
Att då dessutom få bekräftelse på att ens eget sätt att förhålla sig fått resultat och gjort att ens egna barn reagerar på när barn runt dem felbehandlas, det förstår jag att det är skönt. Det betyder ju att de med mindre sannolikhet kommer låta sig kränkas/felbehandlas genom livet.
Och helt ärligt tror jag inte att det finns en 6-månaders i hela världen som har ett behov av att somna i vagnen, eller att det för barnet skulle vara det bästa sättet att somna.
Och förresten var i ligger det konstiga i att några skulle vara något sämre föräldrar än andra? Det är klart att man kan ha olika fallenhet för det liksom för allt annat i livet. Sedan har olika föräldrar olika prioriteringar, vilket gör att vissa faktiskt tycks strunta i barnens kännslor, så länge ytan ser bra ut.
12
hmmm Jag är inte så säker på att alla föräldrar känner sina barn och barnens behov så värst bra.
Jag tycker att man ska vara försiktig att dömma andra, som man ser ute på stan, i alla fall ska man inte dömma dem som individer. Vi är alla så vansinnigt färjade av vå tämligen barnovänliga kultur. Men att berätta om ett sätt att handla, som talar om vår omgivnings inställning till barn, och ta avstånd från det sättet att handla - det ser jag inga fel i.
Dessutom ser man ju ofta bara brottstycken av andra familjers liv och ser man dem i en ovanligt dålig stund, så kan ju slutsattserna bli väldigt fel. Vem har inte dåliga, för att inte säga katastrofala, stunder ibland.
Varför skulle det vara så konstigt om föräldrar INTE läser sina barn rätt? Hela AP-tankaen går ju ut på att öva upp en lyhördhet mot barnet och grundantagandena är då att 1. Barn behöver den lyhördheten och 2. Vi i vår kultur har tappat denna lyhördhet och behöver tips om hur man hittar den igen.
Jag ser omkring mig hela tiden exepmpel på vad som i vår kultur ses som acceptabla sätt att ta hand om barn, kanske tom förväntade sätt att göra det, men som får mig att må riktigt illa.
Det betyder inte - i alla fall inte i alla fall - att föräldrarna är dåliga människor, men det säger att spädbarn förväntas tåla/må bra av saker de inte alls är gjorda för. De handlingar barn utsätts för är talande för kulturen vi lever i.
Att då dessutom få bekräftelse på att ens eget sätt att förhålla sig fått resultat och gjort att ens egna barn reagerar på när barn runt dem felbehandlas, det förstår jag att det är skönt. Det betyder ju att de med mindre sannolikhet kommer låta sig kränkas/felbehandlas genom livet.
Och helt ärligt tror jag inte att det finns en 6-månaders i hela världen som har ett behov av att somna i vagnen, eller att det för barnet skulle vara det bästa sättet att somna.
Och förresten var i ligger det konstiga i att några skulle vara något sämre föräldrar än andra? Det är klart att man kan ha olika fallenhet för det liksom för allt annat i livet. Sedan har olika föräldrar olika prioriteringar, vilket gör att vissa faktiskt tycks strunta i barnens kännslor, så länge ytan ser bra ut.
\"Och helt ärligt tror jag inte att det finns en 6-månaders i hela världen som har ett behov av att somna i vagnen, eller att det för barnet skulle vara det bästa sättet att somna.\"
För mig är det rena grekiskan. Skulle det inte finnas barn som gillar att somna i sin vagn? Ett sådant uttalande tyder på allt annat än öppenhet och lyhördhet, anser jag. Syftet med AP går förlorat när man på förhand \"vet\" vad barn behöver bäst. Det läser jag för övrigt ofta mellan raderna i inläggen här och är knappast typiskt för just Skorpan. Alla vet. AP föräldrar vet. Icke-AP föräldrar vet. Alla kan bättre... Och där hoppar vi osökt vidare till nästa stycke!
\"Och förresten var i ligger det konstiga i att några skulle vara något sämre föräldrar än andra? Det är klart att man kan ha olika fallenhet för det liksom för allt annat i livet. Sedan har olika föräldrar olika prioriteringar, vilket gör att vissa faktiskt tycks strunta i barnens kännslor, så länge ytan ser bra ut.\"
Vem avgör vilka föräldrar som är bättre och vilka som är sämre? Hur ser måttstocken ut? Hur och var görs bedömningen? Görs någon uppföljning senare i livet eller är \"braigheten\" en statisk färdighet.
Alla får förstås tycka som de vill. Att slå sig för bröstet är för mig dock aldrig någon särskilt smickrande egenskap och det är inget jag omedelbart kopplar ihop med ett starkt föräldraskap.
15
Måste citera dessa två stycken: \"Och helt ärligt tror jag inte att det finns en 6-månaders i hela världen som har ett behov av att somna i vagnen, eller att det för barnet skulle vara det bästa sättet att somna.\"
För mig är det rena grekiskan. Skulle det inte finnas barn som gillar att somna i sin vagn? Ett sådant uttalande tyder på allt annat än öppenhet och lyhördhet, anser jag. Syftet med AP går förlorat när man på förhand \"vet\" vad barn behöver bäst. Det läser jag för övrigt ofta mellan raderna i inläggen här och är knappast typiskt för just Skorpan. Alla vet. AP föräldrar vet. Icke-AP föräldrar vet. Alla kan bättre... Och där hoppar vi osökt vidare till nästa stycke!
\"Och förresten var i ligger det konstiga i att några skulle vara något sämre föräldrar än andra? Det är klart att man kan ha olika fallenhet för det liksom för allt annat i livet. Sedan har olika föräldrar olika prioriteringar, vilket gör att vissa faktiskt tycks strunta i barnens kännslor, så länge ytan ser bra ut.\"
Vem avgör vilka föräldrar som är bättre och vilka som är sämre? Hur ser måttstocken ut? Hur och var görs bedömningen? Görs någon uppföljning senare i livet eller är \"braigheten\" en statisk färdighet.
Alla får förstås tycka som de vill. Att slå sig för bröstet är för mig dock aldrig någon särskilt smickrande egenskap och det är inget jag omedelbart kopplar ihop med ett starkt föräldraskap.
Jag håller helt med dig om att det var oerhört synd om mamman också och jag menade inte i mitt inlägg att kritisera henne - tvärtom så vet jag ju att normen är denna och att många stackars föräldrar i sin egen osäkerhet går emot sina egna instinkter vilket får till föjd att inte bara barnet drabbas utan även de själva! All sympati till den mamman jag skrev om från mig också!
Syftet med att ta upp situationen öht var ju inte alls att berätta om henne och barnet, utan att dela med mig av en rolig och härlig berättelse från mitt och dotterns liv. Jag tycker det var jättehälrligt att hon gjorde den kopplingen, helt enkelt, och det får ju stå helt för mig! :)
Känner igen mig i det du beskriver om att lägga skuld och skämmas när barnet skrek - jag kände också så med första barnet i början. Tack för härligt samtal igår och en underbar eftermiddag tillsammans med din familj! Jag går och ler brett idag fortfarande för att dagen igår var så mysig och fin! :)))
Jag tar inte illa upp över någon kritik eller att folk är anonyma (även om jag i sak tycker att det är lite trist att inte kunna vara sitt eget nick bara för att man tycker olika?) - jag är för glad och lycklig i mitt liv just nu för att orka släppa in några negativa vibbar, helt enkelt! :)
När det gäller att \"skryta\" så skiter jag faktiskt rätt rejält i den dötrista jentelag som härskar i vårt samhälle! jag har råkat ut för detta tidigare just här på AP-snack - att det tolkats som skryt när jag berättat om min glädje eller delat med mig av en härlig story om något av mina barn. Då var det också en del som ville tolka det hela negativt och det kunde ju ha tagit ifrån mig den glädje jag kände - man det gjorde det inte då och det gör det inte nu! *ler brett*
Jag tycker att detta med \"skryt\" får stå för de som väljer den tolkningen - jag vet att jag bara delar med mig av min glädje och mitt liv och att det inte finns en tillstymelse av intention till skryt id et hela!
Ha det jättegott - du vet att jag står på din sida! Kram till din underbara lilla Johannes!!!
16
Runa! Jag håller helt med dig om att det var oerhört synd om mamman också och jag menade inte i mitt inlägg att kritisera henne - tvärtom så vet jag ju att normen är denna och att många stackars föräldrar i sin egen osäkerhet går emot sina egna instinkter vilket får till föjd att inte bara barnet drabbas utan även de själva! All sympati till den mamman jag skrev om från mig också!
Syftet med att ta upp situationen öht var ju inte alls att berätta om henne och barnet, utan att dela med mig av en rolig och härlig berättelse från mitt och dotterns liv. Jag tycker det var jättehälrligt att hon gjorde den kopplingen, helt enkelt, och det får ju stå helt för mig! :)
Känner igen mig i det du beskriver om att lägga skuld och skämmas när barnet skrek - jag kände också så med första barnet i början. Tack för härligt samtal igår och en underbar eftermiddag tillsammans med din familj! Jag går och ler brett idag fortfarande för att dagen igår var så mysig och fin! :)))
Jag tar inte illa upp över någon kritik eller att folk är anonyma (även om jag i sak tycker att det är lite trist att inte kunna vara sitt eget nick bara för att man tycker olika?) - jag är för glad och lycklig i mitt liv just nu för att orka släppa in några negativa vibbar, helt enkelt! :)
När det gäller att \"skryta\" så skiter jag faktiskt rätt rejält i den dötrista jentelag som härskar i vårt samhälle! jag har råkat ut för detta tidigare just här på AP-snack - att det tolkats som skryt när jag berättat om min glädje eller delat med mig av en härlig story om något av mina barn. Då var det också en del som ville tolka det hela negativt och det kunde ju ha tagit ifrån mig den glädje jag kände - man det gjorde det inte då och det gör det inte nu! *ler brett*
Jag tycker att detta med \"skryt\" får stå för de som väljer den tolkningen - jag vet att jag bara delar med mig av min glädje och mitt liv och att det inte finns en tillstymelse av intention till skryt id et hela!
Ha det jättegott - du vet att jag står på din sida! Kram till din underbara lilla Johannes!!!
att jag blev ledsen över hur den här vagnsövande mamman beskrevs. Jag tyckte att inlägget var respektlöst mot henne.
I _sak_ om huruvida valet av \"sovmetod\" var lyckat eller inte så kanske jag skulle hållit med E om jag varit på samma kalas, men jag hoppas att jag inte hade dömt ut den här mamman på samma vis.
18
Jag tycker mest att jag blev ledsen över hur den här vagnsövande mamman beskrevs. Jag tyckte att inlägget var respektlöst mot henne.
I _sak_ om huruvida valet av \"sovmetod\" var lyckat eller inte så kanske jag skulle hållit med E om jag varit på samma kalas, men jag hoppas att jag inte hade dömt ut den här mamman på samma vis.
Vad skönt det känns för mig att läsa det du skriver, för precis så såg jag det också!
Jag har aldrig varit ute efter att varken analysera eller dömma denna mamma. Jag var kanske lite otydlig i att förmedla det, men jag ville helt enkelt ge så lite info om henne som möjligt - bara nog med bakgrund för det som var viktigt för mig, nämligen att berätta om MITT barn och det hon berättade för mig - som du också mycket riktigt uppfattade var min intention.
Nej, tvärtom så hyser jag den största medkänsla för alla de föräldrar som är fast i de mönster vårt felaktiga samhälle lär är de Enda Rätta och aldrig vågar liten på varken sig själv eller barnet. I detta fall var det så oerhört tydligt att mamman var arg, frustrerad och olycklig över det hela och att hon saknade de verktyg HON behövde för att bli bekväm med situationen också.
Det vore mig helt främmande att använda mig av andra för att visa på min egen dyglighet, som det tråkigt tolkats av anonym just nu - detta finns inte i mitt sätt att se på mina medmänniskor och jag själv gör inte denna typ av bedömning och jämförelse. Tyvärr blir det ju då också att jag lite naivt tror att andra inte heller ska göra dessa negativa tolkningar....
Däremot så känner jag som du beskriver det så bra att det faktum att min dotter regerade på denna lilla killes sätt att behandlas visar att HON bryr sig, känner in, ser och hör andras behov - redan innna hon fyllt två! Detta är ju huvudkänslan för mig - det jag ville förmedla - att detta känns som en bra grund för det jag vill ge mina barn, nämligen förmåga att varken kränka andra eller tillåta sig bli kränkta.
F.ö. så umgicks vi några timmar och jag fick en rätt bra helhetsbild av situationen (som också bekräftades nu nedan av Runa, som också var där) och jag anser fortfarande att min lilla dotter i all sin härliga instinktsfullhet drog en rätt bra och inkännade tolkning av bäbisens behov. Om några vill anse detta vara dömmande och att jag förhäver mig på bekostnad av andra så får det stå för dem - detta var inte och ÄR inte min avsikt, men jag backar inte på min känsla och min åsikt i frågan för att det _går_ att tolka detta som något fult, nedlåtande och självförhärligande från min sida. Ordet och känslan är fri! *ler varmt*
19
Tusen tack, Skorpan! Vad skönt det känns för mig att läsa det du skriver, för precis så såg jag det också!
Jag har aldrig varit ute efter att varken analysera eller dömma denna mamma. Jag var kanske lite otydlig i att förmedla det, men jag ville helt enkelt ge så lite info om henne som möjligt - bara nog med bakgrund för det som var viktigt för mig, nämligen att berätta om MITT barn och det hon berättade för mig - som du också mycket riktigt uppfattade var min intention.
Nej, tvärtom så hyser jag den största medkänsla för alla de föräldrar som är fast i de mönster vårt felaktiga samhälle lär är de Enda Rätta och aldrig vågar liten på varken sig själv eller barnet. I detta fall var det så oerhört tydligt att mamman var arg, frustrerad och olycklig över det hela och att hon saknade de verktyg HON behövde för att bli bekväm med situationen också.
Det vore mig helt främmande att använda mig av andra för att visa på min egen dyglighet, som det tråkigt tolkats av anonym just nu - detta finns inte i mitt sätt att se på mina medmänniskor och jag själv gör inte denna typ av bedömning och jämförelse. Tyvärr blir det ju då också att jag lite naivt tror att andra inte heller ska göra dessa negativa tolkningar....
Däremot så känner jag som du beskriver det så bra att det faktum att min dotter regerade på denna lilla killes sätt att behandlas visar att HON bryr sig, känner in, ser och hör andras behov - redan innna hon fyllt två! Detta är ju huvudkänslan för mig - det jag ville förmedla - att detta känns som en bra grund för det jag vill ge mina barn, nämligen förmåga att varken kränka andra eller tillåta sig bli kränkta.
F.ö. så umgicks vi några timmar och jag fick en rätt bra helhetsbild av situationen (som också bekräftades nu nedan av Runa, som också var där) och jag anser fortfarande att min lilla dotter i all sin härliga instinktsfullhet drog en rätt bra och inkännade tolkning av bäbisens behov. Om några vill anse detta vara dömmande och att jag förhäver mig på bekostnad av andra så får det stå för dem - detta var inte och ÄR inte min avsikt, men jag backar inte på min känsla och min åsikt i frågan för att det _går_ att tolka detta som något fult, nedlåtande och självförhärligande från min sida. Ordet och känslan är fri! *ler varmt*
hur våra barn kopplar ihop olika situationer med vad de själva tycker om. Låt säga att situationen varit den omvända, dvs. ett barn som gallskrikit i sjal och en dotter som gillat vagnar - då hade hon säkert sagt något om vagnen istället :)
20
Det är kul att se hur våra barn kopplar ihop olika situationer med vad de själva tycker om. Låt säga att situationen varit den omvända, dvs. ett barn som gallskrikit i sjal och en dotter som gillat vagnar - då hade hon säkert sagt något om vagnen istället :)
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
