För min pojkes del har det gått jättebra de första veckorna, det var onsdagen förra veckan som han började vara ledsen vid lämning och sedan dess har det varit likadant varje morgon. Det skär i hjärtat på mig när han gråter och inte vill att jag ska gå. Hans fröken intygar att det går över relativt fort och att han är glad under resten av dagen, men det hjälper inte mig när jag helst vill börja gråta jag också. Han verkar ha kompisar på skolan och hemma har han det oxå, vet inte riktigt vad hans upprördhet beror på. Ni som haft ledsna barn, hur länge har det hållit i sig?
1
Oxå ledsen son... För min pojkes del har det gått jättebra de första veckorna, det var onsdagen förra veckan som han började vara ledsen vid lämning och sedan dess har det varit likadant varje morgon. Det skär i hjärtat på mig när han gråter och inte vill att jag ska gå. Hans fröken intygar att det går över relativt fort och att han är glad under resten av dagen, men det hjälper inte mig när jag helst vill börja gråta jag också. Han verkar ha kompisar på skolan och hemma har han det oxå, vet inte riktigt vad hans upprördhet beror på. Ni som haft ledsna barn, hur länge har det hållit i sig?
Det är väldigt vanligt att barn får ett bakslag efter ett några veckor i förskoleklass. Detta händer ofta på dagis också när man skolar in barn.
Man brukar förklara det med att barn kan reagera på olika sätt. En del barn reagerar direkt och blir lessna under själva inskolningen eller i samband med skolstarten. Andra barn tycker att det är kul i början med allt det nya men när det blir vardag av alltsammans så kommer den negativa reaktionen som ett bakslag. Om din grabb trivs och verkar nöjd när han väl är på plats så är det nog bara att vänta ut det hela. Prova att prata med honom och förklara att det kan vara svårt i början och kännas jobbigt när man har börjat med något nytt. Det hjälper ibland att barnen förstår att deras reaktion i sig inte är konstig och att det går över.
2
Det är väldigt vanligt att barn får ett bakslag efter ett några veckor i förskoleklass. Detta händer ofta på dagis också när man skolar in barn.
Man brukar förklara det med att barn kan reagera på olika sätt. En del barn reagerar direkt och blir lessna under själva inskolningen eller i samband med skolstarten. Andra barn tycker att det är kul i början med allt det nya men när det blir vardag av alltsammans så kommer den negativa reaktionen som ett bakslag. Om din grabb trivs och verkar nöjd när han väl är på plats så är det nog bara att vänta ut det hela. Prova att prata med honom och förklara att det kan vara svårt i början och kännas jobbigt när man har börjat med något nytt. Det hjälper ibland att barnen förstår att deras reaktion i sig inte är konstig och att det går över.
Jag vet hur det är, nog skär det i hjärtat alltid. För vår del kom ledsenheten efter bara några dagar, trots att de här skolar in barnen på fritids redan innan sommarlovet och då gick det jättebra.
Jag tror att sonen blev ledsen för att han tyckte att det var jobbigt med allt det nya, allt ansvar som de faktiskt måste ta, att det är så mycket större och att han kom ensam från sin dagisgrupp när nästan alla andra kände varandra sen innan.
Dessutom fick han en konstig start eftersom han var sjuk första dagarna.
Det hela vände efter ungefär 1 1/2 vecka (arbetsdagar alltså) och sen blev det bättre och bättre och efter drygt två veckor, sa han för första gången att det hade varit roligt. Nu går det som en dans att lämna honom igen, även om han vissa dagar när han är lite trött gärna vill kramas extra mycket.
If life gives you snow - make a snowman
3
Jag vet hur det är, nog skär det i hjärtat alltid. För vår del kom ledsenheten efter bara några dagar, trots att de här skolar in barnen på fritids redan innan sommarlovet och då gick det jättebra.
Jag tror att sonen blev ledsen för att han tyckte att det var jobbigt med allt det nya, allt ansvar som de faktiskt måste ta, att det är så mycket större och att han kom ensam från sin dagisgrupp när nästan alla andra kände varandra sen innan.
Dessutom fick han en konstig start eftersom han var sjuk första dagarna.
Det hela vände efter ungefär 1 1/2 vecka (arbetsdagar alltså) och sen blev det bättre och bättre och efter drygt två veckor, sa han för första gången att det hade varit roligt. Nu går det som en dans att lämna honom igen, även om han vissa dagar när han är lite trött gärna vill kramas extra mycket.
Jag möter en del ledsna barn i skolan (ettan). Jag kan bara hålla med om att det går fort över...
Min erfarenhet är att det är just avskedet som är det svåra, inte det att de vantrivs i skolan.
Själv har jag nu en egen sex-åring som har svårt att skiljas på morgonen vid lämning. Jag finner tröst i att jag mött alla dessa ledsna barn som blir glada igen i samma stund som föräldern rundat hörnet på byggnaden. Jag kan mer bli fascinerad av att min lilla tjej som alltid varit väldigt trygg och självständig plötsligt har svårt att skiljas från mig. Men sexåringen är en känslig själ som ena stunden säger sig redo att flytta hemifrån och i nästa stund klamrar sig fast i famnen på mamma. Jag försöker förbereda henne så gått det går på morgonen. Prata om var jag lämnar henne och att vi ska ta ett snabbt avsked och hur hon ska stå i fönstret och vinka när jag går. Jag brukar också försöka "lämna över" henne till en fröken eller en kompis jag vet hon känner sig trygg med. Visar ocså väldigt tydligt att hejdå är hejdå om du förstår vad jag menar. stannar inte kvar eller kommer tillbaka, det förlänger bara "lidandet" eftersom jag ju faktiskt måste gå.
5
Jag möter en del ledsna barn i skolan (ettan). Jag kan bara hålla med om att det går fort över...
Min erfarenhet är att det är just avskedet som är det svåra, inte det att de vantrivs i skolan.
Själv har jag nu en egen sex-åring som har svårt att skiljas på morgonen vid lämning. Jag finner tröst i att jag mött alla dessa ledsna barn som blir glada igen i samma stund som föräldern rundat hörnet på byggnaden. Jag kan mer bli fascinerad av att min lilla tjej som alltid varit väldigt trygg och självständig plötsligt har svårt att skiljas från mig. Men sexåringen är en känslig själ som ena stunden säger sig redo att flytta hemifrån och i nästa stund klamrar sig fast i famnen på mamma. Jag försöker förbereda henne så gått det går på morgonen. Prata om var jag lämnar henne och att vi ska ta ett snabbt avsked och hur hon ska stå i fönstret och vinka när jag går. Jag brukar också försöka "lämna över" henne till en fröken eller en kompis jag vet hon känner sig trygg med. Visar ocså väldigt tydligt att hejdå är hejdå om du förstår vad jag menar. stannar inte kvar eller kommer tillbaka, det förlänger bara "lidandet" eftersom jag ju faktiskt måste gå.
Mmm.Jag försöker förbereda honom och prata om allt roligt de ska göra och sådär. Idag var de till badhuset och han grät inte vid lämningen. Förhoppningsvis har det gått över eller så var det för att det var så roligt med badet. Håll tummarna att det går bra imorgon också.
6
Mmm.Jag försöker förbereda honom och prata om allt roligt de ska göra och sådär. Idag var de till badhuset och han grät inte vid lämningen. Förhoppningsvis har det gått över eller så var det för att det var så roligt med badet. Håll tummarna att det går bra imorgon också.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
