min sjuåring (har förresten inte skrivit här innan, hoppas det är OK att hoppa in) har fått för sig att bli väldigt noga med att inte göra ett jota fö rmycket här hemma. Han har förut gärna hjälpt till och inte klagat om man bett honom samarbeta med tex att bära in saker från bilen, att plocka undan, att lägga kläder där de ska vara osv.
Vi har inte haft några scheman eller större arrangemang kring vad barnen ska göra hemma (han har ett 5årigt syskon)utan mer sagt till att det är dags att städa osv. Syskonet smiter gärna undan, och då har vi berömt storebror mycket för att han gör sin del.
Nu har storebror börjat få veckopeng och för att han ska få det ska han duka av efter sig själv när han ätit samt hålla ordning på sitt rum någotsånär (inga kläder på golvet tex, men lite leksaker kan få vara framme). Nu helt plötsligt så är det som om han fått upp ögonen för att städningen är en prestation, och då är det inte längre nånting som känns självklart för honom. Varenda måltid är det nu tjafs och motvillja och jämförelser med hur lite syskonet behöver göra. Har vi haft gemensamma fat och saker på matbordet vill han absolut inte hjälpa till att bära undan utan han tar med nöd och näppe sitt eget, och även det under mycket stön och suckande. Ber man honom skölja av sin filtallrik kan han bli arg och skrika nåt om orättvisa och springa därifrån....
KÄnner ni igen nåt av det här? Hur har ni gjort? Har vi krävt för lite hittills, så att vi missat chansen att han lär sig att vara delaktig på ett naturligt sätt?
Tar gärna emot tips om hur man får in att han känner att det är naturligt att vi hjäps åt och att det också ingår att man plockar undan efter varandra ibland.
1
hjälpa till hemma min sjuåring (har förresten inte skrivit här innan, hoppas det är OK att hoppa in) har fått för sig att bli väldigt noga med att inte göra ett jota fö rmycket här hemma. Han har förut gärna hjälpt till och inte klagat om man bett honom samarbeta med tex att bära in saker från bilen, att plocka undan, att lägga kläder där de ska vara osv.
Vi har inte haft några scheman eller större arrangemang kring vad barnen ska göra hemma (han har ett 5årigt syskon)utan mer sagt till att det är dags att städa osv. Syskonet smiter gärna undan, och då har vi berömt storebror mycket för att han gör sin del.
Nu har storebror börjat få veckopeng och för att han ska få det ska han duka av efter sig själv när han ätit samt hålla ordning på sitt rum någotsånär (inga kläder på golvet tex, men lite leksaker kan få vara framme). Nu helt plötsligt så är det som om han fått upp ögonen för att städningen är en prestation, och då är det inte längre nånting som känns självklart för honom. Varenda måltid är det nu tjafs och motvillja och jämförelser med hur lite syskonet behöver göra. Har vi haft gemensamma fat och saker på matbordet vill han absolut inte hjälpa till att bära undan utan han tar med nöd och näppe sitt eget, och även det under mycket stön och suckande. Ber man honom skölja av sin filtallrik kan han bli arg och skrika nåt om orättvisa och springa därifrån....
KÄnner ni igen nåt av det här? Hur har ni gjort? Har vi krävt för lite hittills, så att vi missat chansen att han lär sig att vara delaktig på ett naturligt sätt?
Tar gärna emot tips om hur man får in att han känner att det är naturligt att vi hjäps åt och att det också ingår att man plockar undan efter varandra ibland.
& välkommen! Kul att fler hittar in hit till våran trevliga grupp!
Jag har samma problem härhemma just nu fast det är med Linus (min 99:a) storebror..... Här är det 99an som är minst & därför har mindre hjälpområden....
Fabian (storebror) är strax 11 år & har större uppgifter eftersom han klarar av vissa saker bättre. Men han är INTE nöjd efterwsom lillebror Linus inte alls behöver damsuga hela övervåningen....
Men nu har även Linus fått några områden; gå med sopor, städa sitt rum, hjälpa till att duka av & på på bordet (OM båda är hemma får de hjälpas åt), plocka leksaker & golfbollar, fotbollar (som det blir tusentals av ;)) gör de tillsammans innan de går in för kvällen.
Men det är svårt.. Många gånger tjuras det en ½ timme innan nåt görs, men det ska göras!
2
Hej! & välkommen! Kul att fler hittar in hit till våran trevliga grupp!
Jag har samma problem härhemma just nu fast det är med Linus (min 99:a) storebror..... Här är det 99an som är minst & därför har mindre hjälpområden....
Fabian (storebror) är strax 11 år & har större uppgifter eftersom han klarar av vissa saker bättre. Men han är INTE nöjd efterwsom lillebror Linus inte alls behöver damsuga hela övervåningen....
Men nu har även Linus fått några områden; gå med sopor, städa sitt rum, hjälpa till att duka av & på på bordet (OM båda är hemma får de hjälpas åt), plocka leksaker & golfbollar, fotbollar (som det blir tusentals av ;)) gör de tillsammans innan de går in för kvällen.
Men det är svårt.. Många gånger tjuras det en ½ timme innan nåt görs, men det ska göras!
Vi betalar inte barnen för att hjälpa till hemma. Det ska komma naturligt, ber jag Elias och han nekar, så säger jag att då kan jag inte hjälpa dig med det och det....Elias har fått städa sitt rum sedan har var lillis, det är lite värre med lillebror, han slinker gärna undan :/
Vi anser att det inte ska behövas scheman och upplägg, för att få vardagen att funka, och i det stora hela så gör den det också....
3
Kan säga så här: Vi betalar inte barnen för att hjälpa till hemma. Det ska komma naturligt, ber jag Elias och han nekar, så säger jag att då kan jag inte hjälpa dig med det och det....Elias har fått städa sitt rum sedan har var lillis, det är lite värre med lillebror, han slinker gärna undan :/
Vi anser att det inte ska behövas scheman och upplägg, för att få vardagen att funka, och i det stora hela så gör den det också....
det var väl inte riktigt så det var tänkt heller *ler*.
Vi hade först tänkt att ge barnen veckopeng oavsett om de gör något hemma eller inte. Men så sa de flesta runt omkring att de brukade använda veckopengen som motivator för barnen: om man inte gör sina uppgifter hemma, uteblir en del av eller hela veckopengen. Men det kanske är ovanligt att man gör så? Jag tyckte det lätt vettigt.
Fast jag hade förstås inte för avsikt att ta kål på all samarbetsvilja iom det här upplägget, så jag undrar nu om ni här på sidan som har jämngamla barn tycker att vi gjort fel, och vad vi kan göra för att rätta till det hela isåfall.
Tack åbda två för era svar!
4
nej, det var väl inte riktigt så det var väl inte riktigt så det var tänkt heller *ler*.
Vi hade först tänkt att ge barnen veckopeng oavsett om de gör något hemma eller inte. Men så sa de flesta runt omkring att de brukade använda veckopengen som motivator för barnen: om man inte gör sina uppgifter hemma, uteblir en del av eller hela veckopengen. Men det kanske är ovanligt att man gör så? Jag tyckte det lätt vettigt.
Fast jag hade förstås inte för avsikt att ta kål på all samarbetsvilja iom det här upplägget, så jag undrar nu om ni här på sidan som har jämngamla barn tycker att vi gjort fel, och vad vi kan göra för att rätta till det hela isåfall.
Sjuåringen kan ju inte jämföra sig med vad femåringen gör nu - utan måste såklart jämföra med vad han gjorde när han var fem :)
Veckopeng eller inte så är det väl dags att han börjar hjälpa till, ett sätt kan vara att låta honom själv välja ut något han kan ha ansvar för, tex ta up sopor, duka bordet eller vad det nu kan vara.
Fast femåringen kan väl också duka av sin tallrik så blir det \"rättvist\"? Ge dem små uppgifter som de klarar av och som de är med på att sköta så går det säkert bra :)
6
Päron och äpplen Sjuåringen kan ju inte jämföra sig med vad femåringen gör nu - utan måste såklart jämföra med vad han gjorde när han var fem :)
Veckopeng eller inte så är det väl dags att han börjar hjälpa till, ett sätt kan vara att låta honom själv välja ut något han kan ha ansvar för, tex ta up sopor, duka bordet eller vad det nu kan vara.
Fast femåringen kan väl också duka av sin tallrik så blir det \"rättvist\"? Ge dem små uppgifter som de klarar av och som de är med på att sköta så går det säkert bra :)
jo, jag tyckte nog att jag förklarade att det var precis det jag försökt göra?:)
Problemet är ju nu att det sjuåringen förut gjort utan att knota, nu plötsligt är JÄTTEjobbigt och att han absolut inte kan tänka sig att göra något som helst mer än det han absolut måste för att få sin veckopeng....
Hur kommer man åt den här oviljan, alltså hur gör man honom med samarbetsvillig, eller är det för sent? Är det bara vi som märker av det här?
7
eeeh... jo, jag tyckte nog att jag förklarade att det var precis det jag försökt göra?:)
Problemet är ju nu att det sjuåringen förut gjort utan att knota, nu plötsligt är JÄTTEjobbigt och att han absolut inte kan tänka sig att göra något som helst mer än det han absolut måste för att få sin veckopeng....
Hur kommer man åt den här oviljan, alltså hur gör man honom med samarbetsvillig, eller är det för sent? Är det bara vi som märker av det här?
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
