för sonen på 11 år har blivit mer o mer \"annorlunda\" tycker jag.Han har inte velat göra det vi har velat.Han vill inte åka o bada(fast han har jättekul när han väl är där) Men två ggr har han GÅTT hem från badet ,barfota,arg..han har ju inte velat vara där så länge som oss.Han vill absolut inte hälsa på vänner o bekanta o kommer det någon håller han sig helst undan.Han får utbrott för småsaker hela tiden.Han _måste_ tex ha en viss sorts bröd,smör,pålägg.Han äter bara några få maträtter..
Men då äter han som en häst..Han har i sommar gått ner 2 kg.Jag är orolig nu.Men han har växt mycket på längden i sommar,kanske därför han ser så smal ut .
Han blir som sagt mkt lätt arg och kallar sina syskon det absolut värsta ni kan tänka er..om han suttit två timmar vid datorn och tex 9-åriga syster tycker det är hennes tur,så blir han aggressiv och skriker \"jävla fitt-hora\" till henne.Ja,nu är jag ärlig,skriver som det är..Då åker han från datorn minst en dag.
Han gråter förtvivlat för han tycker det är så orättvist att inte HAN får ha datorn..fast han haft den i timmar! Han SER inte att han är vid den mest av alla.
Han har inga kompisar men är inte ett dugg bekymrad över det.Han tycks inte sakna det en enda sekund.Han är nöjd med att vara hemma. Han har en klasskompis som han tidigare varit mycket med.Men när han häromdagen kom förbi här så sa han åt honom efter en stund att han kunde gå hem.Jag blev så glad då han kom för sonen är ju aldrig med nån..denna pojke har varit på sommarstället hela sommaren så jag tycker sonen borde blivit glad.Men i o för sig..sonen har många syskon att vara med.
Han sköter sig bra i skolan o har mkt lätt för sig.Men är \"speciell\" även där,fast hans fröken tar honom på exakt rätt sätt.Kanske därför det går så bra.
Nu känner jag att jag inte orkar mera snart.Jag måste få veta ved som är fel,Jag känner ju att det _är_ något fel.
Alla i familjen märker det.Han är rent ut sagt MYCKET svår att ha att göra med.Han hatar skolan och vill inte gå dit.Han tycker _inget_ är kul i skolan ,ändå är han så duktig.Jag har trott att han kanske har adhd , och/eller autistiska drag,som sin äldre bror.11-åringen var totalt vild som liten.Lyssnade inte. Men det är ändå inte riktigt lika \"klockrent\" med 11-åringen som det var m 16-åringen.Jag har varit i kontakt m skol-läkaren som menar att vi ska vänta tills han får problem även i skolan.
Hur skulle ni göra?? Det är absolut inte så att vi är ute efter en diagnos,han får nog kanske ingen sådan.MEN han måste ha \"drag\" av något och vi behöver stöd o konkreta råd.Han är omogen på nåt sätt,om inte annat.Han fyller snart 12 men är mkt yngre i sättet enligt mig.Hans ena bror är bara 1,5 år äldre men de är så olika i mognad att man inte kan tro de är släkt,ens!!
Har funderat på att söka hjälp själv utan skolan,tex sätta upp honom i kö på Bup.
Men helst vill jag ha stöd av skolpsykolog som förra gången med den äldre sonen. HUR gör vi??Och tror det eller ej,men vi har inga problem inom familjen så jag kan lova er att det INTE är oss det är fel på.Möjligen är JAG för mesig o snäll,säkert dumt ibland.Har svårt att neka barnen något.
Har tjatat om detta flera ggr tidigare så jag förstår om ni blir trötta på mig!! Men ni som orkar kanske vill svara..finns det tex någon med barn som har tex adhd UTAN att det märks särskilt i skolan?Eller Aspergers-har alla sk specialintressen osv?? Börjar t om tänka på just Aspergers i min desperation.
Sonen blir så arg då han inte får använda datorn att han skriker att han inte vill leva.Men efter ett tag är han glad igen.Han har för övrigt mycket humor,är sprallig,tokrolig..kramar jag honom säger han genast \"Dont touch me\" !!Han har många engelska uttryck för sig. Säger femtio ggr om dagen tex \"Are you sure??\" Det är som om uttrycken fastnar i hans huvud..Men samtidigt märker man att han gillar att kramas fast han stretar emot lite..
(Har frågat även på Bokstavsbarn.)
1
Vi har haft en jobbig sommar..
för sonen på 11 år har blivit mer o mer \"annorlunda\" tycker jag.Han har inte velat göra det vi har velat.Han vill inte åka o bada(fast han har jättekul när han väl är där) Men två ggr har han GÅTT hem från badet ,barfota,arg..han har ju inte velat vara där så länge som oss.Han vill absolut inte hälsa på vänner o bekanta o kommer det någon håller han sig helst undan.Han får utbrott för småsaker hela tiden.Han _måste_ tex ha en viss sorts bröd,smör,pålägg.Han äter bara några få maträtter..
Men då äter han som en häst..Han har i sommar gått ner 2 kg.Jag är orolig nu.Men han har växt mycket på längden i sommar,kanske därför han ser så smal ut .
Han blir som sagt mkt lätt arg och kallar sina syskon det absolut värsta ni kan tänka er..om han suttit två timmar vid datorn och tex 9-åriga syster tycker det är hennes tur,så blir han aggressiv och skriker \"jävla fitt-hora\" till henne.Ja,nu är jag ärlig,skriver som det är..Då åker han från datorn minst en dag.
Han gråter förtvivlat för han tycker det är så orättvist att inte HAN får ha datorn..fast han haft den i timmar! Han SER inte att han är vid den mest av alla.
Han har inga kompisar men är inte ett dugg bekymrad över det.Han tycks inte sakna det en enda sekund.Han är nöjd med att vara hemma. Han har en klasskompis som han tidigare varit mycket med.Men när han häromdagen kom förbi här så sa han åt honom efter en stund att han kunde gå hem.Jag blev så glad då han kom för sonen är ju aldrig med nån..denna pojke har varit på sommarstället hela sommaren så jag tycker sonen borde blivit glad.Men i o för sig..sonen har många syskon att vara med.
Han sköter sig bra i skolan o har mkt lätt för sig.Men är \"speciell\" även där,fast hans fröken tar honom på exakt rätt sätt.Kanske därför det går så bra.
Nu känner jag att jag inte orkar mera snart.Jag måste få veta ved som är fel,Jag känner ju att det _är_ något fel.
Alla i familjen märker det.Han är rent ut sagt MYCKET svår att ha att göra med.Han hatar skolan och vill inte gå dit.Han tycker _inget_ är kul i skolan ,ändå är han så duktig.Jag har trott att han kanske har adhd , och/eller autistiska drag,som sin äldre bror.11-åringen var totalt vild som liten.Lyssnade inte. Men det är ändå inte riktigt lika \"klockrent\" med 11-åringen som det var m 16-åringen.Jag har varit i kontakt m skol-läkaren som menar att vi ska vänta tills han får problem även i skolan.
Hur skulle ni göra?? Det är absolut inte så att vi är ute efter en diagnos,han får nog kanske ingen sådan.MEN han måste ha \"drag\" av något och vi behöver stöd o konkreta råd.Han är omogen på nåt sätt,om inte annat.Han fyller snart 12 men är mkt yngre i sättet enligt mig.Hans ena bror är bara 1,5 år äldre men de är så olika i mognad att man inte kan tro de är släkt,ens!!
Har funderat på att söka hjälp själv utan skolan,tex sätta upp honom i kö på Bup.
Men helst vill jag ha stöd av skolpsykolog som förra gången med den äldre sonen. HUR gör vi??Och tror det eller ej,men vi har inga problem inom familjen så jag kan lova er att det INTE är oss det är fel på.Möjligen är JAG för mesig o snäll,säkert dumt ibland.Har svårt att neka barnen något.
Har tjatat om detta flera ggr tidigare så jag förstår om ni blir trötta på mig!! Men ni som orkar kanske vill svara..finns det tex någon med barn som har tex adhd UTAN att det märks särskilt i skolan?Eller Aspergers-har alla sk specialintressen osv?? Börjar t om tänka på just Aspergers i min desperation.
Sonen blir så arg då han inte får använda datorn att han skriker att han inte vill leva.Men efter ett tag är han glad igen.Han har för övrigt mycket humor,är sprallig,tokrolig..kramar jag honom säger han genast \"Dont touch me\" !!Han har många engelska uttryck för sig. Säger femtio ggr om dagen tex \"Are you sure??\" Det är som om uttrycken fastnar i hans huvud..Men samtidigt märker man att han gillar att kramas fast han stretar emot lite..
ge mig på några diagnosgissningar men att ni behöver hjälp är ju uppenbart!
Kan bara säga att min son är 7 år och visar inga problem i skolan, ändå ska han utredas i höst för Adhd. Han har haft svårigheter som blivit bättre med åren.
Vi har en dotter med autism på 11 år och jag känner igen detta du skriver om omognad. Vår dotter är inte alls så mogen som andra 11-åringar. Men hon är vårt äldsta barn så vi har inte mycket att jämföra med, bara våra kompisars barn. De är mycket mer självständiga och mogna.
Vi fick diagnos förra året och förstår nu mycket mer.
Jag är nog också en förälder som ger sig för lätt, vill vara snäll och det handlar om att mitt tålamod tar slut för ofta. Men jag tror att både du och jag och alla föräldrar gör sitt bästa. Jag har fått lära mig att sätta gränser för barnen och vara tuffare och jag tror nog att du gör det din kille behöver.
Det viktigaste tror jag är att vi älskar våra barn och visar detta.
Du kan söka hjälp via Bup själv, du behöver inte skolpsykologen, ni fixar detta!! Det är bara du och din familj som vet som är bäst för ert barn!!
Kram Lycka till. Anette R
2
Vill inte... ge mig på några diagnosgissningar men att ni behöver hjälp är ju uppenbart!
Kan bara säga att min son är 7 år och visar inga problem i skolan, ändå ska han utredas i höst för Adhd. Han har haft svårigheter som blivit bättre med åren.
Vi har en dotter med autism på 11 år och jag känner igen detta du skriver om omognad. Vår dotter är inte alls så mogen som andra 11-åringar. Men hon är vårt äldsta barn så vi har inte mycket att jämföra med, bara våra kompisars barn. De är mycket mer självständiga och mogna.
Vi fick diagnos förra året och förstår nu mycket mer.
Jag är nog också en förälder som ger sig för lätt, vill vara snäll och det handlar om att mitt tålamod tar slut för ofta. Men jag tror att både du och jag och alla föräldrar gör sitt bästa. Jag har fått lära mig att sätta gränser för barnen och vara tuffare och jag tror nog att du gör det din kille behöver.
Det viktigaste tror jag är att vi älskar våra barn och visar detta.
Du kan söka hjälp via Bup själv, du behöver inte skolpsykologen, ni fixar detta!! Det är bara du och din familj som vet som är bäst för ert barn!!
jo jag tycker ju att jag gör mitt bästa.Men visst kan jag vara för snäll ibland..jag ger liksom aldrig upp utan tror barnen om det bästa.Tror att NU ska det snart bli bättre,om du förstår hur jag menar.Min man däremot har mindre tålamod o blir lätt arg.Ja,vi ska ta tag i saken nu i höst,har vi bestämt.
3
Tack för svar.. jo jag tycker ju att jag gör mitt bästa.Men visst kan jag vara för snäll ibland..jag ger liksom aldrig upp utan tror barnen om det bästa.Tror att NU ska det snart bli bättre,om du förstår hur jag menar.Min man däremot har mindre tålamod o blir lätt arg.Ja,vi ska ta tag i saken nu i höst,har vi bestämt.
...så påminner din beskrivning av din son så mycket om min 11-åring med AS och ADHD. Det som skiljer sig är att min son haft mycket bekymmer i skolan, förskoleklass gick OK men sen har det inte funkat alls. Nu går han i en liten klass med fyra elever. Men det där du beskriver att han gått hem från badet i ilska...ja, det hade kunnat vara min son. Mat, pålägg och annat-precis som min son. Dator, att man inte kan se att man själv suttit vid datorn massvis och att det är någon annans tur-stämmer precis. Det fula språket - javisst, känner igen, men min son håller sig oftast till \"jävla kärring\" eller \"jävla cp-unge\".
Jag tycker absolut att ni ska ta tag i detta i höst. Eftersom han har en fröken som kan bemöta honom på rätt sätt, kanske ni kan be henne skriva ner lite grann hur hon tänker, varför hon väljer att bemöta honom på ett speciellt sätt och hur han fungerar i skolan. Med hjälp av detta samt era egna beskrivningar tycker jag att ni ska träffa elevhälsovårdsteamet och rektor, så att de kan göra en s k basutredning med hjälp av skopsykologen. Då brukar man börja med en s k WISC-test. Utifrån denna brukar man sedan se om det finns skäl att remittera vidare till BUP eller Hab för vidare utredning. Lycka till med allt!
4
Återigen... ...så påminner din beskrivning av din son så mycket om min 11-åring med AS och ADHD. Det som skiljer sig är att min son haft mycket bekymmer i skolan, förskoleklass gick OK men sen har det inte funkat alls. Nu går han i en liten klass med fyra elever. Men det där du beskriver att han gått hem från badet i ilska...ja, det hade kunnat vara min son. Mat, pålägg och annat-precis som min son. Dator, att man inte kan se att man själv suttit vid datorn massvis och att det är någon annans tur-stämmer precis. Det fula språket - javisst, känner igen, men min son håller sig oftast till \"jävla kärring\" eller \"jävla cp-unge\".
Jag tycker absolut att ni ska ta tag i detta i höst. Eftersom han har en fröken som kan bemöta honom på rätt sätt, kanske ni kan be henne skriva ner lite grann hur hon tänker, varför hon väljer att bemöta honom på ett speciellt sätt och hur han fungerar i skolan. Med hjälp av detta samt era egna beskrivningar tycker jag att ni ska träffa elevhälsovårdsteamet och rektor, så att de kan göra en s k basutredning med hjälp av skopsykologen. Då brukar man börja med en s k WISC-test. Utifrån denna brukar man sedan se om det finns skäl att remittera vidare till BUP eller Hab för vidare utredning. Lycka till med allt!
Var det till dig jag skrev att jag tänkt maila??Har det i minnet men vet inte om det var du fast jag suttit o letat efter inlägget.Tack för svar också.
5
Hej,måste fråga dig en sak! Var det till dig jag skrev att jag tänkt maila??Har det i minnet men vet inte om det var du fast jag suttit o letat efter inlägget.Tack för svar också.
Jag ser mkt Aspergerdrag i din son, samma som hos min dotter.... Hon hade heller inga problem i skolan. Du ska absolut gå vidare. En diagnos (eller annat utredningsförslag) gör det lättare att hantera honom hemma och att motivera för syskonen varför han inte klarar av samma regler och förhållningssätt som de andra. Och har han en diagnos kommer det ju så småningom att visa sig i skolan, ffa när han inte längre får fortsätta hos den bra fröken han har nu.
7
AS Jag ser mkt Aspergerdrag i din son, samma som hos min dotter.... Hon hade heller inga problem i skolan. Du ska absolut gå vidare. En diagnos (eller annat utredningsförslag) gör det lättare att hantera honom hemma och att motivera för syskonen varför han inte klarar av samma regler och förhållningssätt som de andra. Och har han en diagnos kommer det ju så småningom att visa sig i skolan, ffa när han inte längre får fortsätta hos den bra fröken han har nu.
Min son är 12 år och låter väldigt lik din son. Han har bla den här sommaren inte varit med kompisar och har varit helt nöjd med det. Han vill inte följa med övriga familjen på aktiviteter utan väljer att vara själv och det är då han trivs bäst.
Det där med att bara sticka iväg från något när det inte passar honom känner jag också så väl igen. Det värsta var då han blev arg på oss i stockholm förra sommaren och bara stack iväg på egen hand och vi han inte med. Efter några timmar fick vi kontakta polisen och som tur var slutade allt lyckligt men det var några hemska timmar.
Han blir också väldigt förtvivlad om saker inte blir som han vill och känner sig orättvist behandlad måga gånger. Ofta när något går honom emot säger han att han vill dö.
Maten är också ett kapitel för sig. Bara enstaka saker går men jag har motsatt problem, han har gått upp en hel del i vikt då det han äter är mest onyttig och fet mat.
Så din beskrivning om din son skulle lika gärna kunna vara min beskrivning om min son.
Dina funderingar på Aspergers skulle kunna stämma för det är den diagnosen vår son kommer få (läkar- utlåtandet är inte riktigt klart ännu). Du undrade också om specialintresse. Vi har inte riktigt kunna konstaterat att han har ett sådant. Han har många saker som han är väldigt intresserade av och som han har stora kunskaper om. Det är bla rymden, Nintendos spelfigurer i super mario spelen och så brukar vi säga att han \"samlar på\" roliga kommentarer från tecknade filmer.
Jag tycker att ni absolut ska söka hjälp för er son. Inte bara för er sons skull utan för er egen och familjens skull. JAg vet själv hur psykiskt jobbigt det är att bemöta en pojke som agerar som du beskriver.
Vi fick först komma till skolpsykologen som remiterade sonen vidare till habeliteringen. De har hjälpt oss att få den hjälp som han behöver och att även få oss föräldrar att förstå vår son bättre.
Och du det är inte något fel på dig. Det tänkte jag också många gånger innan vi nu har fått mer klarhet i varför vår son är som han är och beter sig som han gör. Du är den bästa förälder just din son kan ha.
Hoppas du orkat läsa ända hit
Kramar Anna.
8
Det skulle kunna vara min son/långt Min son är 12 år och låter väldigt lik din son. Han har bla den här sommaren inte varit med kompisar och har varit helt nöjd med det. Han vill inte följa med övriga familjen på aktiviteter utan väljer att vara själv och det är då han trivs bäst.
Det där med att bara sticka iväg från något när det inte passar honom känner jag också så väl igen. Det värsta var då han blev arg på oss i stockholm förra sommaren och bara stack iväg på egen hand och vi han inte med. Efter några timmar fick vi kontakta polisen och som tur var slutade allt lyckligt men det var några hemska timmar.
Han blir också väldigt förtvivlad om saker inte blir som han vill och känner sig orättvist behandlad måga gånger. Ofta när något går honom emot säger han att han vill dö.
Maten är också ett kapitel för sig. Bara enstaka saker går men jag har motsatt problem, han har gått upp en hel del i vikt då det han äter är mest onyttig och fet mat.
Så din beskrivning om din son skulle lika gärna kunna vara min beskrivning om min son.
Dina funderingar på Aspergers skulle kunna stämma för det är den diagnosen vår son kommer få (läkar- utlåtandet är inte riktigt klart ännu). Du undrade också om specialintresse. Vi har inte riktigt kunna konstaterat att han har ett sådant. Han har många saker som han är väldigt intresserade av och som han har stora kunskaper om. Det är bla rymden, Nintendos spelfigurer i super mario spelen och så brukar vi säga att han \"samlar på\" roliga kommentarer från tecknade filmer.
Jag tycker att ni absolut ska söka hjälp för er son. Inte bara för er sons skull utan för er egen och familjens skull. JAg vet själv hur psykiskt jobbigt det är att bemöta en pojke som agerar som du beskriver.
Vi fick först komma till skolpsykologen som remiterade sonen vidare till habeliteringen. De har hjälpt oss att få den hjälp som han behöver och att även få oss föräldrar att förstå vår son bättre.
Och du det är inte något fel på dig. Det tänkte jag också många gånger innan vi nu har fått mer klarhet i varför vår son är som han är och beter sig som han gör. Du är den bästa förälder just din son kan ha.
blev lite full i skratt då jag läste, eftersom sonen o även hans bror,alltid försvann då vi var i storstan i fjol..
11-åringen kom tex åkande uppför i rulltrappan i tunnelbanan,då vi var på väg UPP..han struntade i oss,stack iväg..o dök upp igen helt plötsligt.
16-åringen vägrade gå med oss i Gamla stan..han gick efter oss,långt efter,på Västerlånggatan.Gick in o ut i kiosker,köpte glass o sedan gick han långt bakom.Jag var rosenrasande då ,men han höll kollen på oss.
Hur som helst ,för att göra en lång historia kort nu.Jag har mailat skolöverläkaren o fick svar efter 2 minuter.(!) Vi har en underbar skol-överläkare i vår kommun.Han tyckte att vi utan tvekan ska påbörja en utredning. Han menar att det är bättre att ta det i tid o att det bästa är att få veta..Så jag ska kontakta skolpsykologen .
9
Hej.. blev lite full i skratt då jag läste, eftersom sonen o även hans bror,alltid försvann då vi var i storstan i fjol..
11-åringen kom tex åkande uppför i rulltrappan i tunnelbanan,då vi var på väg UPP..han struntade i oss,stack iväg..o dök upp igen helt plötsligt.
16-åringen vägrade gå med oss i Gamla stan..han gick efter oss,långt efter,på Västerlånggatan.Gick in o ut i kiosker,köpte glass o sedan gick han långt bakom.Jag var rosenrasande då ,men han höll kollen på oss.
Hur som helst ,för att göra en lång historia kort nu.Jag har mailat skolöverläkaren o fick svar efter 2 minuter.(!) Vi har en underbar skol-överläkare i vår kommun.Han tyckte att vi utan tvekan ska påbörja en utredning. Han menar att det är bättre att ta det i tid o att det bästa är att få veta..Så jag ska kontakta skolpsykologen .
ibland har vi tänkt att vänta men samtidigt är det dumt att vänta tills problemen verkligen blir mera framträdande..Hur märkte ni att er dotter var \"speciell\"? Var det alltså hemma bara?
10
Jo.. ibland har vi tänkt att vänta men samtidigt är det dumt att vänta tills problemen verkligen blir mera framträdande..Hur märkte ni att er dotter var \"speciell\"? Var det alltså hemma bara?
Vi märkte det på utbrott, låsningar, rutinbundenhet, oförmåga till anpassning, oflexibilitet, klumpighet mm. Kompisrelationer fungerade bra upp till trean, skapligt upp till sexan, hjälpligt i högstadiet. Skolan fungerade bra upp till sexan och Ok kan man väl säga på högstadiet, även om man i efterhand kan se och förstå saker som jag nog upplever att skolan \"slätade över\" och inte ville se.
Jag kan berätta mer om du är intresserad-maila mig i så fall!
11
Hemma Vi märkte det på utbrott, låsningar, rutinbundenhet, oförmåga till anpassning, oflexibilitet, klumpighet mm. Kompisrelationer fungerade bra upp till trean, skapligt upp till sexan, hjälpligt i högstadiet. Skolan fungerade bra upp till sexan och Ok kan man väl säga på högstadiet, även om man i efterhand kan se och förstå saker som jag nog upplever att skolan \"slätade över\" och inte ville se.
Jag kan berätta mer om du är intresserad-maila mig i så fall!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
