Hoppas på hjälp

[anonym och uppgiven]

Hej ni kloka!

Hoppas att kunna få lite goda råd från er här inne.

Min son har just fyllt åtta år och är en jättego och mysig kille. Slutade med blöja runt tre-årsåldern och det har löpt helt utan incidenter och utan olyckor (förutom någon enstaka förstås) tills för runt ett år sedan. Numera kommer det kiss i kalsonger/byxor flera gånger i veckan, av och till så mycket att jag känner att det luktar kiss om honom.

Det kom ju alltså i samma veva som skolan började, men det har samtidigt eskalerat under sommaren när han varit hemma med mig. I skolan finns ju ingen som påminner honom om att gå på toa, dessuto hade de strul förra året med större barn som roade sig med att låsa upp dörrarna när de små barnen var på toa, vilket resulterat i att sonen inte gärna sår på toa där. Det problemet tog fritidspersonalen tag i och löste direkt, men sonens rädsla finns kvar. Ett ytterligare problem är att han vägrar att kissa annat än på toaletter. Är vi då ute på promenad i skogen t ex, vägrar han att kissa mot ett träd fast han behöver. Är de ute med fritids eller om han är hos kompisaqr är det inte heller säkert att han frågar var toaletten finns, utan han låter det komma i byxan. Senast nu i veckan fick han lov att gå ensam till fotbollsplanen, ca 200 m hemifrån, och när vi satte oss vid matordet kände jag kisslukten:-( På frågan varför han inte kommer hem o kissar, varför han inte säger till att han måste, varför han inte byter kläder när de är blöta får man bara axelryckningar till svar. "Vet inte, tänkte inte på det, glömde".

Jag har tömt mitt förråd på möjliga lösningar nu, jag har i omgångar försökt att utan stora affär byta kläder och påminna extra om att gå på toa, bett sonen komm emed förslag hur det ska bli bättre, bli ledsen, sur, arg, hota osv osv. Men inget hjälper!!! Är rädd att det blir ett kvarstående problem som till slut blir till ett socialt problem för honom, men jag vet inte hur jag ska nå fram. Jag har förklarat att det inte är trevligt för andra när han luktar kiss, att kompisarna kanske retas, att han kan bli sjuk (tänker på uvi, även om det är ovanligt bland pojkar) men han verkar inte bry sig. Jag är ganska övertygad om att problemet ligger i just att han inte bryr sig, men HUR ska jag hantera detta???

Snälla, kom med kloka råd och tips!

[JoJo57]

Kloka eller inte kan väl diskuteras, men tips och hjälp kan man alltid försöka att ge.

Om jag förstod rätt så var det på dagarna detta hände, vilket ju gör problemet större. Det är ju inte så kul om det blir upptäckt av kompisarna och chansen att de retas. Nattetid är det ju lite enklare att klara av med medicin och skydd.

Först och främst tycker jag att du ska ta med honom till en doktor så att man kan kolla om det är ett fysiskt problem. Det kan ju vara så att han har ett läckage problem. Prata med skolsköterskan.

Dag eller natt vätning kan ofta bero på stress. Du sa att det började när han började skolan förra året. Toaletter som blev låsta och annat trams. Det kan vara väldigt stressigt för en liten kille i en ny skola. Att det fortsatte, och blev värre, under sommaren kan kanske vara en vanesak. Han är helt enkelt blivit van att kissa på sig och kanske inte känner när det är dags. Inte så kul att starta om med pott träningen, men det är kanske vad han behöver. Jag är säker på att skolsköterskan kan hjälpa dig där. Kanske om du satte på honom en blöja, så skärpte han sig kanske. Typ DryNite, Libero Night eller en byxblöja av något slag som han kan dra upp och ner själv, skulle andan falla in att använda toaletten. Kanske det hjälper honom att BRY sig...

Jag kan förstå att det är mycket stressfullt för dig också, och vi vill ju alla att våra barn ska ha en bra uppväxt. Skyddad från allt ont vi kan skydda dem från. Försök att inte tappa modet, vilket är lätt för andra att säga. Vi har två sängvätare (9 & 15) och det har varit svårt periodvis. Men tillsammans har vi lyckats klara av det mesta.

Om där inte finns en fysisk, eller psykisk, anledning så kan dag vätning tyvärr vara lathet, till skilnad från natt vätning, som barnet ju inte kan hjälpa. Som du säger "han bryr sig inte".

Först och främst, tala med skolsköterskan innan du tacklar honom med något.
Glöm inte att krama om honom, även när det är som jobbigast.

utlandspappa

[Miriam]

...inte tid att ta upp mina tips just nu. Gamecube med sonen väntar ;-)

Jag återkommer gärna och läser övriga svar osv.

[mamma till en 6-årin]

Hej ni kloka!
Jag har tömt mitt förråd på möjliga lösningar nu, jag har i omgångar försökt att utan stora affär byta kläder och påminna extra om att gå på toa, bett sonen komm emed förslag hur det ska bli bättre, bli ledsen, sur, arg, hota osv osv. Men inget hjälper!!! Är rädd att det blir ett kvarstående problem som till slut blir till ett socialt problem för honom, men jag vet inte hur jag ska nå fram. Jag har förklarat att det inte är trevligt för andra när han luktar kiss, att kompisarna kanske retas, att han kan bli sjuk (tänker på uvi, även om det är ovanligt bland pojkar) men han verkar inte bry sig. Jag är ganska övertygad om att problemet ligger i just att han inte bryr sig, men HUR ska jag hantera detta???

Snälla, kom med kloka råd och tips!

Jag känner igen mig så mycket! Först och främst skulle jag prata med skolsköterskan för att se att det inte är något fysiskt fel. Hon eller han kan också komma med råd om hur man kan jobba vidare för att bli av med problemet. Sen gäller det att försöka att inte bli arg... men det är verkligen svårt, speciellt om det har med lathet att göra.

Vad som fungerat med min flicka är att bestämma speciella tider då man _måste_ gå på toaletten, sen kan man behöva gå oftare men man ska ändå gå på måste-tiderna. Vi har haft klockor som piper och bestämt tider då hon ska komma hem för att gå på toaletten m.m. När det gäller de blöta byxorna så är det inte säkert att han känner att de är blöta, min flicka var så van vid att ha blöta byxor att hon inte märke att de var blöta. Bestäm att han måste känna efter med handen i byxorna varje gång han går på toaletten är de blöta så är det bara för honom själv att byta och säga till dig. Vi hade ett belöningssystem också, för varje heltorr dag fick hon en stjärna och när hon samlat ihop ett förbestämt antal så fick hon någon liten sak. Justja, ett barn som itne har några problem kissar ungefär 6-8 gånger per dygn, min flicka kissade mer än dubbelt så många gånger och ändå hann hon med att kissa på sig.

Här fungerar allt super just nu! Hela sommaren har fungerat och trots att hon började ettan förra måndagen har det inte blivit några olyckor än!

[Jejja-77]

Hej!
Vi har samma problem. Min son är 6 år och började skolan för någon vecka sedan. Han kissar ner sig på dagtid, flera gånger varje dag. Så här har det hållit på sedan han blev "torr" vid tre års ålder.
Vi har gått till barnläkare och uroterapeut för att få hjälp. Han fick gå på toa på bestämda tider osv, men han verkar inte själv bry sig om detta problem. Vi påminner honom och tjatar om att han ska gå på toa ofta, men han säger bara att han inte behöver och fem minuter senare har hankissat ner sig...

När jag hämtar honom på skolan har han oftast blöta kläder på sig. Jag är så rädd att han ska bli retad!!

Vi har gjort flödesmätning och kollat med ultraljud om blåsan töms ordentligt och läkarna säger att han inte har några fysiska fel.
De har till och med pratat om förstoppning, men det känns långsökt.

Nu ska vi få komma tillbaka till uroterapeuten i veckan, hoppas verkligen att hon har någon bättre lösning denna gång. Jag vet inte vad man ska ta sig till med en son som inte verkar bry sig om att han är kissig jämt!

[tyskan]

Som mamma till en 6-åring skrev ska belöningssystem vara bra. Jag läste tippset att barnet ska rita en sol om det inte har kissat på sig och ett moln om det har kissat på sig. Vi gav en almanacka till vår 5-åring som är sängvätare och hon var alltid mycket noga med att rita sina sol och moln. Det funkade ett tag mycket bra, vi hade solmånaden maj, men sedan blev det många moln igen tills hon bad mig att rita molnen, hon ville bara rita solarna. För oss funkade det alltså inte riktigt, men det är ju en lätt sak som man kan försöka.