Psykomotorisk utvecklingsförsening?

[Ulle]

Hej, är helt ny här och just nu rätt så förvirrad och vilsen...
Har börjat utreda varför vår yngste son (feb. 04) är sen med talet, men även med förståelse och motorik. Han började gå först vid 19 månaders ålder och har idag ca 10 ord (med god vilja...) där det bäst uttalade är \"nelling\". NEJ är han bra på att säga, men vet inte alltid om det är det han menar. Vår äldste son (april 01) har alltid varit tidig, så även om vi försökt att inte jämföra för mkt, har vi nog inte rikgit förstått hur sen vår yngste är. Att vår yngste varit sen i jämförelse med vår äldste har varit så självklart, men nu när han passerat två, märker vi stora skillnader med jämngamla barn och även mkt yngre barn. De har observerat honom på dagis under ngr månader och noterat att hans beteede avviker från andra barns, men att han också gör framsteg. Vi har nu varit hos barnläkare och fått remis till sjk-gymnast. Barnläkaren tyckte väl inte att det var ngt speciellt med honom, \"alla barn utvecklas ju olika\" och eftersom detta var vårt första besök, tryckte inte jag heller så hårt på mina funderingar, även om jag tog upp dem med henne. Kanske var jag lättad över att höra att allt \"nog\" var ok. Efter barnläkaren träffade vi en logoped, för att kolla hans tal. Hon blev betydligt mer betänksam och tyckte absolut att detta inte bara var en tal-grej, utan även motoriken var starkt eftersatt. Han kunde inte föjla henne i att sätta upp ringar på en bräda med pinnar tex. Däremot var han rätt nyfiken, försökte själv efter ett tag, och tog kontakt med logopeden efter att ha kommit över sin blyghet osv, så logopeden har i efterhand sagt att hon inte tror att han är autistisk, men vill ändå att han skall utredas vidare. Hon poängterade starkt vikten av att bemöta honom på hans nivå och hitta vägar för att hjälpa honom att ta nästa steg i sin utveckling. Men också utreda varför han är sen. Jag berättade att barnläkaren inte riktigt tog oss på allvar, det var så jag uppfattade det i efterhand, och logopeden skrev därför ett utlåtande, där hon tydligt påpekade att vår son måste få extra hjälp i form av en resurs på dagis, samt absolut bör få remiss för att utredas vidare på ngt som heter \"Habiliteket\". Detta skickades tillbaka till barnläkaren, samt till oss så att vi skulle kunna hjälpa dagis med att söka resurs. Resursfrågan löste sig direkt, han får en resurs till hösten, 40 tim är redan beviljat, så det känns ju fantastiskt. Men barnläkaren blev tydligen stött!! Pratade precis med henne, efter att ha sökt henne under en längre tid. Så här brukar det ju inte gå till! Varför släppte logopeden vår son om hon tyckte att han hade problem och hur kan hon skriva ett sånt utlåtande, efter att bara ha träffat honom en gång? Försökte förklara att logopeden såg fler avvikelser än talet och därför ansåg det viktigt med en helhetssyn och att hon är ny i vår kommun och kanske inte känner till alla turer... Men dock verkar det som om \"Habliteket\" endast utreder, om de misstänker ngt GRAVT, och det vet vi ju inte om detta är. Även om han skulle bli utredd är det inte säkert att vi kan få ngn hjälp därifrån, jo om det visar sig att han är utvecklingsstörd, då kan vi tydligen få hjälp. Men om man inte kommer fram till vad det är (som ju är rätt så troligt...) kan vi inte få ngn hjälp därifrån. Jag vet ju inte heller vilken hjälp vi/dagis behöver, men det känns ju som om man borde kunna göra ngt. Förstärka talet med tecken, ja men HUR?? Vad skall man göra och även vad skall man INTE göra. Logopeden var mycket tydlig med att påpeka att det måste vara på hans nivå, och vi får inte pusha. Men vad är hans nivå?? Extra resurs BRA!, men har de koll på hur de skall göra?? Som ni ser har jag ingen riktig koll alls än, allt är så nytt. Har vi riktig, riktig tur, är han kanske \"bara sen\" och har möjlighet att komma i kapp, men vi vill ju verkligen hjälpa honom om det är möjligt. Efter sommaren, då utredningen tidigast kan komma igång, känns som en evighet!! Det bli så mycket tankar som kommer och det är svårt att hålla sig borta från tankar om att det är ngt allvarligt och han kanske inte kommer i kapp. Extra resurs, särskola, annorlunda, utanför, jag vet att jag inte skall tänka så, men det är svårt att hålla de tankarna borta. Tänker på min äldste son, som inte fått ngn riktigt bra kontakt med sin lille-bror och som nu flera gånger pratat om kompisens lille-bror som kan säga vår äldstes namn. Märker att det är jätte-stort för honom, och han undrar när hans lille-bror skall kunna det. Har själv vuxit upp med en handikappad syster, som jag aldrig haft särskilt bra kontakt med och den sorgen det kan innebära. Jag vet att det inte bevhöer bli på detta sättet för min äldste son, oavsett hur hans lille-bror visar sig vara, men jag blir ändå ledsen. Det som ändå känns bra, i all denna oro och förvirring, är att när jag/vi är tillsammans med vår yngsta, så bli vi på ngt sätt lugna. JA, han är sen, ja, det kanske är ngt, kanske tom ngt allvarligt, men han är ändå vår goa lilla kille, som tycker om att kramas och pussas, älskar när man sjunger, även om han oftast har bråttom iväg för att klättra upp på ngt högt och vingligt eller trycka på ngr knappar... Detta blev långt, behövde nog skriva av mig lite. En fråga; är det ngn som har ngt tips på hur man kan \"träna\" lite själv? Vi försöker att upprepa ord på saker han tar i och leker med, försöker att använda enkla ord och inte allt för långa meningar, men pekböcker tex är han totalt ointresserad av!

[Cecilia m. små troll]

Förstår att du är fövirrad och ledsen! Jag försöker svara på några av dina frågor. Säkert får du fler bra svar för här finns många kunniga föräldrar.

Bra att han fått resurs på dagis! Det är nog viktigt att ni till hösten har ett möte tillsammans med rektor, resursen och annan personal och bestämmer tillsammans med dem hur sonen bäst ska stimuleras på sin nivå.

Vad gäller talet verkar det som om logopeden tyckte att ni skulle börja med tecken som stöd. Det är en sorts teckenspråk som är lite annorlunda än vanligt teckenspråk och det används tillsammans med vanligt tal som en stimulans för att få igång språket. Ring logopeden igen och be att få tips på var du får tag i bra material för stödtecken. Börja med enkla tecken som står för sådant som sonen gillar eller som ni behöver i vardagliga situationer.

Habiliteringen är ett ställe där man kan få både utredningar och hjälp på annat sätt. Det är lite olika hur bra habiliteringen fungerar men ge det en chans och se vad ni tycker. Det är inte alls bara om det är något \"gravt\" man har rätt till habiliteringen utan många barn med olika problem går där. Vi har kontakt med habiliteringen och min dotter är inte utvecklingsstörd men sen precis som din son.

På habiliteringen finns specialpedagoger som kan hjälpa er och dagis med just detta du frågar efter dvs tips på hur man kan stimulera sonen på hans nivår. Där finns även logoped och olika slags hjälpmedel och massor av andra saker.

[Sanna m. M & L]

Min yngsta son född jan-04 verkar vara ganska lik din.
Han är sen i talet och har varit sen motoriskt, men det har kommit ikapp.
Vi har nyligen varit hos logopeden för första gången och börjat lite smått med stödtecken och det funkar kanon! Efter ett par dagar kunde han 4-5 tecken och nu efter ca 2 veckor använder han tecknen samtidigt som han försöker ljuda fram va det betyder. Jätte kul är det, så det tycker jag absoulut du ska prova!
Den här sidan tycker jag va bra att börja med:

http://www4.ur.se/teckensprak/

Jag känner även igen dina tankar om syskonen. Vår äldre kille (02:a) blir överlycklig när Liam säger något ord och vill väldigt gärna att han ska prata som alla andra. Förrut sa man ju bara att han är för liten, men nu märker han ju själv att andra mindre barn pratar. Men jag tycker ändå att dom leker bra tillsammans och kommunicerar med varann på något eget sätt. Storebror är nog den som förstår honom bäst och tycker även han att det är skoj att teckna.
Liam har även börjat utredas av psykolog, men det verkar gå rätt trögt. Vi hade väldigt gärna haft en resurs på dagis, så det är ju jätte bra att ni redan har fått.

[ulle]

Så otroligt upplyftande att höra om andra som känner igen situationen! Skall till sjk-gymnast imorgon, men skall kontakta logopeden igen, så snart jag kan. Alla som jag pratar med och som verkar ha lite koll, verkar tycka att logopeden är nyckeln till allt. En fråga till, hur har era barn reagerat när ni började använda er av tecken för att förstärka talet? Var det inte väldigt svårt? Min kille är inte direkt intresserad av att sitta still och lyssna. Han vill mest springa iväg och pilla med ngt som han inte får... Det är faktiskt rätt så svårt att fånga hans uppmärksamhet mer än ngn sekund.

[felixmamma]

till våran kille som är född med downs syndrom och för oss har det varit jättebra.
Som förälder ska man ligga \"steget före\".
Ta en situation som händer varje dag. Tandborstning, blöjbyte och teckna \"borsta tänder\" och säg ordet samtidigt, teckna \"klä på\" /\"klä av\" och säg orden samtidigt.
Ta bara några ord i taget. Fastna inte vid att ni ska ha ögonkontakt utan gör bara tecknet till en vanlig sak i vardagen. Då ser han det varje dag och snappar (kanske, jag är ju bara en intresserad mamma) upp det till slut.
För Felix tog det flera månader (halvår tror jag) innan första tecknet kom. Sen har det blivit mer och mer med tiden innan orden började komma tillsammans med tecken.
När ni fått in rutinen så ökar ni på med nästa vardagliga situation t.ex. maten. \"nu ska vi äta\" = teckna \"äta\", teckna några saker av det som står på bordet.
Stressa inte! Då blir det så fel för er som föräldrar/syskon. Låt det ta tid.
Det ska kännas bra för alla inblandade.

Lycka till

[felixmamma]

Prova att göra egna \"böcker\" med foton på saker han känner igen och prata kring dem.
Stora favoriten här är pärmen med släkt och vänner.
En person per sida med namn och personligt tecken.
Om ni har digitalkamera och färgskrivare så kan man enkelt göra egna böcker med olika tema: leksaker, mat, kläder, ute, inne, familjen mm
Felix gillade bättre fotade bilder än tecknade bilder i böcker i början.
Nu duger alla böcker
Lycka till