Jag har en två åring hemma som jag ibland inte vet vad jag ska göra med. Vi har även ett mindre syskon som h*n ibland leker väldigt snällt tillsammans med men ofta går han och slår eller puttar bort henne/honom. Jag vet liksom inte att hur långt man få gå som föräldrer, nu menar jag att få man dra i håret om två åringen inte lyder? Får man säga ARGT ifrån? Hur gör man och vad gör ni? Hur hanterar ni era två åringar? Jag vill så hemskt gärna höra eftersom det känns som jag att håller på att bli tokig...har jättedåligt samvete på kvällarna att jag bara har typ skrikit hela dagarna. Usch, sånt gillar jag inte! Och jag vill bara en snäll & kramgo morsa som barnen älskar att vara med!
Snälla hjälp mig!
1
Hur hanterar man 2 års trots? Jag har en två åring hemma som jag ibland inte vet vad jag ska göra med. Vi har även ett mindre syskon som h*n ibland leker väldigt snällt tillsammans med men ofta går han och slår eller puttar bort henne/honom. Jag vet liksom inte att hur långt man få gå som föräldrer, nu menar jag att få man dra i håret om två åringen inte lyder? Får man säga ARGT ifrån? Hur gör man och vad gör ni? Hur hanterar ni era två åringar? Jag vill så hemskt gärna höra eftersom det känns som jag att håller på att bli tokig...har jättedåligt samvete på kvällarna att jag bara har typ skrikit hela dagarna. Usch, sånt gillar jag inte! Och jag vill bara en snäll & kramgo morsa som barnen älskar att vara med!
Vi har en väldigt arg, krävande, skrikig och enormt envis och viljestark liten kille här hemma. Vissa dagar är rena kaoset medan andra är kalas.
Det är mycket som händer i tvååringens huvud och kropp, det märks.
Jag har inga tips för närvarande men jag _vet_ att det går över. Det kommer lugn efter stormen likväl som det kommer nya stormar. Njut av lugnet och försök ta er igenom stormarna är mitt tips.
Jag är helt säker på att du är en jättebra mamma som dina barn älskar att vara med även om du tappar tålamodet och orken ibland, tro mig det gör alla.
Försök skippa det dåliga samvetet och sikta istället på att \"imorgon ska bli en _bra_ dag\". :-)
*kram*
2
Det är jobbigt men... det går över.
Vi har en väldigt arg, krävande, skrikig och enormt envis och viljestark liten kille här hemma. Vissa dagar är rena kaoset medan andra är kalas.
Det är mycket som händer i tvååringens huvud och kropp, det märks.
Jag har inga tips för närvarande men jag _vet_ att det går över. Det kommer lugn efter stormen likväl som det kommer nya stormar. Njut av lugnet och försök ta er igenom stormarna är mitt tips.
Jag är helt säker på att du är en jättebra mamma som dina barn älskar att vara med även om du tappar tålamodet och orken ibland, tro mig det gör alla.
Försök skippa det dåliga samvetet och sikta istället på att \"imorgon ska bli en _bra_ dag\". :-)
med 2 åringar :) Dante växklar mellan monster (som slår sparkar och skriker) till att vara världens kramigaste och goaste kille. Jag försöker att inte skrika och bli arg men ibland så går det bara inte att hålla sig lugn. Man får absolut inte dra sin 2 åring i håret eller göra illa den på något annat sätt, kör med nån slags time-out istället. Dante får sitta på en stol i köket när han gör något riktigt dumt, kliver han av så sätter vi tillbaka honom. Viktigt är att förklara varför han \"straffas\", lika viktigt att prata med honom när han lugnat ner sig och kramas och bli vänner igen. Säga till ska man absolut göra, slag mm är det nolltolerans på.
...och som sagt, det går över. Den värsta perioden hittils för Leia (som är 5 nu) var när hon var 3, då höll jag på att bli galen kändes det som. Mellan 4 och 5 var hon däremot hur mysig som helst och nu kör hon nån slags minitrots, antagligen för att brorsan är så odräglig.
3
Det ÄR jobbigt med 2 åringar :) Dante växklar mellan monster (som slår sparkar och skriker) till att vara världens kramigaste och goaste kille. Jag försöker att inte skrika och bli arg men ibland så går det bara inte att hålla sig lugn. Man får absolut inte dra sin 2 åring i håret eller göra illa den på något annat sätt, kör med nån slags time-out istället. Dante får sitta på en stol i köket när han gör något riktigt dumt, kliver han av så sätter vi tillbaka honom. Viktigt är att förklara varför han \"straffas\", lika viktigt att prata med honom när han lugnat ner sig och kramas och bli vänner igen. Säga till ska man absolut göra, slag mm är det nolltolerans på.
...och som sagt, det går över. Den värsta perioden hittils för Leia (som är 5 nu) var när hon var 3, då höll jag på att bli galen kändes det som. Mellan 4 och 5 var hon däremot hur mysig som helst och nu kör hon nån slags minitrots, antagligen för att brorsan är så odräglig.
Det verkar som att det gäller att stå ut och ha mera tålamod. Låter enkelt men det händer att man tappar tålamodet och tar henne/honom i håret! Men jag ska sluta med det. Det värsta är att jag kan tex sätta henne/honom på ett speciellt ställe och så får hon/han sitta där en stund (tills jag säger till!) men så sitter hon/han där och SKRATTAR! Och då kan jag ju inte hålla mig för skratt. Svårt det där!
4
TACK FÖR ERA SVAR! Det verkar som att det gäller att stå ut och ha mera tålamod. Låter enkelt men det händer att man tappar tålamodet och tar henne/honom i håret! Men jag ska sluta med det. Det värsta är att jag kan tex sätta henne/honom på ett speciellt ställe och så får hon/han sitta där en stund (tills jag säger till!) men så sitter hon/han där och SKRATTAR! Och då kan jag ju inte hålla mig för skratt. Svårt det där!
För ett par månader sedan fastnade jag i skrikträsket då jag bara var arg och irriterad på Viktor för att han bara hittade på dumheter, som jag tyckte, och aldrig någonsin kunde göra som man bad honom. Jag skrev och bad om råd på ett annat forum och fick många bra tips. På bara en eftermiddag med hårt jobb från min sida hade det vänt från skrik- och irritationsmisär till en behaglig tillvaro för hela familjen. Detta skedde inte genom att Viktor plötsligt slutade med sina \"dumheter\" och gjorde som jag sade, utan på att jag hade ändrat min inställning till det hela samt sättet jag bemötte honom på. Jag har fortfarande svårt ibland, speciellt om jag är nedstämd eller stressad, men nu mer flyter det på riktigt lugnt för det mesta.
Det första jag tänkte om med var att han gjorde allt det där för att \"jävlas\" med mig till att tänka att han egentligen VILL ha det lugnt och mysigt och trevligt tillsammans, men att han inte vet hur man gör. Det blev då genast min uppgift att visa honom - jag började agera istället för att REAGERA. Dvs, när han flippade ur så fick jag visa honom hur han skulle göra istället, jag visade honom önskvärt beteende. Jag kunde också börja förebygga situationer där jag tidigare hänfallit åt ilska och ofta gapande, dvs jag väntade inte längre tills något hände, tex att han bet Elliot, för att reagera utan jag förebyggde genom att agera tidigare.
Jag fastnade också i Nej-träsket... Allt var bara nej och inte hela tiden och det var såååå trist för oss båda. Ju mer jag sade nej, desto mer tok hittade han på - och jag reagerade: ond cirkel. Jag fick tipset att istället för att säga nej lägga 90% av tillrättavisningen på det önskvärda beteendet, tex: \"Kasta inte maten, om du är mätt så kan du lägga den där på sidan av bordet. Här får du ett papper så kan du torka upp.\" Efter bara en eftermiddag då jag verkligen ansträngde mig med detta så blev allting så mycket behagligare. Viktor VILLE samarbeta och jag gav honom verktygen istället för att bara vara förbjudande.
Nu måste jag gå, fråga gärna mer om något är oklart.
5
Jag har haft det svårt För ett par månader sedan fastnade jag i skrikträsket då jag bara var arg och irriterad på Viktor för att han bara hittade på dumheter, som jag tyckte, och aldrig någonsin kunde göra som man bad honom. Jag skrev och bad om råd på ett annat forum och fick många bra tips. På bara en eftermiddag med hårt jobb från min sida hade det vänt från skrik- och irritationsmisär till en behaglig tillvaro för hela familjen. Detta skedde inte genom att Viktor plötsligt slutade med sina \"dumheter\" och gjorde som jag sade, utan på att jag hade ändrat min inställning till det hela samt sättet jag bemötte honom på. Jag har fortfarande svårt ibland, speciellt om jag är nedstämd eller stressad, men nu mer flyter det på riktigt lugnt för det mesta.
Det första jag tänkte om med var att han gjorde allt det där för att \"jävlas\" med mig till att tänka att han egentligen VILL ha det lugnt och mysigt och trevligt tillsammans, men att han inte vet hur man gör. Det blev då genast min uppgift att visa honom - jag började agera istället för att REAGERA. Dvs, när han flippade ur så fick jag visa honom hur han skulle göra istället, jag visade honom önskvärt beteende. Jag kunde också börja förebygga situationer där jag tidigare hänfallit åt ilska och ofta gapande, dvs jag väntade inte längre tills något hände, tex att han bet Elliot, för att reagera utan jag förebyggde genom att agera tidigare.
Jag fastnade också i Nej-träsket... Allt var bara nej och inte hela tiden och det var såååå trist för oss båda. Ju mer jag sade nej, desto mer tok hittade han på - och jag reagerade: ond cirkel. Jag fick tipset att istället för att säga nej lägga 90% av tillrättavisningen på det önskvärda beteendet, tex: \"Kasta inte maten, om du är mätt så kan du lägga den där på sidan av bordet. Här får du ett papper så kan du torka upp.\" Efter bara en eftermiddag då jag verkligen ansträngde mig med detta så blev allting så mycket behagligare. Viktor VILLE samarbeta och jag gav honom verktygen istället för att bara vara förbjudande.
Nu måste jag gå, fråga gärna mer om något är oklart.
Jag tycker att \"Ditt kompetenta barn\" av Jesper Juul är nyttig att läsa.
Den finns även på pocket numera, dvs inte speciellt dyr.
Den ger inga direkta tips men är ändå tankeväckande och kanske lite provocerande för en själv. På ett bra sätt!
Och sluta genast att ta tag i håret på henne/honom, det är att gå för långt.
Det är tungt med två små och jobbigt när ens tålamod inte riktigt räcker till. Barnen speglar ens eget beteende, så ju mer irriterad du är desto mer \"nej-saker\" gör barnen. Det är deras naturliga reaktion.
Som sagt, läs boken, den är bra.
Lycka till!
6
Rekommendation! Jag tycker att \"Ditt kompetenta barn\" av Jesper Juul är nyttig att läsa.
Den finns även på pocket numera, dvs inte speciellt dyr.
Den ger inga direkta tips men är ändå tankeväckande och kanske lite provocerande för en själv. På ett bra sätt!
Och sluta genast att ta tag i håret på henne/honom, det är att gå för långt.
Det är tungt med två små och jobbigt när ens tålamod inte riktigt räcker till. Barnen speglar ens eget beteende, så ju mer irriterad du är desto mer \"nej-saker\" gör barnen. Det är deras naturliga reaktion.
Har det precis likadant hemma nu med Saga. Josefine är 12 veckor nu och kräver ju sitt också. Saga är jättetrotsig och det är mest skrik och tjat. Har inga råd men att dra i håret är att gå för långt iaf! Pallas gav lite tips som jag definitivt ska prova, kanske nåt för dig också?
7
Ja du! Har det precis likadant hemma nu med Saga. Josefine är 12 veckor nu och kräver ju sitt också. Saga är jättetrotsig och det är mest skrik och tjat. Har inga råd men att dra i håret är att gå för långt iaf! Pallas gav lite tips som jag definitivt ska prova, kanske nåt för dig också?
Det ÄR svårt! Det händer så mycket med tvååringar och de har inte impulskontrollen att hejda sig om det är något de verkligen är intresserade av, så man måste ju hejda dem manuellt liksom. På Viktor biter heller inga tillsägelser, jag kan vråla \"NEJ DU FÅR INTE RIVA NED TAVLORNA!\" och lyfta ned honom och inom fem minuter är han där igen. Lättaste för mig har varit att ta undan tavlorna i perioder till exempel.
Du är välkommen att bolla mer, det kan ta ett bra tag innan det känna naturligt att vara positiv och att se och belöna de bra beteendena istället för att bara reagera på de dåliga, men det GÅR!
9
Lycka till! Det ÄR svårt! Det händer så mycket med tvååringar och de har inte impulskontrollen att hejda sig om det är något de verkligen är intresserade av, så man måste ju hejda dem manuellt liksom. På Viktor biter heller inga tillsägelser, jag kan vråla \"NEJ DU FÅR INTE RIVA NED TAVLORNA!\" och lyfta ned honom och inom fem minuter är han där igen. Lättaste för mig har varit att ta undan tavlorna i perioder till exempel.
Du är välkommen att bolla mer, det kan ta ett bra tag innan det känna naturligt att vara positiv och att se och belöna de bra beteendena istället för att bara reagera på de dåliga, men det GÅR!
en tvååring kan verkligen vara huuuur mysig som helst och i nästa andetag ett riktigt odrägligt litet monster ;)
Jag tycker inte det är OK att dra i håret, däremot är det OK med en time-out både för förälder och barn. Når du en punkt där du inte vet vad du ska göra (vi har nog alla varit där), lyft in barnet i sitt rum och stäng dörren så ni båda två för chansen att slippa se varandra en stund. Tvååringen får tid att skrika och rasa ut och du får tid att andas, klara ut tankarna och lugna ner dig. Sen kan du gå in och förklara att man t.ex. inte får slåss och sparkas när man är arg, men att det är OK att vara arg och skrika eller slå på kuddar.
Hemma hos oss har det funkat dels med att lugnt men bestämt ge alternativ som Pallas beskriver - gör så här i stället. Välj strider. Ta inte \"alla\" strider. Låt barnet bestämma ibland.
När barnet gör något otillåtet så var tydlig och säg t.ex. Kasta inte maten på golvet - låt den ligga på tallriken istället. Säg till en gång till vid behov och lägg till en konsekvens t.ex. \"om du kastar maten en gång till så får du gå från bordet\". Kastar barnet maten en gång till (du kan räkna med att det blir så - man måste ju testa!) så genomför du lugnt men bestämt det du sa - VARJE GÅNG. Säg: Nu kastade du maten på golvet, nu får du gå från bordet - och ta ner barnet. Du kan räkna med skrik och bråk men då måste du stå ut och bara lungt upprepa det du nyss sa: om du gör så då händer det här. Blir du/ni less på att höra skrik så lyft in barnet på rummet och dra igen dörren (stäng inte helt) och säg typ vi får ont i öronen när du skriker, men du får skrika och vara arg färdigt här inne. Sen kan det ta allt mellan 5 och 60 minuter innan barnet ger sig och kommer ut och vill sluta fred på ett eller annat sätt. Om du kan hålla ut i en sån \"strid\" så vinner du mycket till nästa gång! Vi hade en strid om att man inte fick köra batteridrivna saker vid matbordet när andra äter och jag tror Hjalmar skrek i 40 minuter tills han var färdig, men sen har han aldrig gjort om just den saken!
Kram och lycka till!
10
Känner igen humöret.... *långt* en tvååring kan verkligen vara huuuur mysig som helst och i nästa andetag ett riktigt odrägligt litet monster ;)
Jag tycker inte det är OK att dra i håret, däremot är det OK med en time-out både för förälder och barn. Når du en punkt där du inte vet vad du ska göra (vi har nog alla varit där), lyft in barnet i sitt rum och stäng dörren så ni båda två för chansen att slippa se varandra en stund. Tvååringen får tid att skrika och rasa ut och du får tid att andas, klara ut tankarna och lugna ner dig. Sen kan du gå in och förklara att man t.ex. inte får slåss och sparkas när man är arg, men att det är OK att vara arg och skrika eller slå på kuddar.
Hemma hos oss har det funkat dels med att lugnt men bestämt ge alternativ som Pallas beskriver - gör så här i stället. Välj strider. Ta inte \"alla\" strider. Låt barnet bestämma ibland.
När barnet gör något otillåtet så var tydlig och säg t.ex. Kasta inte maten på golvet - låt den ligga på tallriken istället. Säg till en gång till vid behov och lägg till en konsekvens t.ex. \"om du kastar maten en gång till så får du gå från bordet\". Kastar barnet maten en gång till (du kan räkna med att det blir så - man måste ju testa!) så genomför du lugnt men bestämt det du sa - VARJE GÅNG. Säg: Nu kastade du maten på golvet, nu får du gå från bordet - och ta ner barnet. Du kan räkna med skrik och bråk men då måste du stå ut och bara lungt upprepa det du nyss sa: om du gör så då händer det här. Blir du/ni less på att höra skrik så lyft in barnet på rummet och dra igen dörren (stäng inte helt) och säg typ vi får ont i öronen när du skriker, men du får skrika och vara arg färdigt här inne. Sen kan det ta allt mellan 5 och 60 minuter innan barnet ger sig och kommer ut och vill sluta fred på ett eller annat sätt. Om du kan hålla ut i en sån \"strid\" så vinner du mycket till nästa gång! Vi hade en strid om att man inte fick köra batteridrivna saker vid matbordet när andra äter och jag tror Hjalmar skrek i 40 minuter tills han var färdig, men sen har han aldrig gjort om just den saken!
Kram och lycka till!
Åh jag känner igen mig - jag har också fstnat i ett nej träsk och vissa dagar är det verkligen kaos härhemma. Jag ska läsa dina tips en gång till och försöka ta mig ur detta på stört. Tack
11
Vilka tips! Åh jag känner igen mig - jag har också fstnat i ett nej träsk och vissa dagar är det verkligen kaos härhemma. Jag ska läsa dina tips en gång till och försöka ta mig ur detta på stört. Tack
Du är inte ensam! Med en simon som utforskar allt och alla och en 2 åring som så gärna vill leka med lillebror på sitt sätt blir det många NEEEEEJ och gör inte si och gör inte så. Jag försöker verkligen säga vad han kan göra istället för vad han inte ska göra men när tröttheten slår till så orkar jag inte och då kommer kaoset! Vi får härda ut helt enkelt.
12
inte ensam Du är inte ensam! Med en simon som utforskar allt och alla och en 2 åring som så gärna vill leka med lillebror på sitt sätt blir det många NEEEEEJ och gör inte si och gör inte så. Jag försöker verkligen säga vad han kan göra istället för vad han inte ska göra men när tröttheten slår till så orkar jag inte och då kommer kaoset! Vi får härda ut helt enkelt.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
