ci-implantat

[Jessica]

var i tisdags på första träffen med ci-teamet i Göteborg. Vi träffade en underbar läkare som gav oss grundläggande information om ett ci-implantat. Pojken 1 år ska utredas och eventuellt operaras i september.
Finns det några i detta forum som gått igenom en ci-operation, själva eller era barn? Vi är mycket nyfikna på hur det fungerar, hur mår barnen efter operationen, hur tar de inkopplingen, hur blir det efteråt? Vet att det inte finns några generella svar därför vore det kul att höra från någon med egna erfarenheter...

[~Maj~]

min son op in ci för ca 8 ar sen, vi är med i föreningen barnplantorna. David madde bra efter op men han har fler handikapp sa tüvärr vet vi inte riktigt hur han hör men att han hör vet vi. Fraga gärna om du undrar nat, lücka till!

[Ci-mamma]

mitt barn opererades för ett år sedan och allt har gått förvånansvärt bra! Operationen gick bra och vår tjej piggnade till rätt snabbt efteråt, det var nog tuffast för mig och min man med all oro och stress =)
Processen efteråt, att vänja sig vid alla ljud och tal, tar tid och det är viktigt att veta att ett barn som missat \"hörande tid\" måste få ta lika lång tid på sig som ett normalhörande barn har haft på sig innan det förväntats förstå och senare även producera eget tal. Aktiv målvedveten kommunikation kan här snabba på processen att komma ikapp normalhörande, våga tro på att tekniken fungerar är mitt råd och jobba aktivt med att visa på var ljuden kommer ifrån (tex ljudet från diskmaskinen eller någon som knackar på dörren genom att peka på örat och sedan föremålet ifråga). Sedan gäller att repetera ord,kommentera allt man gör för att skapa ett ordförråd, läsa mycket och tänka på att dessa barn behöver extra mycket tal pga allt de missat! Se till att få en bra specialpedagog som kan förse er föräldrar med bra tips om hur ni kan jobba hemma med talet i vardagen för att ge så bra stimulans som möjligt. Vill även varmt rekommendera John tracy clinic som har kostnadsfria \"distanskurser\" med personliga brev och värdefulla tips om hur man kan stimulera sitt barns (med CI eller vanlig hörapparat) språkutveckling, se www.jtc.org Det finns även en föräldraförening för barn med ci, Barnplantorna, där man kan få kontakt med andra föräldrar och gå kurser m.m., se www.barnplantorna.o.se

Bered er på mycket arbete speciellt den första tiden - och tålamod - men jag lovar att det är värt allt arbete!! Vår lilla tjej är redan ikapp språkligt med jämnåriga normalhörande, det har har gått mycket fortare än vi trott, och det är fantastiskt roligt när man ser alla framsteg. Lycka till!

[Jessica]

tack för ditt svar. Som du förstår så snurrar det runt många frågor i huvudet just nu. Samtidigt som jag inte riktigt förstår vad som kommer hända, kanske ramlar tioöringen ner när det väl sker. Som tur är så är sonen en jättepositiv kille och han \"låter\" mycket. Därför trodde vi in i det sista att han var hörande i någon grad, men inte.
Går er flicka integrerad i en \"vanlig\" förskola eller går hon i specialskola? Vår hörselskadade flicka och döva son får förhoppningsvis börja på dagiset Snäckan i Kannebäck i höst. Det har inte fungerat så bra med storasyster på kommunalt dagis.
Använder ni teckenspråk till er dotter eller talar ni bara? Jag har fått tipset att fortsätta som vi gör nu. Alltså teckna till talet. Vi använder tecken till storasyster som har svårt med talspråket. Eftersom barnen är döva när de inte använder sitt ci så behöver de väl teckenspråket också. Hur har ni gjort?

[Ci-mamma]

ja, vår flicka går på vanligt dagis. Det har gått jättebra, hon stormtrivs, vilket känns roligt. Personalen ser till att arbeta i mindre grupper och har lärt sig att tänka ljudmedvetet och dagiset har fått en extra resurs till personalstyrkan för att just kunna dela in i mindre grupper. Vår specialpedagog gör regelbundna besök i förskolan och informerar personalen om saker som man bör tänka på och alla är intresserade och engagerade upplever vi. Vi märker också att talutvecklingen har fått sig en rejäl skjuts sedan hon började på förskolan, hon pratar konstant!!
Du undrade om vi använder teckenspråk. Vi har gått kurser i teckenspråk och tecknade mycket innan vår tjej fick sina CI och funderade också mycket på det här med tecken eller inte. Med tiden har vi märkt att vi inte behöver teckna till henne, hennes ordförståelse har visat sig vara helt enorm och är enligt de två senaste logopedtesterna i fas med jämnåriga normalhörande barn. Hon väljer själv alltid att svara med tal, även de gånger vi tecknar till henne (även vid bad!) vilket gör att det känns väldigt onaturligt att teckna till henne. Viktigare då anser vi att ge henne ett rikt ordförråd och en trygghet i svenska språket (något som förstås också är tidskrävande). Vi har därför valt just nu att istället fokusera på AVT-metoden (Auditory Verbal Therapy) samt John Tracy Clinics kurser. Dessa två metoder arbetar mycket med att aktivt stimulera ljudmedvetenheten och talet. Vår dotter väljer själv alltid att ha sina CI på sig och vill även numera sova med dem, den enda gång hon ej använder dem är vid bad eller dusch. Vill tillägga att vi själva varit inställda på tecken som stöd till talet men märker som sagt att detta mkt sällan behövs när hon har sina CI på sig vilket hon ju också har från det att hon vaknar på morgonen till dess att hon somnar på kvällen. Respekterar allas val, men måste erkänna att jag blir lite trött på vissa personers ständiga förespråkande av teckenspråk för barn med CI. Dessa barn är ju inte döva när de har sina CI på sig utan är att betrakta som hörselskadade barn. Tiden utan CI är ju (bör ju vara) minimal precis som för vilka hörselskadade barn som helst.

[Tjing Tjong Medaljong]

Håller fullständigt med det sista du skriver .... varför sånt fokus på teckenspråk för barn med CI?? Barnen är ju inte döva? De är hörande med i de allra flesta fall motsvarande en nedsättning \"lindrig hörselskada\". Visst tecken kan vara bra som stöd i vissa situationer ... men om man vill att operationen ska ge bra resultat så är min erfarenhet att man absolut bör fokusera på talet och ljud.

[Valerina]

behövs av flera skäl. Dessa barn är av audiologin inte att beteckna som milt hörselskadade, snarare gravt hörselskadade. Detta av den anledning att de blir stendöva när man plockar bort barnets CI. Är man milt hörselskadad kan man klarar sig ganska bra i en tyst miljö även utan hörhjälpmedel och det gör inte dessa barn (man mäter altid graden av hörselskada utan hörhjälpmedel).
Det är sant att de flesta CI-barn idag får väldigt lyckade operationer och att de flesta lär sig tala väl och kan klara sig bra med bara muntlig kommunikation. Men meningen är att dessa barn ska bli 2-språkiga. Dels finns ju situationerna när barnet inte kan ha sitt CI på (bad, reparation och infektion vid implantatet bl.a.). Även om barnet då svarar muntligt så behövs ju tecknen för att få fram informetion till barnet. Dels så kan den situationen uppstå att barnets respons på CI försämras med åren och då kommer att behöva teckenspråk för att kommunicera. Ett CI behöver ju bytas ut efter ett antal år och man vet inte hur det fungerar när man ska sätta in ett nytt, det är inte säkert att det går lika bra då. Dessutom går ganska många av dessa barn i skolor för hörselskadade barn (även om de inte behöver det på dagis så kan det behövas när de börjar skolan), och där finns ju ofta också klasser för döva och då behöver de kunna kommunicera med andra barn och få kompisar över gränserna.
Det är ju bra om barnet har börjat få nån typ av språk innan operationen och då är det ju teckenspråk som gäller. Dessutom vet man ju inte hur varje barn kommer at klara sig med sitt CI så då är ju teckenspråket bra att ha.
Om man tänker sig att barnet vid ett CI-byte inte får samma rspons som vid sitt första CI så blir det ju et väldigt glapp i inlärningen om barnet inte kan teckenspråk innan. Man kan inte både fortsätta lära sig saker i skolan och samtidigt lära sig ett helt nytt språk.
Informationen från den audiologiska personalen SKA vara att dessa barn behöver 2-språkighet. Sedan vet jag som förälder till ett funktionshindrat barn att man hör gärna vad man vill höra. Man hör \"barnhet får en operation och så är allt bra\", men riktigt så enkelt är det inte med CI.
Så jag hoppas att alla föräldrar fortsätter tala teckenspråk till sina barn oavsett om de svarar tillbaka med tecken eller muntligt. Ni ger barnet de bästa förutsättningar om ni ger barnet tekenspråk,,,dessutom ger ni dem ett språk gratis,,kan alltid vara bra att ha när man blir vuxen.
Hälsningar Åsa (mamma och audionom).

[Ci-mamma]

Det är tråkigt att se att det alltid ska bli denna polarisering (och arga ton!)så fort denna fråga kommer på tal...Tycker man ska utgå från att alla föräldrar gör medvetna val och tar ansvar för att se till att deras barn får så god språkutveckling som möjligt, vare sig det rör teckenspråk, svenska språket, TSS eller vad man nu satsar på. \"Meningen är att dessa ska bli tvåspråkiga\" säger du. Ja, det är din personliga åsikt, ingen \"lag\" eller vetenskapligt bevisad sanning. Dessutom är det naivt att tro att barnen verkligen blir helt tvåspråkiga i specialförskolan, som det ser ut idag är det en tydlig fokusering på teckenspråket snarare än talstimulans, med följd att barnet halkar efter i svenska språket, vilket bl.a. medför svårigheter i skolan och inte alls någon \"valmöjlighet\"längre fram i livet. Barn med CI behöver mycket stimulans i svenska språket OM det nu är så att man vill att barnet ska vara fullt delaktig i det, trots allt, hörande samhället. Talspråksutvecklingen är som viktigast de första åren och ju yngre barnet är, desto mer anpassningsbar är hjärnan. Sedan ska man självklart kräva de anpassningar i ljudmiljö osv samt vara öppen med sin hörselnedsättning. Min bestämda uppfattning är att barn med hörselnedsättningar behöver extra stöd för att utveckla ett bra språk, svenska språket. Men självklart kan det finnas fall där specialförskolan är enda alternativet, främst för barn med flerfunktionshinder. Jag tycker ibland det verkar som att vissa tror att svenska språket och talet \"ska komma av sig självt\" bara man satsar på teckenspråk. Så är det tyvärr inte, utan det kräver mycket målmedvetret arbete, eftersom man, precis som du skriver, inte kan utgå från att man \"får en operation så är allt bra\". Det kräver som sagt mycket arbete och tid som annars skulle läggas ned på teckenspråket, ett språk som man alltid kan lära sig längre fram om man vill det som jag ser det. Tycker du har en tråkig syn påmänniskor med funktionshinder, som ett kollektiv som ska umgås med \"de sina\", döva med döva, hörande med hörande. Utan mina glasögon är jag gravt synskadad, men jag tar mkt sällan av mig dem. Skulle de gå sönder kan man reparera dem, så sker även med ett ci som skulle gå sönder. Fördelen med två ci är ju också att denna risk minskar betydligt. Vill också framhålla att uppgiften om att likställa CI-barns hörsel (rent generellt, självklart kan variationer säkert finnas) motsvarande en lindrig nedsättning kommer från läkarhåll, det motsvarar alltså en måttlig hörselnedsättning med vanliga hörapparater.

[Valerina]

Jag menade inte att det ska bli en polarisering, om det lät så ber jag om ursäkt. Men detta med c2-språkighet är inte min personliga åsikt utan det man får lära sig när man läser till audionom. Detta lär vi oss av ledande läkare inom audiologin, alltså inget jag hittat på själv.
Men sanningen är dock sådan att många föräldrar efter en CI-operation är besvikna för att de inte insett att barnet fortfarande är gravt hörselskadat, och vi diskuterade mycket under utbildningen hur man ska förhindra detta. Att föräldrarna ska få korrekt information (för det brister säkert ibland), men också att föräldrarna ska kunna ta in den information som lämnas.
Det kan ju annars bli en polarisering åt andra hållet,,,,,,om barnet inte får teckenspråk (och naturligtvis talad svenska också) från start så tar det ju mycket mer kraft och energi och tid att lära sig det senare i livet.
Dina råd du ger till Jessica högre upp i tråden är ju bra råd, och det är viktigt att jobba hårt med svenska språket så att dessa barn snabbt kommer ikapp jämnåriga, men det hindrar inte att man också vidhåller teckenspråket. Om man väljer en enklare form av teckenspråk (tecknad svenska) så går det utmärkt att tala dessa språk parallellt (ja jag kan tecknad svenska och en del teckenspråk så jag vet vad jag talar om). Det ena behöver inte utesluta det andra.
Hälsningar Åsa.

[Valerina]

Detta med att en läkare sagt till dig att ett CI-barn får en lindrig hörselskada får jag inte ihop. Så har iallafall inte de läkare som undervisat oss sagt, inte heller de barnaudionomer som jobbar med Ci och som undervisat oss.
Hälsningar Åsa.

[Ci-mamma]

Det stämmer att man tidigare sa att barn med ci får en hörsel motsvarande en grav hörselskada. Detta gäller dock inte längre, tekniken har utvecklats oerhört de senaste åren och den omständigheten att man nu opererar riktigt små barn (samt att det är fråga om en bilateral operation) och deras resultat gör att man frångått denna definition. Uppgiften kom från en läkare i vårt Ci-team. Problemet är att det finns professionella som fortfarande inte ser till att uppdatera sig, gå aktuella kurser osv om forskning avseende ci. Detta tillsammans med en inställning hos vissa professionella att inte tro på tekniken utan lägga dessa barn i facket \"döva\" eller \"gravt hörselskadade\" utan att se och sträva efter deras utvecklingspotential när det gäller talet och svenska språket är sorgligt och skadligt, framför allt för de barn (och föräldrar) som drabbas av denna okunskap och detta \"revirtänkande\". Tiderna förändras och jag tycker det borde vara en skyldighet för samtliga professionella att inse att tiderna förändras, ci-barn som får implantat idag har helt andra förutsättningar än de (ofta mindre lyckade) operationer som man tidigare genomfördes med äldre teknik,äldre barn och endast ett temporärt användande av ci:et. Det är vidare enligt min mening önskvärt att professionella uppmanar föräldrar i att läsa på om vilket/vilka kommiunikationssätt de kan välja för sitt barn, vilket möjligheter och metoder som finns (teckenspråk,Avt, tss osv) och uppmana dem att läsapå och själva bilda sig en uppfattning i frågan istället för att, med ofta föråldrade kunskaper, ägna sig åt någon slags propaganda och \"styra\" (till en början osäkra) föräldrar.

[Valerina]

jag är ganska nyutbildad och undervisades av läkare och audionomer som jobbar aktivt med detta (och även med forskning).
Vi har också fått lära oss att tekniken går framåt,,,självklart är det så. Men du kommer aldrig ifrån det faktum at dessa barn är stendöva om man av någon anledning måste ta av sig sitt/sina CI, så teckenspråkskunskap är alltid bra att ha.
Jag vet också att det finns revirtänkande i detta område och det är jättetråkigt.
Jag kan samtidigt förstå de döva som är stolta över sin tillhörighet och sin gruppanda och att de oroar sig för att gruppen ska bli svagare om färre personer kommer att vara döva i fortsättningen. Dövgrupper menar att föräldrar som får döva barn får bara möta den ena sidan av saken,,,en egna sidan (de flesta föräldrarna är ju hörande), och vill så klart ha sina barn hörande. Vissa inom dövgruppen menar då att dessa föräldrar bara får information om att det går att operera och vips så ska barnet vara barnet hörande (vilket alltså inte är fallet), och man inte behöver kunna teckenspråk eller jobba extra med sitt barn eller nåt. Döva menar att om dessa föräldrar också fick träffa döva personer som kan förklara hur det är att vara döv så skulle inte alla föräldrar välja operation.
Meningen är ju att föräldrar ska få inormation både från döv-sidan och hörande-sidan, men dövgrupper menar at så inte sker. Jag vet faktiskt inte,,,hur mycket information fick ni innan ert barn blev opererat? Om hur det är att leva som döv alltså?
Hälsningar Åsa.

[Ci-mamma]

att den övervägande informationen som vi har fått från hörselhabiliteringen har varit mestadels teckeninriktad. Det arrangeras föräldraträffar med medverkan av döva personer m.m. Vi har även läst en hel del själva och funderat länge fram och tillbaka över teckenspråk eller inte,för- och nackdelar, det har varit en ganska lång process. Problemet har snarare varit att få tillgång till kunskap om hur man kan gå tillväga om man inte väljer specialförskola och teckenspråk samt olika metoder som man kan använda sig av om man vill satsa på talet/svenska språket i första hand, då är man hänvisad till att söka upp all information själv. Vad som är tråkigt i Sverige är att det råder en hård kategorisering mellan döva, hörselskadade och personer med ci, och mellan teckenspråk och tal. I USA och England tex har man inte dessa olika begreppsmässiga definitioner utan talar istället om \"deafness\" för samtliga ovan nämnda personer och olika typer av kommunikationssätt och träningsmetoder erbjuds föräldrar beroende på behov och önskemål, det ligger ingen värdering av valet som här.
Vill slutligen återkomma till det du nämner om att barnet är stendövt utan ci, javisst självklart är det så och självklart är det en fördel att kunna teckna åtminstone det nödvändigaste vid de få tillfällen som man inte har dem på sig, det räcker då att kunna en del tecken som stöd. Men därifrån till att hävda att tvåspråkighet skulle vara den enda och rätta vägen för alla tycker jag är absurt, när barnet de facto hör runt 30 dB med sitt ci. Som förälder är det väldigt tröttsamt att ständigt behöva försvara den omständigheten att man vill satsa på att ens ci-hörande barn ska få möjlighet att få optimala förutsättningar och kunskaper när det gäller svenska språket, som faktiskt är en \"inträdesbiljett\" till det samhälle de flesta av oss lever i, dvs det hörande samhället, inte minst när det gäller utbildningsmöjligheter. Hörselhabiliteringen borde istället göra sitt bästa för att stötta föräldrar och respektera deras - ofta mycket omsorgsfulla - val och beslut istället för att ifrågasätta och kritisera de som inte agerar på traditionellt vis och låter barnen i första hand bli teckenspråkiga. Det viktiga är att man som förälder tar sitt ansvar för sitt barns språkutveckling, inte vilken \"diagnos\" barnet har när det inte har sitt hörhjälpmedel, det må vara hörapparat eller ci. Tyvärr finns det ännu alltför många professionella som, liksom du, har låst fast sig vid ett traditionellt synsätt med facktänkande, ett synsätt som inte gynnar barn med ci, tvärtom.

[Valerina]

tycka att jag är fastlåst, men jag tycker snarare tvärtom,,,,att du är fastlåst vid att vilja ha ett barn som ska räknas till de hörande.
Och at man i England och USA skulle bara ha begreppet deafness är helt fel,,,iallafall inom audiologin. Där förekommer alla de definitioner av hörselskador och grader som vi har i Sverige. I mångt och mycket är ju den litteratur man använder på audinomutbilodningarna i Sverige inte svensk litteratur utan litteratur skriven av personer med olika utbildning från olika delar av världen (skriven på engelska).
Självklart ska hörselvården respektera det som föräldrarna väljer till sina barn och stötta dem i det. Om så inte sker så är det bara att beklaga.
Men när du säger att CI-barn hör 30 dB,,menar du då dit barn? För man kan inte säga att CI-barn generellt hör så då det är väldigt olika.
Dessutom säger inte 30 dB så väldigt mycket. 30 dB för en normalhörande är inte samma sak som 30 dB för en hörselskadad. Det man hör är inte lika klart som för oss normalhörande och det gör att man kan ha svårt att uppfatta tal fast det är en lindrig nedsättning som 30 dB.
Hälsningar Åsa.

[Gustav]

Har följt er diskussion här ett tag och måste bara få komma med ett inlägg. Jag tycker det är beklagligt att man som audinom är så okunnig om hur ci-fungerar och vad man kan få ut av teknologin. Du verkar tyvärr, precis som många inom hörselvården dåligt pålästa och okunniga och sitter inne med gamla uppgifter. Extra beklagligt är det om du nu verkligen är nyutbildad. Jag rekommenderar dig att försöka ta reda på mer fakta eller rentav kanske träffa barn som har CI, så kan du själv se hur bra det fungerar. Jag är själv pappa till 2 barn som har CI. De hör båda idag ner mot 30 db och självklart är man inte normalhörande men det intressanta är ju vad man kan få ut med sina CI och vad man klarar sig med. Skillnaden mot ett barn med hörapparat är att med ett CI får man en väldigt rak kurva på audiogrammet, dvs man hör ungefär lika bra på alla frekvenser. Diskanten som ofta är ett problem för många med hörapparat (och där det flesta språkljud återfinns) är oftast inget problem om man har ett CI. Slutligen...jag vet inte var du jobbar någonstans, men du borde verkligen skaffa dig mer information, som det låter på dig nu så får man intryck av att du inte tycker man ska operera överhuvudtaget. I stället för att vara så inskränkt borde du ta kontakt med ett CI-team och skaffa dig verklig fakta samt ge dig ut i verkligheten och träffa barn med CI.

[Ci-mamma]

Ja, mitt barn hör runt 30 db och enligt vårt ci-team verkar det inte vara ovanligt eller onormalt. Jag känner flera andra familjer som har liknande audiogram som min dotter.
Att lära sig höra och prata är dock en process som tar tid och det är klart att en förutsättning för ett bra resultat i hörsel- och talhänseende också är att man i grunden tror på att barnet har dessa möjligheter och lägger ned tid på att stimulera barnet i hörsel- och talhänseende samt låta barnet vistas i miljöer där tal finns. Undersökningar har visat att problemet snarare är att såväl professionella som föräldrar har för låga förväntningar på barnet härvidlag, vilket påverkar barnets utveckling negativt, man tecknar tex automatiskt istället för att prata fastän det inte behövs vilket leder till att barnet vänjer sig vid att bli mer visuell, man förenklar istället för att prata som vanligt, vilket leder till att barnet får ett sämre ordförråd, vilket i sin tur leder till svårigheter i skolan osv.
Jag är glad över vårt fantastiska, kunniga ci-team och vår specialpedagog som med ett öppet, positivt engagemang bemöter oss föräldrar, jag hoppas att alla föräldrar ser till att så gott det går omge sig med sådana personer, det behöver man!

[Valerina]

Gustav:
Ja jag är ganska nyutbildad och det jag skriver är det vi får lära oss av aktiva professorer/läkare och audionomer. Jag har också sett mätningar med CI-barn som inte kommit upp till 30 dB så jag vet ju at de barnen finns.
Det du skriver att CI-barnen får en rak kurva med sina CI är inte unikt för CI,,,,alla hörhjälpmedel (CI och HA) är till för att få en rak kurva, alltså balans mellan bas och diskant så det är alltså inget unikt för CI.
Jag är inte EMOT operationer, inte alls. Jag är heller inte tvärsäkert FÖR operationer utan detta är ett beslut som måste tas av föräldrarna till varje enskilt barn. Man ska ha fått ordentligt med fakta att grunda sitt beslut på.

CI-mamma.
Ja man måste lägga mycket tid och energi på att lära barnet tala och höra och ja man ska tro på tekniken. Men jag anser fortfarande att man kan upprätthålla teckenspråket också. Det ena behöver inte utesluta det andra.
Hälsningar Åsa.

[mammamia]

och jag märker att det är ni som valt ci som är känsliga och tar åt er, det tycker jag är väldigt synd. Jag arbetar med barn som har ci och jag vet att det är väldigt varierande hur de hör...

Att ha en öppen inställning och att vara lyhörd är det bästa man kan göra som förälder. Det gäller alla grupper och jag ser inte heller att det är så stängda gränser mellan döva, hsk och ci idag. Idag säger man teckenspråkiga och då har man inte stängt ute någon.

[LiMa_3]

och jag har lite svårt att förstå att det ena språket skulle utesluta det andra... Jag känner personligen två hörselskadade som nu idag är vuxna, som har döva föräldrar och döva syskon, men trots de har vuxit upp i en heltigenom teckenspråkig miljö i hemmet kan de med hjälp av sina hörapparater höra och prata obehindrat, i och med att den ene gått i vanlig skola och den andre hörselklass (undervisning på talad svenska med hjälp av hörselhjälpmedel i specialskola) och fått svenskan där..

Men självklart, har man valt CI till sitt barn ska man \"jobba\" med det, så inte operationen gjorts i \"onödan\".. CI ger ju barnet stora möjligheter, det skriver jag under på... Men för att man jobbar hårt med hörförståelse och tal, behöver man inte helt och hållet utesluta teckenspråket. Jag tror att det för barnet kan kännas skönt att kunna förstå sina föräldrar och syskon oavsett om de har CI på sig eller inte... Speciellt varma somrar då stunderna i vattnet inte blir så korta...
Det är ju många barn idag som är tvåspråkiga eller flerspråkiga... Jag får den känslan av att det är \"sämre\" att vara tvåspråkig - teckenspråk och svenska - än att vara tvåspråkig - svenska och engelska eller vilket annat talat språk som helst..

En annan viktig aspekt, är att vi ska se barn med CI som blivande vuxna, och om deras framtid vet vi inte mycket om... Men vad vi vet idag är att många hörselskadade vuxna har svårigheter att hänga med i stora gruppdiskussioner, t ex fackmöten på stora arbetsplatser.. Men de kan inte använda teckenspråkstolk för de kan inte avläsa teckenspråk. Hörselslinga kan man använda men lite svårt att låta micken vandra mellan alla talare på ett stormöte.. Skrivtolken hinner inte på långa vägar skriva ned allt som sägs i diskussionen.. Där har de teckenspråkskunniga hsk en fördel av att kunna teckenspråk, kunna avläsa tolken och sedan göra inlägg i debatten utan att vara rädd för att svara goddag yxskaft... Lär man sig grunderna i teckenspråk som barn har man kanske nytta av det sedan när man blir vuxen, har man inte användning för det sedan när man blir vuxen så har det iallafall inte varit bortkastat då man säkerligen haft nytta av att kunna det vid flera tillfällen som barn...

Ang val av skolform, är det upp till var och en att välja den skolform som passar en bäst, men jag tror att det dock är viktigt att barn med CI regelbundet får träffa andra barn som är i samma sits, för med tiden kommer de att känna att de, även om de hör bra med sitt CI, så har de något som de andra barnen inte har...

Hälsningar

[Ci-mamma]

synsättet, att alla barn med ci ska anses vara i första hand teckenspråkiga som jag menar och som är problemet. Om man efter operationen inte ger barnet förutsättningar att få god talspråkstimulans, utan det i själva verket får mindre tal än normalhörande barn (vilket det får i specialförskolan), så kan man självklart inte räkna med lika bra resultat i hörsel- och talhänseende, det ena hänger ihop med det andra, vilket jag beskrivit ovan. Tycker för övrigt det vore skönt om detta forum kunde få vara ett forum för berörda föräldrar, istället för personal inom hörselvården och specialförskolan, ni har säkert era egna nätverk.