Sluta nattamma

[anonym mamma]

har jag bestämt mig för att göra nu. var vaken mellan 4 och halv sju i morse med en tuttande 1½ åring vid bröstet - jag som hade tänkt att amma tills lill bus vill sluta själv. hur ska jag göra nu för att det ska bli så bra som möjligt för oss båda? jag orkar inte nattamma längre, men vill gärna fortsätta amma någon gång morgon och kväll. hur blir det skonsammanst för lille bus? vi har pratat om det idag en del, att inatt blir det inge tutte utan mer kram och gos. är det bäst att börja med en amningsfri period ex 23-04 och sen utöka ller vad?

jag vill gärna ha lite uppmuntran också, kan jag tillägga.

[Josefine *Junia&Mio*]

Så här gjorde vi, jag och min då 2½-åring:
Jag pratade några dagar i förväg om att vi skulle sluta amma på natten, att tuttarna också behövde sova, att vi fick kramas och pussas istället och dricka vatten om hon var törstig. Första nätterna handlade det om att försöka skjuta upp kommande amning ett tag, men "somna om, tuttarna sover, vi ammar i morgon bitti" och kram och gos och vatten. Ofta så somnade hon om, men när hon sedan vaknade upp så var hon mer medveten om vad jag pratade om och var argare och mer bestämd på att hon visst skulle amma.

När hon blev ledsen (i motsatts till arg) så fick hon amma en stund och då räckte det ofta med lite snutt, så somnade hon om. För mig var det viktigt att hon inte skulle vara "för ledsen", då fick hon amma. Jag morgonammade tidigt de första dagarna (typ 5) och det blev också ett mål (vid sidan om att skjuta fram nattamningarna) att skjuta fram morgonamnigen till åtminstone kl6. Efter drygt en vecka så vaknade hon kanske 2 gånger på natten och somnade om lätt och fort när jag sa att tuttarna sov och att vi skulle amma på morgonen. Jag har för mig att hon vaknade på natten under en ganska lång period, men då bara för att somna om snabbt, utan att vara arg eller ledsen.

Jag kände att det allra viktigaste var att jag bestämt mig, när jag tidigare försökt sluta men inte varit riktigt motiverad så har det inte gått och min osäkerhet har smittat av sig på dottern och gjort henne ledsen och ihärdig.

När vi slutat med nattamningen så fortsatte vi amma på dagen som vanligt och hade jag inte blivit gravid och känslig så hade vi nog fortsatt oförminskat tills hon själv valt att sluta. Jag ammar henne ibland nu, men inte dagligen, sedan bebisen kommit, för gos och närhet och tröst.

Hoppas att du fått ut något av det jag skrivit och lycka till - det kommer att gå jättebra, *pepp, pepp*

[Josefine *Junia&Mio*]

Jag var alltså inkonsekvent, dvs hon fick amma om hon blev "för ledsen", om hon var sjuk (vilket hon blev i slutet, när vi nästan vara klara) eller om jag helt enkelt bara ville sova istället för att söva henne. Det funkade jättebra för oss, en mer absolut avslutning med nolltolerans hade inte funkat för henne och inte heller för mig.

[Sk0rpan]

Jag tror att dte alltid är bra att ta det gradvis, både för barn och mor. Brösten måste ju ställa om sig de med!

Antingen att ta en period som först är kort och sedan sakta förlänga den så att mer och mer av natten blir amningsfri. Det är väl det du funderar på. Det brukar funka! Använd enklar förklaringar, säg att brösten behöver sova och att mamma behöver sova, men att ud finns där och att du kan krama och tycker lika mycket om lille bus.

Det andra sättet jag kommer på skulle vara att vid varje tillfälle under natten försöka med andra tröst och omsomningssätt först och ta till amningen först om/när de andra sätten känns ohållbarna. På det sättet brukar det bli amningar i början, men glesare och glesare och rätt snart räcker de andra sätten. Fördelen med detta sätt är att man faktiskt helt kan undvika gråt och panik.

Hur som helst så brukar det går bra, även om barnet definitivt sörjer amningen, men det är ju lättare när amningen fortfarande till en del får vara kvar, morgon och kväll blir det ju mys i alla fall .

[Anonym mamma]

åhhh! det är ju så jag vill att det ska gå till, utan skrik och panik. men min lille stämmer upp i gallskrik bara tutten dröjer någon sekund för länge. hur ska jag få in andra tröst/omsomningsmotoder?

jag vill inte ens förklara hur illa det gick i natt, man kan kan säga att vi hade en kamp som INGEN av oss vann...

[Sk0rpan]

Lite tips!

Hej! Ledsen att svaret kommer först nu, jag har inte varit inne sedan jag skrev mitt förra svar.

Om man tar in anndra sätt långsamt och försöker undvika skrik och panik, så blir det hela mycket gradvis. Du får räkna med att det tar veckor att få till det du vill ha. Men du kan börja med en gång!

Enklast är det om man sover hyfsat nära, i alla fall så att man kan reagera redan när barnet precis börjar vakna, innan det börjat skriks eller blivit ledset. Det är mycket enklare att få ett lugnt barn att somna om än ett som skrikit upp sig.

Så snart du märker att din lille börjar visa att han är på väg att vakna/söka bröstet, så testar du att klappa/stryka honom och eventuellt att mjukt säga något lugnande. Blir han mer orolig, ta fram "större" saker. Sjung ev en vaggvisa, eller ta upp honom i famnen. Gå med honom eller vad som behövs för att hålla honom glad eller i alla fall inte missnöjdare. Det gör du tills en av följande inträffar.

1. Det efterlängtade att han somnar. Se till att han får sova vidare och hamnar på sin sovplats igen.

2. Han börjar bli så pigg att det verkar barka åt att han tänker vara vaken. Det vill du ju inte, så söv honom med det som funkar. Troligen bröstet då...

3. Han blir allt ledsnare och du känner att du inte riktigt kommer kunna lugna utan bröstet. Amma och söv om. Eventuekkt kan du amma en stund och sedan när han börjar slappna av lossar du greppet och för ihop hans lilla mun och om han inte söker allt för febrilt kan han somna utan bröstet. Blir han ledsen igen så ge bröstet och försök igen. I värsta fall får han somna med bröstet i munnen denna gång.

4. Du blir så tokigt trött att han måste somna snabbt. Gör det som får honom att somna snabbast. Amma antagligen.

Så tar man ett vakningstillfälle åt gången. I början kommer du antagligen vara tvungen att amma efter ett tag varje gång, men efter några nätter kommer han att somna om ibland av att du klappar och tröstar, sedan kommer det hända allt oftare och efter ett tag till kommer du att märka att han inte ens väcker dig lika ofta. Men det tar nog några veckor minst att nå dit.

Jag tror att resultatet blir hållbarare och mindre kännsligt för tillfällen då barnet blir sjukt och behöver mer ompyssling på natten och så. Det är helt enkelt lättare att komma in i den vanliga rytmen igen. vittsen är ju att du inte ska rubba lillens förtroende till dig mer än absolut nödvändigt, så det ska inte bli någon otrygghet att brottas med.

Själv har jag gjort ungfär så här, fast min stora var då runt 2 år.

Lycka till!