Jag slänger upp ämnet i en ny tråd eftersom det är lättare fortsätta just detta stickspår då.
Är det ett självändamål med att integreras (eller inkluderas)? Om man med det menar att bara man är i en grupp med icke utvecklingsstörda så har man nått målet är svaret givetvis nej.
När vår son föddes stressade det mig mycket att allt var så särskilt och speciellt med honom. Jag upplevde det som att jag inte fick vara en helt vanlig mamma. Eftersom jag hade två, en vanlig och en särskild, upplevde jag det som jag drogs åt två håll. DET var stressande.
Det är nog så att vi föräldrar är precis lika olika som våra barn.
1
Integrerade gruppverksamheter Jag slänger upp ämnet i en ny tråd eftersom det är lättare fortsätta just detta stickspår då.
Är det ett självändamål med att integreras (eller inkluderas)? Om man med det menar att bara man är i en grupp med icke utvecklingsstörda så har man nått målet är svaret givetvis nej.
När vår son föddes stressade det mig mycket att allt var så särskilt och speciellt med honom. Jag upplevde det som att jag inte fick vara en helt vanlig mamma. Eftersom jag hade två, en vanlig och en särskild, upplevde jag det som jag drogs åt två håll. DET var stressande.
Det är nog så att vi föräldrar är precis lika olika som våra barn.
men jag upplever ändå att det ibland i diskussioner - här och på maillistan för ds - är \"finare\" att t ex gå i vanlig skola.
Jag känner föräldrar till barn med ds som inte ens orkar läsa vissa inlägg därför att de får sån ångest över att deras barn inte är lika \"duktiga\" eller aldrig ens kommer att kunna klara allt det som skrivs om.
Jag menar inte att man inte ska få vara stolt över sitt barn och att det utvecklas bra. Men man behöver inte alltid ge gliringar åt särskolan och HAB. En del av oss behöver faktiskt deras hjälp.
Även om jag själv har ett barn som anses som en \"plusvariant\" (barnläkarens journalanteckning) så kan jag förstå de som känner sig stressade av att hela tiden höra hur normal man måste vara.
Och med risk för att sticka ut hakan alltför långt så upplever jag det som att all denna \"normalitetssträvan\" grundar sig i att man har svårt att acceptera sitt barns handikapp.
Varför inte bara ta barnet för den person de är och framför allt _där_ de är i sin utveckling och göra det som funkar bäst för barnet?
Varför måste man t ex redan som bebis få bestämt åt sig vilken skolform man ska gå i? Eller att man inte ska delta i Habaktiviteter.
Våra barn har trots allt en extra kromosom och den för med sig att man är annorlunda, så ser det ut helt enkelt.
2
Visst är vi olika men jag upplever ändå att det ibland i diskussioner - här och på maillistan för ds - är \"finare\" att t ex gå i vanlig skola.
Jag känner föräldrar till barn med ds som inte ens orkar läsa vissa inlägg därför att de får sån ångest över att deras barn inte är lika \"duktiga\" eller aldrig ens kommer att kunna klara allt det som skrivs om.
Jag menar inte att man inte ska få vara stolt över sitt barn och att det utvecklas bra. Men man behöver inte alltid ge gliringar åt särskolan och HAB. En del av oss behöver faktiskt deras hjälp.
Även om jag själv har ett barn som anses som en \"plusvariant\" (barnläkarens journalanteckning) så kan jag förstå de som känner sig stressade av att hela tiden höra hur normal man måste vara.
Och med risk för att sticka ut hakan alltför långt så upplever jag det som att all denna \"normalitetssträvan\" grundar sig i att man har svårt att acceptera sitt barns handikapp.
Varför inte bara ta barnet för den person de är och framför allt _där_ de är i sin utveckling och göra det som funkar bäst för barnet?
Varför måste man t ex redan som bebis få bestämt åt sig vilken skolform man ska gå i? Eller att man inte ska delta i Habaktiviteter.
Våra barn har trots allt en extra kromosom och den för med sig att man är annorlunda, så ser det ut helt enkelt.
som om kombinationen av både vanliga och anpassade grupper eller aktiviteter är viktiga för vår son. Han har haft helt otrolig tur med sin förskola där hela personalen är utbildad för barn med särskilda behov och det finns plats för fyra barn med särskilda behov av fjorton platser - både specialistkunskap och många bra förebilder. Trots att vår Emil är en duktig kille (tycker vi föräldrar förstås) så är skillnaden mer och mer tydlig ju äldre han blir - han talar nästan inte, tecknar, ligger efter jämnåriga på en hel del saker. För mig känns det otroligt viktigt att han också - helt normalt och odramatiskt - får umgås med andra barn med samma funktionshinder och med liknande förutsättningar, där han inte är särskild eller annorlunda och där han även kan få vara duktig på vissa saker och sämre på andra precis som de andra.
I vissa fall tror jag att sk segregerade grupper är helt av godo så länge som barnet inte endast umgås i den kretsen utan även har annan input. Har tex läst lite om tonåringar med ds som hamnar utanför när deras vanliga kompisar liksom växer ifrån dem - då kan det vara skönt att ha även andra vänner som befinner sig i liknande situation.
3
För mig känns det som om kombinationen av både vanliga och anpassade grupper eller aktiviteter är viktiga för vår son. Han har haft helt otrolig tur med sin förskola där hela personalen är utbildad för barn med särskilda behov och det finns plats för fyra barn med särskilda behov av fjorton platser - både specialistkunskap och många bra förebilder. Trots att vår Emil är en duktig kille (tycker vi föräldrar förstås) så är skillnaden mer och mer tydlig ju äldre han blir - han talar nästan inte, tecknar, ligger efter jämnåriga på en hel del saker. För mig känns det otroligt viktigt att han också - helt normalt och odramatiskt - får umgås med andra barn med samma funktionshinder och med liknande förutsättningar, där han inte är särskild eller annorlunda och där han även kan få vara duktig på vissa saker och sämre på andra precis som de andra.
I vissa fall tror jag att sk segregerade grupper är helt av godo så länge som barnet inte endast umgås i den kretsen utan även har annan input. Har tex läst lite om tonåringar med ds som hamnar utanför när deras vanliga kompisar liksom växer ifrån dem - då kan det vara skönt att ha även andra vänner som befinner sig i liknande situation.
Har man valt den skola som man anser kommer att gynna ens eget val ska man vara nöjd, inte fundera på om det är finare eller inte.
Jag förstår hur du menar att det är jobbigt att se ens eget barn halka efter. Min son ligger verligen inte på + sidan när det gäller talutveckling. Men jag har ärligt talat svårt att se vad det skulle ha med saken att göra. Stora svårigheter eller inte, min son måste få vara i den miljö han utvecklas bäst. Det har inget med att jag vill göra honom normal, utan för att han ska få ett så bra liv som möjligt. Andras barn och familjer är annorlunda och deras val blir därför annorlunda.
4
kommentar Har man valt den skola som man anser kommer att gynna ens eget val ska man vara nöjd, inte fundera på om det är finare eller inte.
Jag förstår hur du menar att det är jobbigt att se ens eget barn halka efter. Min son ligger verligen inte på + sidan när det gäller talutveckling. Men jag har ärligt talat svårt att se vad det skulle ha med saken att göra. Stora svårigheter eller inte, min son måste få vara i den miljö han utvecklas bäst. Det har inget med att jag vill göra honom normal, utan för att han ska få ett så bra liv som möjligt. Andras barn och familjer är annorlunda och deras val blir därför annorlunda.
Specialpedagogen i vår lilla kommun vill samla de barn som har ds i en klass. En är född -98, en -00 och en -02. Hur mycket stimulans och vilka förebilder ska -98an ha?
Det jag vill säga är att var observant när du gör val för ditt barn. Är den hjälp man får från kommunen för barnets bästa eller det mest praktiska för lärarna?
6
sidospår Specialpedagogen i vår lilla kommun vill samla de barn som har ds i en klass. En är född -98, en -00 och en -02. Hur mycket stimulans och vilka förebilder ska -98an ha?
Det jag vill säga är att var observant när du gör val för ditt barn. Är den hjälp man får från kommunen för barnets bästa eller det mest praktiska för lärarna?
absolut det som blir lättast för lärarna.
Men det är väl inte bara de 3 barnen i klassen?
På vårt dagis har man 3 barn med ds inkl Gyril och alla är på olika avdelningar. Det är jättebra, för när de vill kan de göra gemensamma saker och resurserna kan samarbeta.
Men om jag ska vara lite elak så tror jag att arrangemanget även har lite att göra med att det pga ds-barnen så får man på så sätt en extra person per avdelning...
7
I detta fallet absolut det som blir lättast för lärarna.
Men det är väl inte bara de 3 barnen i klassen?
På vårt dagis har man 3 barn med ds inkl Gyril och alla är på olika avdelningar. Det är jättebra, för när de vill kan de göra gemensamma saker och resurserna kan samarbeta.
Men om jag ska vara lite elak så tror jag att arrangemanget även har lite att göra med att det pga ds-barnen så får man på så sätt en extra person per avdelning...
När det gäller föreningslivet har vi provat både vanliga gruppper och \"särskilda\" i samma sysselsättning och ser tydligt skillnaden.
När det gäller skolan har vi inte samma möjlighet att prova på (det vore inte juste mot sonen att få hoppa från skola till skola), men vi har testat på en särskoleliknande verksamhet under 3 veckor. Den testen, erfarenheter från föreningslivet, erfarenheten från en bra inkluderande skola och en massa små saker bekräftar att vi gjort rätt val. VALET i sig tog vi långt innan vi egentligen KUNDE veta.
8
vi har provat När det gäller föreningslivet har vi provat både vanliga gruppper och \"särskilda\" i samma sysselsättning och ser tydligt skillnaden.
När det gäller skolan har vi inte samma möjlighet att prova på (det vore inte juste mot sonen att få hoppa från skola till skola), men vi har testat på en särskoleliknande verksamhet under 3 veckor. Den testen, erfarenheter från föreningslivet, erfarenheten från en bra inkluderande skola och en massa små saker bekräftar att vi gjort rätt val. VALET i sig tog vi långt innan vi egentligen KUNDE veta.
det finns alla möjliga varianter. Utan att veta något om lärare, elever och skola kan man inte uttala sig. Men -02 ska väl i alla fall inte börja skolan än!?!
Självklart är vi observanta, det hoppas jag alla föräldrar är oavsett skolform...
9
tja det finns alla möjliga varianter. Utan att veta något om lärare, elever och skola kan man inte uttala sig. Men -02 ska väl i alla fall inte börja skolan än!?!
Självklart är vi observanta, det hoppas jag alla föräldrar är oavsett skolform...
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
