ledsen

[maria75]

Jag förlorade min lilla pojke för tre veckor sedan. Han dog i min mage. Helt overkligt, har gått som i en dimma sedan dess. Jag fattar inte att det är sant. Det gör så obeskrivligt ont.

Jag vill bara gömma mig, hoppas att ingen ser mig när jag måste till affären. Som tur är så fixar min sambo det mesta som måste göras. Jag som såg så oändligt mycket fram emot denna sommar. Första bebisen, sommar och sol, jag kunde knappt stå ut med väntan innan jag skulle få hålla honom i famnen. Nu blev det bara en saga, en dröm...

Vill bara säga att jag känner med alla er som skriver på denna sida. När när jag läser era inlägg får jag ord till mina känslor för jag känner precis som er, tack för era ord. Jag ska tända ett ljus för era änglabarn ikväll när jag tänder ett ljus för min lilla Love.

[Katarina76]

Och ett stort grattis till lille Love, beklagar att han inte fick stanna hos er där han hörde hemma.

Att förstå tar tid, lång tid, bara för den första chocken att släppa tar ofta närmare ett halvår, det är så svåt och så ovärkligt, sådant här händer liksom inte, är man gravid och kommit igenom de första 12 veckorna så får man en bäbis när gaviditeten är över, man blir en alldeles varnlig mamma eller pappa till ett underbart barn som man skall dela hela livet med. Det är ju så det skall vara, och så det är nästan, nästan alltid. Utan för oss, som hamnar här, där det där \"hela livet framför oss\" helt plötsligt försvnner, om det så gör det innan barnet är fött eller då det är 20 år, sorgen och saknanden är den samma, och det är alltid lika ofattbart.
Att göma sig, att inte vilja träffa någon är ju helt naturligt, man orkar inte med sig själv, inte med sin egan sorg, hur skall man då orka med att möta andra?

Jag har inget bra alls att skriva till dig, men jag hoppas att du kommer känna att du kan få stöd och ibland lite tröst från oss alla här inne, inte för att vi är några super människor som kan gör allt bra igen, utan för att vi faktiskt vet hur det kan vara, hur svårt det är.

Stora kramar till dig, din sambo och eran son Love.

[starlet1]

Vilket otroligt vackert namn. Om min ängel får en storebror så är det det namnet jag har högst på min lista.
Jag är så ledsen att Love inte fick stanna hos er. Att denna längtan och förväntan kan förvandlas till så stor sorg så snabbt. Tomheten som man blir kvar med är otroligt stor.

Har du stöd från någon förening på din ort, t ex småänglar eller spädbarnsfonden? Det kan också vara skönt att läsa om andra änglar, du hittar ju många här, tyvärr.

Jag vill också hälsa dig välkommen hit även om ´jag inte vill att någon ska behöva vara här.

Jag tänker på dig coh tänder ängeln för Love ikväll. Du får gärna gå in på min personliga sida och läsa om min älskade Agnes.

Många styrkekramar

[starlet1]

ligga som svar till maria75

[sarahkristin]

Ett stort grattis till er son å grattis till din nya roll som MAMMA! Jag e så ledsen att Love inte orkade hela vägen fram och jag förstår att det känns tungt nu.
Josephine somnade oxå in i min mage för fyra månader sedan...en vecka före bf...
Här är snacket ingen vill tillhöra men tyvärr säger ödet något annat. jag hoppas ni får den hjälp å det stöd ni behöver inför den tuffa tid framför er. Och VI FINNS HÄR!!!!
kram å många styrkekramar/sarah

[kumachan]

är ledsen att lille Love inte fick stanna hos er. Har själv två änglar samt en livs levande buspojke på snart två år

Kramar till dig och din sambo

[ellatova]

och grattis till Love. Jag blir så ledsen när jag läser att ännu en ängel har kommit.

Min Lilly dog i min mage på bf i höstas och jag känner så väl igen mig i det du skriver. Ibland tror jag fortfarande att allt bara är en mardröm som jag inte kan vakna från.

Ikväll så brinner Lillys ljus för Love också.
Stora kramar

[maria75]

Vilken underbar liten tjej! Jag har läst hennes hemsida från början till slut och gråtit floder, för er, för oss och för våra änglabarn. Hoppas de hittar varandra.

[maria75]

Tack till alla som skrivit till mig och Love. Jag har sett att flera av era änglabarn har egna hemsidor som jag gärna ska gå in och läsa. Först visste jag inte om jag skulle våga skriva... men nu vet jag, tack för ert stöd.

[starlet1]

att dom hittar varandra. Det är jag övertygad om att dom gör. Det gör det lite lättare, att tro att dom är kompisar i himlen.

Kramar

[Ylva m ängeln Agnes]

har varit ett väldigt bra sätt att sprida det som hänt till omgivningen. För det kan vara jobbigt att behöva berätta om och om igen.
Det började med att jag skrev berättelsen rakt upp och ner, lite som terapi.

Kramar

[Katarina76]

När Tella dog tog min vän Eva och la upp bilder av henne på en sida, tror det var dagen efter, eller kanske två dagar efter, att hon dött, och det var så skönt att ha dem där, jag kunde ju inte se, låg kvar på sjukhuset (låg på intensiven första dagen, så jag mådde inte så bra rent fysiskt heller.) men till alla jag pratade med per telefon kunde jag hänvisa till sidan, jag tror bilderna gjorde det lite mer värkligt för många i min omgivning, gjorde Tella till en egen person, ett litet barn, direkt. För det är ju svårt för ens annhöriga att förstå också, det är så ofattbart att barn kan dö....

Sedan har jag ju gjort en \"riktig\" hemsida till Tella, och det har varit väldigt skönt att få jobba med ibland.

[Anna - änglamamma]

Ja, det är väl det man får säga... \"Välkommen\".... Fast man inte vill välkomna fler till denna sidan. Fler stackars föräldrar som blivit änglaföräldrar...

Hoppas du ska trivas här på sidan. Jag beklagar av hela mitt hjärta att din lille Love inte fick stanna här på jorden!

Ikväll brinner Theodors änglakompisljus för din Love.

Kramar
Anna med *Theodor*

[MYZOXE!]

hit och hoppas du ska få tröst och styrka här. Man känner igen sig i vad andra skriver. Vi förlorade oxå vår förstfödda. Det var som att kastas ut från nått högt.....
massa kramar och styrkekramar till er familj. ps mer om mig står på min sida. + att det finns en hemsida där om vår son.

[emma_2006]

Vill gratulera till er Love. Jag blir så ledsen när jag läser om det ni gått igenom. Dina drömmar låter precis som mina...

Jag har tyvärr inga bra ord på lager. Vill bara önska dig varmt välkommen hit. Jättebra tjejer här inne som lyssnar och stöttar.

Kram,
Emma

[hannis *Pernilla*]

Även jag säger grattis till sonen.
Som du så har även min dotter somnat in i min mage.
Det var 6 veckor innan beräknad födelse. Detta är nu 5½ år sedan.Pernilla är mitt 3:e barn och min mans 1:a.

Du är så välkommen att skriva här
http://hem.passagen.se/fam.sandberg/

[MYZOXE!]

till eran son... *kramar om*

[starlet1]

änglakompisljus.

[k m E *E* & E]

Är så ledsen för er skull. Det är hemskt när ens planer och drömmar krossas. Ord saknas helt enkelt...

Vi förlorade vår lilla Elin för fem veckor sedan, vi har kvar hennes tvillingsyster Emma som vårdas på neoavdelning. De föddes i v 24 och vi hann ha Elin hos oss i tre veckor.

Skickar massor med kramar till er och er lilla ängel.

[Paddel]

Grattis till lilla Love!

Hoppas vi kan vara ett stöd för er.

Kram
(jag orkar inte skriva mer just nu)