känsligt inlägg!! (långt)

[Erika.m.3gullungar]

snälla dömm mig inte nu!!

jag har en son sen tidigare, jag har så dåliga erfarenheter av det förhållandet...

å så blev jag gravid med min nya sambo, mannen i mitt liv.. jag vet att vi älskar varann..

Vi bestämmde oss för att vi skålla behålla barnet, för att han sen ska vända sig ett helt varv å inte alls vilja..
sen har han sagt att han aldrig kommer att tvinga mig, men att han inte vill ha barn just nu.. det är för ostabilt i ekonomin... osv.. :-( jag fattar inte vad han menar där..
det var därför jag fråga er förut..

jag har sett fram emot bebisen .. men jag har inte kunnat glädjas..
ni andra verkar så himla lyckliga .. å jag e det imellanåt.. förutom när jag ser på min sambo som är helt nere...

När min första son föddes lovade jag mig själv att aldrig skaffa barn utan att mannen är med.. det var det värsta jag varit med om.

Igår så prata sambon å jag .. vi grina vi prata å jag var påväg ut hundra grr genom dörren ...
Guu så jag älskar honom.....
men han kan ite va glad åt barnet , han vill inte ha barn, men han komme rinte heller tvinga mig ta bort det ..

Å jag får mer å mer dåliga känslor.. ar ingen bra erfarenhet av det här...
så idag bröt jag ihop på jobbet ... sen ringde jag runt till alla abortkliniker i stockholm för att få en tid... fort fort fort ...
men ingen hade fören tidigast 3 oktober.. men dom tyckte jag kunde be min barnmorska eller läkaren som följt utvecklingen skicka en remiss så kunde det gå lite fortare.....

Men jag vill inte blanda in dom....

Jag önskar att barnet kom på den naturliga vägen... jag vill igentligen inte ta bort det, men vill inte vara ensam jag hade ju lovat mig själv det...
snälla dömm mig inte... jag fixar det bra själv... !!


har inskrivning nästa vecka... vet inte om jag ska gå...
har inte fått någon abort tid för att kön till abortkliniken nu är fylld å jag får pröva igen senare....
jag kanske kommer att få¨göra en abort i mitten av oktober,,, ha ett datum.. å jag vem vet kanske mannen bara springer efter mig.. å ber mig att inte göra det ..

jag önskar att han kunde säga det .. _ snälla erika gör det inte förlåt... vi fixar det här.. det är allt jag vill att han ska säga...

Jag har sagt att jag är jävulskt besviken på honom... och att jag aldrig kommer att förlåta honom... men att jag ska förska leva med det..
jag har sagt att han aldrig får prata om att skaffa barn igen .. fören jag tar uppdet .. å öppnar han munnen i nästa år skjuter jag honom...

Jag e sååå arg såå ledsen .. å besviken på honom .. och på mig som inte har orken att stå emot honom...
han är inte ens tjatig.. för att han säger ju att jag får välja.. men han ger mig endå inget val...

fölåt det blev långt!!

[lilla my.. och Lisa!]

Nej, ingen kan väl döma nån annan i såna här fall! När jag läser ditt mail så blir min spontana reaktion iallafall att du borde behålla ditt barn, för det ser man så tydligt att du vill.. Men observera att det är min reaktion på din text...Jag har läst andra av dina inlägg, och det har ju inte funnits något annat än glädje över ditt lilla mirakel i magen. Men ingen kan säga vad du borde göra, du måste bestämma dig själv och försöka känna efter vad du kommer att ångra dig minst över. att du gjorde abort eller att du behöll ett barn mot din pojkväns vilja. Inget av dom blir väl lätt.
Jag har just gjort ett moderkaksprov och kommer kanske att få ta bort fostret pga en ärftlig sjukdom i släkten och jag kan säga att abort känns inte som något roligt alternativ i det här läget. Så värdera också att du förmodligen har en frisk liten knytte i din mage väldigt högt...det är inte alla förunnat. Du kanske också ska tala om för din pojkvän att barn inte är nåt man beställer just när ens ekonomi känns bra, utan något man FÅR. Vem vet om han kan få flera barn? Då har han valt bort sitt enda...

[Erika.m.3gullungar]

*gråter* du slår huvudet på spicken..
klart jag vill behålla ... men jag mår skit av att va runt honom..
det är det som oxå känns jobbigt.. sen när han vill ha barn .. så kanske vi inte kan få barn, jag skulle må så dåligt!!

Å jag blir så leden när jag läser om dig!!
hoppas att allt kommer se bra ut ... jag vet inte rikrigt vad jag ska säga .. men jag håller tummarna!

[Fröet]

Snälla kära du gör nu inget du kommer få ångra resten av ditt liv.
Som det låter har du jobbigheter i ditt bagage och jag dömmer dig inte på något sätt. Känns starkt att du lovat dig själv att inte hamna i en sådan sits igen. Men jag ber dig tänk över detta noga. Är kärleken värd att gå emot din önskan om detta barn?

Jag har svarat dig förrut men vet inte om du minns men läget är detta.

Vi är gifta har flera barn sedan tidigare som vi båda älskar över allt. Jag har kännt en liten önskan om en till men inte mannen. Så jag började käka piller, vad händer jo jag blir gravid!!!

För mig finns inte alternativet att göra en abort. Dettta känns som livets längtan efter sig självt, måste vara meningen. mannen vill dock inte ha barnet. Nu har han inte sagt något på ett tag men jag är säker på att kärleken till varandra och barnet kommer vinna över allt.

Det är en tuff tid som väntar men jag är rädd och ber dig tänka över att risken du kan ha framför dig är ännu större. läste och frågade inne på abort om någon gjort abort mot sin vilja och det var ingen rolig läsning jag fick till svar utan gjorde att beslutet kändes än mer rätt.

Svammel så långt detta blev men hoppas du förstår vad jag menar.

*kramar*

[Tess&Adrian]

hej gumman!Kliver in från ankomst Maj!Hoppas det är ok..
Jag kan säga att jag har vart i exakt samma situation som dig för ett par år sen(med mitt ex)..
En sak bara..gör INTE abort!
Du vill juh uppenbarligen inte det och då ska du inte göra det!
Jag vill inte berätta för mkt här..
Blir bara så förbannad och känslorna kommer tillbaka när jag läser det du skrivit!
Kram gumman!!!

[Åsa U]

Erika, Erika............ det gör mig så ont att höra att han inte har ändrat sig!!! Vet inte vad jag ska skriva för att det ska kännas bättre för dig......

Om du väljer att göra abort så tänker jag absolut inte döma dig, jag blir bara oerhört ledsen å dina vägnar.

Jag håller fast vid vad jag har sagt tidigare att jag tycker att han får ta och skärpa till sig och gilla läget. Var det inte så att barnet egentligen var planerat, att ni har försökt ett tag men sen att det inte riktigt passar (honom) just nu? Som lilla my skriver så är barn ingen självklarhet, de kommer inte när man kallar på dem...... äsch, inser att det egentligen är rätt onödigt att skriva det här till dig, DU vet ju vad du vill, det är ju han som borde ändra sig.....

Du har absolut inget lätt beslut att ta men gör det som känns mest rätt för dig och som du kan leva med. Vilket beslut det är vet bara du.

Tänker på dig!

[cat m Vilgot o Molly]

Jag läser som precis som lilla my att du nog vill behålla barnet. Av det su skrivit här tidigare har jag bara läst din glädje, förutom det som handlat om din sambo.

Min fråga till dig är, står du ut att stanna kvar hos en person som får dig att må dåligt. Klarar du av att älska honom utan att känna agg elelr ha en tagg kvar trots allt som hänt. vad händer om ni fortsätter ihop och du behåller barnet? hur gör han då? Hatar barnet, men älskar dig? Det går ju liksom inte...

För det känns inte som det handlar om att behålla barnet eller inte, utan ska du leva med honom eller inte.

Jag har gjort en sen abort i tidiga tonår och jag kommer aldrig mer i mitt liv ta bort ett barn, så jag kanske reagerar extra starkt (jag är absolut inte emot abort dock, men det var en jättejobbig grej i mitt liv). Mina barn kommer alltid att gå före min man, så är det bara!

Jag hoppas jag inte förvirrar dig eller gör dig mer ledsen. Jag hoppas att du kan reda ut vad du vill. Det är det viktigaste, inte vad han vill!
Kram

[Erika.m.3gullungar]

nää han tror att han nog kommer att älska barnet ,, han är inte dum så.. men han vill inte nu ..

[Erika.m.3gullungar]

känner mig så ensam så ensam... vill ha den där glädjen.. vet inte vad som hänt..
fattar inget är så förvirrad mår så dåligt..
har funderingar på att åka in akut till psykolog .. behöver bara få ut alla mina känslor!! jag går sönder..

[Kajsa-Lisa]

Ursäkta mig, men när vill han då?
Jag har blivit arg på din sambo i dina tidigare inlägg. Han får för f-n ta och växa upp och gilla läget!!
Annars får du överväga om du verkligen ska leva med honom???


Var stark Erika och gör det DU vill.

Kram Kajsa-Lisa

[fröet]

har inte bvc en ansluten psykolog du kan få komma till. Annars har abortrådgivningen kurator som man brukar få komma till ganska fort och prata. Det hjälpte mig.

[Kajsa-Lisa]

Lilla gumman!
Vi här på nätet kan skriva hur mycket svar som hellst, men inte hålla om dig. Se till att du kommer iväg och pratar med någon, proffessionell eller nära vän/släkting. Prata med dim BM hon vet vart du ska vända dig.
Och din sambo behöver nog prata med någon han också! Jag tror att han också har det ganska svårt nu. (?)
Kram igen

[Erika.m.3gullungar]

nää jag har prövat att ringa till barnmorskorna i gamla stan.. dom har ingen men hon tog mitt nr så nu hoppas jag att hon ringer upp..

[Erika.m.3gullungar]

ja vad skulle jag göra utan er!! ni är ju min ventil
känns jobbigt att skriva om det samtidigt som det är skönt att få ut det.. japp min sambo bör nog oxå prata med någon... jag vet att han mår jätte jätte dåligt!!

[cat m Vilgot o Molly]

Men alltså, det går ju inte ihop?? Eller fattar jag inte vad han menar. Han vill inte ha barn, men han komemr att ta till sig och älska barnet när det kommer?

Man kan inte säga att man både vill och inte vill, jag förstår att du är förvirrad!

Som jag skrev tidigare, bortse från hans behov, försök inte tillfredställa honom, utan sätt dig ner och känn efter vad du vill oavsett hans känslor. Han är inte alls rättvis mot dig just nu. Att vräka ut sin egna ångest på dig nu??? Det är lite sent, men tanke på att han faktiskt försökt skaffa barn med dig.

Shit happens och ibland får man helt enkelt göra det bästa av allt! (jag menar inte att små bebisar är skit ja, ni fattar va?)

[Åsa U]

Förlåt det här är kanske inte vad du vill höra men.....

Vem f-n tror han att han är då som ska komma här och leka Gud, vill inte nu?!?!? Men sen om en månad kanske?!?!?!

Asså jag blir förbannad på honom!!!!

Som flera har skrivit, se till att få prata med någon nu. Gör inget överilat som du sen får ångra. Ni tillsammans kanske också borde prata med någon?

[seife]

Hej!

Som många skriver, ta ditt beslut efter hur du känner och vill. Jag förstår din känsla om att få barn med en man som verkar ha tappat fotfästet och att gå igenom detta ensam en gång till.
Jag respekterar de som säger att man inte kan ångra ett barn och det är ett mirakel att bli gravid, men det är ett stort ansvar och kräver mycket ork med att fostra ett barn..och ibland, nu sticker jag ut hakan, så tror jag att det finns barn som ej önskat att bli födda då de ej var önskade men att föräldern tog sitt "ansvar". Nu säger jag inte, Erika, att du skulle vara en mindre bra förälder och du ska utgå från vem du är och vad du vill. Men, jag tror att det är viktigt att du ser bilden som den är och kanske inte "hoppas" på att mannen en dag ändrar sig för det kanske han inte gör. Så utgå ifrån att du fixar detta själv och om mannen ändrar sig, så är det en positiv bonus.
Jag önskar jag kunde krama om dig lite för jag förstår verkligen hur jobbigt du har det just nu, att välja bort ett liv eller behålla det..
kramar Seife

[Kajsa-Lisa]

Bra! Precis så tänker jag om detta!

[Erika.m.3gullungar]

NI ALLA ÄR SÅ HIMLA UNDERBARA!!!

tusen tack för svar å stöd... det ger mig så mycket!!
sitter nu å packar väskan .. åker in till st göran ..
sambon sitter i ett viktigt möte.. men jag ska se till att han kommer dit sen.

[Anonym...]

Nej nej nej....!

Du ska inte göra det som min bästa vän gjorde för 5 månader sedan...du verkar absolut inte vilja göra abort å det var samma sak med Anna.

Hon ringde mig på morgonen och var överlycklig över bebis och att hon var gravid...hon hade då ännu inte pratat med sin sambo.
På kvällen ringde hon igen å pratade av lycka. Sambon visste och var med på det.
Anna har sedan tidigare oxå en dotter på 3 år (Anna vart lämnad av pappan till dottern uinder graviditeten)...

Efter 2 veckor kommer Annas sambo hem efter jobbet och säger att nej, jag vill inte ha barnet. Jag vill vänta tills ekonomin är bättre, när vi bor bättre m.m.

Den kvällen ringde Anna till mig å bara grät. Jag åkte över till henne och tröstade och pratade med henne. Kommer hon kunna leva med sambon efter detta? Men hon hade lovat sig själv samma sak som du hade lovat dej.

Så hon gjore aborten för HANS skull å inte sig själv.
Idag bor de visserligen under samma tak, Anna sover på soffan å pratar knappt med sambon längre, hon har svårt att ta hand om sin dotter och äter antidepressiva medel och pratar med en terapeut 2 ggr i veckan...och gråter hela tiden...ibland orkar hon inte leva...

Snälla snälla snälla...tänk igenom vad det är du är beredd att göra...är det verkligen värt det??? Hur kommer du må efteråt? Kommer det funka mellan dej och pojkvännen? Kommer du kunna ta hand om ditt nuvarande barn utan en tanke på det du tog bort?

En läxa har jag lärt mig, gör ALDRIG något för någon annans skull.

Lycka till

Många kramar
"Anonym"