..innan jag börjar flodda forumet med inlägg.
Är i vecka 7 (snart 8) och har börjat må riktigt pyton, hoppas det inte blir många sådana här veckor för det vet jag inte hur jag ska klara..
Är lite splitrad inför det här med att vara med barn eftersom det inte var så värst planerat, trodde vi gjort att för att förhindra det men tji fick vi.
Vi är båda mitt uppe i studier och allt vad det innebär men hoppas att det ska gå att klämma in föräldrarskap i vår livstil också mitt bland allt annat.
Förhoppningsvis löser sig allting till det bästa så småning om, det är i alla fall vad de få vänner som fått veta försöker intala oss. Vi har ju i alla fall åldern inne ;)
Hoppas på att både kunna få och ge lite tips och hjälp här.
Hälsningar Dixel
1
Tänkte presentera mig.. ..innan jag börjar flodda forumet med inlägg.
Är i vecka 7 (snart 8) och har börjat må riktigt pyton, hoppas det inte blir många sådana här veckor för det vet jag inte hur jag ska klara..
Är lite splitrad inför det här med att vara med barn eftersom det inte var så värst planerat, trodde vi gjort att för att förhindra det men tji fick vi.
Vi är båda mitt uppe i studier och allt vad det innebär men hoppas att det ska gå att klämma in föräldrarskap i vår livstil också mitt bland allt annat.
Förhoppningsvis löser sig allting till det bästa så småning om, det är i alla fall vad de få vänner som fått veta försöker intala oss. Vi har ju i alla fall åldern inne ;)
Hoppas på att både kunna få och ge lite tips och hjälp här.
hoppas du kommer trivas här.
Ja det där illamåendet hade man kunnat vara utan men om några veckor har du säkert glömt hur det kändes =) studerar gö jag också just nu och jag kommer inte att hinna klart min utbildning innan det är dags för liten att titta ut,kommer dåha ca 3 kurser kvar men men det får vara värt det =)
2
hej o välkommen! hoppas du kommer trivas här.
Ja det där illamåendet hade man kunnat vara utan men om några veckor har du säkert glömt hur det kändes =) studerar gö jag också just nu och jag kommer inte att hinna klart min utbildning innan det är dags för liten att titta ut,kommer dåha ca 3 kurser kvar men men det får vara värt det =)
OCh så klart grattis till graviditeten även om den inte riktigt kom som ni önskade. Vi har en liten hoppsan på gång eftersom graviditeten är totalt oplanerad och vi redan har två pojkar på 3 resp snart 1 år. Vi vill ha 3-4 barn så barnet är välkommet även om det blev bra mycket tidigare än vad vi räknat med.
Kram
3
Välkommen! OCh så klart grattis till graviditeten även om den inte riktigt kom som ni önskade. Vi har en liten hoppsan på gång eftersom graviditeten är totalt oplanerad och vi redan har två pojkar på 3 resp snart 1 år. Vi vill ha 3-4 barn så barnet är välkommet även om det blev bra mycket tidigare än vad vi räknat med.
Kram
Synd att du mår så illa, hoppas det snart går över! Jag väntar mitt andra barn som var mycket planerat, har en 3årig pojk sedan tidigare. Välkommen och lycka till!
4
Välkommen Synd att du mår så illa, hoppas det snart går över! Jag väntar mitt andra barn som var mycket planerat, har en 3årig pojk sedan tidigare. Välkommen och lycka till!
och välkommen och grattis.
Jag är i v sju och mår inte så illa, men kaskadkräks på förmiddagarna efter frukost (för mycket information kanske, men det är så det är:)). Annars mår jag bra.
Min graviditet är jätteplanerad och vi är mycket glada och oroliga.
Kul att vi blir så många. Grattis igen!
5
Hej Dixel och välkommen och grattis.
Jag är i v sju och mår inte så illa, men kaskadkräks på förmiddagarna efter frukost (för mycket information kanske, men det är så det är:)). Annars mår jag bra.
Min graviditet är jätteplanerad och vi är mycket glada och oroliga.
Dom där kaskadkräkningarna har man ju fått känna av.. det hade ju varit skönt om de höll jag till morgon/förmiddag som hos dig. Här håller de i sig dygnet runt *smått uppgiven*
Ska dock kontakta mödrarvården efter helgen sen sambon börjar bli lite orolig över att jag inte fått behålla något på fyra dagar, hoppas de ger mig ett bättre bemötande än vad närakuten gjorde idag. En irriterad receptionist sa åt mig att \"så är det att vara gravid, du vår väll stå ut som alla vi andra har gjort\" och vägrade låta mig träffa en sköterska eller läkare.
Illamåendet däremot lyckades jag få bukt med under dagen efter en tripp till apoteket där det köptes armband och postafen, tyvärr påverkade de inte min upprörda mage alls.
Gud vad skönt det låter att veta att det är planerat och slippa den där chockbeskedet och kunna vara bara glad med en gång.
Hoppas det går riktigt bra för er!!
8
Jo, känner igen.. Dom där kaskadkräkningarna har man ju fått känna av.. det hade ju varit skönt om de höll jag till morgon/förmiddag som hos dig. Här håller de i sig dygnet runt *smått uppgiven*
Ska dock kontakta mödrarvården efter helgen sen sambon börjar bli lite orolig över att jag inte fått behålla något på fyra dagar, hoppas de ger mig ett bättre bemötande än vad närakuten gjorde idag. En irriterad receptionist sa åt mig att \"så är det att vara gravid, du vår väll stå ut som alla vi andra har gjort\" och vägrade låta mig träffa en sköterska eller läkare.
Illamåendet däremot lyckades jag få bukt med under dagen efter en tripp till apoteket där det köptes armband och postafen, tyvärr påverkade de inte min upprörda mage alls.
Gud vad skönt det låter att veta att det är planerat och slippa den där chockbeskedet och kunna vara bara glad med en gång.
Vad skönt att inte vara den enda som inte är (i alla fall tillfälligt) färdigutbildad/har jobb. Jag har en kurs jag verkligen känner att jag måste ha nu innan annars känns det hopplöst. Just nu så undrar jag dock hur jag ska klara den om jag ska må såhär dåligt så jag hoppas verkligen verkligen du har rätt med att det går över snart!!
Kanske om det är enstaka kurser att man kan gå dom en och en paralellt med mammaledigheten? Ta en eller två dagar i veckan då pappan får vara hemma istället?
Så funderar jag på sedan nämnligen, jag tror inte jag klarar att vara hemma i flera månader utan sysselsättning nämnligen så kanske kan man gå deltid i alla fall, efter en månad eller två? Eller vad tror du?
9
Knixigt det där med skolan. Vad skönt att inte vara den enda som inte är (i alla fall tillfälligt) färdigutbildad/har jobb. Jag har en kurs jag verkligen känner att jag måste ha nu innan annars känns det hopplöst. Just nu så undrar jag dock hur jag ska klara den om jag ska må såhär dåligt så jag hoppas verkligen verkligen du har rätt med att det går över snart!!
Kanske om det är enstaka kurser att man kan gå dom en och en paralellt med mammaledigheten? Ta en eller två dagar i veckan då pappan får vara hemma istället?
Så funderar jag på sedan nämnligen, jag tror inte jag klarar att vara hemma i flera månader utan sysselsättning nämnligen så kanske kan man gå deltid i alla fall, efter en månad eller två? Eller vad tror du?
Jo, att det blir bättre hoppas jag också på, det är mitt mantra just nu. De stunder jag inte mår dåligt försöker jag verkligen hålla fast vid och komma ihåg, riktigt memorera hur det är att må bra. Kanske låter knäppt men det sägs att man blir lite knäpp av att vara gravid ;)
Skickar all lycka till er ockås!
11
Tack tack! Jo, att det blir bättre hoppas jag också på, det är mitt mantra just nu. De stunder jag inte mår dåligt försöker jag verkligen hålla fast vid och komma ihåg, riktigt memorera hur det är att må bra. Kanske låter knäppt men det sägs att man blir lite knäpp av att vara gravid ;)
Ja, det hoppas jag också. Det känns ganska konstigt och surealistiskt just nu men jag antar att det finns en anledning till att man ska gå så länge innan \"det blir verklighet\" så att säga, nämnligen att det ska få sjunka in och man ska få vänja sig lite.
12
tackar det samma :) Ja, det hoppas jag också. Det känns ganska konstigt och surealistiskt just nu men jag antar att det finns en anledning till att man ska gå så länge innan \"det blir verklighet\" så att säga, nämnligen att det ska få sjunka in och man ska få vänja sig lite.
Hehe, bonus som i mer än du väntat dig då eller? :)
Ja, jag måste ju säga att det här är garanterat mer än jag väntat mig.
Nog för att jag har barnvana efter flera år som \"räddare i nöden\" år en kompis som är ensam med två sen de kom men det känns hämskt läskigt att inte kunna åka hem efter en vecka eller två utav vaknätter eller syskonbråk.
13
man tackar! Hehe, bonus som i mer än du väntat dig då eller? :)
Ja, jag måste ju säga att det här är garanterat mer än jag väntat mig.
Nog för att jag har barnvana efter flera år som \"räddare i nöden\" år en kompis som är ensam med två sen de kom men det känns hämskt läskigt att inte kunna åka hem efter en vecka eller två utav vaknätter eller syskonbråk.
med allt mitt svammel men det är mycket som surrar i mitt huvud just nu. Jag är inte precis den där bullmamma-typen, iaf så tycker jag inte det själv. Jag flänger runt på resor där enda packningen är en ryggsäck och luftmadrass, vill plugga minst 4-5 år till, hatar allt vad hemarbete heter, blir rastlös efter två veckor hemma utan något specifikt och tidskrävande projekt och så vidare. Hur fasiken ska jag få ihop det här egentligen? Kommer alla dom där \"nesting-känslorna\" i och med att magen växer så man blir en \"normal\" mamma eller ska man försöka fixa in en unge i sin nuvarande livsstil? Ojojoj, det är som sagt mycket nu.
Jag har bara en kompis som har barn och deffenetivt inga kompisar som är så kallat \"vuxna\". Det känns bara jättekonstigt och surealistiskt just nu, inte minst när den enda kompisen redan sitter och ger tusen råd på vad att göra och vad att tänka på när det beger sig.
Ojojoj, ledsen för floden.
14
Hoppas ni står ut med allt mitt svammel men det är mycket som surrar i mitt huvud just nu. Jag är inte precis den där bullmamma-typen, iaf så tycker jag inte det själv. Jag flänger runt på resor där enda packningen är en ryggsäck och luftmadrass, vill plugga minst 4-5 år till, hatar allt vad hemarbete heter, blir rastlös efter två veckor hemma utan något specifikt och tidskrävande projekt och så vidare. Hur fasiken ska jag få ihop det här egentligen? Kommer alla dom där \"nesting-känslorna\" i och med att magen växer så man blir en \"normal\" mamma eller ska man försöka fixa in en unge i sin nuvarande livsstil? Ojojoj, det är som sagt mycket nu.
Jag har bara en kompis som har barn och deffenetivt inga kompisar som är så kallat \"vuxna\". Det känns bara jättekonstigt och surealistiskt just nu, inte minst när den enda kompisen redan sitter och ger tusen råd på vad att göra och vad att tänka på när det beger sig.
Det låter nästan som det var mig du beskrev, jag är verkligen INTE \"Bullmamma\"-typen heller, älskar att resa, göra saker spontant, har pluggat länge etc.
Men det funkar ändå! Man tror inte att man ska fixa det, men på något sätt gör man det. Inte så att man automatiskt förvandlas till en bullmamma, utan det finns faktiskt alla möjliga mammasorter. Din och min sort behövs också!
15
Vad jag känner igen mig! Det låter nästan som det var mig du beskrev, jag är verkligen INTE \"Bullmamma\"-typen heller, älskar att resa, göra saker spontant, har pluggat länge etc.
Men det funkar ändå! Man tror inte att man ska fixa det, men på något sätt gör man det. Inte så att man automatiskt förvandlas till en bullmamma, utan det finns faktiskt alla möjliga mammasorter. Din och min sort behövs också!
att vara som man är. Det är ingen idé att försöka bli en bullmamma om man inte är det. Jag är också typen som har mycket energi och behöver projekt hela tiden. När jag fick barn för fyra år sedan, så får jag ju säga att det inte gick att ha alla de där projekten för man var alldeles för trött, och tillvaron blev så uppstyckad, det första året. Tillvaron kändes deprimerad tidvis (jag är van att få något ut av varje dag liksom). Sen efter ett år ungefär gick det bra att starta upp projekt igen och energin återvände. Nu är det dags för barn igen och jag förbereder mig på den där bebistiden igen.
Jag hoppas jag inte låter alltför dyster, jag vill väl mer säga att även om det inte funkar när barnet är jättelitet så kommer det gamla livet tillbaka - om man vill det.
(Och alla bebisar är ju inte som min var, så det finns säkert mammor som kunnat fortsätta precis som innan.)
16
Det finns väl bara ett sätt att vara som man är. Det är ingen idé att försöka bli en bullmamma om man inte är det. Jag är också typen som har mycket energi och behöver projekt hela tiden. När jag fick barn för fyra år sedan, så får jag ju säga att det inte gick att ha alla de där projekten för man var alldeles för trött, och tillvaron blev så uppstyckad, det första året. Tillvaron kändes deprimerad tidvis (jag är van att få något ut av varje dag liksom). Sen efter ett år ungefär gick det bra att starta upp projekt igen och energin återvände. Nu är det dags för barn igen och jag förbereder mig på den där bebistiden igen.
Jag hoppas jag inte låter alltför dyster, jag vill väl mer säga att även om det inte funkar när barnet är jättelitet så kommer det gamla livet tillbaka - om man vill det.
(Och alla bebisar är ju inte som min var, så det finns säkert mammor som kunnat fortsätta precis som innan.)
var kommer dom där människorna ifrån som saknar empati. Och inte kan det väl vara så himla bra för bebisen att inte få behålla näringen. Nu går väl i och för sig näringen först till bebisen så det krävs ganska mycket för att den ska må dåligt, men att få träffa en sköterska när man är orolig är väl inte för mycket begärt.
Gud vad sur jag blir. Vill du att jag ringer? Jag gör det. Jag lovar! :)
Hoppas du får bättre bemötande imorgon.
17
Men herregud var kommer dom där människorna ifrån som saknar empati. Och inte kan det väl vara så himla bra för bebisen att inte få behålla näringen. Nu går väl i och för sig näringen först till bebisen så det krävs ganska mycket för att den ska må dåligt, men att få träffa en sköterska när man är orolig är väl inte för mycket begärt.
Gud vad sur jag blir. Vill du att jag ringer? Jag gör det. Jag lovar! :)
är ju väldigt bullmammaaktig och har inte haft ett eget intresse sen hon fick sitt första barn -96.
Jag tycker det är helt sinnessjukt att man inte ska kunna åka till gymmet, inte ta alla föräldradagar utan börja jobba och dela med sig av dagarna till pappan, umgås med vänner, kanske tom åka på en kort resa osv. Men hon har inte lämnat huset och anser att vill man inte vara en sådan mamma ska man inte skaffa barn.
18
Min syster.. är ju väldigt bullmammaaktig och har inte haft ett eget intresse sen hon fick sitt första barn -96.
Jag tycker det är helt sinnessjukt att man inte ska kunna åka till gymmet, inte ta alla föräldradagar utan börja jobba och dela med sig av dagarna till pappan, umgås med vänner, kanske tom åka på en kort resa osv. Men hon har inte lämnat huset och anser att vill man inte vara en sådan mamma ska man inte skaffa barn.
Jo, dit jag var lär jag inte vända mig igen kan jag ju säga, oavsett hur sjuk jag skulle bli eller av vilken orsak.
Jag hoppas också på att de är lite mer sympatiska på mödravården.
Jag tror inte det är farligt för oss än men fortsätter det så här några dagar till vet jag faktiskt inte om jag har kraft nog kvar att ta mig till en läkare längre, det är väll det som nojjar mest. Kommer att vara ensam 14 timmar om dagen närmsta veckan också så jag måste verkligen åka in själv.
Jag känner verkligen för var dag hur jag önskar det här aldrig hänt, om det inte vore bättre att göra slut på lidandet.. Gud vilken hämsk människa jag är!!
19
Nä, inte den snällaste precis. Jo, dit jag var lär jag inte vända mig igen kan jag ju säga, oavsett hur sjuk jag skulle bli eller av vilken orsak.
Jag hoppas också på att de är lite mer sympatiska på mödravården.
Jag tror inte det är farligt för oss än men fortsätter det så här några dagar till vet jag faktiskt inte om jag har kraft nog kvar att ta mig till en läkare längre, det är väll det som nojjar mest. Kommer att vara ensam 14 timmar om dagen närmsta veckan också så jag måste verkligen åka in själv.
Jag känner verkligen för var dag hur jag önskar det här aldrig hänt, om det inte vore bättre att göra slut på lidandet.. Gud vilken hämsk människa jag är!!
Då hoppas jag för allt i världen att du har rätt!
Jag ser min kompis som har barn vars hela liv är just barnen, och min mamma var lika dan. Inget jobb, ingen utbildning, inga direkta hobbys och undrar hur man klarar av att leva så. Varenda dag i en lekpark eller fikandes med andra föräldrar pratandes om sina barn..
Fast det kanske är så att göra annat, hoppas verkligen inte folk säger upp kontakten med en nu bara.. De ur bekantskapskretsen som fått barn har försvunnit nämnligen men jag vet inte om det är för att de blivit utmobbade eller för att de valt att prioritera annorlunda. Hoppas på det senare!
Jag får väll hoppas på att sambon min är en bullpappa istället ;)
Han är som inte lika noga med att det han gör är utmanande utan vill mest att det ska vara kul för stunden, han har sagt redan när vi träffades att han vill ha barn så nu får han väll ta o bevisa det också :)
20
Hoppas det går att få ihop. Då hoppas jag för allt i världen att du har rätt!
Jag ser min kompis som har barn vars hela liv är just barnen, och min mamma var lika dan. Inget jobb, ingen utbildning, inga direkta hobbys och undrar hur man klarar av att leva så. Varenda dag i en lekpark eller fikandes med andra föräldrar pratandes om sina barn..
Fast det kanske är så att göra annat, hoppas verkligen inte folk säger upp kontakten med en nu bara.. De ur bekantskapskretsen som fått barn har försvunnit nämnligen men jag vet inte om det är för att de blivit utmobbade eller för att de valt att prioritera annorlunda. Hoppas på det senare!
Jag får väll hoppas på att sambon min är en bullpappa istället ;)
Han är som inte lika noga med att det han gör är utmanande utan vill mest att det ska vara kul för stunden, han har sagt redan när vi träffades att han vill ha barn så nu får han väll ta o bevisa det också :)
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
