Tyst hemma (svammel svammel)

[*CuP*]

Lillebror är hos bästisen. Sambon cyklar i skogen och ösregnet.
Storebror är pà sitt värsta humör. Jag hade satt Svansjön pà cd-spelaren och han somnade i soffan. Han vaknade efter en stund och var ursinnig, stängde av musiken med en duns och stängde in sig i sitt rum efter att ha rytit àt mig. Orkar inte ens bli ledsen, jag är besviken men det fàr man kanske inte bli pà sina barn. Det är ju jag som tillverkat honom sà jag borde kanske veta bättre.
Jag kan inte gà och vara arg pà honom jämt heller.
Ibland tänker jag att vi skall gà till en psyk tillsammans och gräva lite i vàran son-mor relation.
Usch det är inte lätt att känna sig maktlös (inte för att jag vill ha makten heller *s*). Jag har inget grepp alls ibland.
Svàrt att förklara.
Sorry för detta meningslösa söndagssvammel.

[Anna i Seattle]

Varför blev han arg? Tänk att ens småttingar ska bli stora och arga helt utan anledning (kommer faktiskt ihåg att jag blev det själv när jag var i början av tonåren).

Stor kram till dig.

[HiB.]

... tonåring, och inte lätt att vara mamma... Jag kommer också ihåg att jag ibland blev arg utan att jag visste varför själv, men då var jag nog 13-14.

Tycker inte alls att det var meningslöst svammel, men ibland är det svårt att ge råd... och nu är lillasyster verkligen inte glad över att ha blivit väckt!

[TTUK]

Usch, det måste vara jättefrustrerande och ledsamt och pestigt att bråka och känna sig alldeles trött... Du är inte en usel mamma och han är ingen usel son, det är bara pissjobbigt att vara barn ibland och ännu värre att vara förälder (fast det vet man ju inte om när man är barn).
Stor kram! Jag har inge råd alls, men gott om välmening!