Skrivet: 2006-07-24, 09:09
#1
Hej igen (långt)
Nu är vi tillbaka efter vår, som det visade sig, äventyrliga semester...
Vi började med en vecka på Marstrand och skulle sen åka till farmor och farfar i Skåne, ev en tur förbi min syster på Öland och via Astrid Lindgrens värld hem. Nu avslutades tyvärr veckan på Marstrand med ambulansfärd för mig och yngsta dottern (5 år), så sen blev det bara farmor och farfar och sen en natt på hotell på vägen hem och så hem igen. Så vi har varit hemma sedan i fredags, trots att vi trodde vi inte skulle komma hem förrän framåt tisdag/onsdag... Och vi är sååå trötta. Det tar verkligen på en att vara med om något som är så omskakande. Och jag känner verkligen att jag inga som helst marginaler. Som tur är (?) så är min syster här from igår, så vi var tvungna att ta oss i kragen och städa och handla. Skönt när det är gjort.
Nu ska jag berätta om dottern också. Det är inte så farligt som det låter, men man blir lite omskakad som sagt. Fredag kväll, packning påbörjas, lägenheten ska städas ganska noga lördag fm så packningen måste vara klar. Efter Bolibompa påbörjas läggning, hon har hunnit så långt som till att klä av sig. Det var så varmt så hon skulle sova i bara trosorna. Så blir hon sur på mig och när hon ska gå och kissa drämmer hon igen toadörren efter sig. Det är bara det att hon har tummen emellan. På gångjärnssidan. Och dörren var i princip helt igen... Stoooort jack precis vid nagelbandet och blod, blod, blod. Ni vet hur mycket man kan blöda på fingrarna. Och det här var ju djuuupt. Maken springer ner till receptionen, äldsta dottern hamnar i knät på en granne, jag tar instinktivt tag och trycker som bara den på den blödande tummen. Jouren tycker vi ska komma in, så maken kommer upp igen, försöker packa lite saker, få på tjejen kläder, osv. Med benäget bistånd från grannarna och receptionstjejen inser vi rätt snart att vi kommer inte att kunna komma in själva. Det blöder som bara den, hon har nåt rent fruktansvärt ont, jag har den värsta foglossningen jag någonsin haft, det är inte tillåtet med biltrafik på ön, så vi måste gå ner till färjan, åka färja, vänta medans maken hämtar bilen 1 km bort, åka 2,5 mil till Kungälv. Så vi fick helt enkelt ringa på ambulansen. 21.30 kom vi in till akuten. Kl. 1 fick vi hjälp och 2.30 var vi hemma igen. DÅ kom min reaktion. Helt hög på adrenalin låg jag i sängen och återupplevde allt om och om igen. Behöver jag säga att vi lejde bort städningen sen... Hon har en djup spricka precis vid nagelbandet, som de hade velat sy, men man kan ju inte sy i nageln, så det slutade med att de la om det, så får vi hoppas att det läker snyggt, vilket det ser ut att göra, såvitt vi kan se. Vi har varit på återbesök hos en doktor hos farmor och farfar och lagt om det hos distriktsköterskan innan vi åkte hem och idag ska vi till distriktsköterskan igen för att lägga om det. Hoppas vi kan börja bada sen igen!
