Jag är en mamma till 2 barn och är nu gravid igen i v. 5/6. Trots skydd och dagen efter piller är jag gravid. Vi har tänkt att skaffa ett tredje barn senare i livet, av olika anledningar passar det verkligen verkligen inte nu. Vi är inte ens sugna på bebisperioden med allt vad den innebär, Jag pluggar och blir färdig efter fem års studier i maj, barnet skulle komma i mars så jag skulle missa de sista två månaderna.
Varken jag eller min sambo känner någon glädje över graviditeten utan mer ett tvång att genomföra den. Men är det rätt att skaffa barn då? Har kommit fram till att jag vill inte ha barn nu och funderar därför allvarligt på en abort.
Samtidigt är det med ångest och sorg som den skulle genomföras. Jag har två underbara barn och jag vet ju precis vad det är som jag tar bort, ett helsyskon till dom - är det verkligen rätt??
Ni som har barn sedan innan men ändå har genomfört en abort, hur kändes det efteråt. Det blir ju en sorg för livet på ett sätt. Har ni ångrat er eller känt att det varit rätt hela tiden?
Min sambo ger jättefint stöd, han tycker nog också abort är rätt alternativ men stöttar mig oavsett. Men det är ju min kropp ändå, det är mina bröst som spänner och värker och påminner mig om fostert som lever och växer i magen och det är jag som ska genomföra aborten.
Snälla svara om du kan säga några rader som kan stötta för jag behöver verkligen stöd.
1
Att få ett syskon eller göra abort? Jag är en mamma till 2 barn och är nu gravid igen i v. 5/6. Trots skydd och dagen efter piller är jag gravid. Vi har tänkt att skaffa ett tredje barn senare i livet, av olika anledningar passar det verkligen verkligen inte nu. Vi är inte ens sugna på bebisperioden med allt vad den innebär, Jag pluggar och blir färdig efter fem års studier i maj, barnet skulle komma i mars så jag skulle missa de sista två månaderna.
Varken jag eller min sambo känner någon glädje över graviditeten utan mer ett tvång att genomföra den. Men är det rätt att skaffa barn då? Har kommit fram till att jag vill inte ha barn nu och funderar därför allvarligt på en abort.
Samtidigt är det med ångest och sorg som den skulle genomföras. Jag har två underbara barn och jag vet ju precis vad det är som jag tar bort, ett helsyskon till dom - är det verkligen rätt??
Ni som har barn sedan innan men ändå har genomfört en abort, hur kändes det efteråt. Det blir ju en sorg för livet på ett sätt. Har ni ångrat er eller känt att det varit rätt hela tiden?
Min sambo ger jättefint stöd, han tycker nog också abort är rätt alternativ men stöttar mig oavsett. Men det är ju min kropp ändå, det är mina bröst som spänner och värker och påminner mig om fostert som lever och växer i magen och det är jag som ska genomföra aborten.
Snälla svara om du kan säga några rader som kan stötta för jag behöver verkligen stöd.
så väl igen dina ord !
Var i samma sits som du/ni för drygt en månad sen,
blev gravid trots spiral och det kom som en chock för både mig och min man.
Vi har 2 barn sen innan och min man har aldrig velat ha flera barn än så och jag har accepterat det och var jätte nöjd med mina barn.
Men när jag blev gravid så ändrade sig allt,
jag såg först abort som enda utvägen men när alla grav-symtom kom smygande så började jag ändra mig medans min man först inte visste vad han ville för att sedan konstatera att nej han ville inte ha barnet.
Så efter många tårar,och mycket om och men så genomgick jag en abort i slutet på vecka 9.
Ingreppet gick bra och då fick jag äntligen stöd av min make också vilket jag saknade enormt under tiden som gravid.
MEN jag var inte beredd på hur jag skulle må efteråt,
de 2 första veckorna bra grät jag.Det gjorde så ONT och jag ångrade mig gruvligt.
Har gjort en abort tidigare,innan jag hade barn och efter den mådde jag inte alls på samma vis,då var det mer bara en \"lättnad\".
Nu är det precis en månad sen,jag mår fortfarande dåligt över det jag gjorde,men inser att det kanske ändå var det bästa.
Tyvärr har vårat förhållande fått sig en rejäl törn av det här och jag vet fortf inte vart det leder,men det är en annan historia.
Jag tycker att du måste lyssna på dig själv,
och göra det du känner känns bäst.
Det känns underbart att läsa att du har en sambo som stödjer dig oavsett-det krävs.För det är jobbigt att gå igenom även om man är säker på sig beslut.
Skickar massor av kramar till dig och håller tummarna att ni kommer fram till ett beslut som känns bra för er båda.
Ta kontakt med abort-rådgivningen och prata med dem,
om du känner dig osäker,det är enormt skönt att få stöd och tankar av nån utifrån som kan hjälpa en att komma fram till \"rätt\" beslut.
2
Åh känner så väl igen dina ord !
Var i samma sits som du/ni för drygt en månad sen,
blev gravid trots spiral och det kom som en chock för både mig och min man.
Vi har 2 barn sen innan och min man har aldrig velat ha flera barn än så och jag har accepterat det och var jätte nöjd med mina barn.
Men när jag blev gravid så ändrade sig allt,
jag såg först abort som enda utvägen men när alla grav-symtom kom smygande så började jag ändra mig medans min man först inte visste vad han ville för att sedan konstatera att nej han ville inte ha barnet.
Så efter många tårar,och mycket om och men så genomgick jag en abort i slutet på vecka 9.
Ingreppet gick bra och då fick jag äntligen stöd av min make också vilket jag saknade enormt under tiden som gravid.
MEN jag var inte beredd på hur jag skulle må efteråt,
de 2 första veckorna bra grät jag.Det gjorde så ONT och jag ångrade mig gruvligt.
Har gjort en abort tidigare,innan jag hade barn och efter den mådde jag inte alls på samma vis,då var det mer bara en \"lättnad\".
Nu är det precis en månad sen,jag mår fortfarande dåligt över det jag gjorde,men inser att det kanske ändå var det bästa.
Tyvärr har vårat förhållande fått sig en rejäl törn av det här och jag vet fortf inte vart det leder,men det är en annan historia.
Jag tycker att du måste lyssna på dig själv,
och göra det du känner känns bäst.
Det känns underbart att läsa att du har en sambo som stödjer dig oavsett-det krävs.För det är jobbigt att gå igenom även om man är säker på sig beslut.
Skickar massor av kramar till dig och håller tummarna att ni kommer fram till ett beslut som känns bra för er båda.
Ta kontakt med abort-rådgivningen och prata med dem,
om du känner dig osäker,det är enormt skönt att få stöd och tankar av nån utifrån som kan hjälpa en att komma fram till \"rätt\" beslut.
Jag går bara runt som i en dimma känner jag. Har inte heller tänkt på att det kan vara kö till ev. abort, skulle vilja få ingreppet klart så snabbt som möjligt. Ska ringa till Sophiahemmet imorgon och till MVC för att se hur man ska gå vidare.
Tänk att det kan vara såhär tungt, jag tror inte det är sant. Dessutom ska vi gifta oss snart, kan inte finna någon glädje till bröllopet nu samtidigt dom planeringen med det måste gå vidare.
Livet är för jävligt just nu, bara gråter och gråter och försöker finna på ett svar vad jag ska göra....
3
Tack för ditt svar Jag går bara runt som i en dimma känner jag. Har inte heller tänkt på att det kan vara kö till ev. abort, skulle vilja få ingreppet klart så snabbt som möjligt. Ska ringa till Sophiahemmet imorgon och till MVC för att se hur man ska gå vidare.
Tänk att det kan vara såhär tungt, jag tror inte det är sant. Dessutom ska vi gifta oss snart, kan inte finna någon glädje till bröllopet nu samtidigt dom planeringen med det måste gå vidare.
Livet är för jävligt just nu, bara gråter och gråter och försöker finna på ett svar vad jag ska göra....
De ville där jag bor (kanske _standard_?) att man ska vara minst i v 6+4 när man undersöks, så jag har tid om 2 veckor, är i 4+6 idag. Känns långt... Vet att jag nog kommer hinna börja må illa under den tiden.
På Aftonbladets hemsida finns väntetider för undersökning och abort i landet. Där jag bor är väntetdien 7-10 dgr för undersökning och sedan efter det c:a 2-5 dgr till abort.
4
Jag ringde idag De ville där jag bor (kanske _standard_?) att man ska vara minst i v 6+4 när man undersöks, så jag har tid om 2 veckor, är i 4+6 idag. Känns långt... Vet att jag nog kommer hinna börja må illa under den tiden.
På Aftonbladets hemsida finns väntetider för undersökning och abort i landet. Där jag bor är väntetdien 7-10 dgr för undersökning och sedan efter det c:a 2-5 dgr till abort.
Jag råkade också ut för att få vänta eftersom jag ringde \"för tidigt\". Det gjorde mig först alldeles förtvivlad. Jag ville ju bara få det gjort. I efterhand inser jag att det var bra att jag fick tiden på mig. Det är ett stort beslut som ska tas och det hjälper en del om man hinner bearbeta det innan. I alla fall tyckte jag det. Jag var någorlunda i din sits. Kunde inte bestämma mig för om jag ville ha ett tredje barn eller inte. Mannen tyckte det räckte med två. När vi stod där med ett positivt grav.besked blev ingen av oss glada. Tyvärr! Mannen vile som sagt inte ha det och jag var tveksam. Det har alltid funnits en dröm hos mig att ha tre barn och den drömmen gjorde sig påmind. Att jag valde abort till slut berodde på en del andra omständigheter. Aborten tärde på vår relation och ett tag trodde jag inte att vi skulle kunna gå vidare som ett par, men efter många tankar, diskussioner och tid för varandra verkar vi nu ha rott det hela i land. Saknaden efter barn nr 3 finns kvar fortfarande hos mig, men samtidigt gläds jag åt det jag har.
Du får gärna fråga mig om det är något du undrar över. Kram!
5
Hej! Jag råkade också ut för att få vänta eftersom jag ringde \"för tidigt\". Det gjorde mig först alldeles förtvivlad. Jag ville ju bara få det gjort. I efterhand inser jag att det var bra att jag fick tiden på mig. Det är ett stort beslut som ska tas och det hjälper en del om man hinner bearbeta det innan. I alla fall tyckte jag det. Jag var någorlunda i din sits. Kunde inte bestämma mig för om jag ville ha ett tredje barn eller inte. Mannen tyckte det räckte med två. När vi stod där med ett positivt grav.besked blev ingen av oss glada. Tyvärr! Mannen vile som sagt inte ha det och jag var tveksam. Det har alltid funnits en dröm hos mig att ha tre barn och den drömmen gjorde sig påmind. Att jag valde abort till slut berodde på en del andra omständigheter. Aborten tärde på vår relation och ett tag trodde jag inte att vi skulle kunna gå vidare som ett par, men efter många tankar, diskussioner och tid för varandra verkar vi nu ha rott det hela i land. Saknaden efter barn nr 3 finns kvar fortfarande hos mig, men samtidigt gläds jag åt det jag har.
Du får gärna fråga mig om det är något du undrar över. Kram!
Eller försökte snarare, det är inte klokt att man ska få vänta så länge. Jag bor i Stockholm och på SöS hade de en första undersökningstid den 1 augusti!!!! Vem vill vänta så länge, efter det tar det upp till en vecka innan aborten kan göras ändå. Fick tipset att försöka klara upp undersökningen på egen hand via en gynekolog som sedan skriver remiss och HELA dagen idag har jag ringt och ringt och ringt men inga tider finns. Har lipat och tjurat och bönat och bett men nej - inte en enda tid. Det är semester och fullbokningar och gud vet vad. Till sist kom jag till en ängel utanför stan som kan ta emot mig imorgon - tack gode gud för det. Jag vill inte vänta i 5 veckor innan aborten kan göras - det är grymt och oetiskt mot både mig och barnet. Jag vill göra aborten nu så tidigt som möjligt innan hjärta, hjärna och andra organ blir färdigutvecklade.
6
Ringde och bokade aborttid idag Eller försökte snarare, det är inte klokt att man ska få vänta så länge. Jag bor i Stockholm och på SöS hade de en första undersökningstid den 1 augusti!!!! Vem vill vänta så länge, efter det tar det upp till en vecka innan aborten kan göras ändå. Fick tipset att försöka klara upp undersökningen på egen hand via en gynekolog som sedan skriver remiss och HELA dagen idag har jag ringt och ringt och ringt men inga tider finns. Har lipat och tjurat och bönat och bett men nej - inte en enda tid. Det är semester och fullbokningar och gud vet vad. Till sist kom jag till en ängel utanför stan som kan ta emot mig imorgon - tack gode gud för det. Jag vill inte vänta i 5 veckor innan aborten kan göras - det är grymt och oetiskt mot både mig och barnet. Jag vill göra aborten nu så tidigt som möjligt innan hjärta, hjärna och andra organ blir färdigutvecklade.
varför göra en abort om du inte bestämt dig? Eller har jag fattat fel - du kanske är säker på ditt beslut? Hoppas du slippa \"det jobbiga\" tror jag du bedrar dig. Det kommer bakefter istället. En abort ska man bara göra om man är säker på om det är det \"rätta\". Det är tufft nog ändå.
Kram från en som vill dig väl
7
Men ... varför göra en abort om du inte bestämt dig? Eller har jag fattat fel - du kanske är säker på ditt beslut? Hoppas du slippa \"det jobbiga\" tror jag du bedrar dig. Det kommer bakefter istället. En abort ska man bara göra om man är säker på om det är det \"rätta\". Det är tufft nog ändå.
Var hos gynekolog idag och de fastställde graviditeten till v. 5+0. Remiss är skickad till SöS för abort och de hör av sig i veckan. Jag har en kuratortid på måndag på SöS också. Jag vet ändå inte vad jag vill ,helst vill jag få missfall för då skulle jag slippa få ta ställning. För mig är den starkaste orsaken att jag inte hinner gå klart min utbildning som slutar i maj, visst kan man skjuta upp den till ht -07 men barnet kommer så oplanerat och tiden är så fel. Märker ju på min sambo också att han helst vill abort även om han stöttar mig 100% om vi behåller barnet. Hur ska man kunna veta vad som är rätt, alla säger att innerst inne vet man svaret men ibland är abort självklart för mig, ibland känns aborten fel??
8
Jag vet ju inte vad jag vill.... Var hos gynekolog idag och de fastställde graviditeten till v. 5+0. Remiss är skickad till SöS för abort och de hör av sig i veckan. Jag har en kuratortid på måndag på SöS också. Jag vet ändå inte vad jag vill ,helst vill jag få missfall för då skulle jag slippa få ta ställning. För mig är den starkaste orsaken att jag inte hinner gå klart min utbildning som slutar i maj, visst kan man skjuta upp den till ht -07 men barnet kommer så oplanerat och tiden är så fel. Märker ju på min sambo också att han helst vill abort även om han stöttar mig 100% om vi behåller barnet. Hur ska man kunna veta vad som är rätt, alla säger att innerst inne vet man svaret men ibland är abort självklart för mig, ibland känns aborten fel??
vad jag lider med dig. Stora läkande kramar till dig!.
Vi var i samma situation som du för en tid sen. \" barn, nöjda som det var. To m postanoren stämmer in!. Fick också tid på SÖS för abort. Min man ville inte behålla men skulle stötta mig om jag ville...
Såå svårt!
Vad du än väljer så hoppas jag att det beslutet ska kännas rätt.
Styrkande kramar skickar jag till dig.
9
åh... vad jag lider med dig. Stora läkande kramar till dig!.
Vi var i samma situation som du för en tid sen. \" barn, nöjda som det var. To m postanoren stämmer in!. Fick också tid på SÖS för abort. Min man ville inte behålla men skulle stötta mig om jag ville...
Såå svårt!
Vad du än väljer så hoppas jag att det beslutet ska kännas rätt.
Styrkande kramar skickar jag till dig.
ni gav mig rådet att behålla eftersom jag var tveksam :-)
ni hade rätt, om jag gjort abort då hade jag ångrat det. Som någon annan här sa : det är svårt även när man vet att det är rätt beslut, om man är osäker...måste det vara väldigt jobbigt.
ha en trevlig dag i sommarvärmen!
11
vi behöll. ni gav mig rådet att behålla eftersom jag var tveksam :-)
ni hade rätt, om jag gjort abort då hade jag ångrat det. Som någon annan här sa : det är svårt även när man vet att det är rätt beslut, om man är osäker...måste det vara väldigt jobbigt.
Tänk om man visste nu innan hur man komemr reagera efteråt. Om man inte vältrar sig så mycket i det är jag klar över att en abort är det som är rätt men så snart man kopplar på känslor och etik så blir ju en abort fel. Att behöva ställa sig frågor som vem är jag att ta någon annans liv eller rätten att ta bort någons syskon för att vi inte planerat det....då blir det så svårt. Är rädd för att bli deprimerad efteråt eller fyllas av ånger. Hoppas kuratorn kan hjälpa mig på måndag....
12
Tänk om man kunde veta innan ? Tänk om man visste nu innan hur man komemr reagera efteråt. Om man inte vältrar sig så mycket i det är jag klar över att en abort är det som är rätt men så snart man kopplar på känslor och etik så blir ju en abort fel. Att behöva ställa sig frågor som vem är jag att ta någon annans liv eller rätten att ta bort någons syskon för att vi inte planerat det....då blir det så svårt. Är rädd för att bli deprimerad efteråt eller fyllas av ånger. Hoppas kuratorn kan hjälpa mig på måndag....
Jodå, bebis är sex månader nu. Gubbens och mina \"gräl\" tog slut när vi tog ett beslut. oavsett abort eller inte så kan man bli helspänd av ovissheten. När jag velade och mådde skit så blev gubben tvär. bara man bestämmer sig för det ena eller det andra så känns det lättare makar emellan...då som först kan man ställa in sig i sin nya roll.
man kan ju inte börja sörja ett barn som man eventuellt ska behålla....man kan ju inte glädjas åt ett barn som man ska ta bort.
Och det är ju ingen ide att önska att man kan \"frysa ner\" embryot till ett bättre tillfälle....det funkar inte som vi alla vet här inne :-)
14
Hej nyfiken med litet n Jodå, bebis är sex månader nu. Gubbens och mina \"gräl\" tog slut när vi tog ett beslut. oavsett abort eller inte så kan man bli helspänd av ovissheten. När jag velade och mådde skit så blev gubben tvär. bara man bestämmer sig för det ena eller det andra så känns det lättare makar emellan...då som först kan man ställa in sig i sin nya roll.
man kan ju inte börja sörja ett barn som man eventuellt ska behålla....man kan ju inte glädjas åt ett barn som man ska ta bort.
Och det är ju ingen ide att önska att man kan \"frysa ner\" embryot till ett bättre tillfälle....det funkar inte som vi alla vet här inne :-)
Jag förstår verkligen din ågren. Det är inget fel på att göra abort om man inte vill/eller kan ha fler barn.
Visst är det synd att man inte kan se in i framtiden när det gäller sånna här viktiga beslut!... Det är verkligen svårt att ge råd eller ens \"tycka\" i ett sånt här känsligt ämne....är livrädd att göra dig eller någon annan här inne ledsen.
Det enda jag VET är att JAG inte hört någon ångra ett barn men däremot flera som ångrar abort. Så tänk dig för snälla du....för din egen skull.
Men du är absorlut ingen dålig människa om du väljer abort, bara det känns så bra som det går för dig/er som det kan. Barnen behöver ju inte veta något om ett ev syskon... din man stöttar dig i vilket beslut du än väljer.
Men gör inte abort pga 2 mån försening i skolan, för det kommer du nog att ångra. Jag tycker du är stark och verkar vara en bra människa!, jag hoppas verkligen att allt kommer att ordna sig för er!! :-)
Du är kanske inte intresserad men jag bestämde mig för att behålla barnet när jag tänkte \"finns det hjärterum finns det stjärterum\"!!, så töntigt, jag vet det!. Men ordagrant...vi är fem pers på 74 kvm...jag är arbetslös...har ingen utbildning över huvudtaget...inga föräldrar, där med inga barnvakter...är bara 23 år.... tätt mellan barnen... mobbad av övrig släkt. MEN har inte varit lyckligare!!
Finns viljan kan jag ta igen allt sen!, det är bara matriellt, vem bryr sig om jag blev hjärnkirurg före eller efter mitt sista barn?.
Men hade jag tagit bort min bebis hade jag ju inte vetat vad jag missade-därför kan jag ju inte vara ledsen??....eller?....jo kanske??. Jag vet inte. Det jag vet är att mitt beslut var rätt för mig. Det är bara du som vet rätt beslut för dig.
Tänker på dig hela tiden, tycker så synd om dig. Minns hur jag mådde när jag var där. Ständigt mörker, man blir grinig...kort, ständigt uppe i tankehimlen. Ledsen. Tycker man är en stor skit som önskar ett missfall...
Hoppas att det går bra oavsett hur det blir!, du är ingen dålig människa om du väljer abort, glöm aldrig det, för väljer du abort så har du ju verkligen tänkt igenom ditt beslut noga...då är det rätt.
15
Hej abort eller inte. Jag förstår verkligen din ågren. Det är inget fel på att göra abort om man inte vill/eller kan ha fler barn.
Visst är det synd att man inte kan se in i framtiden när det gäller sånna här viktiga beslut!... Det är verkligen svårt att ge råd eller ens \"tycka\" i ett sånt här känsligt ämne....är livrädd att göra dig eller någon annan här inne ledsen.
Det enda jag VET är att JAG inte hört någon ångra ett barn men däremot flera som ångrar abort. Så tänk dig för snälla du....för din egen skull.
Men du är absorlut ingen dålig människa om du väljer abort, bara det känns så bra som det går för dig/er som det kan. Barnen behöver ju inte veta något om ett ev syskon... din man stöttar dig i vilket beslut du än väljer.
Men gör inte abort pga 2 mån försening i skolan, för det kommer du nog att ångra. Jag tycker du är stark och verkar vara en bra människa!, jag hoppas verkligen att allt kommer att ordna sig för er!! :-)
Du är kanske inte intresserad men jag bestämde mig för att behålla barnet när jag tänkte \"finns det hjärterum finns det stjärterum\"!!, så töntigt, jag vet det!. Men ordagrant...vi är fem pers på 74 kvm...jag är arbetslös...har ingen utbildning över huvudtaget...inga föräldrar, där med inga barnvakter...är bara 23 år.... tätt mellan barnen... mobbad av övrig släkt. MEN har inte varit lyckligare!!
Finns viljan kan jag ta igen allt sen!, det är bara matriellt, vem bryr sig om jag blev hjärnkirurg före eller efter mitt sista barn?.
Men hade jag tagit bort min bebis hade jag ju inte vetat vad jag missade-därför kan jag ju inte vara ledsen??....eller?....jo kanske??. Jag vet inte. Det jag vet är att mitt beslut var rätt för mig. Det är bara du som vet rätt beslut för dig.
Tänker på dig hela tiden, tycker så synd om dig. Minns hur jag mådde när jag var där. Ständigt mörker, man blir grinig...kort, ständigt uppe i tankehimlen. Ledsen. Tycker man är en stor skit som önskar ett missfall...
Hoppas att det går bra oavsett hur det blir!, du är ingen dålig människa om du väljer abort, glöm aldrig det, för väljer du abort så har du ju verkligen tänkt igenom ditt beslut noga...då är det rätt.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
