Snart blir det för mycket...
Allvarligt sjuka
  1. Medlem sedan
    Jan 2003
    #1

    Snart blir det för mycket...

    Jag har skrivit och läst här i omgångar i några år. För er som inte känner till min historia så berättar jag lite: Min man blev diagnosticerad med tjocktarmscancer (FAP) för fem år sedan när jag var gravid med vårt första barn. När Torsten föddes var pappa en skugga som genomgick en massiv cellgiftsbehandling som pågick i sex månader. Den cancer han har är av kronisk art och kommer tillbaka så var sjätte månad har han fått åka in på koloskopi och plocka bort polyper i tamen. Nu ska han opereras igen och de ska ta bort hela tjocktarmen till att börja med. På en gastroskopi har de hittat polyper i magsäcken och vi väntar fortfarande på provsvaren för att få veta om det är cancer där också. Om några veckor ska han genomgå en undersökning av hela mag/tarmkanalen genom att svälja en kamera så att de får se hela vägen.

    Nog jobbigt, kan tyckas. FAP är ärftligt till 50 % och har man genen är det 100 % cancerrisk. Min man har fyra barn - tre med mig. Vi ska gentesta dem inom kort och de som har genen (om någon av dem har den) kommer att gå på täta kontroller från 12-18 år och sen opereras de förebyggande. Man tar helt enkelt bort hela tjocktarmen och ev också ändtarmen. Jag hoppas bara så innerligt att vår autistiska son inte har genen. Naturligtvis vill jag att alla ska klara sig men absolut han.

    Att ha ett barn med autism gör att man blir ganska isolerad och jag har väldigt få vänner kvar och nu har min bästa vän jag någonsin haft - min andliga syster - fått cancer och är jättesjuk. Jag har haft en känsla av att hon inte kommer att klara sig från första stunden och idag när jag pratade med henne i telefonen kändes det i hela kroppen. Jag hörde på henne att hon redan har gett upp. Hon är mina barns gudmor och auntie (hon är amerikanska) och den enda som tänker på mig. Hon är mitt sista stöd.
    Mamma till Torsten, Liv & Sonja styvmamma till Erik
    http://tartmamman.blogg.se
  2. 1
    Snart blir det för mycket... Jag har skrivit och läst här i omgångar i några år. För er som inte känner till min historia så berättar jag lite: Min man blev diagnosticerad med tjocktarmscancer (FAP) för fem år sedan när jag var gravid med vårt första barn. När Torsten föddes var pappa en skugga som genomgick en massiv cellgiftsbehandling som pågick i sex månader. Den cancer han har är av kronisk art och kommer tillbaka så var sjätte månad har han fått åka in på koloskopi och plocka bort polyper i tamen. Nu ska han opereras igen och de ska ta bort hela tjocktarmen till att börja med. På en gastroskopi har de hittat polyper i magsäcken och vi väntar fortfarande på provsvaren för att få veta om det är cancer där också. Om några veckor ska han genomgå en undersökning av hela mag/tarmkanalen genom att svälja en kamera så att de får se hela vägen.

    Nog jobbigt, kan tyckas. FAP är ärftligt till 50 % och har man genen är det 100 % cancerrisk. Min man har fyra barn - tre med mig. Vi ska gentesta dem inom kort och de som har genen (om någon av dem har den) kommer att gå på täta kontroller från 12-18 år och sen opereras de förebyggande. Man tar helt enkelt bort hela tjocktarmen och ev också ändtarmen. Jag hoppas bara så innerligt att vår autistiska son inte har genen. Naturligtvis vill jag att alla ska klara sig men absolut han.

    Att ha ett barn med autism gör att man blir ganska isolerad och jag har väldigt få vänner kvar och nu har min bästa vän jag någonsin haft - min andliga syster - fått cancer och är jättesjuk. Jag har haft en känsla av att hon inte kommer att klara sig från första stunden och idag när jag pratade med henne i telefonen kändes det i hela kroppen. Jag hörde på henne att hon redan har gett upp. Hon är mina barns gudmor och auntie (hon är amerikanska) och den enda som tänker på mig. Hon är mitt sista stöd.
  3. Medlem sedan
    Sep 2003
    #2
    Vad ska man säga...? Detvar länge sedan du passerade "för mycket", tycker jag. Fan! Hoppas, hoppas, hoppas du får behålla de dina i livet och att barnen slipper bli sjuka.
  4. 2
    Vad ska man säga...? Detvar länge sedan du passerade "för mycket", tycker jag. Fan! Hoppas, hoppas, hoppas du får behålla de dina i livet och att barnen slipper bli sjuka.
  5. Medlem sedan
    Oct 2002
    #3
    Jag tänker på dig och stöttar dig fast vi inte känner varandra. Kommer ihåg att du stöttade mig när jag gjorde min benmärgstransplantation för drygt 1 år sedan ( pga leukemi). Vissa familjer drabbas så orättvist mycket kan man tycka. Jag hoppas verkligen du finner kraft att kämpa dig igenom detta. Vet du, du är jättestark, mycket starkare än du tror . Jag har varit nere i det där svarta hålet flera gånger, och vet du, man kommer upp, men det tar olika lång tid och ibland får man ta hjälp. Det är inte meningen att du ska bära allt detta själv. Du får gärna skriva till mig om du vill. Kram
    Den friska har 1000 önskningar, den sjuke bara en.
  6. 3
    Jag tänker på dig och stöttar dig fast vi inte känner varandra. Kommer ihåg att du stöttade mig när jag gjorde min benmärgstransplantation för drygt 1 år sedan ( pga leukemi). Vissa familjer drabbas så orättvist mycket kan man tycka. Jag hoppas verkligen du finner kraft att kämpa dig igenom detta. Vet du, du är jättestark, mycket starkare än du tror . Jag har varit nere i det där svarta hålet flera gånger, och vet du, man kommer upp, men det tar olika lång tid och ibland får man ta hjälp. Det är inte meningen att du ska bära allt detta själv. Du får gärna skriva till mig om du vill. Kram
  7. Medlem sedan
    Jan 2003
    #4
    Tack! Hoppas ju detsamma för dig! Det där med "för mycket" har jag märkt att man kan passera. Jag har ingen som kan avlasta mig eller ta över om jag inte orkar så det är bara att fortsätta så länge det går. Kroppen börjar säga ifrån, men det hjälps inte...
  8. 4
    Tack! Hoppas ju detsamma för dig! Det där med "för mycket" har jag märkt att man kan passera. Jag har ingen som kan avlasta mig eller ta över om jag inte orkar så det är bara att fortsätta så länge det går. Kroppen börjar säga ifrån, men det hjälps inte...
  9. Medlem sedan
    Jan 2003
    #5
    Jag är så glad att du är frisk - för det är du väl? Tänkte så mycket på dig förra året. Minns din oro för dina barn. Jag har ju skaffat två till sen dess... Det är barnen som får mig att fortsätta framåt hela tiden. Tack för ditt stöd!
  10. 5
    Jag är så glad att du är frisk - för det är du väl? Tänkte så mycket på dig förra året. Minns din oro för dina barn. Jag har ju skaffat två till sen dess... Det är barnen som får mig att fortsätta framåt hela tiden. Tack för ditt stöd!
  11. Medlem sedan
    Oct 2002
    #6
    Ja, det är barnen man lever för, det är så sant... Jag är "så frisk som jag kan vara " för tillfället, men jag blir inte friskförklarad förrän efter 5 år. Jobbar 50 % nu och det fungerar hyfsat bra. Kram.
    Den friska har 1000 önskningar, den sjuke bara en.
  12. 6
    Ja, det är barnen man lever för, det är så sant... Jag är "så frisk som jag kan vara " för tillfället, men jag blir inte friskförklarad förrän efter 5 år. Jobbar 50 % nu och det fungerar hyfsat bra. Kram.
  13. lilla mamman
    #7
    men vännen. vilket helvete du går igenom. Önskar att allt kunde bli bra för dig. Hoppas innerligt att era barn inte bär på genen. Cancer är fruktansvärt, som jag tyvärr själv oxå har drabbats av. Massor av kramar!!
  14. 7
    men vännen. vilket helvete du går igenom. Önskar att allt kunde bli bra för dig. Hoppas innerligt att era barn inte bär på genen. Cancer är fruktansvärt, som jag tyvärr själv oxå har drabbats av. Massor av kramar!!
  15. Medlem sedan
    Jan 2003
    #8
    Tack snälla du! Ja det är en jobbig sjukdom. Hoppas du är på bättringsvägen eller t o m frisk!
    kram
  16. 8
    Tack snälla du! Ja det är en jobbig sjukdom. Hoppas du är på bättringsvägen eller t o m frisk!
    kram
  17. Medlem sedan
    Nov 1998
    #9

    Usch

    vännen! Du är en kämpe! Måste ju säga att mina "problem" helt plötsligt känns rätt små.

    Hoppas vi ses på onsdag. Skall iväg sedan på torsdag till Karlstad. Då är det den sjätte och SISTA (!!!!) gången för cellgifterna. Sen verkar läkarna lite oense huruvida jag skall strålas eller ej.

    Stor kram
    mamma till fyra
  18. 9
    Usch vännen! Du är en kämpe! Måste ju säga att mina "problem" helt plötsligt känns rätt små.

    Hoppas vi ses på onsdag. Skall iväg sedan på torsdag till Karlstad. Då är det den sjätte och SISTA (!!!!) gången för cellgifterna. Sen verkar läkarna lite oense huruvida jag skall strålas eller ej.

    Stor kram
  19. Medlem sedan
    Jan 2003
    #10
    MAn ska inte jämföra problem. Ens egna är ALLTID störst. Hoppas du slipper strålas. Härligt att det är sista behandlingen nu (idag?).
    Min väninna opererades igår för tredje gången. Vet inte om det blir strålning eller cellgifter. Kanske båda delarna. Hon har haft så ont på sista tiden Och jag kommer inte loss så att jag kan hälsa på henne. Torsten sover inte på nätterna så jag har dem hemma alla tre sömnlös... zzzzzzzzz
    Hoppas vi ses nästa onsdag istället!
  20. 10
    MAn ska inte jämföra problem. Ens egna är ALLTID störst. Hoppas du slipper strålas. Härligt att det är sista behandlingen nu (idag?).
    Min väninna opererades igår för tredje gången. Vet inte om det blir strålning eller cellgifter. Kanske båda delarna. Hon har haft så ont på sista tiden Och jag kommer inte loss så att jag kan hälsa på henne. Torsten sover inte på nätterna så jag har dem hemma alla tre sömnlös... zzzzzzzzz
    Hoppas vi ses nästa onsdag istället!
  21. Medlem sedan
    May 2005
    #11
    Jag håller tummarna för er. Din man, din autistiske son, dina andra barn, din vän och så dig som är kämpen i mitten! Hoppas du har nåt bra proffs att ventilera hos.
  22. 11
    Jag håller tummarna för er. Din man, din autistiske son, dina andra barn, din vän och så dig som är kämpen i mitten! Hoppas du har nåt bra proffs att ventilera hos.
  23. Medlem sedan
    Nov 1998
    #12

    hej

    nej, självklart kan man inte jämföra problemen.

    Så tråkigt med din väninna, bor hon långt bort? När Torsten börjar sova nattetid igen, kanske du kan ta med dig tjejerna bara? Men som sagt.. det beror ju lite på omständigheterna.. jag vet.

    Min granne hade kontaktat bvc och läkare för att deras (dock rätt liten) son inte sov nattetid ordentligt. Å det hjälpte. Haha jaa, hon har inte varit iväg med honom än. Men när de väl började prata om det och fick en tid, ja då sover han som en gris Hoppas det bara är tillfälligt med Torsten.

    Jag var iväg med alla fyra i onsdags. Tilde blev överlycklig av att träffa Sara. Det blev lite mycket. Lät ju alla vara hemma mån-ons. Å det tog mer än vad jag vill erkänna.. Men de var glada i alla fall.

    Ha det så gott

    Kram
    mamma till fyra
  24. 12
    hej nej, självklart kan man inte jämföra problemen.

    Så tråkigt med din väninna, bor hon långt bort? När Torsten börjar sova nattetid igen, kanske du kan ta med dig tjejerna bara? Men som sagt.. det beror ju lite på omständigheterna.. jag vet.

    Min granne hade kontaktat bvc och läkare för att deras (dock rätt liten) son inte sov nattetid ordentligt. Å det hjälpte. Haha jaa, hon har inte varit iväg med honom än. Men när de väl började prata om det och fick en tid, ja då sover han som en gris Hoppas det bara är tillfälligt med Torsten.

    Jag var iväg med alla fyra i onsdags. Tilde blev överlycklig av att träffa Sara. Det blev lite mycket. Lät ju alla vara hemma mån-ons. Å det tog mer än vad jag vill erkänna.. Men de var glada i alla fall.

    Ha det så gott

    Kram
  25. Medlem sedan
    Jan 2003
    #13
    Sömnstörningen ingår i autismen och jag har redan melatonin som han får för att öht somna. Sen ska jag få theralen (sömnmedel) för att få honom att fortsätta sova
  26. 13
    Sömnstörningen ingår i autismen och jag har redan melatonin som han får för att öht somna. Sen ska jag få theralen (sömnmedel) för att få honom att fortsätta sova
  27. Medlem sedan
    Jan 2003
    #14
    Tack! Jag har en stackars kurator på barnhabiliteringen som alltid avsätter för kort tid för mig när jag ska få ur mig ALLT
  28. 14
    Tack! Jag har en stackars kurator på barnhabiliteringen som alltid avsätter för kort tid för mig när jag ska få ur mig ALLT

Liknande trådar

  1. Snart blir de 4 år!!
    By smulan-75 in forum _0406 Junibarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2008-05-23, 21:07
  2. Snart blir dom 3 år!!!
    By smulan-75 in forum _0406 Junibarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2007-05-05, 20:03
  3. Snart, mycket snart...
    By Hosanna in forum Ordet är fritt
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2007-01-25, 18:46
  4. Blir snart
    By Långtidssjuk in forum Arbete, ekonomi & juridik
    Svar: 14
    Senaste inlägg: 2006-03-06, 12:05
  5. Hur mycket liggläge t snart 2åring?
    By LaMolntuss in forum Bebissnack
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-02-27, 12:36
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar