Sitter och pluggar in Anna Wahlgrens Standardmodellen som vi ska köra från början på lilla plutt. Är det någon annan som funderat på den?
Det går ut på att truga mat, gossa mycket och vara lite strukturerad... På så sätt behöver man inte köra någon sovkur sen. Det bara funkar ändå! Me liiiike!
eh? standardmodellen? det där får du gärna utveckla?
mina barn har fått mat serverad och när de inte vill ha har jag tagit bort den. Jag har ALDRIG jagat en unge med sked och det har funkat jättebra. Min ungar har fått känna hunger vilket jag tror är bra, att inte bli matat varannan timme hela tiden utan få känna tillfredställelsen att äta när man är hungrig. Inga viktproblem eller matproblem.
Sen har vi kört femminutersmetoden light (med beröring) utan problem när vi ansett barnen varit mogna för det, har oxå det funkat svinbra. De enda problem vi haft är gränssättning, under perioder har vi haft det tufft, skilsmässa och annat, coh inte haft så mycket tålamod, vilket gör gränserna lite svårare att upprätthålla på ett lugnt sätt ni vet... men jag tror de förlåtit oss ;-) De är smarta nog att tex veta att man får lördagsgodis på lördag eller ibland när mamma eller pappa bestämmer att det inte ska va så ;-)
oj vad jag babblar på, det var nog det där med truga mat som fick igång mig, jag har alltid tyckt det är synd om barnen som måste äta hela hela tiden och så blir det en grej för dom att vägra så äter de istället för lite... men jag förstår också att man som förälder kan bli galen om ens barn inte äter...
:-)
/J
mitt barn har aldrig varit nåt standardbarn o ja e inte något fan av anna wahlgren så nej, inga metoder här mer än dom ja körde med första - dvs lyhördhet
Vad är standardmodellen? Måste tyvärr erkänna att jag har försökt läsa "Barnaboken" men knappt kommit halvvägs. Tycker det är en märklig blandning av rätt vettiga tankar och bisarra tokerier. T ex att hon säger att rökning under graviditeten är nog ingen fara för jag har rökt med alla mina och det gick OK. Eller att hon envist hävdar att barn ska sova på mage trots att det är bevisat att spädbarnsdödligheten ökar då.
Standardmodellen:
(Snodde beskrivningen som finns på AWs hemsida.)
Det nyfödda barnet får mat i fyra omgångar från båda brösten, interfolierat av blöjbyte, det livsviktiga umgänget (se Barnaboken) och hålls sålunda vaket med alla tricks och knep i en och en halv timme (med marginalkvart åt båda hållen). Sover sedan två och en halv timme i princip, självvalt. Men får sova klart, dock inte mer än tre timmar. Efter den egentliga födelsen vid ca tre veckors ålder sträcks vakentiden ut till två timmar varje "mål" , och sömnen som följer blir då också ca två timmar. Någon "knockoutslurk" behövs inte längre nu utan den sista extra halvtimmen ska innefatta (tillsynes passiv) social delaktighet. Den lilla läggs sedan vaken och somnar själv. Här har vi principen 2-2, som man kan gå efter tills man gör ett schema vid tvåmånadersgränsen, där man tar hänsyn till barnets (väl upprepade) tendenser i dygnsrytmen och "spikar" tiderna. Nattetid gäller nu, efter fem stora mål under dagen, åtta timmars sömn sammanhängande.
Standardmodellen är inte detsamma som AWs Sova Hela Natten kur. Man kör den från början för att slippa kura sen. Jag klistrade in en beskrivning här nedanför. (En dålig besrivning enligt min mening... men det var den enda jag hittade.)
Vi tvingades att göra sömnkur när bäbis var ca 7 mån förra gången. Innan vi kurade var livet ett h**ve*e och jag tänker göra allt i min makt för att inte hamna där igen.
Jag vet att de som kört Standardmodellen från början inte har samma problem med amning och sömn som vi andra som inte kört den.
(Jag trugar inte heller mat till 2-åringen.)
Min egen lyhördhet är det dock något fel på för jag lyckades hjälpa mitt första barn till rätt så grava sömnproblem förra gången jag litade på mina instinkter. Den här gången tänker jag använda mig av en beprövad metod.
Förra gången lyckades vi rädda situationen genom AWs Sova Hela Natten kur och i samband med det ändrade jag uppfattning om henne. Var inget fan innan heller, men ändrade mig som sagt när jag satt mig in i det hela lite mera.
Ja visst är den konstig? Den är strukturerad som skönlitteratur - men det är ju en manual man vill ha, eller hur?!
Undrar om hon ändrat sig på en del punkter eller om hon blivit missupfattad...? Så har hon ju en framtoning som får många att tänka "förvirrad fyllkaja"! Tror hon är ungefär som Ozzy Osbourne!
Angående rökning säger hon iaf nu, tror jag, att uttalandet bygger på att det är så självklart att ingen röker. Eller var det om alkohol....?
Angående sova på mage så hävdar hon ju att det inte är bevisat att spädbarnsdödligheten ökar pga just magläget. Tydligen vägrar de som gjort studierna säga hur de som ändå dött i PSD legat och det finns massa andra oklarheter kring underlaget. Låg dom på rygg när dom dog? Samsov dom? Rökte föräldrarna? Och så vidare. Kommer inte ihåg alla aspekter just nu. Hon säger åxå att man självklart ska ha andningslarm...
Kommentarer & tankar, bara sådär:
1) Nära föräldrar rekommenderar samsovning, vilket är bevisat att det höjer risken för PSD. Men ingen debatt om hur hemska dom är som ignorerar forskningen finns. Undrar varför?
2) Häromdagen kom nya rön om att amning inte alls ger intelligentare barn, som tidigare forskning visat. Det är helt enkelt så att ju smartare föräldrarna är desto högre chans att de ammar sina barn. Dom hade med andra ord dragit helt fel slutsatser i den första forskningsrapporten. Och vem vet. Kanske kommer dom till andra slutsatser om PSD åxå?
3) Ny forskning visar att sömn är mycket viktigare för människor än vi förstått tidigare. Depressioner, fetma och massa andra sjukdomar tros nu ha sitt ursprung i för dålig sömn! Dessutom vet man att sömn är ännu viktigare för barn än för vuxna. Det ska med andra ord bli mycket spännande att följa forskningsutvecklingen i detta område. (Undrar om jag tycker det för att vi hade det så överjävligt ett tag då första barnet var litet...?)
Jaja. Det blev mycket svammel så här tidigt på morgonen. Ska man gå och äta frukost istället kanske???
Vi hade det också kämpigt med sömnen förra gången, med en bebis som vaknade varannan timme ända tills han var 1 år och 4 mån. Fick lite tips från boken "The no cry sleep solution" (en jättebra bok!). Standardmodellen verkar vara för strukturerad för att vara ett alternativ för vår familj.
Vår pojke har alltid velat och alltid fått sova hos mig eller min man och det kommer nog nästa lilla bebis också att få göra. Vi tänker inte ens bygga ihop någon spjälsäng denna gången. Naturligtvis kan bebisen få en spjälsäng om den visar sig vilja sova själv. När jag slutade nattamma lillen vid 1 år och 4 månaders ålder så började han sova hela nätter på en gång.
såklart, o funkar det inte så finns det kanske en anledning att vilja ändra nåt så ja kan förstå att många gör sina kurer o metoder hit o dit, ska inte säga för mycket för andra barnet kanske inte funkar alls men ja e isåfall mycket mer öppen för elisabeth pantley´s metod. kan inte riktigt med AW men alla gör ju som dom känner för o alla känner sina egna barn bäst. O sen tror ja olika metoder funkar olika på olika barn oavsett vad man tänkte från början =)
Allt funkade så bra med dottern så.. Från hon var nyfödd så var hon nöjd och glad jämt. vaknade 1-2 ggr per natt o ville ha mat.
Jag tar det som det kommer...
Jag gillar Dr Phils bok familjeliv. Den handlar ju inte så mycket (har läst 1/3 del än så länge) om riktigt små barn men är vettig generellt när det gäller livet med barn i en familj,
Jag är också ute efter att slippa köra nån metod senare utan att grundlägga barnets förmåga att somna själv redan från början i sin spjälsäng - jag tror inte på samsovning då är det ju något som ska vänjas av sedan. Dessutom är sänge redan full av hundar
Mycket sömn och sammanhängande sömn tror jag är jätteviktigt för barn redan från start och den här non-stop-amningen som många kör förstör ju det.
Märker jag att barnet bara tar några snutt och somnar ifrån kanske jag pumpar ur eller testar med ersättning i alla fall till natten för att få en längre sömnperiod.
Har kompisar som ammat vid 22-23 tiden och sedan bara fått sova 1-2 timmar, när pappan istället gett ersättning på kvällen har barnet sovit 4-6 timmar - då är valet enkelt!!!
Tror både föräldrarna och barnet får en mycket jobbigare vardag när det råder brist på sömn.
att det är nåt för oss.Låter besvärligt att hålla på och amma och byta blöjor i en och enhalvtimme för att våldhålla bebis vaken.Mina barn har fått mat vid hunger och sova vid trötthet.Iärlighetens namn är jag lite less på alla dessa kurer som nånstans går ut på att barn ska inte få störa.Jag får ju helt enkelt anpassa mig,och att en liten bebis har det knöligt med sömnen låter i min värld inte som nåt konstigt.Men det är ju jag det!
o ja tror inte på inte samsovning, tänk så olika man är.. Ja hade mer än gärna lagt henne i egen säng om hon verkat vilja det men hon sov bäst hos oss o varför inte tänkte ja? vi sover ju tillsammans o ja o min man sover ju inte i olika sängar i olika rum så varför ska vårat lilla barn behöva det.. Vi sover som grisar allihopa nu (gjorde ju inte alltid när hon ammade men nu tycker ja inte det e nån skillnad på att sova själv eller tillsammans när vi sover 10 timmar i sträck, bara att det e mysigt att somna o vakna tillsammans)
så där e ja med.. e man trött vill man ju sova o e man hungrig borde man få mat. vet att många tänker olika o det e helt ok bara ingen talar om för mig hur JAG ska tänka =)
Tycker det låter helt galet att en 3 veckors bebis ska anpassa sig, barn hinner anpassa sig med tiden.. Jag har ju lättare att anpassa mig i början så därför har ja gjort det.. Nu när tjejen börjar bli äldre tycker ja fortfarande att det e helt ok att sova middag om man e tröttt (hon e snart 2) men o andra sidan e ja hemma hade hon gått på dagis kanske det hade varit annorlunda. Det enda ja försöker styra nu e att hon inte somnar för sent på eftermiddagen för då kan det bli lite struligt.
läste jag inga barnböcker alls före förlossning. Jag orkade helt enkelt inte. Men nu tänker jag väl kika lite i någon bok i alla fall för att se om jag hittar några tips jag gillar.
Jag har ju ingen levande bebis än så det här blir helt nytt för mig om allt går bra. Så jag har ju egentligen ingen som helst aning om hur man ska göra, så lite tips tänker jag ta in. Om det sen blir ur Nannyboken eller från Anna Wahlgren eller vad det blir, vet jag inte än.
Ylva m ängeln Agnes f/d 060107 och Adam f 070404
www.simplesite.com/agnes
kanske är det så att man först bör se till sin egen familjs rytm och se vad som funkar, lita på sig själv och sina instinkter, coh om inte det funkar vända sig mot andra människors beprövade metoder?
Det kan bli lite dumt tror jag om man är inkörd på en grej då alla barn är tydligt olika och behöver olika stöd/hjälp till sin självständighet och trygghet.
Det är svårt att säga hur vi kommer göra nu då jag har ny man och inte vet hur han fungerar vid nattvaken än, mina barn har somnat på kvällen, olika tider i olika åldrar, sen vaknat på morgonkvisten och fått komma över i sängen. När de blivit lite äldre har de fått vänja sig att somna själv i sin säng, coh då har antalet timmar i egna sängen ökat. Sen har det gått i perioder om de kommit över i sängen på natten eller inte. Men något problem har jag inte tyckt att det varit. Det viktiga för mig var att det inte tog två timmar att lägga dom för det gjorde mig trött och irriterad, coh det var säkert inte något trevligt för dom heller.
Jag måste dock tillägga, att sedan mina barn fått sova i samma rum har det gått MYCKET bättre att somna på kvällarna, även om det periodvis gick bra i eget rum med, så är det tydligt hur de gärna vill sova tillsammans. Egentligen är det väl det mest naturliga sas, men det passar inte i vårt moderna samhälle. Och uppenbarligen skadar det inget barn att få sova själv.
men...det är LÅNGT tills dess ;-) NU ska vi koncentrera oss på att må bra och få bebis. Uppfostringsbekymmrena kommer tids nog ;-)
Standardmodellen tycker jag verkar krånglig och verkar oxå låsa en till hemmets väggar. Det skulle itne passa oss. tack för förklaringen :-) nu har jag lärt mig något nytt.
Jag litar inte på varken Anna Wahlgren eller DrPhil då jag inte tror det finns några patentlösningar coh dessutom tror jag bara de vill sälja böcker med enkla recept :-D Bättre med AFF:s samlade erfarenhet då :-)
Å jag tycker det är helt sjukt att alla som får barn liksom ska uppfinna hjulet igen - alla gör samma tabbar och misstag
Föräldrakunskaper är inte godkänt som ett kunskapsområde, ungefär som när man skaffar valp eller unghäst då LÄSER MAN PÅ, men folk som skaffar barn ska bara "ha kunskapen" för att de har smällt på varandra en gång.
Klart nån som jobbat som terapeut i 30 år har bättre koll än jag.
jo men det är inte så jag menar. klart man ska öppna öronen och höra hur andra gör och vad 'experterna' säger. men faktum kvarstår; alla barn är olika och det finns inte en modell som funkar på alla. därför blir jag oxå lite misstänksam till kommersiella röster som säljer snabba lösningar till familjer som om de vore alla lika. Ingen spenderar så mycket tid med barnen som föräldrarna, alltså har de ganska god kännedom om hur de fungerar. Sen har man sina begränsingar som förälder, man är subjektiv i sin roll, och visst är det bra att kalla in hjälp när man behöver det, men det är även bra att vara kritiskt till andras röster coh inte svälja allt bara för att personen har lyckats få sina tankar tryckta i en bok.
Det finns massa bra föräldrakurser tror jag, ett aktivt föräldraskap är att fördra, men att bara ta en modell och adaptera den på vilket barn som helst funkar kanske itne alla gånger. Jag kritiserar inte dig, jag tycker helt klart att du ska köra med det du tycker är rätt, säkert passar det din familj bra :-) jag är själv bara uppmärksam med expertmodeller, som tex femminutersmetoden, den köpte vi inte rakt av utan anpassade till vår familjs behov, då blev det bäst för oss. Sen är det _omöjligt_ att som förälder inte göra misstag, oavsett kurser, man måste lära sig varje individ och växa tillsammans tror jag
förlåt jag tog för givet att det var nyfNiken som svarat och trodde jag svarade henne i ovanstående inlägg :-)
