Hej alla \"Lux-föräldrar\"!
Vi är nu mitt uppe i gipsbehandlingen av vår Ester. Operationen skedde i mitten av maj och vi är nu inne på det tredje gipset (gipset byts under narkos var 4-6 vecka) och Ester har alltså varit gipsad i över två måander. Det går över förväntan att ha en gipsbebis, men visst är det lite krångligare med blöjor och kläder än tidigare. Jag har dock nu börjat tröttna på gipset och vill ha \"tillbaka\" min lilla tjej. Jag saknar att få gosa med hela henne. Prognosen vid senaste omgipsningen var att gipset skall vara kvar till slutet av september, vilket är en förlängning med en månad jämfört med den ursprunglilga planen. Ester blir 8 månader till helgen. Det känns helt ärligt tungt och ledsamt just nu att hon inte kan få röra sig som hon vill. Bebisar i Esters ålder kan ju nu sitta, åla, krypa mm. Jag blir verkligen avundsjuk. Det sägs att det motoriska ska komma i kapp så snart gipset försvinner, men just nu är det inte kul....
Sköt om er och era luxbebisar!
/Tesa
1
Rapport från en gipsbebis Hej alla \"Lux-föräldrar\"!
Vi är nu mitt uppe i gipsbehandlingen av vår Ester. Operationen skedde i mitten av maj och vi är nu inne på det tredje gipset (gipset byts under narkos var 4-6 vecka) och Ester har alltså varit gipsad i över två måander. Det går över förväntan att ha en gipsbebis, men visst är det lite krångligare med blöjor och kläder än tidigare. Jag har dock nu börjat tröttna på gipset och vill ha \"tillbaka\" min lilla tjej. Jag saknar att få gosa med hela henne. Prognosen vid senaste omgipsningen var att gipset skall vara kvar till slutet av september, vilket är en förlängning med en månad jämfört med den ursprunglilga planen. Ester blir 8 månader till helgen. Det känns helt ärligt tungt och ledsamt just nu att hon inte kan få röra sig som hon vill. Bebisar i Esters ålder kan ju nu sitta, åla, krypa mm. Jag blir verkligen avundsjuk. Det sägs att det motoriska ska komma i kapp så snart gipset försvinner, men just nu är det inte kul....
Sköt om er och era luxbebisar!
/Tesa
Jag vet inte vad som har hänt med min mail, den är helt nere. Jag måste ta tag i det. Jag har fler mailadresser så det är väl därför jag inte har gjort det än. Jag ska maila dig från en annan adress när jag kommer ihåg.
Tack för sms! Jag har tänkt på er i sommar, speciellt i hettan. Du vet att jag vet hur ni har det! Jättetråkigt att ni antagligen får behandlingen förlängd! Visst går det med gipset och dagarna rullar ju på men längtan efter allt som alla andra har finns där hela tiden. Nu är det fem månader sen vi blev av med gipset, men jag förundras fortfarande över hur lätt det är att byta blöja och hur underbart det är att bada och klä på fina kläder och GOSA!
Det där med det motoriska känner jag igen och för oss var det en förbannelse för alla andra fel med Antonia förklarades med just att det sätter igång så fort gipset försvinner. Ja, faktiskt till och med andningen i början innan man upptäckte hjärtfelet! Det känns så jobbigt att tänka på allt A har fått utstå och på de förlorade månaderna (inte ur höftperspektiv då). För _er_ blir det givetvis inte så utan allt kommer att rätta till sig, men det är otroligt frusterande att se utvecklingen stå still. Det är lätt för andra att säga att det ju ordnar sig, men oron finns ju där och om inte annat så blir man ju otålig och ledsen!
Många många styrekramar från en medsyster!
4
Åh, hej! Jag vet inte vad som har hänt med min mail, den är helt nere. Jag måste ta tag i det. Jag har fler mailadresser så det är väl därför jag inte har gjort det än. Jag ska maila dig från en annan adress när jag kommer ihåg.
Tack för sms! Jag har tänkt på er i sommar, speciellt i hettan. Du vet att jag vet hur ni har det! Jättetråkigt att ni antagligen får behandlingen förlängd! Visst går det med gipset och dagarna rullar ju på men längtan efter allt som alla andra har finns där hela tiden. Nu är det fem månader sen vi blev av med gipset, men jag förundras fortfarande över hur lätt det är att byta blöja och hur underbart det är att bada och klä på fina kläder och GOSA!
Det där med det motoriska känner jag igen och för oss var det en förbannelse för alla andra fel med Antonia förklarades med just att det sätter igång så fort gipset försvinner. Ja, faktiskt till och med andningen i början innan man upptäckte hjärtfelet! Det känns så jobbigt att tänka på allt A har fått utstå och på de förlorade månaderna (inte ur höftperspektiv då). För _er_ blir det givetvis inte så utan allt kommer att rätta till sig, men det är otroligt frusterande att se utvecklingen stå still. Det är lätt för andra att säga att det ju ordnar sig, men oron finns ju där och om inte annat så blir man ju otålig och ledsen!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
