Hej, det här var ett intressant snack som jag upptäckte först idag. Min 4,5 åriga flicka har aldrig varit särskilt \"tjejig\" i sättet om man jämför. Så har det varit i 1,5 - 2 år. Det \"tjejiga\" hos henne är att hon leker i ett tjejgäng på dagis och att hon mest leker med smådockor/hästar. Annars säger hon att hon är/vill vara pojke.Hon \"är\" den och den, t ex någons storebror, en killseriefigur mm vilket varierar. I rollekar är hon bror eller pappa. Vi pratar lite om det vid läggdags ibland men jag försöker att inte göra så stor sak av det. Hon vill inte ha bebis i magen när hon blir stor eller tuttar. Jag har sagt att man kan bestämma om man vill ha barn själv osv. Men säger också att man inte väljer vad man blir för sort, att man inte kan \"byta\". Vore intressant att höra om det finns fler barn som velat vara andra könet särskilt under så pass lång tid.
1
Min dotter vill också vara pojke Hej, det här var ett intressant snack som jag upptäckte först idag. Min 4,5 åriga flicka har aldrig varit särskilt \"tjejig\" i sättet om man jämför. Så har det varit i 1,5 - 2 år. Det \"tjejiga\" hos henne är att hon leker i ett tjejgäng på dagis och att hon mest leker med smådockor/hästar. Annars säger hon att hon är/vill vara pojke.Hon \"är\" den och den, t ex någons storebror, en killseriefigur mm vilket varierar. I rollekar är hon bror eller pappa. Vi pratar lite om det vid läggdags ibland men jag försöker att inte göra så stor sak av det. Hon vill inte ha bebis i magen när hon blir stor eller tuttar. Jag har sagt att man kan bestämma om man vill ha barn själv osv. Men säger också att man inte väljer vad man blir för sort, att man inte kan \"byta\". Vore intressant att höra om det finns fler barn som velat vara andra könet särskilt under så pass lång tid.
när jag var liten.. tyckte mamma minssan kunde gå och köpa mej en snopp som storebror har.. ORÄTTVIST! men det försvann sedan.. men det e ju inte riktigt sant som du har sagt för man KAN ju byta kön som vuxen.. det vet tillomed min 5½ åring om.. vi har diskuterat hit och dit om kön osv när lillebror kom .. hur det bestäms osv så då kom vi in på det och överärlig som jag är kunde jag inte sitta och ljuga... inget konstigt iaf att vilja vara det endra könet.. kanske ser man många fördelar med det och tycker att om JAG vore sånn... det går över i de flesta fall såklart och de som nu gör könsbyten tror jag har en HELT annan önskan i kroppen än småttingarna som beundrar någon superhjälte eller storebror eller så :)
2
jag ville när jag var liten.. tyckte mamma minssan kunde gå och köpa mej en snopp som storebror har.. ORÄTTVIST! men det försvann sedan.. men det e ju inte riktigt sant som du har sagt för man KAN ju byta kön som vuxen.. det vet tillomed min 5½ åring om.. vi har diskuterat hit och dit om kön osv när lillebror kom .. hur det bestäms osv så då kom vi in på det och överärlig som jag är kunde jag inte sitta och ljuga... inget konstigt iaf att vilja vara det endra könet.. kanske ser man många fördelar med det och tycker att om JAG vore sånn... det går över i de flesta fall såklart och de som nu gör könsbyten tror jag har en HELT annan önskan i kroppen än småttingarna som beundrar någon superhjälte eller storebror eller så :)
själv under nästan hela min uppväxt. Lekte alltidatt jag var kille och ville inte vara tjej alls. Skämdes när jag tvingades att ha kjol/klänning och ville helst att folk skulle tro att jag var pojke.
Helt ok med att vara kvinna blev jag nog inte förrän jag fick barn. Då fick jag någon slags objektiv bekräftelse på att jag dög som kvinna - att föda barn är väl kvinnligt om något ;-) Har ofta känt att jag verkligen spelat en roll när jag försökt passa in i kvinnorollen som dikterats av omgivning och samhälle.
Nu som vuxen är jag enormt nöjd med att vara kvinna, känner mig hemma i min kropp och som person.
Jag känner att min känsla av att vilja vara kille när jag var barn och växte upp (den känslan övergick alltså sedan till att inte känna mig bekväm i kvinnorollen till att jag nu är nöjd med vem jag är) grundades i att jag såg så tydligt att killar fick vara på ett annat sätt än jag fick – på ett sätt som jag VILLE vara. De fick och förväntades göra andra saker än jag som tjej fick och förväntades göra, de hade en annan roll att fylla helt enkelt. Jag är övertygad om att min då mycket djupa önskan inte hade något biologiskt urpsrung utan var rent kulturell. Jag var smart nog att se könsrollerna men inte tillräckligt mogen att förstå att könet inte sitter i om man har smink eller uppför sig på ett visst sätt.
3
Så var jag själv under nästan hela min uppväxt. Lekte alltidatt jag var kille och ville inte vara tjej alls. Skämdes när jag tvingades att ha kjol/klänning och ville helst att folk skulle tro att jag var pojke.
Helt ok med att vara kvinna blev jag nog inte förrän jag fick barn. Då fick jag någon slags objektiv bekräftelse på att jag dög som kvinna - att föda barn är väl kvinnligt om något ;-) Har ofta känt att jag verkligen spelat en roll när jag försökt passa in i kvinnorollen som dikterats av omgivning och samhälle.
Nu som vuxen är jag enormt nöjd med att vara kvinna, känner mig hemma i min kropp och som person.
Jag känner att min känsla av att vilja vara kille när jag var barn och växte upp (den känslan övergick alltså sedan till att inte känna mig bekväm i kvinnorollen till att jag nu är nöjd med vem jag är) grundades i att jag såg så tydligt att killar fick vara på ett annat sätt än jag fick – på ett sätt som jag VILLE vara. De fick och förväntades göra andra saker än jag som tjej fick och förväntades göra, de hade en annan roll att fylla helt enkelt. Jag är övertygad om att min då mycket djupa önskan inte hade något biologiskt urpsrung utan var rent kulturell. Jag var smart nog att se könsrollerna men inte tillräckligt mogen att förstå att könet inte sitter i om man har smink eller uppför sig på ett visst sätt.
Det har gett mig så mycket att läsa om era upplevelser och erfarenheter, även ni som bara kände igen er. Min dotter behöver heller inte ha klänning och får ha \"pojkfärger\" när hon ber om det. Fast jag försöker förklara hur jag ser på färger. Det kändes hoppfullt att flera kände sig tillfreds med sin identitet nu som vuxna. Jag har faktiskt sagt att man kan byta kön som vuxen nu, men hon kommenterade inte det mer. Mycket får vi också från omgivningen har jag insett - när lillebrorn föddes sa jättemånga inom sjukvården mm till min dotter \" Visst är du en liten prinsessa?\" \"Nej jag är Alladin\" svarade hon alltid :)
6
Tack ni som svarat! Det har gett mig så mycket att läsa om era upplevelser och erfarenheter, även ni som bara kände igen er. Min dotter behöver heller inte ha klänning och får ha \"pojkfärger\" när hon ber om det. Fast jag försöker förklara hur jag ser på färger. Det kändes hoppfullt att flera kände sig tillfreds med sin identitet nu som vuxna. Jag har faktiskt sagt att man kan byta kön som vuxen nu, men hon kommenterade inte det mer. Mycket får vi också från omgivningen har jag insett - när lillebrorn föddes sa jättemånga inom sjukvården mm till min dotter \" Visst är du en liten prinsessa?\" \"Nej jag är Alladin\" svarade hon alltid :)
.... å\' kanske inte just med den meningen att han vill VARA tjej.
Men min pojk uttrycker sig ibland på det viset att; \"när jag blir flicka ska jag åxå ha nagellack\", \" när jag blir mamma ska jag åxå ha sånna(bröst)\"
Han älskar sina grävskopor över allt annat, men vi introducerade en docka(Busen, egenhändigt namngiven av sonen) för ca 2 år sedan, JUST för att JAG vill få mina barn till att vara mer flexibla i sina tankesätt kring hur vi KAN å\' har MÖJLIGHET att vara/bli.
Själv så är jag inte särskilt glad för skjut å\' pangpang lr våld i övrigt för den delen. Jag gillar inte vuxna som \"fördömmer\" lr fördummar(?) den verklighet som att pojkar inte gråter.
Var å\' en ska naturligtvis göra på det sätt som de anser vara rätt å\' som funkar för dom. Det är dock så lätt att redan från början forma de små liven å\' sätta in oss människor i fack, skapa okunskap genom att endast tillåta ett spår.
Som märks kanske... jag tycker det viktigaste är att skapa harmoniska, ödmjuka individer som senare förhoppningsvis ska orka möta andra människor på lika villkor, UTAN att poängtera att nå\'t är direkt rätt lr fel.
7
Inte under så lång tid... .... å\' kanske inte just med den meningen att han vill VARA tjej.
Men min pojk uttrycker sig ibland på det viset att; \"när jag blir flicka ska jag åxå ha nagellack\", \" när jag blir mamma ska jag åxå ha sånna(bröst)\"
Han älskar sina grävskopor över allt annat, men vi introducerade en docka(Busen, egenhändigt namngiven av sonen) för ca 2 år sedan, JUST för att JAG vill få mina barn till att vara mer flexibla i sina tankesätt kring hur vi KAN å\' har MÖJLIGHET att vara/bli.
Själv så är jag inte särskilt glad för skjut å\' pangpang lr våld i övrigt för den delen. Jag gillar inte vuxna som \"fördömmer\" lr fördummar(?) den verklighet som att pojkar inte gråter.
Var å\' en ska naturligtvis göra på det sätt som de anser vara rätt å\' som funkar för dom. Det är dock så lätt att redan från början forma de små liven å\' sätta in oss människor i fack, skapa okunskap genom att endast tillåta ett spår.
Som märks kanske... jag tycker det viktigaste är att skapa harmoniska, ödmjuka individer som senare förhoppningsvis ska orka möta andra människor på lika villkor, UTAN att poängtera att nå\'t är direkt rätt lr fel.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
