Skrivet: 2006-09-26, 18:30
#1
Lite spam, men det finns en orsak.. OT
Detta inlägg finns i två andra snackgrupper redan och orsaken till att jag bara kopierar och lägger in är dels att jag vill berätta för er också samt att jag faktiskt inte mäktar med att skriva om allt.
Så jag hoppas redax ursäktar!
Hej Alla!
I inlägget här finns den korta versionen över vad som hände.
För den som vill veta mer detaljer så går det att läsa en blogg.
Dock måste man vara inloggad på familjeliv för att kunna läsa bloggen, men kika gärna, jag har gjort den öppen för alla.
http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-50/b34450.html
Våra tvillingar föddes alltså redan i v. 31+4 och det blev ett akut kejsarsnitt, hade tydligen kunnat bli katastrofsnitt men det slapp vi och det är vi glada för.
Först togs tv1 ut, en flicka på 1615g och 40,5 cm och sedan en pojke på 1414 g och 39,5 cm.
KORTARE VERSION.
12/9. Molvärk i magen, sammandragningar som kommer och går. På kvällen regelbundna sammandragningar utan värk, Bricanyltabletter jag fått mot förvärkar hjälper sådär.
13/9. Vaknar vid 7-tiden av en blödning. Ringer förlossningen och åker ambulans in.
Väl inne konstateras trolig teckenblödning samt vattenavgång. Dessutom har båda tvillingarna vänt sig och ligger nu huvud/huvud.
Får cortison och bricanyl. Sammandragningarna stoppas vidare med täta bricanylinjektioner. Man hoppas på att kunna avvakta 48 h för att hinna ge cortisonet.
15/9. Upphör man med bricanylet och väljer att låta naturen ha sin gång. Ctg-kontroller och bebisarna mår bra.
15-17/9. Allt är lugnt. Förlossningen tycks ha gett sig helt och vattenavgången har avstannat. Nu avvaktar man bara och hoppas.
18/9 kl 01.00. Vaknar till, märker att jag blöder. Bindan är full av blod. Larmar BM som kopplar ctg. Bebisarna mår bra.
Läkare kontaktas och blödningen konstateras vara omfattande, att det skulle komma från livmoderhalsen hålls inte för troligt.
Får blödningsstoppande läkemedel i hopp om att stoppa blödningen. Ul visar att tvI har vänt sig och nu ligger i säte.
Timmarna går och ctg-maskinen likaså. Bebisarna mår bra, sammandragningarna lyser med sin frånvaro...
..4.12. Hjärtljuden på tvII går ner under en sammandragning. De dippar två gånger till på kort tid. Blödningen, som är orsakad av en avlossning av moderkakan, har inte gett sig
4.20 Beslut om akutsnitt tas. Op och prematuren är redan varskodda.
Ryggmärgsbedövning läggs och jag har panik och ligger mest och gråter.
5.17 föds en flicka 1615 g 39,5 cm
5.18 föds en pojke 1414g 40,5 cm.
Båda barnen tas snabbt till närliggande rum för sugning mm. De läggs i gemensam kuvös och förs snabbt upp till prematuravdelningen för vidare vård.
6.15 är jag uppe hos dem och då jobbar läkarna fortfarande med dem. Får ligga i sängen (är ju bedövad fortfarande) 10-20 meter från mina barn och kan egentligen bara se teamet i gröna rockar som rör sig kring dem.
Måndagen den 18/9 är mardrömslikt lång och jag kommer knappt ihåg vad jag gjorde. Följande dagar åker vi känslomässig berg och dalbana. Barnen mår som förväntat. De kommer överleva men under vilka omständigheter vet vi inte riktigt. Förhoppningsvis hämtar de igen sig och utvecklas sakta men säkert i sina kuvöser till att bli bebisar.
Jag har fått en enorm stöttning av personalen. Utan dem hade jag nog kollapsat. Den psykiska pressen går inte att föreställa sig.
Idag mår flickan rätt bra. De försökte sänka trycket i hennes CPAP igår (den blåser in luft i näsan så hon ska ta lite djupare andetag) men det gick inte så bra så hon har dippas i syresättningen flera gånger under natten. De har höjt trycket igen.
Fö så får hon i sig vad de sondmatar henne med och ökar matmängderna hela tiden.
Pojken mår bättre nu. Han hade kolik i början och hade svårt att bli av med mekoniumet. Han något problem med tarmarna. De fungear inte riktigt som de ska så han ligger på två olika sorters dropp och får mycket sparsamt med bröstmjölk.
Han har även vändor med höga bilirubinvärden och får sola titt som tätt.
Dock har han blivit av med en övervakningsapparat idag och får nu bara en sorts antibiotika (tidigare fick han tre olika).
Han har blivit röntgad idag men vi har inte fått något fullständigt svar på det ännu (iaf inte jag som sitter hemma...).
I bästa fall är tarmarna omogna, i värsta fall har han någon slags tarmsjukdom. Vi får se vad som händer.
Grattis!!! Tänk att vara 5 barns mamma !!!Men oj jag önskar av hela mitt hjärta att allt kommer att gå bra och att de små inte får några större men av en tuff start i livet !
