Dop fortsättning (ännu längre)
_0605 Majbarn
  1. Medlem sedan
    Nov 2005
    #1

    Dop fortsättning (ännu längre)

    För er som läst min dop-story nedan och vill ha den sköna känslan av ett fantastiskt dop kan sluta läsa här!

    Efter dopet så fick vi nämligen en rejäl dos av otur och plötslig trötthet. Min kära sambo stack på kvällen på dopet i lördags utan att säga hej då till varken mig eller de gäster som var kvar...

    Alla hans spänningar släppte nog så han åkte hem och grät och stängde av all kontakt med omvärlden. Det var jävligt jobbit tills jag fick veta var han var och att han levde. Varför han stack vet jag fortfarande igentligen inte men jag tror att det var trötthet av dop-fixande, läsa högt för alla i kyrkan, att jag är sjuk och att han blivit pappa... Nu idag har fått tid på BUP å ska få prata med nån för vi behöver båda hjälp utifrån om vi ska klara oss igenom detta. Jag har sagt det förut men säger det igen: det verkar lättare att få hjälp när man har barn… kanske är man viktigare då?!

    På söndagen, dagen efter dopet, då Danne fortfarande var försvunnen, var det blåsigt och väldigt regnigt så vi kunde inte plocka ner det hyrda partytältet som vi hade planerat. Och i måndags när vi skulle försöka ta ner tältet, jag och mina föräldrar, så hade det gigantiska partytältet blåst iväg!!!
    Syrran och mannen (där tältet stått, på deras tomt) jobbade så de hade inte märkt nåt.

    Jag upptäckte det först! Jag gick ner till syrrans hus med barnvagn (för vi hade ju ingen bilbarnstol då sambon stuckit med bilen). Jag gick efter mina föräldrar som åkte bil men när jag kom dit var de inte där!?? Jag såg då att det stora tältet hade tagit vind och blåst iväg!!! Det hade lagt sig över syrrans fiskebod/gäststuga vid havet och dessutom fastnat i flaggstången.

    PANIK!!! Det blåste storm! Det gick inte att med mankraft hålla i tältet, inte ens om jag hade haft hjälp. Jag såg framför mig hur mina föräldrar hade varit där innan och börjat lossa förankringarna på tältet och hur de fått allt över sig och hur blodet sprutade. Jag var säker på att de var på akuten, jag försökte ringa mina föräldrar som då förstås inte hade mobilen med sig... Jag ringde sambon, telefonsvarare: DU MÅSTE KOMMA HIT, TÄLTET HAR BLÅST SÖNDER GÄSTHUSET!

    Jag såg hur pengarna rullade och hur vi skulle slå oss fördärvade när vi tog ner tältet i stormen. Då rullade äntligen mamma och pappa in på tomten. De hade åkt och lämnat lite lånade möbler innan de åkte dit så de visste ingenting och blev chockade av synen av tältet som låg uppochner på det lilla huset. Jag blev vansinnig av oro när jag såg dem och skrek på min mamma (stackarn) och det var första gången som hon skrek tillbaka på mig .

    Efter nån timma kom sambon och hjälpte till, vi pratade inte om varför han stuckit två dagar tidigare... det har vi iofs fortfarande inte gjort men jag tror min gissning på att alla spänningar bara släppt och att han inte orkade är ganska nära sanningen.

    Ja tillbax till tältet: Efter ett tag kom även syrrans barn och man hem från jobbet och hjälpte till att plocka ner tältet. Det var en del pinnar som var sneda, nästan av! Och hål i presseningen. Men jag måste säga att vi nog är en ganska händig familj för vi hämtade en symaskin och ställde ute på altanen och tog en gammal pressenning och sydde ihop tältduken. Kanske lagade vi även hål på tältet som var där innan vi hyrde det

    Pinnarna som var förstörda kunde vi BILLIGT köpa nya där tältet var inköpt. Det skulle bara kostat oss 160:-, det var helt sjukt billit att köpa reservdelar till tältet och sen när vi kom till kassan så slog tjejen in fel så vi betalade bara 100:- Men jag sa inget, tyckte att det var ett tecken på att allt är på väg att bli bättre… Och skadorna på fiskeboden/gästhuset var ringa… eller naj, plåttaket som blev tillknycklat skulle ”ändå bytas ut snart”. Ett flagg-fäste gick sönder och antennen på taket blev sned och vind.

    Så summan av denna kardemumman är vel att det faktiskt inte blev så stora skador/ extra utgifter och jag fick ju på så sätt tag på sambon!

    Snälla ni som läst allt: Håll tummarna nu för vår lilla familj, för att vi ska orka och att vi ska få bra hjälp.
    /Fluffyn med Love 060605 och Smilla 080903
  2. 1
    Dop fortsättning (ännu längre) För er som läst min dop-story nedan och vill ha den sköna känslan av ett fantastiskt dop kan sluta läsa här!

    Efter dopet så fick vi nämligen en rejäl dos av otur och plötslig trötthet. Min kära sambo stack på kvällen på dopet i lördags utan att säga hej då till varken mig eller de gäster som var kvar...

    Alla hans spänningar släppte nog så han åkte hem och grät och stängde av all kontakt med omvärlden. Det var jävligt jobbit tills jag fick veta var han var och att han levde. Varför han stack vet jag fortfarande igentligen inte men jag tror att det var trötthet av dop-fixande, läsa högt för alla i kyrkan, att jag är sjuk och att han blivit pappa... Nu idag har fått tid på BUP å ska få prata med nån för vi behöver båda hjälp utifrån om vi ska klara oss igenom detta. Jag har sagt det förut men säger det igen: det verkar lättare att få hjälp när man har barn… kanske är man viktigare då?!

    På söndagen, dagen efter dopet, då Danne fortfarande var försvunnen, var det blåsigt och väldigt regnigt så vi kunde inte plocka ner det hyrda partytältet som vi hade planerat. Och i måndags när vi skulle försöka ta ner tältet, jag och mina föräldrar, så hade det gigantiska partytältet blåst iväg!!!
    Syrran och mannen (där tältet stått, på deras tomt) jobbade så de hade inte märkt nåt.

    Jag upptäckte det först! Jag gick ner till syrrans hus med barnvagn (för vi hade ju ingen bilbarnstol då sambon stuckit med bilen). Jag gick efter mina föräldrar som åkte bil men när jag kom dit var de inte där!?? Jag såg då att det stora tältet hade tagit vind och blåst iväg!!! Det hade lagt sig över syrrans fiskebod/gäststuga vid havet och dessutom fastnat i flaggstången.

    PANIK!!! Det blåste storm! Det gick inte att med mankraft hålla i tältet, inte ens om jag hade haft hjälp. Jag såg framför mig hur mina föräldrar hade varit där innan och börjat lossa förankringarna på tältet och hur de fått allt över sig och hur blodet sprutade. Jag var säker på att de var på akuten, jag försökte ringa mina föräldrar som då förstås inte hade mobilen med sig... Jag ringde sambon, telefonsvarare: DU MÅSTE KOMMA HIT, TÄLTET HAR BLÅST SÖNDER GÄSTHUSET!

    Jag såg hur pengarna rullade och hur vi skulle slå oss fördärvade när vi tog ner tältet i stormen. Då rullade äntligen mamma och pappa in på tomten. De hade åkt och lämnat lite lånade möbler innan de åkte dit så de visste ingenting och blev chockade av synen av tältet som låg uppochner på det lilla huset. Jag blev vansinnig av oro när jag såg dem och skrek på min mamma (stackarn) och det var första gången som hon skrek tillbaka på mig .

    Efter nån timma kom sambon och hjälpte till, vi pratade inte om varför han stuckit två dagar tidigare... det har vi iofs fortfarande inte gjort men jag tror min gissning på att alla spänningar bara släppt och att han inte orkade är ganska nära sanningen.

    Ja tillbax till tältet: Efter ett tag kom även syrrans barn och man hem från jobbet och hjälpte till att plocka ner tältet. Det var en del pinnar som var sneda, nästan av! Och hål i presseningen. Men jag måste säga att vi nog är en ganska händig familj för vi hämtade en symaskin och ställde ute på altanen och tog en gammal pressenning och sydde ihop tältduken. Kanske lagade vi även hål på tältet som var där innan vi hyrde det

    Pinnarna som var förstörda kunde vi BILLIGT köpa nya där tältet var inköpt. Det skulle bara kostat oss 160:-, det var helt sjukt billit att köpa reservdelar till tältet och sen när vi kom till kassan så slog tjejen in fel så vi betalade bara 100:- Men jag sa inget, tyckte att det var ett tecken på att allt är på väg att bli bättre… Och skadorna på fiskeboden/gästhuset var ringa… eller naj, plåttaket som blev tillknycklat skulle ”ändå bytas ut snart”. Ett flagg-fäste gick sönder och antennen på taket blev sned och vind.

    Så summan av denna kardemumman är vel att det faktiskt inte blev så stora skador/ extra utgifter och jag fick ju på så sätt tag på sambon!

    Snälla ni som läst allt: Håll tummarna nu för vår lilla familj, för att vi ska orka och att vi ska få bra hjälp.
  3. Medlem sedan
    Nov 2003
    #2

    Men oj oj..

    Gud vilken pärs Känner mig lite dum nu men jag har inte alls hängt med i vad somt hänt. Måste leta och se om jag hittar på ditt inlägg.. Jag hoppas verkligen att allt ordnar sig för er! Håller tummarna!

    KRAMAR!!
    ♥ Rebecka med Jonna 060506 & Maja 090820 ♥
    ♥♥ Störst av allt är kärleken ♥♥

    Bloggen!
  4. 2
    Men oj oj.. Gud vilken pärs Känner mig lite dum nu men jag har inte alls hängt med i vad somt hänt. Måste leta och se om jag hittar på ditt inlägg.. Jag hoppas verkligen att allt ordnar sig för er! Håller tummarna!

    KRAMAR!!
  5. Medlem sedan
    Jan 2006
    #3

    en hög med

    kramar kommer här.
    klart att ni kommer att klara det här!!!
  6. 3
    en hög med kramar kommer här.
    klart att ni kommer att klara det här!!!
  7. Medlem sedan
    Feb 2003
    #4

    Åhh

    Alla tummar hålls för er familj. Klart att ni kommer att klara det bra. Ni är så kloka som söker hjälp då har ni alla chanser i världen till ett bra familjeliv. Det är ju jättejobbigt att gå från två till tre och ni har haft oturen att ha det extra jobbigt verkar det som.

    Skickar massor av kramar till er alla tre
    Anna m. A-00, E-03, V-06 och M-08
  8. 4
    Åhh Alla tummar hålls för er familj. Klart att ni kommer att klara det bra. Ni är så kloka som söker hjälp då har ni alla chanser i världen till ett bra familjeliv. Det är ju jättejobbigt att gå från två till tre och ni har haft oturen att ha det extra jobbigt verkar det som.

    Skickar massor av kramar till er alla tre
  9. Medlem sedan
    Nov 2005
    #5

    Har vel inte varit så öppen

    ang min depression och våra problem här så du har nog inte missat nåt. Har alltid skämts massor när jag har en deppression...
    /Fluffyn med Love 060605 och Smilla 080903
  10. 5
    Har vel inte varit så öppen ang min depression och våra problem här så du har nog inte missat nåt. Har alltid skämts massor när jag har en deppression...
  11. Medlem sedan
    Sep 2005
    #6

    Kram.

    Har inte heller förstått riktigt varför du mår dåligt . Är det efter förlossningen det blivit såhär ? Oavsett varför du mår dåligt så kan jag bara säga att du/ni ska inte ge upp utan fortsätt kämpa. Har själv haft det tufft i omgångar av mitt liv och trott att jag aldrig ska komma ur det, men med MYCKET jobb och envishet har det ordnat upp sig någolunda ialla fall. Vill skicka massa styrkekramar till er och håller tummarna för att ni får bra hjälp. Kram Ulrica
    ULRICAK
  12. 6
    Kram. Har inte heller förstått riktigt varför du mår dåligt . Är det efter förlossningen det blivit såhär ? Oavsett varför du mår dåligt så kan jag bara säga att du/ni ska inte ge upp utan fortsätt kämpa. Har själv haft det tufft i omgångar av mitt liv och trott att jag aldrig ska komma ur det, men med MYCKET jobb och envishet har det ordnat upp sig någolunda ialla fall. Vill skicka massa styrkekramar till er och håller tummarna för att ni får bra hjälp. Kram Ulrica
  13. Medlem sedan
    Sep 2003
    #7
    oj då det blev mycket på en gång. Tur att det gick bra med tältet och huset förstår att du blev skärrad innan du fick tag på föräldrarna.

    . och vad kloka ni är som ber om hjälp!

    och du!! skäms inte för att du mår dåligt, förstår att det är lätt gjort men att man får depressioner innebär inte att man är en svag eller dålig människa bara att man har en jobbig sjukdom.

    Stor KRAM till dig.
  14. 7
    oj då det blev mycket på en gång. Tur att det gick bra med tältet och huset förstår att du blev skärrad innan du fick tag på föräldrarna.

    . och vad kloka ni är som ber om hjälp!

    och du!! skäms inte för att du mår dåligt, förstår att det är lätt gjort men att man får depressioner innebär inte att man är en svag eller dålig människa bara att man har en jobbig sjukdom.

    Stor KRAM till dig.
  15. Medlem sedan
    Feb 2006
    #8
    Oj, OJ, OJ

    KRAM; kram, kram
  16. 8
    Oj, OJ, OJ

    KRAM; kram, kram
  17. Medlem sedan
    Mar 2006
    #9
    Vad jobbigt! Tur att det materiella gick lätt att fixa. Nu får ni koncentrera er på er lilla familj istället. Du ska verkligen inte skämmas för att du mår dåligt. Har haft det nära iom att min bror tampats med depression under ganska många år och jag vet verkligen att det inte är nåt man kan rå för. Det bästa är nog att vara så öppen om det som möjligt till dom man litar på så att man kan få hjälp och avlastning. Viktigt också att ställa krav på vården för att få hjälp, detta är kanske inte det man är bäst på när man mår dåligt utan då får man utnyttja sina nära och kära att agera ombud åt en!!! Stora kramar kommer från Annie och Ebba!!!
  18. 9
    Vad jobbigt! Tur att det materiella gick lätt att fixa. Nu får ni koncentrera er på er lilla familj istället. Du ska verkligen inte skämmas för att du mår dåligt. Har haft det nära iom att min bror tampats med depression under ganska många år och jag vet verkligen att det inte är nåt man kan rå för. Det bästa är nog att vara så öppen om det som möjligt till dom man litar på så att man kan få hjälp och avlastning. Viktigt också att ställa krav på vården för att få hjälp, detta är kanske inte det man är bäst på när man mår dåligt utan då får man utnyttja sina nära och kära att agera ombud åt en!!! Stora kramar kommer från Annie och Ebba!!!
  19. Medlem sedan
    Jan 2002
    #10
    Fast jag är ny här och inte känner er här inne så vill jag i alla fall skicka massor av styrke kramar till dig.
  20. 10
    Fast jag är ny här och inte känner er här inne så vill jag i alla fall skicka massor av styrke kramar till dig.
  21. Medlem sedan
    Jun 2002
    #11

    Tusen kramar till er båda!

    Åh, Ulrika! Det här låter ju inte så skoj... hoppas ni får tag i någon bra att prata med båda två!

    Hoppas att ni ändå vill komma till Jenny på söndag. Vill så gärna träffa er! Annars kan vi väl fika nån dag, nu när sambons semester är över...

    Kramisar i massor igen!
    /Ida
  22. 11
    Tusen kramar till er båda! Åh, Ulrika! Det här låter ju inte så skoj... hoppas ni får tag i någon bra att prata med båda två!

    Hoppas att ni ändå vill komma till Jenny på söndag. Vill så gärna träffa er! Annars kan vi väl fika nån dag, nu när sambons semester är över...

    Kramisar i massor igen!
    /Ida
  23. Medlem sedan
    Jun 2002
    #12
    Det är så mycket i det du berättar som jag känner igen.
    Jag och Per krisade utav bara helvete när vi fick Gustav för 4 år sedan. Alltså, det var en process som höll på länge. Jag rymde också, precis som din kille. Det var mest jag som spelade över hela tiden. Jag mådde så dåligt i perioder och Per fick dra ett jättelass. Han mådde dåligt också men jag såg honom inte då, vilket jag skulle ha gjort om jag själv mått bra. Jag var en hemsk mamma till Gustav i perioder. Jag tyckte så illa om mig själv att jag underkände mig själv som mamma. För oss kulminerade det med att vi separerade och skaffade varsin lägenhet. Vi bodde isär i 6 månader men hittade tillbaka till varandra mot alla odds. Jag rekommenderar aldrig att man flyttar isär, för det är bara barnet som far illa, men för oss blev det oundvikligt där och då. Det låter klyschigt men man måste komma ihåg varför man valde varandra från början. Jag tycker du verkar ta hans kris bra, du låter som att du förstår och accepterar. Säg det till honom. Bra att ni får hjälp. Kräv den och ta den! Visa varandra ömhet. Och småbarnstiden är jäkligt krävande även om man fått ett "snällt" barn. Men den är över fort (också lite sorgligt). Vet inte riktigt vad jag ville säga med det här. Krama om och klappa på varandra. Man måste inte alltid "prata ut" - det är jävligt slitigt att älta problem med varandra, använd ett proffs som kanal i det avseendet. Det, om nåt, önskar jag att jag fattat då. Kram!
  24. 12
    Det är så mycket i det du berättar som jag känner igen.
    Jag och Per krisade utav bara helvete när vi fick Gustav för 4 år sedan. Alltså, det var en process som höll på länge. Jag rymde också, precis som din kille. Det var mest jag som spelade över hela tiden. Jag mådde så dåligt i perioder och Per fick dra ett jättelass. Han mådde dåligt också men jag såg honom inte då, vilket jag skulle ha gjort om jag själv mått bra. Jag var en hemsk mamma till Gustav i perioder. Jag tyckte så illa om mig själv att jag underkände mig själv som mamma. För oss kulminerade det med att vi separerade och skaffade varsin lägenhet. Vi bodde isär i 6 månader men hittade tillbaka till varandra mot alla odds. Jag rekommenderar aldrig att man flyttar isär, för det är bara barnet som far illa, men för oss blev det oundvikligt där och då. Det låter klyschigt men man måste komma ihåg varför man valde varandra från början. Jag tycker du verkar ta hans kris bra, du låter som att du förstår och accepterar. Säg det till honom. Bra att ni får hjälp. Kräv den och ta den! Visa varandra ömhet. Och småbarnstiden är jäkligt krävande även om man fått ett "snällt" barn. Men den är över fort (också lite sorgligt). Vet inte riktigt vad jag ville säga med det här. Krama om och klappa på varandra. Man måste inte alltid "prata ut" - det är jävligt slitigt att älta problem med varandra, använd ett proffs som kanal i det avseendet. Det, om nåt, önskar jag att jag fattat då. Kram!
  25. Medlem sedan
    Mar 2006
    #13
    Usch då! kramar till dig/er! Inge kul med försvinnande föräldrar och män!
  26. 13
    Usch då! kramar till dig/er! Inge kul med försvinnande föräldrar och män!
  27. Medlem sedan
    Sep 2005
    #14

    Kram

    Stackare
  28. 14
    Kram Stackare
  29. Medlem sedan
    Sep 2005
    #15

    Kram

    Va tråkigt att det blev som det blev!
    Hoppas att det blir bättre.

    Det är konstigt att allt ska hända när man inte riktigt orkar.

    Många styrkekramar till dig!
  30. 15
    Kram Va tråkigt att det blev som det blev!
    Hoppas att det blir bättre.

    Det är konstigt att allt ska hända när man inte riktigt orkar.

    Många styrkekramar till dig!
  31. Medlem sedan
    Sep 2005
    #16
    Hoppsan min data krånglar.
  32. 16
    Hoppsan min data krånglar.
  33. Medlem sedan
    Feb 2002
    #17
    Åh gumman! Vilken helg du har haft, båda bra och jobbiga saker på en gång. Vilken konstig präst, det misstänkte du ju redan innan, men herregud... Bra att dopet var fint annars i alla fall, bortsett från den stora och viktiga detaljen att Danne försvann. Vill ni och orkar ni så klarar ni det, det är jag övertygad om. Bra att ni får professionell hjälp också... Jo visst är det så att man är viktigare när man är förälder, det tror jag också. Omgivningen (BVC?) månar ju om att barnet inte ska hamna i kläm.

    Klart att jag håller tummarna för er! Hoppas BUP samtalet var givande och att ni känner att ni får bra hjälp.

    Ses i morgon vid pressbyrån kvart tjugo i 10??

    Kramar från Malin
  34. 17
    Åh gumman! Vilken helg du har haft, båda bra och jobbiga saker på en gång. Vilken konstig präst, det misstänkte du ju redan innan, men herregud... Bra att dopet var fint annars i alla fall, bortsett från den stora och viktiga detaljen att Danne försvann. Vill ni och orkar ni så klarar ni det, det är jag övertygad om. Bra att ni får professionell hjälp också... Jo visst är det så att man är viktigare när man är förälder, det tror jag också. Omgivningen (BVC?) månar ju om att barnet inte ska hamna i kläm.

    Klart att jag håller tummarna för er! Hoppas BUP samtalet var givande och att ni känner att ni får bra hjälp.

    Ses i morgon vid pressbyrån kvart tjugo i 10??

    Kramar från Malin
  35. Medlem sedan
    Nov 2005
    #18
    Jaaadu, vad ska jag säga? Omtumlande värre. Samtalet idag var ok, är helt slut i skallen! De på BUP ska vidareförmedla oss till en ny kontakt på familjerådgivningen. Vi hade ju denna tid på BUP för att min psykolog tyckte att jag hade anknytningsproblem med Love... vilket inte BUP-tanten verka tycka. Men jag tror nog att det är annat, mycket annat tom, och då är det vel inte så lätt att ta till sig moderskapet helt också kanske?!

    Vi får vel se hur det går på familjerådgivningen, jag älskar ju att prata och ventilera mig- typiskt kvinnligt antar jag medans D inte alls tycker det är lika lätt. Stackarn känner sig så pressad och han har fått bära ett stort och tungt lass aldeles för länge. Nu ska jag fanimej bli frisk!

    Får vel börja med träning en gng i veckan, det gör nig gott! Vi ses imorn ca 9.45

    Kram å tack
    /Fluffyn med Love 060605 och Smilla 080903
  36. 18
    Jaaadu, vad ska jag säga? Omtumlande värre. Samtalet idag var ok, är helt slut i skallen! De på BUP ska vidareförmedla oss till en ny kontakt på familjerådgivningen. Vi hade ju denna tid på BUP för att min psykolog tyckte att jag hade anknytningsproblem med Love... vilket inte BUP-tanten verka tycka. Men jag tror nog att det är annat, mycket annat tom, och då är det vel inte så lätt att ta till sig moderskapet helt också kanske?!

    Vi får vel se hur det går på familjerådgivningen, jag älskar ju att prata och ventilera mig- typiskt kvinnligt antar jag medans D inte alls tycker det är lika lätt. Stackarn känner sig så pressad och han har fått bära ett stort och tungt lass aldeles för länge. Nu ska jag fanimej bli frisk!

    Får vel börja med träning en gng i veckan, det gör nig gott! Vi ses imorn ca 9.45

    Kram å tack
  37. Medlem sedan
    Nov 2005
    #19
    Tack kära du för kramarna! De behövs men jag tror jag behöver lite barnvagnspromenader, bio och fika oxå
    /Fluffyn med Love 060605 och Smilla 080903
  38. 19
    Tack kära du för kramarna! De behövs men jag tror jag behöver lite barnvagnspromenader, bio och fika oxå
  39. Medlem sedan
    Nov 2005
    #20
    Det är lixom sista utvägen att söka hjälp tillsammans nu känns det som. Behöver alla kramar i världen så tack för dem!
    /Fluffyn med Love 060605 och Smilla 080903
  40. 20
    Det är lixom sista utvägen att söka hjälp tillsammans nu känns det som. Behöver alla kramar i världen så tack för dem!
Sidan 1 av 3 123 SistaSista

Liknande trådar

  1. Ej längre gemensam ekonomi-fortsättning
    By Anonym in forum Styvfamiljer
    Svar: 13
    Senaste inlägg: 2012-02-22, 20:42
  2. Ännu en fortsättning på boende.....
    By Sanna, William&Linus in forum Autismspektrum
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2009-07-24, 23:50
  3. Måste vänta ännu längre nu... ULrapport
    By Linnsan1986 in forum _0903 Marsbarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2008-10-10, 16:16
  4. Vänta ännu längre?
    By mysaan in forum Vårdbidrag/försäkringar
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2007-08-15, 22:30
  5. Fortsättning på tråden längre ner
    By A med A-04 in forum Småbarn
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2005-10-20, 07:38
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar