10
tiden bara går och går Drömmer oxå om bebisar, man verkligen njuter och hoppas fortsätta drömma och aldrig vakna till denna verkligheten, men när man drömmer om missfall och störtblödningar är det hemskt, då vill man bara vakna. För ett tag sedan så ville jag inte gå och lägga mig för jag drömde konstant om detta, så jobbigt och då kännde man sig ännu mer deppig på morgonen, och så var den dan förstörd...
Nu drömmer jag en massa men jag vet egentligen inte vad, kommer inte ihåg allting.
Vi har inte pratat mer om adoption, vet inte vad jag ska prata om, vill gärna att han frågar men han verkar inte tänka så mycket på detta (enligt mig). Han tänker antagligen på detta men att han inte säger det till mig. Vet egentligen inte varför, kanske för att han inte vill att jag ska tänka på det dygnet runt, vilket jag redan gör.
Läste lite på olika sidor för ett par dagar sedan om när par gjort sin resa ner till deras adoptionsland och det slutade med att jag satt och grät, så mysigt allt lät, önskade att jag oxå fick. Men som sagt jag är ju inte ens gift eller 25 år gammal...Och att gifta mig nästa sommar/höst, då är jag ju redan 25 och då kanske det krävs att man ska ha varit gift ett visst antal år för att få adoptera och då kanske vi får vänta ännu ett år. Denna väntan, jag har väntat i hundra år snart!!!! Jag ville ju skaffa barn ett år innan min sambo ville så jag väntade ett helt år för att han skulle \"få leka av sig\" eller vad det nu var han ville vänta på. Sen har vi försökt i 1,5 år nu, varit gravid 4 ggr. Och fortfarande inget barn!!!! Jag vill ha barn NU!!!! Kanske ska gå och stjäla en unge!! (skojade bara ;-)) Och tiden bara går och går, ena stunden vill jag att tiden ska gå snabbt och nästa sekund vill jag att allt ska stanna upp.
Denna långa väntan, och vänta ska man fortfarande göra. Alla andra tycks pluppa ut ungar hit och dit och många frågar \"är du inte sugen på en liten\" -nej jag väntar gärna några år. Eller vad fasen ska man säga. Ibland önskar jag ju att jag kunde berätta sanningen fast ändå inte.
Nu är det bara en vecka kvar tills vi åker till mamma och pappa och berättar, börjar få ont i magen utav det, är så nervös och rädd för vad dom ska säga. Är rädd för att dom ska bli arga, besvikna på mig. Och jag vet inte vad jag ska säga, kan man kanske skicka ett sms eller mail där dom kan läsa...Tänk om man kunde det, då skulle det vara lättare...Men det går ju inte och det vet jag oxå. Måste säga det öga mot öga. Men dom kommer få en chock. Eller rättare sagt många chocker. Nr.1 att vi försöker skaffa barn (vilket dom inte ens anar) Nr.2 att vi inte lyckas utan bara får missfall Nr.3 att vi gjort en utredning Nr.4 att dom har hittat fel på mig, både kromosomavvikelse och det där med kardiolipinantikropparna. Nr.5 att min syster gjort utredning och att det visar sig att hon har samma avvikelse som jag har.
Sen vet jag inte om jag ska berätta mer om att vi funderar på att adoptera för att dom överhuvudtaget ska få barnbarn. Tror inte jag berättar det med en gång känns det som, bara om dom frågar nu förståss annars väntar jag med det.
Tror du mina föräldrar klarar detta!!! Vilken soppa.
Pratade med både mamma och pappa idag och när dom frågar hur jag mår så känns det så fel att säga att jag mår bra. Egentligen vet jag inte ens om jag mår bra eller dåligt. Är så arg och ledsen över allt detta, önskar att det vore en dröm.
Vi bor ju i lägenhet och vi har fått nya grannar som jag ser tvärsöver gatan, sa till min sambo igår att det blir kul att se vad det är för några, men nu i morse när jag tittade ut och ser vad det är för några så är det en gravid tjej i 30 års åldern, är väl i 8 månaden ungefär...Kul att ha den utsikten!!!! Inte alls. Tyckte det var skönt när vi flyttade för ett tag sedan då det var en nyfödd granne, så skönt att komma där i från, men nu får man drass med detta här oxå. Tycker att alla får barn hit ohc dit, det var ju ingen som fick barn för några år sedan...Eller är det ens ögon som söker sig till det??!!
När du jag har skrivit så jag nästan fått kramp i fingrarna nu fast jag har egentligen så mycket mer jag skulle kunna skriva till dig, men det får bli i nästa.
Hoppas du får kul på festen, försök att tänka på att ha roligt och bara glömma allt för en kväll.
Kram kram//Gabriella
