Trodde väl aldrig...

[Evelyn]

att jag skulle behöva skriva här

Jag har precis testat positivt och är jätteglad fast jätteledsen. Jag vill gärna ha ett till barn (kanske inte just nu) men min man vill absolut inte ha ett till. Jag vågar inte säga till honom att jag är gravid, han skulle bryta ihop.

Vi har två rätt små barn sen tidigare och har väl en hel del problem med både deras sömn och mat så det har varit lite jobbigt. Rent logiskt kanske hans argument att han vill hinna med och orka med de barn han har är vettigt men min hjärna är inte vettig.

Han säger att man inte kan bli tvingad till att få nåt man inte vill och jag förstår honom men samtidigt måste ju jag leva med nåt som jag inte vill.

Vet ju precis hur han kommer reagera om jag berättar. Så jag antar att jag måste göra abort för jag kan ju inte riskera den familj jag har för ett litet barn som jag så gärna skulle vilja ha.

Och hur kan man skaffa ett barn som den ena föräldern inte vill ha? Och hur ska man få förhållandet att fungera igen i en sån här situation? Hur ska båda av oss kunna fortsätta vara glada?

Det gör så himla ont, nånstans hoppas jag ju att han ska ändra sig men jag vet ju att det inte är så. Tänk om han istället blir glad men det kommer ju inte hända.

Vad ska jag göra och hur ska jag kunna gå igenom en abort när jag absolut inte vill? Men jag måste ju för jag måste ju tänka på det jag har.

[trollpackan]

Hej,

lite i samma situation men jag e gravid med vår fjärde o jag o min man är i chocktillstånd....
Som ajg skrivit här nedanför så ahr jag nog bestämmt mig för abort...tror jag....gud va svårt.
Vi har 3 barn redan på 8,4,2 år. detta var inte planerat o nu vet man inte ut el. in.
Jag tycker inte du skall gör abort...jag gör inte abort om jag inte är 100% säker på att det är rätt val.
Min man säger dock att han stöttar mig vad jag än gör, men att vi måste tänka på om vi orkar en fjärde. Man ska ju ha tid med de andra barnen oxå.
Hoppas det löser sig för dig, jag tycker du ska berätta det för din man han kanske inte alls reagerar som du tror.

Kramis från mig

[Evelyn]

Ja inte är det en kul situation precis. Jag har inte pratat med min sambo än eftersom jag måste få tänka igenom det själv ett par dagar. Innerst inne så vet jag ju faktiskt att han har rätt vettiga argument även om jag inte alltid håller med. Jag ska försöka att inte göra nåt jag inte vill men just nu känns det som om jag hellre har en fungerande familj med 2 hela barn än ensam med 3 "halva".
Hoppas ni kommer fram till vad ni vill!

[trollpackan]

Jag lämnar denna sida nu. Min man o jag har kommit fram till att behålla det lilla livet.
Min man var emot i början av massa praktiska skäl....men vi har pratat o nu känns allt bättre.
Han sa att han mest tänkte på mig när det gällde abort o min kropp, jag har mått jätte dåligt mina förra graviditeter.
tack för alla svar.

kramar till alla er som har det jobbigt hoppas det löser sig

[nyfiken gul]

Man ska inte göra en abort bara för att den andra vill. Bra att du tänker efter själv först! Hör av dig igen om du vill ha hjälp med ditt beslut.

Kram

[nanneli]

Att sätta ett barn till världen som inte får någon pappa vill man ju inte. I det läget kanske man vill välja abort om man skulle bli gravid. Jag förstår trollpackan och Evelyn.

Jag tycker att båda föräldrarna ska vara överens om ifall de ska skaffa ett barn. Speciellt idag när båda föräldrarna ska förväntas dela ansvaret för dem helt. Pappan ska ta varannan natt, ha halva föräldraledigheten och halva försörjningsansvaret mm.. helt naturligt, jovisst, men då måste han få vara med från början.

Samtidigt måste varje mamma få bestämma över sin egeh kropp.m Hon måste få sista ordet. Det är henne de ska skära eller ej i.

[Starchildgirl]

hej jag förstår va du menar, jag gjorde abort i v 14 sist, o de e de dummaste jag gjort o allt för hans skull, efter de har jag fått ett ma o ett mf så aldrig mer, jag förlåter mig själv inte för de o kmmer nog aldrig göra, jag tycker du ska prata med honom o förklara, de kan ju faktistk vara så att han blir glad men behöver bar alite tid o smälta de, o sen varför ska du behöva va olycklig för att han ska va lycklig, nej lilla vän de e helt fel!! följ ditt hjärta o försök prat me din man, ni kommer nog mötas på vägen nånstans, o tänk på att man kan aldrig ångra ett barn man fått bara ångra de man aldrig fick!

kram

[En i mängden]

Din sista mening är inget som hör hemma på detta snack, be redax att ta bort det är du snäll.
Alla har inte den möjligheten att kunna "välja" att behålla barn, så det sticker väldigt mycket i ögonen när du skriver att man "aldrig ångrar de barn man fått". Alla kan inte resonera så, och detta är ett känsligt snack och kommentarer som denna får du skriva på andra ställen.

[C&Älsklingarna]

Men du, även om Venus, jag och en del andra inte genomgått en abort, är det ju inte samma sak som att vi inte stått inför valet. Även jag har blivit (högst) oplanerat gravid och stått inför ett svårt beslut. Jag har sett många, många härinne skriva att de gjort abort och aldrig ångrat sig. Jag har sett många skriva till andra att de inte skall känna skuld, därför att de fattat rätt beslut. Även våra upplevelser av att ha fattat beslut i den här frågan, måste väl få rum här?

[Ömtålig o känslig]

Jag påminner om att snacket går under "Känsliga snack". Så var försiktig med hur du svarar tack. Alla snack under den kategorin är speciella, och man får vara extremt försiktig med hur man skriver här. Dessutom var det inte ditt egna inlägg, så du ska kanske inte svara åt någon annan.

Om du inte förstår känsligheten här inne så ska du kanske kliva härifrån.

[nyfiken gul]

tror inte att man personligen ångrar ett enda av sina barn, men om man tar på sig för mycket kan man kanske känna att man inte mäktar med situationen.

[nyfiken gul]

på så sätt ångra sig att man satte sig i den sits där man nu sitter.

[C&Älsklingarna]

Nej, om "känsligheten" går ut på att man bara får tala om en sorts erfarenheter, så förstår jag den inte. Att man sedan inte skall försöka övertyga andra om att man har rätt, är ju en helt annan sak.

[juni -97]

Bra att du påminner om detta! I Snackinfo kan man läsa att detta snack riktar sig till den som funderar på att genomgå abort eller den som vill dela med sig av tankar och funderingar kring en genomgången abort. Det står ingenting om att detta är ett forum för de som inte valde abort, fick barnet och är näöda med sitt beslut.
Sedan är vi säkert flera härinne som har upplevt bägge delarna, men det är pga erfarenheten att ha genomgått en abort som jag läser härinne, inte pga att jag har barn. Det finns en mängd olika snack för den som är gravid eller fått sin bebis, bara detta för den som står inför eller precis tagit ett fruktansvärt svårt beslut.

[Ömtålig o känslig]

att behöva orka förklara att det faktiskt sårar. Den här gången orkade jag protestera, men det kanske jag inte orkar med nästa gång. Det är jobbigt som det är ändå.

Och tack redax för förståelsen av känsligheten här. Tack!

Kram till er alla som kämpar med era tankar och funderingar!

[sussi57]

han kommer ändra sej när du berättar tro jag


fråga honom om han skulle vilja va utan era små nu och det vill han ju inte skulle jag tro

[Scout Aff]

Detta är ett känsligt snack. Så här står det i snackinfot:
Den här Snackgruppen handlar om abort. Om du funderar på att genomgå abort, eller vill dela med dig av tankar och funderingar kring en genomgången abort, kan du skriva här och få råd, stöd och kanske insikt här.
Du är i ett _extra känsligt ämne_. I Känsliga snack ger vi stöd, inte debatterar eller ifrågasätter. Läs vad som skrivits tidigare och det du själv skrivit INNAN du skickar ett inlägg