syskon som adopterar...
Adoption
  1. Anonym
    #1

    syskon som adopterar...

    Tänkte höra med er.. Jag har ett syskon (och dess partner) som inte kan få barn och håller på med adoption. Nu är det så att jag själv är med barn.
    Jag tror ju att de ska bli glada för min och min partners skull, men kan inte hjälpa att känna skuld. Att vi kunde och inte dom.

  2. 1
    syskon som adopterar... Tänkte höra med er.. Jag har ett syskon (och dess partner) som inte kan få barn och håller på med adoption. Nu är det så att jag själv är med barn.
    Jag tror ju att de ska bli glada för min och min partners skull, men kan inte hjälpa att känna skuld. Att vi kunde och inte dom.

  3. Anonym för syskons skull
    #2

    I samma sits

    Jag väntar barn igen och mitt syskon med partner håller på att adoptera. Så här tänker jag:
    - Jag är öppen med allt runt graviditeten. Berättade tidigt (dom var i princip de första som fick veta det)
    Sticker inte under stol med att jag är glad och lycklig och att jag köper kläder i strl 50. Däremot undviker jag formuleringar som \"att föda barn är det ljuvligaste som finns\" utan försöker istället säga saker som \"att få barn är det ljuvligaste som finns\".
    - Jag är noga med att jämställa deras adoption med vår graviditet. Ställer lika mycket frågor och vädrar funderingar. Pratar om kläder i strl 80 och anknytning och resefunderingar. Är tydlig med att visa att jag är glad för deras adoption (jag får ju syskonbarn ju!). Vi får barn på olika sätt, men storheten i de olika sätten är densamma. Jag är noga med att jag barnen väl är här så kommer dom att vara älskade individer och fullvärdiga medlemmar av vår familj, och dessutom kusiner för livet.
    Jag kan inte tala för alla men är ganska säker på att funkar för mig och mitt syskon. Jag känner ingen skuld, men däremot kan man konstatera att livet inte är rättvist (de har ju fått kämpa så mycket mer och längre för att få barn).
  4. 2
    I samma sits Jag väntar barn igen och mitt syskon med partner håller på att adoptera. Så här tänker jag:
    - Jag är öppen med allt runt graviditeten. Berättade tidigt (dom var i princip de första som fick veta det)
    Sticker inte under stol med att jag är glad och lycklig och att jag köper kläder i strl 50. Däremot undviker jag formuleringar som \"att föda barn är det ljuvligaste som finns\" utan försöker istället säga saker som \"att få barn är det ljuvligaste som finns\".
    - Jag är noga med att jämställa deras adoption med vår graviditet. Ställer lika mycket frågor och vädrar funderingar. Pratar om kläder i strl 80 och anknytning och resefunderingar. Är tydlig med att visa att jag är glad för deras adoption (jag får ju syskonbarn ju!). Vi får barn på olika sätt, men storheten i de olika sätten är densamma. Jag är noga med att jag barnen väl är här så kommer dom att vara älskade individer och fullvärdiga medlemmar av vår familj, och dessutom kusiner för livet.
    Jag kan inte tala för alla men är ganska säker på att funkar för mig och mitt syskon. Jag känner ingen skuld, men däremot kan man konstatera att livet inte är rättvist (de har ju fått kämpa så mycket mer och längre för att få barn).
  5. Medlem sedan
    Nov 1999
    #3

    Jag var med om det där...

    Min syster blev gravid med sitt tredje barn när jag och min man hämtade Leia i Vietnam. Vi var de sista som fick veta det och detta pga att min syster trodde jag skulle bli arg.

    I samma veva som man börjar tänka \"åh, det är ju så synd om dem som adopterar\" är man ute på j*%ligt hal is.
    Då lägger man samtidigt in värderingar att adopterade barn inte är lika mycket värda som biologiska, att vara fysiskt gravid smäller högre än att vänta barn i hjärtat osv.

    Ditt syskon och partner är förstås själaglada för att de \"håller på\" med adoption! Äntligen ska de bli föräldrar!!
    Vänd på det, om adoption var det vanliga sättet att bli förälder på och du väntade biologiskt barn, skulle du då vilja att folk tyckte synd om dig då för att du väntar biologiska barn?

    Så sluta känn skuld för ditt syskon med partner för jag kan lova att de inte känner som om det är synd om dem!

    Stötta ditt syskon i dennes graviditet ist. För det är exakt samma funderingar de har som du ni har inför ditt kommande barn.

    Lycka till!
  6. 3
    Jag var med om det där... Min syster blev gravid med sitt tredje barn när jag och min man hämtade Leia i Vietnam. Vi var de sista som fick veta det och detta pga att min syster trodde jag skulle bli arg.

    I samma veva som man börjar tänka \"åh, det är ju så synd om dem som adopterar\" är man ute på j*%ligt hal is.
    Då lägger man samtidigt in värderingar att adopterade barn inte är lika mycket värda som biologiska, att vara fysiskt gravid smäller högre än att vänta barn i hjärtat osv.

    Ditt syskon och partner är förstås själaglada för att de \"håller på\" med adoption! Äntligen ska de bli föräldrar!!
    Vänd på det, om adoption var det vanliga sättet att bli förälder på och du väntade biologiskt barn, skulle du då vilja att folk tyckte synd om dig då för att du väntar biologiska barn?

    Så sluta känn skuld för ditt syskon med partner för jag kan lova att de inte känner som om det är synd om dem!

    Stötta ditt syskon i dennes graviditet ist. För det är exakt samma funderingar de har som du ni har inför ditt kommande barn.

    Lycka till!
  7. Medlem sedan
    Nov 1999
    #4

    Du är på rätt väg!

    Livet är inte rättvist vad gäller kamp och tid.
    Men tack och lov så får alla föräldrar världens finaste barn!

    Att föda barn är kansked et ljuvligaste som finns? Vad vet jag som adopterat? Men i min värld är det ljuvligaste som finns att få åka långt bort för att få mitt barn. Jag har inget att jämföra med men det är det mest fantastiska jag någonsin gjort!

    DIna ord: \"Vi får barn på olika sätt, men storheten i de olika sätten är densamma\" är jättefina!

    Lycka till!
  8. 4
    Du är på rätt väg! Livet är inte rättvist vad gäller kamp och tid.
    Men tack och lov så får alla föräldrar världens finaste barn!

    Att föda barn är kansked et ljuvligaste som finns? Vad vet jag som adopterat? Men i min värld är det ljuvligaste som finns att få åka långt bort för att få mitt barn. Jag har inget att jämföra med men det är det mest fantastiska jag någonsin gjort!

    DIna ord: \"Vi får barn på olika sätt, men storheten i de olika sätten är densamma\" är jättefina!

    Lycka till!
  9. Medlem sedan
    Nov 1999
    #5

    Förresten! *lästips*

    Anna Mannheimer beskriver detta på ett rätt bra sätt i boken \"Längta barn\". Låna den på biblioteket!
    Boken är en antologi så det finns även ett par till berättelser om adoption i den!

  10. 5
    Förresten! *lästips* Anna Mannheimer beskriver detta på ett rätt bra sätt i boken \"Längta barn\". Låna den på biblioteket!
    Boken är en antologi så det finns även ett par till berättelser om adoption i den!

  11. Medlem sedan
    Aug 2006
    #6

    Menade inget illa

    med mina ord. Jag är verkligen glad för deras skull. Började storgråta när jag fick reda på att de skulle adoptera. Men just tankarna kring om jag själv kan få barn osv har ju gnagt ganska länge. Så händer det. En olycka till och med, som nu är en lycklig lycka...

    Det första jag tänkte när jag fick reda på att jag skulle bli förälder var att mitt syskon ska få reda på det först. Sen vet jag att de kommer bli lyckliga och att de just nu är mycket lyckliga själva. Jag ser VERKLIGEN inte adoptivbarn som mindre värda. Absolut inte. Ingen skillnad alls. Alla barn älskas av familj precis lika mycket vare sig det biologiska är inblandat eller inte.

    Tack för alla kloka ord, både Solna-madde m Leia och Anonym för syskonens skull.
  12. 6
    Menade inget illa med mina ord. Jag är verkligen glad för deras skull. Började storgråta när jag fick reda på att de skulle adoptera. Men just tankarna kring om jag själv kan få barn osv har ju gnagt ganska länge. Så händer det. En olycka till och med, som nu är en lycklig lycka...

    Det första jag tänkte när jag fick reda på att jag skulle bli förälder var att mitt syskon ska få reda på det först. Sen vet jag att de kommer bli lyckliga och att de just nu är mycket lyckliga själva. Jag ser VERKLIGEN inte adoptivbarn som mindre värda. Absolut inte. Ingen skillnad alls. Alla barn älskas av familj precis lika mycket vare sig det biologiska är inblandat eller inte.

    Tack för alla kloka ord, både Solna-madde m Leia och Anonym för syskonens skull.
  13. Medlem sedan
    Aug 2006
    #7

    Det ska jag komma ihåg...

    Min bokhög börjar bli ganska hög, men klart jag ska klämma in den någonstans. ;)
  14. 7
    Det ska jag komma ihåg... Min bokhög börjar bli ganska hög, men klart jag ska klämma in den någonstans. ;)
  15. Anonym för syskons skull
    #8

    Och jag har aldrig adopterat

    så jag vet inte om det överträffar erfarenheten av att föda barnet. Men varför jämföra? Jag är övertygad om att resultatet blir rätt i slutändan, oavsett om vägen dit kan vara olika lång och svår.

    Jag skrev förresten ut din adoptionsberättelse när ni kommit hem med Leia och gav den till mitt syskon. Dom blev väldigt rörda när dom läste er berättelse och jag tror det stärkte dom i beslutet att adoptera.
  16. 8
    Och jag har aldrig adopterat så jag vet inte om det överträffar erfarenheten av att föda barnet. Men varför jämföra? Jag är övertygad om att resultatet blir rätt i slutändan, oavsett om vägen dit kan vara olika lång och svår.

    Jag skrev förresten ut din adoptionsberättelse när ni kommit hem med Leia och gav den till mitt syskon. Dom blev väldigt rörda när dom läste er berättelse och jag tror det stärkte dom i beslutet att adoptera.
  17. Medlem sedan
    Nov 1999
    #9

    Kul!

    Vad roligt att min berättelse kunde inspirera dem!

    Nej, jämföra ska man inte göra, det är väldigt lätt att man tolkar in saker i jämförelserna då.

  18. 9
    Kul! Vad roligt att min berättelse kunde inspirera dem!

    Nej, jämföra ska man inte göra, det är väldigt lätt att man tolkar in saker i jämförelserna då.

  19. Medlem sedan
    Dec 2002
    #10

    Ett litet tips..

    Min syster har precis fött sitt första barn och jag tipsade/berättade för henne att det jag absolut inte ville höra det var prat om \"eget barn\" - det är så många som i oförstånd säger: \"först så adopterade de och sen fick de ett eget barn\". Majoriteten menar inget illa med det men det blir så fel.. Vad är ett adopterat barn om inte ett eget barn? Är det grannens kanske??...
    Annars har vi varit öppna och pratat om det mesta, precis som det står här ovan - vi pratar om storlekar och jämför och så.. Och kommer fram till att hennes lilla tjej på 4 månader väger lika mycket som våra killar gjorde när de var 8/9 månader!! ;-)
    Syskonkärlek syns på många sätt!!

    Lycka till med allt!!

  20. 10
    Ett litet tips.. Min syster har precis fött sitt första barn och jag tipsade/berättade för henne att det jag absolut inte ville höra det var prat om \"eget barn\" - det är så många som i oförstånd säger: \"först så adopterade de och sen fick de ett eget barn\". Majoriteten menar inget illa med det men det blir så fel.. Vad är ett adopterat barn om inte ett eget barn? Är det grannens kanske??...
    Annars har vi varit öppna och pratat om det mesta, precis som det står här ovan - vi pratar om storlekar och jämför och så.. Och kommer fram till att hennes lilla tjej på 4 månader väger lika mycket som våra killar gjorde när de var 8/9 månader!! ;-)
    Syskonkärlek syns på många sätt!!

    Lycka till med allt!!

Liknande trådar

  1. Den här adopterar jag nu
    By monka in forum Ordet är fritt
    Svar: 12
    Senaste inlägg: 2010-12-04, 10:10
  2. Katt som adopterar?
    By Nissa in forum Hem & fritid
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2010-05-17, 07:29
  3. Om nye mannen adopterar
    By Margot in forum Vårdnad - gemensam/enskild
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2006-07-20, 22:11
  4. Syskon möter nytt syskon??
    By arwida in forum _0603 Marsbarn
    Svar: 13
    Senaste inlägg: 2006-02-09, 14:09
  5. Syster adopterar.......!!
    By Annelie - saknar syster! in forum Många barn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2006-01-26, 22:59
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar