Matvägrande bebis!? (blev långt)

[Corinne m. 4]

Någon som har haft en matvägrande bebis och som har fått ordning på maten? Hur gjorde ni i så fall?

Jag verkar ha begåvats uteslutande med barn som är knepiga med maten. Alicia är nu 7½ månad och kniper effektivt ihop läpparna till allt, förutom lite plockmat (typ 1/5-dels macka går ner). Vi har nu hållit på så här i snart två månader och kommer inte framåt. Hon ammar mest fortfarande, men har aldrig varit någon storammare heller egentligen (det har alltid funnits mer än vad hon vill ha). Om hon gick upp som hon skulle vore det inget problem, men tyvärr så gör hon inte det. Senaste gången hade hon stått still och nu går det uppåt men bara lite smått (om vår våg nu visar rätt). Jag känner mig lite stressad själv och smått jagad av BVC-sköterskan.

Min trea var likadan. BVC-sköterskan sa "starkast vinner" när hon var nästan ett år och jag skulle få henne att övergå från 6-månadersburkarna till 8-månadersburkarna. Efter en månad hade hon gått ner i vikt och BVC-sköterskan konstaterade att "du förlorade", du får ge henne 6-månadersburkar igen. När hon började dagis vid 1½ år hade hon kommit till 8-månadersburkarna, vilket var problematiskt då hon inte fixade att äta den mat de serverade där. Jag har ingen lust att hamna där igen och så börjar jag känna jag mig bunden av att behöva amma hela tiden, det går ju inte att lämna henne ens korta stunder som det är nu. Och jag känner att jag skulle behöva komma bort ibland och även spendera lite tid med de andra barnen på egen hand.

Snälla, de flesta av er härinne har ju lite äldre vinterbebisar. Någon som har tips på hur man kan bryta den här dåliga cirkeln?

[tårtmamman]

Men har du provat att laga mat själv? Min ena tjej kräks av bitar och därför mixar jag maten nästan lika fin som 6-månadersmaten. Bitar kan de börja med sen. Men jag lagar all mat själv. Burkmaten är ju ingen gourmetmat direkt

[Corinne m. 4]

Tvärtom här, hon kniper ihop när det gäller puré men kan stoppa i sig lite om hon får plocka själv. Jag har testat att laga själv till alla barnen - typ en gång per barn för de har aldrig gillat det jag har gjort. Tänkte dock försöka att göra frikadeller och se om hon accepterar. Problemet är att jag inte riktigt har tid att laga egen mat, tar ca en timme att fixa till och mata henne. Sedan har jag ju tre andra barn i helt olika åldrar som kräver sitt. Trean som är fyra år behöver också hjälp med maten, hon vägrar nästan allt (är dessutom i en ruskigt negativ period rent allmänt just nu) och man får sitta och mata henne för att hon ska äta. Hon blir bara tanigare och tanigare och blekare och blekare, tycker jag. Igår satt jag och lirkade i ca 45 minuter för att få i henne en macka innan natten (då hade hon vägrat t.o.m. hamburgare till mddag). Man brukar säga att barn äter när de är hungriga, men jag kan ärligt säga att mina barn äter som kameler - typ två gånger i veckan när de gillar maten. Och allt sött och snaskigt, men det serveras bara på vissa bestämda dagar. Delvis beror det säkert på att båda mina äldre tjejer varit allergiker (mjölk och ägg) och det gör ju utbudet lite mindre. De har inte vant sig vid vissa rätter och gillar inte sådant som andra barn älskar, typ pannkaka och sylt mm.

[Klickann]

Här äter lillen bara om han får samma mat som vi som han själv kan äta medf händerna. Annars vägrar han....
Jag skulle testa ngt sådant och sen inte erbjuda annan mat innan 2-3 timmar gått och då severa nästa mål mat....

[Klickann]

Undrar lite om det är du som tycker att hon (den äldre( blir tanigare och tanigare, eller om det faktiskt är så? Vad säger tex BVC?
För överallt hör man ju att man ska servera mat och sen så är det upp till barnen att äta. Trugar man så blir det bara motsatt effekt?
Låter som ett påhopp detta men det är det absolut inte. Jag förstår att man blir orolig när de inte äter, det blir jag ju själv också.... Men som sagt- man kan nog skapa sig en sne bild pga av oron när det gäller att de ser undernärda ut...

[Corinne m. 4]

Jag tar det absolut inte som ett påhopp. Det går lite i perioder med fyraåringen, men även dagis påtalar det titt som tätt. Just nu är en sådan vägrarperiod. Hon är som sagt äggallergisk och har även varit mjölkallergisk, vilket gjort att hennes variation på mat kanske inte har varit så stort och därmed har hon inte lärt sig att gilla flera saker. Mat är ju mycket en vana, och det är svårt att vidga fönstret när de vägrar att prova på nytt. Och jag vägrar att gör köttbullar med brunsås precis varje dag (det är i princip det enda hon gillar).

Hon har legat lågt på BVC-kurvorna ända sedan hon var ett halvår. Hon vägde 8 kg vid 6 mån och dryga 9 kg när hon var ett år. Jag ammade henne tills hon var över två år och kanske spelade det in. Jag gillar att amma, men med facit i hand har det gått bättre med mat ju tidigare jag slutat amma barnen.

Problemet är ju också att när hon inte äter maten, t.ex. middag, så kommer hon efter en halvtimme och är hungrig och vill då ha något "annat". Nekar man henne då äter hon inget från mellis på dagis till frukost. Till frukost dricker hon två stora muggar O'boy och det har vi tjafsat jättemycket om. Jag tycker att det är för mycket socker. I perioder har vi helt tagit bort O'boyen, men då sitter hon och petar i sig två matskedar youghurt och inget mer. Det står hon sig inte på till lunch och blir grinig. Dessutom har hon aldrig lärt sig gilla mjölk sedan hon var mjölkallergisk (förutom i O'boy då), så just nu låter vi henne hållas för att hon ska få i sig sina 5 dl mölk om dagen. Kalktabletter går bara några dagar, sedan får man tjafsa om det, så ibland får man välja sina strider.

Mina två äldre barn äter hyfsat numera, men vägrar t.ex. alla former av grönsaker. De är dock så stora, 8 och 9 år, att man kan resonera med dem och få dem att äta en liten grönsaksbit (fast då håller de för näsan).

Kan tillägga att inget av mina barn har gillat välling eller gröt - tyvärr. Ettan och tvåan drack välling några månader, men tvärvägrade sedan. Trean har aldrig gått att få i en droppe.

Jag var själv knepig med maten när jag var liten, fattade inte vad mat skulle vara bra för, så kanske är det genteiskt. Det ändrades successivt från det att jag började mellanstadiet, där vi fick jättegod skolmat. Numera är det snarare tvärtom, jag älskar verkligen mat i alla dess former. Vi försöker äta bra mat och varierat, men det är svårt när man har fyra barn och alla har ganska smala preferenser.

Ja, det blev en lång utläggning ).

[Corinne m. 4]

Ja, det är ju enklast när de äter samma mat. Problemet är väl att det är salt och socker tillsatt i nästan alla halvfabrikat och att stekt mat går bort. Det känns lite tidigt i och med att hon inte kommit så långt i ätandet ännu. Dessutom blir hon lätt förstoppad. Vissa saker kan hon säkert äta, men det blir knappast ett fullvärdigt mål.

Jag ammar ju fortfarande och jag ser tendenserna till att hon gör som trean gjorde, dvs lägger om ätandet till nätterna. Jag antar att man måste ta ett helhetsgrepp och det skulle i så fall innebära kämpa för att sova i egen säng, minska ammandet på nätterna och även dagarna. Vet inte riktigt om jag orkar det just nu, känner mig ganska sliten just nu.

[Klickann]

Oj, låter jättejobbigt.! Hoppas det är en period och att hon snart vräker i sig mat igen. Men som du säger så var du likadan och jag var också en matvägrare av stora mått- och både du och jag lever idag iaf Men jag förstår ju din oro

[Katja + tjejerna]

Min Ellen, nu 11 månader har alltid ratat purè. Även burkmat öht. Hon har ätit de vi ätit sedan hon började med mat vid 6 mån. Vi saltar lite bara, och sedan i våra egna tallrikar. Hon åt inte mycket fram tills nu, men det hon åt, var sånt hon kunde äta själv. Ge henne från er mat, små bitar att plocka med, det är ingen fara, så länge det inte är hårt stekt, eller massa salt. Ellen ammade oxå mest, fram tills för några veckor sedan bara, nu äter hon bättre.

[Corinne m. 4]

Ja, jag har tänkt på det där med saltet mm. och jag undrar om det inte är lite typiskt svenskt. Det finns liksom inga kompromisser utan allt ska vara svart eller vitt. Kan inte tänka mig att barn i alla andra länder äter helt osaltat/osötad mat tills de är ett år. Och det gjorde ju inte vi heller i det här landet heller för bara några år sedan. Tyvärr är jag lite rekommendationsslav och följer lydigt alla nya rön och råd, men jag tror nog att jag ska göra lite avsteg här så att hon får smaka av vår mat. Det blir ju inga mängder i början i alla fall. Tack för svaret ).

[tårtmamman]

Från 8 mån får de ju äta salt.

[Dina_KL]

Hinner inte svara nu, men ska försöka senare idag (ja nu sover ju du iaf några timmar till så kanske jag hinner lagom till di frukost *s*).

Julius är som Alice, vill mest bara tutta - så jag har funderat mycket på det här. Återkommer när jag har tid!! (Nu ska jag till ikea och byta några hyllor, och fråga när julmusten kommer;-) )

[Dina_KL]

Hej nu har jag tid! Ja, jag har tyvärr erfarenhet av barn som äter kass. Alice var hur petig med maten som helst, hon åt ju iaf välling två flaskor per dag men utöver det kunde hon vissa dagar äta så lite som två matskedar ris och en köttbulle, typ. Det var väldigt stressigt, vi försökte verkligen att inte göra en för stor grej av det, men hon var ofta ganska grinig och det var rent ut sagt skitjobbigt vissa perioder.

Det som var den stora lyckan med Alice var att när hon slutade äta välling så kom hon igång med maten och nu är hon 7 och äter rätt så bra tycker jag, det händer att hon krånglar men det är mer och mer sällan, hon är iaf inte mer kräsen än genomsnittsbarnet

Valdemar var bättre med maten, tack o lov, men nu har jag lille Julius som du vet nu är 8½ månad, och han helammar i princip fortfarande, nån liten matbit per dag får han i sig. Han har jättesvårt för puréer (får kväljningar), så det blir plockmat, och mosad mat...här finns det inte burkmat så jag får fixa maten själv men eftersom jag inte har tid och ork att göra specialmat till honom så får han det som vi äter, men han äter ju inte mycket, det är med betoning på smaka.

Jag tror att Julius inte har förstått vad maten är till för, han tror mer att det är en kul grej att käka lite men fattar inte att man ska äta och bli mätt. Det har han tutten till Jag orkar inte göra nån grej av det, det får ta den tid det tar, han ammar på och växer och mår bra så jag känner mig inte så orolig, men det är klart att det hade varit bra om han kom igång snart...om inte annat öfr att jag ska slippa vara så bunden.

Här i Asien verkar det som att det inte är alls lika viktigt att introducera mat till bebisar och ffa inte så tidigt som vi gör. De kör med sin milkformula, som är typ som välling fast utan mjöl, dvs nån berikad mjölkhistoria, och övergår till mat i den takt som barnet själv visar intresse. Åtminstone är detta det intryck jag har fått från t.ex. mina kinesiska grannar, min hemhjälp osv. Och jag känner mig trygg med att bröstmjölken räcker gott och väl som hans näringkälla ett bra tag till.

Jag tror att det är viktigt att se varje barn som det är, jag fröstår att du har minnena från dina stora barn i bagaget och det är klart att det bidrar till stressen kring Alicias matsituation. Men än så länge är hon rätt så liten, och fortsätt att erbjuda utan att truga och så lossnar det nog förr eller senare. Blir det ett problem längre fram så ta det då, ta inte ut det i förskott!

[Corinne m. 4]

Ja, jag pratade med BVC-sköterskan nu och hon tyckte att det var helt OK, det blir ju ingen mängd heller totalt sett. Som hon sa: "För 20 år sedan drack bebisarna saft från 3 månaders ålder". Inte för att det är något att rekommendera, men får ju göra en rimlig avvägning.

[Corinne m. 4]

Hej Dina! Och tack för ditt långa svar. Ja, jag kommer ihåg att Alice var kinkig när hon var yngre.

Egentligen så tror jag att de reglerar det där rätt bra själva och jag har verkligen aldrig fått i mina barn den mängd man "ska" enligt handböckerna. De har blivit mätta på mindre. Och Alicia är verkligen mätt efter att hon ammat, hon orkar inte amma tomt. Å andra sidan har hon ju inte gått upp som hon ska. Men nu kollade jag på vår digitala våg och på den har hon ändå gått upp ½ kg på 1½ månad, och det känns ändå som om det är på rätt väg. Dessutom har hon varit förkyld och fått två tänder på raken, så det har ju säkert också spelat in för att aptiten inte varit på topp.

Senaste dagarna har jag faktiskt fått i henne lite gröt till kvällen, inte mycket men typ ½ dl och det ser jag också som ett steg i rätt riktning. Maten är fortfarande blä, men nu ska jag prova igenom hela 8-månaderssortimentet så får vi se om vi hittar något som hon inte ratar helt.

Det värsta är ju att jag ser tendernserna till att hon lägger om ätandet till nätterna, precis som Alfrida. Hon ammade ju nätterna igenom tills hon var 1½. Jag känner att jag inte orkar det en gång till även om jag annars gillar att amma.

Och precis som du så börjar jag känna mig bunden nu, jag måste få tid till annat - särskilt till ensamtid med Alfrida. Hon älskar Alicia, men kämpar samtidigt om min uppmärksamhet. Hon har blivit så argsint, och sorgsen, och det gör ont att se. Delvis är det säkert en åldersfråga, men hon har varit världens gladaste och knappt ens haft några trotsperioder tills Alicia kom. Ja, nu svamlade jag ut i något helt annat istället...

Kul att man kan ha vardaglig kontakt så här fast ni bor på andra sidan jordklotet ).