Bäst för barnen?

[UKU-naut]

Vad är det?
Jag funderar och funderar eftersom jag lider av sån fruktansvärd hemlängtan. Jag vill inte bo här mer, jag vill flytta hem. J vill absolut inte flytta tillbaka, han är ju hemma här. Vilken sits jag har satt mig i...
Så vad är bäst?
1. Bo här med olycklig mamma och lycklig pappa.
2. Bo på Värmdö med lycklig(?) mamma och olycklig(?) pappa
3. Ha mamma och pappa 30 mil ifrån varandra? Båda olyckliga.

Flyttar vi tillbaka kan jag få ett jobb utan större problem, J skulle kunna få ett jobb med bättre betalt. I så fall har vi råd att köpa hus.
Jag får vara med mina älskade vänner, mina systrar *gråter*
J vill inte flytta för då har han ingen replokal, inget Ocean Chief, inget jobb. Jobbet är ju lätt fixat, men bandet lär ju inte flytta med. Men han har ju band i sthlm också, de brukar komma hit och repa.
Det känns som att jag låtit hans musikkarriär komma före mig och mina behov hela tiden,men jag vet inte om jag orkar det längre. Jag förstår att det är viktigt och att det går bra för dem. Men det går väldigt dåligt för mig här.Väldig väldigt dåligt. Jag VILL flytta hem.

Vilken soppa.:-(

[Josefine *Junia&Mio*]

När du mår så där himla dåligt så måste ni ju göra något och om en flytt skulle förbättra det hela så borde ni ju överväga det, tycker jag. Nu har ni bott "som han velat", nu kanske det är dax att "bo som du vill". Inget är ju statiskt i livet och bara för att man gör si nu så betyder det ju inte att det ska vara så för evigt. (Och då menar jag: bara för att ni bopr där ni bor nu, så betyder ju inte det att ni måste bo där alltid och om ni flyttar så betyder ju inte det att ni måstre bo _där_ alltid.)

Eftersom du berättat en del om hur du mår och eftersom det är dig jag bryr mig om :-) så tycker jag att ni borde flytta, det verkar som om hela familjen skulle vinna mest på det. Skulle han må så himla dåligt av en flytt, så himla dåligt som du mått ganska länge, i perioder? Hans band och liv verkar ju ha gått före en del för en tid och nu kanske det är dax att låta andra saker gå före. Kan J inte pendla, när det gäller bandet? Verkar inte oöverkomligt, tycker jag (om än en ekonomisk fråga kanske?) Du har ju flyttat för honom en gång (väl?), nu får väl han flytta för din skull. det handlar ju inte heller om att "bara vilja" för din del, du mår ju dåligt av situationen också.

Hoppas att du kan lobba för en flytt och att ni kan komma fram till en lösning som funkar för hela familjen! Kram!

[Sase]

Men fyyyy vilket dilemma .. och det värsta är att jag var i samma dilemma för bara 1½ månad sen! Vi flyttade ju upp till sundsvall, maken är därifrån. Sa upp lgh o allt .. och skulle testa att bo där .. jag fick panik och ville verkligen INTE bo i sundsvall - mycket för att jag har mina (få) vänner i gävle + att vi båda har jobb här .. maken ville inte flytta tillbaka till gävle egentligen men efter mycket om och men så kom vi överrens om att det var bäst, han trivs ju i gävle också .. så vi flyttade tillbaka.

Jag kan bara säga att jag lider med dig, jag mådde så himla dåligt innan vi hade bestämt oss .. jag hoppas verkligen att ni löser det på bästa sätt för er alla.

Många kramar!

[Maria med A och S]

Hej, det där låter verkligen som en svår situation
Just när en flyttat för den andres skull, men sen inte trivs...
Utifrån är det lätt att säga att du måste göra det som får dig att må bäst, för då mår ju också barnen bäst, på sikt i alla fall. Men om det betyder att deras pappa mår sämre så är det så klart en svår situation.

Om det är så att du stått tillbaka länge så är det väl hög tid att du tänker på dig själv ett tag, tycker jag.

Hoppas det löser sig,
kram

[UKU-naut]

Det är så svårt att prata med honom. :-(
I går fick jag värsta brytet, blev typ helt pralyserad och kunde bara sitta och stirra vid diskbänken i köket. Blev "väckt" av att han smällde ner två kaffemuggar framför ögonen på mig och så sa han att han skulle gå. (Han skulle till studion och spela in nya skivan). Orkade absolut ingenting. Sen kom Frida och klättrade upp i mitt knä så då fick jag ju lov att vakna till ordentligt.
Tog upp det med honom på kvällen. Undrade varför han bara struntade i att jag var dålig. "Men jag var ju tvungen att gå" svarade han. Men nog hade du tid att fråga om jag var ok? Eller ge mig en kram? Men han förstår inte alls. :-(
Jag sa att när det är så här så funderar jag på om det är bäst att jag flyttar själv.
"Jaha, ska du ta med dig barnen då eller?!?".
Då gick jag och la mig. :'(

[*Ade*]

Jag vet faktiskt inte vad jag ska svara dig, men jag tycker inte det är rimligt att du behöver fortsätta må så dåligt som du beskriver nu. Då är det bättre att ni flyttar, och så får J prova om han klarar sig eller mår dåligt i sin tur. Jag hoppas, hoppas verkligen att ni hittar något som ni båda kan leva med.

Stor kram!

[-Tessie-]

Måste svara kort, ska amma snart. Men, jag säger som ovanstående, testa Värmdö ett tag. Och ja, J får testa han med! Han kan inte säga nåt om han inte testat.. *ler* Och faktiskt, det GÅR ju för honom att fortsätta med bandet och flytta. De får väl ha intensiva rephelger (tre, fyra dagar långa) var tredje vecka eller så.. Kan berätta att den kvartett som vann VM förra året (i den organisation som jag tävlar i) bor i Sverige och USA.. De repar på var sitt håll, skickar inspelningar till varandra och träffas c:a en gång i månaden/varannan månad och repar ihop...
Men så dåligt som du mår ska du göra det du kan för att försöka må bättre, flytta hem ett tag.. Kram!