Jag håller med de ovan som pratat om rutiner, rutiner och rutiner men jag förstår oxo att när du skrev detta var du ruskigt frustrerad.
Det är inte lätt att ha barn, de testar saker och perioder är det riktigt jobbigt. Man får helt enkelt försöka vara konsekvent och visa vem som bestämmer samtidigt som man visar att man till hundra procent respekterar deras vilja att vara en egen individ.
Hemma hos oss har vi kanonfina morgonrutiner men det har jag tränat på i åtta år. Det tar tid att hitta rätt men man får vara noga med att minnas att det är JAG som är den vuxne, det är JAG som ansvarar för att saker funkar - inte barnet. Hon vill att du ska styra..
I måndags när jag hade ett megaviktigt möte på morgonen vaknade jag lite sent för jag hade sett söndagsfilmen till alldeles för sent.. Vi var sena och jag var en sur och irriterad mamma.. Till slut blev vi klara, fortfarande i ganska OK tid..Jag skulle hinna..Då när jag sätter lillen i vagnen känner jag...Han har bajsat!! Suck, suck och mera suck. Det var bara att plocka upp honom och byta blöja och jag blev givetvis sen. Tanken flög igenom huvudet att han jävlades med mig, fånigt jag vet men jag är oxo bara människa.
När jag var liten berättar mamma att det var som ett brev på posten VARJE morgon..hon klädde mig, overall och allt.... sen sa jag att jag var bajsnödig, så äpplet faller inte långt ifrån trädet
Det här blev lite långt men låt mig bara tillägga att om du verkligen känner att du har svårt att hantera situationen just nu med ditt viljestarka, underbara barn, tycker jag du ska vända dig till BVC och se om du kan få lite hjälp därifrån. Ibland kan det bara vara skönt att få ventilera sina tankar och se att mitt barn visst är normalt.