Är jag knäpp? (långt)

[Frida m N, L, T & M]

Idag var jag, Natanael o Love och storhandlade på förmiddagen. När vi gick där och proppade vagnen full hörde jag en bebis skrika. Inget märkligt med det, men jag la ändå märke till det. Jag såg mamman och bebisen, den låg i en mjuklift i kundvagnen. Vi handlade vidare och tiden gick (vi var vid grönsakerna där vi ägnade en lång tid åt att leta rätt på det vi skulle ha, väga, scanna osv). Bebis skrek, mamman handlade lugnt, stod och läste på paket, gick lite fram och tillbaka och hela tiden hör vi bebisen gallskrika. Det hela började kännas jobbigt, då mamman inte så mycket som tittade på barnet, pratade inte med det eller liknande för att lugna. Det här var en jätteliten bebis, någon månad eller två skulle jag tro. Vi gick till andra sidan av affären, den är stor och det tar en bra stund att gå från ena sidan till andra och kryssa mellan hyllor, leta efter grejer osv. När vi ett tag senare är på väg till kassorna ser jag mamman och barnet igen. Barnet skriker forfarande och börjar låta sådär riktigt "utskriken". Vi var i närheten av dem en stund och jag började känna mig rätt upprörd över att människan inte så mycket som tittar på sitt barn. Hon tog det lugnt, riktigt strosade omkring där. Och då kunde jag inte hålla tyst längre. Barnet hade då lätt skrikit i en kvart. Jag frågade varför hon inte brydde sig om att bebisen skriker: "Men jag måste ju få handla! Och den (DEN!?!) har inte skrikit mer än några minuter" svarar hon mig surt och går vidare. Jag sa lite mer, men hon vände snabbt på klacken och marscherade iväg. Vi gick till kassorna. Där tog det lång tid (Natanael betalde en grej för 200 kr i småpengar, grejen där man betalar med mynt gick sönder, varan gick inte att slå in så personal kom dit för att laga kassan, en annan fick gå genom hela affären för att kolla vad leksaken kostade - alltså det tog LÅNG tid i kassan). Efter ett tag dök mamman med illskrikande bebisen upp i en kassa längre ner, bebis skrek. Mamman betalde, packade ihop grejer och vi var klara typ samtidigt - bebisen har då skrikit i minst en halvtimme då (förmodligen längre). Jag var helt skakig när vi gick därifrån. Hur kan man låta sitt barn ligga och gråta hysteriskt i en kundvagn medan man strosar omkring i en affär utan att så mycket som titta på barnet?! Visst har mina barn gråtit och jag har inte lyft upp dem omedelbums när jag vet att de tex gråter för att de är trötta och kommer att somna inom ett par minuter - men detta?! Jag är feg av mig, brukar ha svårt att säga till folk vad jag tycker, men jag kunde inte annat idag. Samtidigt är det ju så "förbjudet" att säga något till en okänd på det sätt jag gjorde. Är jag överkänslig? Hur skulle ni reagerat?
/Frida

[- Lillan -]

Ja, jag hade nog gått åt av ilska och vanmakt... Dessutom hade jag förmodligen börjat läcka som ett såll om jag fortfarande ammade (det hände nämligen mig i en affär på stan en gång och då blev bebisen ändå väl omhändertagen, men blev ändå inte nöjd).

Tilläggas bör att jag är säker på att min son hade reagerat ännu starkare och helst stannat med bebisen tills den var nöjd. Nu har han ju inget syskon längre, så det kan hända att han vänjer sig av med just den typen av empati om ett tag ;-)

[Claudden]

Ja, nog skulle man ha blitt minst sagt smått irriterad på människan, och risken är väl stor att man skulle kommenterat det i inte allt för generösa ordalag. Toria skulle förmodligen inte ha gått att få från vagnen - hon älskar alla småbarn till skillnad mot modern.

[smuggel]

och empatisk mamma! Hade nog oxå blivit galen... Speciellt som det var ett så litet barn. Den (?!) var väl hungrig stackaren.... Att man ignorerar ett större barn som har ett ilskeutbrott kan jag ta, men ett spädbarn som inte kan annat än att skrika???
Jag blir så förvånad hur olika man uppenbarligen funkar, själv hade jag mått fysiskt dåligt om det varit mitt barn som skrek på det viset.

[Åsa m Klara]

Och jag håller verkligen med dig, fy vad jobbigt det är att säga till ngn annan mamma men hon verkade behöva det, det kan ju hända att det fungerar som en tankeställare för henne med!

Jag själv är så blödig så jag går med Lilly på armen och handlar i affären ,känns som om ryggen ska gå av och visst är det jobbigt men inget är värre för mig än att höra hennes ledsna skrik.Kan nästan avundas denna mamma som bara stänger av och shoppar vidare...men bara nästan!

Bra gjort säger jag!

[Susanne m V&D]

Nä, det är du som är normal... Jag hade blivit helt vansinnig om jag hade sett något liknande. Psykisk barnmisshandel om du frågar mig att ignorera sitt barn på det viset. Jag kan absolut förstå att det kan vara svårt att trösta bebisar och att de kan bli otröstliga ute bland folk, men då försöker ju föräldrarna åtminstone hjälpa barnet. I det här fallet var det ju fråga om något helt annat. Och med en sådan liten bebis...

Bra att du sa till och även om mamman inte gjorde något den här gången, kanske hon tänker till och inser att man inte bör göra så som hon gjorde.