4
Får många tankar Får många tankar av ditt inlägg! Vi har det också som ni, och jag har fått ta rejält tag i min egen ilska.
Läste boken Explosiva Barn av Ross Greene, som handlar om att leva med barn som har nära till ilskan och fick många kloka insikter sv den. Vi är ju alla olika, hanterar känslor olika, känner olika starkt, och det är ju BRA. Men har man ett barn som kanske avviker lite från \"normen\" för hur ett barn ska visa känslor och samarbeta (vilja samarbeta) kan man behöva ta till lite andra strategier. I o m att våra barn inte klarar att hantera sin frustration helt och hållet själva, så måste vi föräldrar hjälpa dem och inte stjälpa gm att bli arga (lika arga) själva. Om inte annat mår man ju pest själv när det inträffar. (svårt, jag vet. Been there, done that)
Han pratar om korgmetoden, att man ska dela upp konflikter under uppsegling i tre grupper och lära sig att läsa av dem snabbt. I korg A lägger man såna saker som det är värt att ta strid om (livshotande saker som att pilla i kontakten med skruvmejsel, gå mitt i gatan under högtrafik samt slå halvt ihjäl syskon :0) I korg B lägger man konflikter som man kan och ska lära sig att komma fram till en kompromisslösning om (där är det lika mycket man själv som förälder som får lära sig ett förhållningssätt som fungerar anpassat till hur barnet funkar. Typ att inte säga \"nej\" rakt av, något som kan trigga igång ett utbrott, utan tänka ett varv till och komma på en kompromiss där barnet känner att situationen har möjligheter: typ utbrott under uppsegling när det vanliga smörgåspålägget till frukost är slut och barnet ej kan tänka sig att byta. Då får man kompromissa så att barnet har ett val, att inte äta alls, äta annat, eller vänta tills man hunnit handla. Dåligt exempel, men åt det hållet)
I korg C lägger man saker som man tills vidare kan struta i, eftersom situationen hemma är så ansträngd att utbrotten haglar tätt över allt möjligt. Typ att man inte måste äta gurka, ha pyjamas, tvätta händerna före maten osv - med den vuxna baktanken att när situationen förbättrats, så kommer de för föräldern viktiga C-sakerna så småningom att förpassas till korg B och bli föremål för kompromisser.
Barn som är känsliga för förändringar behöver förberedas länge. Så är min son, och vi skriver scheman när något särskilt ska inträffa, så att han ser och kan ställa in sig på vad som ska hända. Möblera om eller tapetsera om är mycket känsligt och kräver lång förberedelse.
När utbrottet (ilskan) väl är ett faktum hemma hos oss, fungerar det inte attkrama eller tvinga sig på. Man gör klokast i att gå undan och göra något helt annat tills den akuta fasen är över. Jag har fått många kommentarer om att jag är för släpphänt hemma, men jag vet själv att om man sätter hårt mot hårt med min son, så blir det bara värre, och då gör han verkligen saker i affekten som han själv ångrar. För dessa utbrott är inget han vill, utan något han ångrar efteråt. Han har beskrivit det själv som att han har en \"argknapp\" i hjärnan som fastnar i \"onläge\". Han är kort sagt allergisk mot sitt eget adrenalin och det gäller då för oss att visa \"mildhet\" (och att strunta i att andra människor uppfattar situationen som att vi klemar) och inte klandra sonen för utbrottet, utan i stället försöka läsa av när en konflikt är under uppsegling och se till att bryta _innan_ det gått över styr. Jag blev så glad när jag märkte att det faktiskt funkade.
Alla tankar till dig och hoppas att det går bra. Du känner ju igen dig själv i pojken, kanske kan du komma ihåg hur du själv hade velat bli bemött i liknande situationer när du var barn?
